Moderna böcker

Jag har ingen aning om vad, som fått dig att avbryta dagliga rutiner, för att läsa vad som präntats här. Kanske har du lämnat tråkiga vardagssysslor, för att du trodde att några rader från vallbybloggaren skulle ge solsken åt din dag. Kanske har du nyss kommit hem från arbete och i väntan på att potatis skall koka, trodde du att vallbybloggarens ord skull ge en stunds avkopplande läsning. Inte vet jag vad som fått dig att med möda traggla dig igenom dessa hafsigt hopkrattade ogräsord.

Ett vet jag dock. Något jag kom på, när jag skulle läsa en bok.
Det är inte jag får ro att sitta ner och läsa det andra skrivit. Jag inte vad jag själv totat ihop heller. Nåväl må vara hur det vill med det. Sätter mig ner i bästa läsfåtöljen. Tar fram boken, en tjock rackare. skulle tro fem centimeter från pärm till pärm. En kopp Zoegas Intenzo kaffe väntar ljuvligt doftande på det lilla bordet till höger. Några syltmunkar väntar på att bli uppätna. Väl tuggade av nyköpt garnityr.
En klunk kaffe. Välgörande för kropp och själ. En tugga syltmunk välgörande för ett ökat midjemått.
Jag  öppnade boken på normalt läsavstånd och kunde inte tyda en bokstav. Minskade avståndet, samma sak totalt oläsbart.
Varför har moderna böcker så himla små bokstäver. De borde skicka med ett förstoringsglas.
En halv kopp kaffe senare och nästan en hel syltmunk senare har jag hunnit fyra ord in den, enligt andra läsvärda, boken. Jag har ägnat mer energi åt att ondgöra mig över den moderna litteraturens vla av pyttiga gemener än åt försöka läsa de gemena gemener, som tydligen , om läsbara, ska skänka en läsupplevelse utöver det vanliga. Stor litteratur, men små bokstäver.
Upprörd lägger jag boken åt sidan, för att trevande leta min väg till bokhyllan, där kära gamla böcker förvaras, alla de böcker, som jag varit övertygad om jag skulle läsa igen. Någon annan anledning att spara böcker i därför avsedd hylla kan jag inte finna. Finner en kär gammal vän. PG Wodehouse och hans krönika om livet på avlägset gods i Shropshire i England. Orden lyser klart och tydligt. Hertigens ondgörande över prissuggans minskade matlust kan med lätthet läsas av mig. Beach, butlerns om lider av ischias och med yttersta svårighet kan vara behjälplig att blacera  ovan nämnda prissugga i bak sätet på en öppne bil. Allt i syfte att avkräva hertigen en större summa pengar, så att de unga tu kan få varandra och öppna ett soppkök i London City. Allt detta kan med tydlighet läsas och småfnittrande ge  mig bilder i huvudet.

Återvänder stärkt av denna bekräftelse på att ögonen fortfarande hänger med...eller är det så att jag känner PG's böcker så väl att även suddiga bokstäver bildar begripliga ord. Jag tar upp tegelstensboken. Tömmer kaffekoppen och ger ifrån mig en belåten suck.
Bokstävernas litenhet blir åter mitt gissel. Det är något, ha rjag nu fattat en berättelse om en man som i ett dunkelt rum försöker skriva en berättelse om var och varför jorden blev till. Varför landmassor höjts ur havet och mörker skilts från ljus. Sakta suger berättelsen tag i mig och jag vänjer mig vid gemena gemener. Dock orkar jag inte lika länge som i ungdomens dagar då böcker om tvillingdeckare slukades under en kväll. Böcker om engelska ungdomar på mystiska resor  på den engelska landsbygden. De fem som råkade ut för den ena fasligheten efter den andra, men aldriga missade sitt eftermiddagste.
Nu kom jag visst en bit från det, som rubriken sa jag skull pränta ner.
Jag kan konstatera, att moderna böcker har fasligt små bokstäver.
Jag undrar om böcker med små bokstäver verkligen kan bli stor litteratur.
Måhända är det så att böcker med gemena gemener mer troligt får stor ära och nobelpris.
Tuggar begärligt i mig den sista biten av syltmunken.
Det var allt bättre förr, när böcker hade bokstäver som var stora och läsliga!

Hej är det någon, som sett mina läsglasögon!

Förr var alla somrar soliga

Vallbybloggaren satt djupt nedsjunken i läsefåtöljen. Brasan, om han hade någon, skulle spraka muntert och värmande.
De senaste dagarnas regnväder låg som en sordin över hans sommar.
Han mindes soldränkta sommarlov. På den tiden var alla sommarlov soliga! Han mindes nyinhandlade böcker med gröna ryggar, som ivrigt slukades behagfullt utsträckt i en hängmatta.
Han funderade på vad som erbjuds dagens ungdom, i det fall de kan slita sig från virtuella sociala nätverk och fängslande dataspel!
Kunde konstatera efter förfrågan. Några unga, han mött på gångbanor på Vallby informerade honom.
Att en deckarberättelse om tre tjejer som söker.. ska äga rum i Hitta...rp, känns ju naturligt. I Visby har vuxenpolisens Wärns ättelägg Emil Wärn axlat manteln. LasseMajas detektivbyrå är fortsatt läsvärd enligt de unga.
Men var är Skriftställarens favoriter?
Agaton Sax!
Ture Sventon!
Tvillingdeckarna!
De engelska sconesätande och tedrickande ungdomarna i Fem-böckerna och Äventyrsböckerna?

I vallbybloggarens tidiga ungdom, för att inte säga barndom, var tvillingdeckarna från Vindsele en klar favorit. Ingenjör Bergendahls söner som alltid lyckades trassla in sig i konstigheter. Frossade i sockerdricka och leverpastejsmörgåsar i lastbilshytten på väg till Stockholm. Där de förpestar livet för sin prudentlige Kusin Hubert! Tvillingarnas påhittighet och Huberts (han hatar bli kallad Hubbe, så därför skriver vallbybloggaren Hubert) intellekt är en oslagbar kombination  i lösande av mysterier,

Wahlströms ungdomserie för pojkar hade grön rygg och den för flickor hade röd rygg. Skriftställaren tillstår att han på besök hos kär kusin på Hammarö tjuvläste böcker med röd rygg.. främst de om den amerikanske flickdetektiven Kitty!
Vi pojkar på Tågaborg ansåg nog att bland de många böckerna om Tvillingdetektiverna så stod "Frimärksmysteriet på Loberga" i särställning! Det var den boken vi vurmade mest för. Ivar Ahlsted Och Sid Roland Rommerud skrev böckerna under pseudonymen Sivar Ahlrud. Hoppas inte minnet sviker mig på den punkten.
Med belåtenhet sjönk vallbybloggaren allt djupare in i läsefåtöljens djup. Bort barndomens lättfärdiga litteratur tänkte han och började läsa PG Wodehouse bok om Den Vita Fjädern!
Dagens sommarregn och sommarkyla är ett minne blott!

Triumph Thunderbird och Blandings Castle

Ni som till äventyrs läser detta och funderar på vad rubriken har med Vallby att göra kan meddelas: Rubriken har ingen sådan koppling alls.

Under fyra säsonger, 1996 -1999, gick i BBC 2 ett matprogram betitlat " Two Fat Ladies" . Två matglada tanter for runt i England på sin sidovagnsmotorcykel, Triumph Thunderbird och undantagsvis i andra delar av världen och lagade traditionell engelsk mat med personlig oftast kryddstark touch. Damerna kommenterade inte bara matlagningen, utan också mer vardagliga saker på ett humoristiskt sätt. Clarissa Dickson Wright och Jennifer Paterson hade inga skrupler att tillföra mängder fett i sina maträtter. Något som säkerligen fick de engelska nyttighetsivrarna att gå i taket. Förespråkare av vegetarisk kost finner inga  meningsfränder i dessa två damer. Vid ett tillfälle lagade Jennifer en varm smörgås med vegetarisk topping, vilket fick Clarissa att utbrista :
- Delikat, trots de vegitariska övertonerna!
I ett av de senaste reprisprogrammen i en svensk tevekanal, underströks deras  intresse och vurm för riktiga, fräscha  råvaror. De besökte en svinfarm på den engelska landsbygden. Där man för köttproduktion uppföddee "The Black Spot Pig". Denna grisart uppföddes på äpple och annan svinföda.  Köttet anses delikat och har en helt annan saftighet än de snabbproducerade fläskkött man normalt finner i dagens livsmedelsbutiker.
Scenen från svinfarmen fick vallbybloggaren att tänka på en fiktiv svinuppfödare, Lord Emsworth på Blandings Castle. Denna något disträ medlem av det engelska överhuset trivdes bäst i en sliten tweedkavaj. Vid grisstian kunde han stå tankfullt  funderande på den bästa sammansättningen av grisföda. "Drottningen av Blandings" är ett svin av oanade proportioner, som flera år i rad vunnit medalj på Shropshires lantbruksmässa.
Lord Emsworth visar sällan intresse för annat än just svinuppfödning.  En av de få gånger han trotsar sina toppridande systrar är, när "Drottningen av Blandings" i utpressningssyfte placeras i passagerarsätet på en liten tvåsitsig engelsk sportbil. Denna förfärande upplevelse får lorden att skriva en check på ett antal tusen pund. En check som gör att en systerdotter och hennes, i lordens systrars ögon, omöjliga  fästman kan gifta sig och köpa en pub i någon gudsförgäten engelsk byhåla.

Vallbybloggaren har alltid närt en barnslig förtjusning för PG Wodehouse böcker. Ingen tung revolutionerande litteratur, men romaner som läses småleende med avbrott för frustande spontanskratt!
Two fat ladies och en fet gris på Blandings Castle... ser ni med vilken skicklighet vallbybloggaren binder samman det hela.... i så fall är ni duktigare i att se, än vad vallbybloggaren är!