Blekt av solen stod ett fotografi i hyllan slappt lutande sig mot en liten minnesbuss i keramik från Medellin.
Vallbybloggaren mötte blicken från det blekta fotografiet, smärtan i dina ögon. Smärtan som förtärde ditt inre.
Din smärta blev hans för ett ögonblick!
Din panikångest fanns i de tårar, som stilla väter kinden.
Ditt korta liv ger minnet närvaro.
Närvarande i hans tårar.
Tidig morgon färgas av sorg!
Det goda du ville, kan du inte längre ge!
Det onda du ville besegra
finns í de tårar,
som stilla väter hans kind!
Med tiden blir dock nya tidiga morgnar återigen ljusa av solens värme!
Väldigt fint sagt(skrivet) pappa!
SvaraRadera