Det var inte lite text..... 14 timmar tog det!

Morgonen här på Vallby mötte vallbybloggaren och sambon med ett soligt leende.
Visst hade solen varit uppe betydligt längre än de två vandrarna, men inga ironiska kommentarer hördes.
Det enda som förmörkade vallbyvandringen var det manifest, som under gårdagen lästes på en flimrig dataskärm.
1518 sidor av valhänt hopkok av eget och andras plattityder.

500 sidor minst användes för att bygga en världsbild, som kunde rättfärdiga det planerade. En ofullständig världsbild. Huvudsakligen byggd på långa inklistrade citat från islamofobobiska sidor.
För de som under en följd av år sysslat med frågor som rör relationer mellan människor från olika länder, kulturer och/eller religioner, så fanns det inget nytt att hämta.
Nog finns det skäl att misstänka att långvarigt spel av WoW eller andra liknande spel på nätet kan ha påverkat.
Nog finns det skäl att tro att känslan av att bli sviken av föräldrar, kamrater, skolsystem med mera kan ha ett finger med i spelet!
Säga sig tillhöra en halvhemlig sammanslutning, Knigths Templars, PCCTS; och sedan avslöja hela dess organisation, utmärkelse och ideologi verkar mer än lovligt dumt.
Troligen handlar det om jakt på uppmärksamhet, på bekräftelse... önskan att vara någon, som resulterat i det vansinnesdåd, som ägde rum i fredags i Norge.
Sedan får man höra att garbadinnationalisterna i Sverige säger att sådana aktioner är inget de står för, trots att man måste vara medveten om, att inte bara folkvalda riksdagsledamöter twittrat, bloggat och på riksstämmor fört fram liknande budskap. Det må så vara att ingen av de ledande i det svenska nationaldemokratiska partiet skulle finnas  ens i närheten av sådant beteende, som vi nyss sett i Norge.


...  vi kan sörja, våndas, visa ilska och fördömande...
ändå får vi möta en ny dag i förvissningen om att

Din klara sol går åter upp...över både goda och onda!
För att travestera en gammal psalm....

Till och med fåglarna teg....

Vallbybloggaren och sambon var ute och vandrade på gångvägarna på Vallby denna morgon.
Det var märkligt tyst. Det tycktes som ett moln av förstämning sakta spred sig från Oslo och Utöya.
Det var tystare än vanligt vid denna tid på dygnet. I sorg böjde sig träden mot marken. Trädens löv knöt ihop sig till minne av de nästan hundra som fick sina liv släckta.
Omaha, Oklahoma, New York, Madrid, London med flera och nu läggs Oslo till denna lista av nederlag för mänskligheten.
32-åriga Anders, som enligt sig själv är både företagsledare och i religion beläst, har gett efter för de mörka krafterna och funnit våld som lösning på att ödelägga sina fobier.
Man kan undra hur mycket William Pierces "klassiska" romaner "The Turner Diary" och "The Hunter" har känat som inspirationskälla. Att såväl Timothy McVeigh och Mattews  från 80-talsterrorgruppen The Order haft dessa böcker som inspirationskälla är otvetydigt.
Minns helt plötslig en kväll i Chile cirka 25 år sedan.
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under samtalet i denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!