Grön utredning.

Hon var ett bekannt ansikte för alla de som hade för vana att vandra gångstigarna på Vallbytundran. Något obestämbar i ålder, men de flesta gissade någonstans mellan 50 och 60 år. Hon förde sig med viss säkerhet och hade alltid ett vänligt leende till de hon mötte. Hon försökte , och lyckades nästan jämt, att följa modets svängningar. En riktig trendlisa är hon, Maddelän Algotsdotter. Hon hade aldrig träffat sin pappa. Algot Persson var entreprenör inom rusdrycksproduktion. Han hade under fyrtio och femtiotalet haft en lukrativ rörelse. Det var få kalas på den då glest befolkade Vallbytundran, som inte hade en dunk med Algotdryck, att förhöja stämningen med. De som för vana har att utan tillstång handha rusfrycksproduktion utan tillstånd råkar så småningom i dela med lagen. Detta öde undgick inte heller Algot. I mitten på femtiotalet hade tundrans landsfiskal lyckats fånga Algot och hans två kusiner, när de brände starkt hemma på torpet. Det hela slutade med att de fick tillbringa tid bakom galler. Det var i detta gallerförsedda hus, som Algot hade förälskat sig i en av kvinnor, som arbetade i köket. Kvinnan i köket, en Elsa Bengtsson, var också hon lite betuttad i den stilige Algot. Algot hade för vana att alltid berömma Elsa för hennes kokonst. Han hade till och med lyckats förmå anstaltsledningen att placera honom i köket. Det var så Algot och Elsa kom att träffas ofta och flera gånger kom de att vara på tu man hand i någon potatiskällare, skafferi eller annat ställe.
Som det ofta händer när två förälskade tillbringar tid tillsammans, så får det inte väntat resultat. Ungefär nio månader efter en tillsammansvistelse i potatiskällaren, så föddes Maddelän.
Algot, som var karl för sin hatt, i grunden en reko kille erkände utan förbehåll att han var fadern till flickebarnet. Elsa fick sluta i köket och var inte välkommen tillbaka. Algot förflyttades till ett rymningssäkert fängelse mer nära kungliga huvudstaden. Han lämnade inte detta fängelse levande, utan drog på sig en influensa, som sakta sög livet ur honom.
Elsa väntade länge på ett livstecken från Algot. Efter något år fick hon höra av Algots kusiner, att han dött i sviterna efter en svår lunginflammation. Elsa var nu ensamstående mamma. Dessutom var hon ogift. Hon gjorde sitt bästa för att fostra dottern.
Maddelän växte till i visdom och yppighet. Hennes långa mörka hår väckte beundran varhels hon gick. Gott läshuvud hade hon och gå igenom Försöksskolan i Västerås var inga problem. Betygen räckte gott och vä'l till en plats på staden gymnasium. Hon var en av fyra flickor i en realklass på gymnasiet. Efter gymnasiet hade hon utbildat sig inom landskapsarkitektur. Hon hade, så vitt kunnat utrönas, haft en god plats på ett lantmäteri norrut. Sedan tio år var hon tillbaka i födelsestaden och charmade alla med sitt leende, mörka ögon och långa mörka hår. Hon hade, så vitt man visste inte haft någon anställning sedan hon kommit tillbaka till födelsestaden.
Folk började prata om var hon fick pengar till modekläder av sista skriket. Vem hade betalat hennes lilla kedjehus. Hur hade hon fått pengar till den ärtiga illröda Renaulten, som hon emelnnåt parkerade på Vallby Centrums parkering.
De, som hade dristat sig till att fråga, hade fått ett svävande svar om en egen firma, som sysslade med inredning av uterum. Så hade de fattat det hela. Själv hävdade Maddelän att det handlade om utredning, då intet av hennes jobb var avsett för interiört nyttjande eller på något sätt hade med inomhus att göra.
- Min firma heter Grön Utredning, förklarade hon för polisens nyfikna frågestäöllare. Jag säljer utemöbler och hjälper folk att utreda, hur de ska lokalisera sina utemöbler, grillar med mera.
Polisen hade frågat, därför att flera Vallbybor, hade på Gron Utrednings hemsida kännt igen sina försvunna utemöbler. Nu ville man veta om det fanns ett samband. Maddelän hade förnekat all kunskap om detta.
- Mina leverantörer för själva svara för sina varulager och var de handlar upp detta, hävdade hon med charmigt leende.
- Men, sa polismannen, det måste du väl förstå, att det är misstänkt. Samtidigt som dina grannar och andra här på Vallby blir av med sina utemöbler, grillar och hammockar, så dyker dessa upp i ditt garage och på din innergård!
- Det förstår jag inte alls, hade Maddelän hävdat, nånstans måste  ju mitt lager stå! Är det så att mitt varulager, har en avlägsen likhet med de försvunna utemöblerna, så är det en ren tillfällighet och alls inte avsiktlig.
Uteplatserna på Vallby är idag helt befriade från utemöbler.
- Jag var allt bra dum, sa gamle ingenjör Andersson. Jag förstod inte att jag köpte tillbaka min egna möbler tre gånger. Men jag skyller på att mina glasögon försvunnit!
Till höst planerar Maddelän att genom sitt företag Gron Utredning sälja begagnade glasögon!