Sedan den tragiska händelsen, då man fann hans hustru död i kyrkans dopgrav, hade han haft flera jobbiga möten.
Redan på lördagmorgon hade han blivit kallad till ett extra styreslemöte med församlingstyrelsen. Den pomaderade grosshandlaren hade inte tigit. Visserligen hade han beklagat hustruns bortgång och samtidigt lyckats kasta en skuldens skugga på pastorn.
- Nu är det så, att vi menar att du, Jesper, bör ta en time-out! Vissa tvivel på hur din hustru tagits av daga har meddelats mig från mina kontakter inom poliskåren. Men detta är inte huvudorsaken till din frivillga time-out. Det är omständigheterna kring ditt spelmissbruk, som är orsaken.
Övriga styrelsemedlemmar tittade frågande på varandra. Vågade de gå emot den mäktige grosshandlaren. Flera av dem stod i skuld till honom. De hade fått låna pengar. Han hade hjälpt någon till en fin strandtomt.
Fromblad tittade ner på sina knäppta händer. Han var förvånad över grosshandlarens attack. Visst hade han vid något tillfälle ondgjort sig över grosshandlarens penninglystna handlande. Påminnt honom om Sackeus handlande efter mötet med Jesus. Grosshandlaren hade bara tittat överlägset på hon. Han såg hur knogarna vitnade när de knäppta händerna krampaktigt höllsitt grepp.
- Jag förstår, sade pastor Fromblad, att en sådan paus från arbetet kan vara lämpligt. Jag undanber mig dock alla insinutioner om att jag på något sätt skulle ha med min hustrus död att göra.
- Det hörs att du är satt under stor press, sa grosshandlaren och rättade till papper, som låg lite på snedden på bordet. Det är ingen av oss som tror något sådant, även om flera krimonologer hävdar att gärningsmannen i sådana här fall ofta är att säka i den trängre familjekretsen.
Fromblad tittade på församlingens ordförande, som besvärat vände bort blicken. Pastor Fromblad förstod att stödethan tidigare haft hos ordförande och de i styrelsen, som stöttade honom, nu var borta. Han insåg att det var nödvändigt att ta en paus från arbetet.
- Jag anhåller om, att styrelsen beviljar mig en månads tjänstledighet!
- Jag tycker pastorn begäran rimlig, sa grosshandlaren. Jag föreslår att styrelsen bifaller pastorns begäran.
Instämmande mummel hördes från de övriga. Högst mumlade de som stod i skuld till grosshandlaren. Mindre hörbart var mumletfrån de övriga.
Ordförande i församlingen tittade på de församlade med matta ögon.
- Kan styrelsen bevilja pastor Fromblad en månads tjänstledighet.
De närvarande mumlade instämmande.
- Jag föreslår att denna tjänstledighet träder i kraft omgående.
- Ni har hört broder grosshandlarens förslag, om att tjänstledighet träder i kraft omgående. Är det styrelsens mening?
Ett lite mer hörbart ja föregick ordförandes klubbslag.
- Då jag inte längre är i tjänst, sa Fromblad, så lämnar jag mötet nu! Må allt gott följa er.
Han reste sig upp hastigt och råkade välta stolen han suttit på. Ljudet efter den fallna stolen följde honom, när han lämnade mötet. Han stängde dörren lite hårdare än nödvändigt.
Han kom ut på parkeringsplanen. Han tände en cigarill och sög begärligt in den sötfräna röken. Två män kom fram till honom.
- Vi vill be pastor Fromblad följa med oss! Vi vill hålla kompletterande förhör med pastorn.
- Jag kan ta min egen bil till polishuset, sa Fromblad.
- Nja, det är inte så det går till, sa den ena polisen, du får nog åka med oss. Vi har en civil polisbil här borta.
De båda polismännen slöt upp på var sin sida om Fromblad och med varsin hand på Fromblads rygg ledde de honom bort mot en väntande civil polisbil.
I bilens baksäte tänkte han på den ännu oskrivna predikan om "Frihet i Jesus". Han tänkte på sin dödahustru och undrade vad som hänt. Vem var mannen i den långa kappen, vars ansikte han inte sett?
Polishusets stålgrindar öppnades. Bilen svaldes av gnisslande portar, som stängdes bakom dem. Fromblad leddes genom till synes ändlösa korridorer. Han visades in ett förhörsrum och sjönk ner på en tygklädd stol.
Han var alldeles ensam. Han tittade sig omkring i det nakna rummet, där en lessen fikus begärligt sträckte sig mot en immig glaskaraff, som stod på fönsterbrädet.
Dörren öppnades hastig och en storväxt polisman trädde in i rummet! Han slängde ljudligt en mapp på bordet och satte sig ner. Han suckade tungt, när han öppnade mappen. Han tittade forskande på Fromblad.
- Så pastorn, då ses vi här! Det är i varje dag jag får förhöra en pastor. Jag vill redan på förhand säga att jag inte tycker om och inte tolererar något fromleri. Här sysslar vi bara med fakta, så preikningar får ni spara till annat tillfälle!
- Jag ska svara så uppriktigt jag kan, sa Fromblad.
- Inte bara så gott ni kan, utan utan svamleri svara sanningsenligt.
- Nå, när hade ni det stora grälet, du och din hustru? Vet att vi har grannar som vittne till högröstade gräl från er lägenhet.
- Jag och min hustru har aldrig grälat högljutt. Visst har vi haft olika åsikter, men vi har aldrig höjt rösten mot varandra.
- Det öäär inte vad grannarna vittnar om. Senast i torsdags hörde grannarna er högljutt gräla och kasta porslins- elle rglasföremål. Berätta nu, vet att om du talar sanning kan det hjälpa dig.
- Jamen, sa Fromblad förvånat, jag var inte hemma i torsdags. Då var jag på en samfundskonferens i Stockholm.
- Nu ska vi inte svänga oss, vet att dina uppgifter lätt kan kotrolleras.
- Varsågod här är namn och telfonnummer till amfundsledaren, som kan intyga att jag var närvarande.
Polismannen tog emot lappen, som Fromblad hastigt noterat namn och nummer på.
- Vi får kontrollera det senare. Nu tar vi upp en annan tråd.
- Du hävdar att du sett en man lämna kyrkan och fara därifrån i en bil. Kan du berätta mer?
- Det var en man i lång rock och en vidbrättad hatt, som lämnade kyrkan, minutrarna innan jag larmade er.
- Hur såg han ut?
- Det vet jag inte. Jag såg inget ansikte! Men han lämnade kyrkans parkering i en stor stadsjeep, tyvärr är jag dålig på bilmärken.
- En man utan ansikte, som körde en statsjeep? Hör du inte själv hur dumt det låter. Föga trovärdigt! Så länge vi inte närmare kan styrka denna historia betraktar jag det som en amsaga, precis som jag betraktar det du predikar om!
- Jag förstår inte hur ni kan sammankoppla min tjänst med vad jag såg, min trovärdighet!
- Det är därför du är predikant och jag polis! Fakta, fakta det är vad jag vill ha.
- Jag kan inte mer än berätta vad jag såg!
- Du får stanna i häktet under helgen, på sannolika skäl anhållen för att ha mördat din hustru.
Två poliser kom in och hämtade Fromblad och förde honom till häktet.
Det var inga förhör under söndagen. Fromblad hade inte pratat med någon under denna tid i häktet. Han hade avstått från matoch endast tackat jag till den dryck som erbjöds, varms som kall. Han hade varit försjunken i bön, nästan hela tiden. I bönen hade han tänkt på det han varit med om.
Måndagmorgon slogs dörren till häktesrummet upp och den storväxte polisen kom in.
- Ditt alibi för torsdagen håller. Vi ser ingen anledning till att du ska vara frihetsberövad.
Han mötte den krispiga förmiddagskylan utanför polishuset. Han hade tagit en taxi tillbaka till kyrkan och hämtat sin bil.
Nu satt han i köket i sin lägenhet och tänkte på de sista dagarna. Han hördekaffebryggarens hemtrevliga rosslande. Han hällde upp en kopp och gick in i vardagsrummet. Medan han drack sitt kaffe kände han längtan efter ett renande bad. Han gick in badrummet. Började sakta befria kroppen från kläder. Han böjde sig över badrumskanten, för att fylla badkaret med lagom varmt vatten. Han stelnade i mitt i en rörelse. Badkaret var rödfärgat. I ojämna vågmönster hade blod stelnad på badkarskanten. Mitt i badkaret låg en
lång kniv, med ett sirligt utskuret handtag!
Han rusade ut mot telefonen i hallen och slog numret till polisen!
