Visar inlägg med etikett drama. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett drama. Visa alla inlägg

fredag 5 augusti 2011

Det händer en hel del under en promenad

Vallbybloggaren förlade den ordinarie lunchpromenaden norrut på bostadsområdet. En helt vanlig promenad, där sambon får nosa på sina ludna medhundar och vallbybloggaren växla några ord om väder och vind och om vad tiden går fort.
Han passerade parkeringen vid det decentraliserade hotellet, där under en sommarvecka det parkerats dollargrin vid dollargrin. Så icke nu, nu är det nysemstrades mer slätstrukna fordon som står parkerade där.
Han hälsar glatt på lokalvårdarinnan som besvarar hans leende med ett soligt rent leende.
Under promenaden kastar han ett öga in i restaurangköket och ser flitiga matlagare och matlagerskor förbereda den sena konferenslunchen. En pausande kocka upplyser Skriftställaren om det vankas kycklinggryta för matgästerna.
Han svänger runt hörnet och passerar ingången där den mesta västmanländska lokalradion förut huserade. De två sneddar över gräsmattan och ska passera gatan, då en vit Golf i hög fart passerar dem.
Plötsligt gnisslande bromsar och en dov skrapande duns och Golfen står prydligt parkerad ned vänster framflygel ivrigt kelande en betongsugga. Upp flyger bakluckan och ut hoppar en stor doberman, som hastigt lägsnar av sig.
Ur bilen stiger en dam och en herre.
- Vad f-n gör du, skriker den unga damen upphetsat, du kan väl för f-n inte bara dra i handbromsen så där!
- Jag blev så dj-a kissnödig, försvarade mannen sitt handbromsryckande, och såg en buske som jag tyckte passa.
- Jag blir så s-ns förbannad på dig, du e ju helt pundig i huvet, skriker kvinnan och går bort från bilen med arga uppbragta steg.
- Är det bätter jag pissar i din bil då, motiverar mannen sitt agerande! Det räcker väl för f-n att det stinker byracka i bilen.
- Du säger inte byracka om min hund, din tjockskallige dj-vla pundhuvud, skriker damen och närmar sig åter bilen och mannen.
- Jag skulle kunna lappa till dig, så du inte vet vad som är upp och ner längre, fortsatte kvinnan och närmade sig hotfullt mannen.
Hon hoppade in i bilen, startade densamma och backade ut från vägrenen. Hon rusade motorn och med slirning på kopplingen körde hon hotfullt nära mannen. Han vägrade flytta på sig och med förnuft någorlunda returnerat till kvinnan, så avstod hon att ramma honom.

Hon steg ur bilen lockade på hunden och kommenderade in honom i baksätet, stängde luckan och återvände till förarplatsen.
Hon backade bilen, körden en omväg över gräsmatta och med rusande motor begav hon sig bort mot Skerikesvägen.
- Kör du ifrån mig?

Mannen slog hjälplöst ut med händerna och började sakta gå efter den bortflyende bilen.
När vallbybloggaren och sambon återupptog dräneringspromenaden hördes mannens hjälplösa frågande rop:
- Kör du ifrån mig?
-F-n hon körde ifrån mig!

torsdag 28 juli 2011

Drama i telefon

Tidiga morgnar är sambons melodi. Uppmanande entoniga ljud väcker Vallbybloggaren. Det är inte utan motstånd, som Vallbybloggaren förpassas utomhus av sambon.
Regndroppar har inte blött ner  bostadsområdets gångbanor denna natt, konstaterar sambons ledsagaret nyvaken.
Sambon finner dock gräsmattorn luktbara. Nosande följer han osynliga spår. Svansen böjd i det för pyrrenehundar bekanta hjulet.
Vid centrum har fastighetskötarna ännu inte börjat sitt värv. Tomma kartonger och och tomma dryckesbehållare är fekventa som marktäckare. De två morgonvandrarna skyndar förbi dessa lämningar av mänskligt näringsintag. ( en lätt överdrift, så mycket näring fanns det ju inte i det, som nu är tomt.)
Vallbybloggaren känner sig förpliktigad att med plastpåse plocka upp det sambon lämnat efter sig.
GPS laddas med kordinatorer för närbeläget decentraliserat konferenshotell. Vallbybloggaren vet att där finns det behållare för allehanda avfall.
Ensam sitter en något bedagad herre med en aluminiumburk
Snabbt försvinner vätska från Åsbro Bryggeri.
Kläderna är inte i bästa ordning. Visst de har säkert inhandlats i märkesbutik, men inte nyligen
. En natts äventyr, som nu är svåra minnas har lämnat spår inte bara på kläderna utan också i det fårade ansiktet. Den ensamma  mannen talar högljutt i mobiltelefon. Han bannar den han talar med, för att han inte blivit insläppt. Han reser krav på att personen, i en annan telefon någon annanstans , ska betala för hans påtvingade hotellvistelse.
Jodå, han har visst det rätt att ta en barrunda med kompisarna. Varför skulle han vara tvingad sitta hemma och höra på gnatande hustru. Språket blir inte bara sluddrigare utan också grövre. Meddelande om att den han tala med inte är vatten värd går nog fram även om han snubblar på konsonanterna.
Hans alltmer uppgivna röst och allt mindre kraftlösa vädjande klingar av i takt med att Vallbybloggaren och sambon ökar avståndet till den ensamme mannen.
Vallbybloggaren möter sambons blick. De förstår båda två att något sådant telefonsamtal kommer de två aldrig att ha!
Drama i telefon.
Morgonkaffe hemma vid köksbordet ger en bättre start på en het torsdagsmorgon!