Vallbybloggaren har ingen uppfattning om det nedan beskrivna är en
generellt och/eller ett världsomspännande fenomen. En sak är dock säker
vissa dagar bara är sådana.
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig
nu givetvis frågan vad bluddrar Vallbybloggaren om. Läsarens fråga
skall inte länge till hänga löst i luften.
Här ska minsann ordning och
reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.
Vallbybloggaren vaknade denna morgon och fann, vid betraktande av densamma, att den
kommit betydligt längre än Vallbybloggaren själv. Nymornad och
frukostotrakterad försökte Vallbybloggaren lyda det hoppingivande mottot
"Carpe Diem", men utan märkbart resultat.
Likt en, för jägaren,
flyende hind flydde dagen Vallbybloggaren. Försök att fånga dagen eller
åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa.
Det är nu, enligt klockan,
väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen Vallbybloggaren.
Som en
luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på
dagsljus tätt över Vallbybloggarens boning.
Sambon är det
bättre ordning på. Med skällande yviga gester gjorde han klart för Vallbybloggaren att en promenad till kanske skulle hjälpa.
En sådan
företogs. Munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte
föga. Regnet hängde knappt märkbart i luften. Eftermiddagskylan kröp som hungriga sniglar
innanför höstjackan.
Väl hemkommen tänker Vallbybloggaren inmundiga värmande kopp kaffe och en ostfralla. Förhoppningsvis ska dagen då återfå något av sitt ljus !
Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!
Bloggläsaren får följa med på vandringar runt om på Vallby. Ta del av obetydligheter som sker och ta del av större skeenden med. En del artiklar handlar inte alls om Vallby, men kan finna sin läsare ändå....
Visar inlägg med etikett promenad på Vallby. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett promenad på Vallby. Visa alla inlägg
torsdag 3 november 2011
Ännu en gång blev det en sådan dag
Etiketter:
Carpe Diem,
kaffe,
novembermörker,
promenad på Vallby
onsdag 17 augusti 2011
Rallare och önskan om spelvinst
Vallbybloggaren har under förmiddagen varit ivrigt sysselsatt med såväl dammsugare som mopp!
Det har skurats det har fejats. Kungens lilla piga skulle varit arbetslös i hans lilla palä.
Det har promenerats med sambon bland nyslaget gräs.
Utanför bostadsområdets ATG-ombud står rökande V75 fantaster och diskuterar ivrigt vad göra med den hägrande vinsten.
Inflyttad iranier ska köpa den den flotta bilen och på dolda vägar ta sig in i Iran för att hälsa på åldrig moder.
Ålderstigen gentleman önskar lycka till och framhåller att reperation av sommarstuga står högst på hans åtgärdslista, då rätta hästar spräng målsnöret som vinnare.
Vid hotellets förgård sitter vår tids rallare uppradade med morgonkaffe och dagens första intag av glödande materia. .
De komma från öst, de komma från nord, de komma från syd de komma från väst, dessa dagens rallare!
Alla bor i veckorna på hotell. Dagarna tillbringas på olika byggarbetsplatser. De är alla iklädda liknande uniform. Orange byxor med reflexband, mörkblå byxor med reflexband. Färgen skiljer dem år!
De flesta, oavsett om de kommer i bilar som är registrerade i Polen, Tjeckien, Tyskland, Norge, Danmark, tycks vara byggnadshantverkare.
Bottenvåningen på servicehuset innehåller några lägenheter, som den förbipasserande kan titta in i. Russinskrynklig farbror med starka glasögon ser uppslukande in i tevebildens inbjudande förtrollande värld.
Hemkomsten till egna tjället belönas med en kopp kaffe.. det är ju bara förmiddag och då kan man ju inte äta laxpudding!!!!!
Det har skurats det har fejats. Kungens lilla piga skulle varit arbetslös i hans lilla palä.
Det har promenerats med sambon bland nyslaget gräs.
Utanför bostadsområdets ATG-ombud står rökande V75 fantaster och diskuterar ivrigt vad göra med den hägrande vinsten.
Inflyttad iranier ska köpa den den flotta bilen och på dolda vägar ta sig in i Iran för att hälsa på åldrig moder.
Ålderstigen gentleman önskar lycka till och framhåller att reperation av sommarstuga står högst på hans åtgärdslista, då rätta hästar spräng målsnöret som vinnare.
Vid hotellets förgård sitter vår tids rallare uppradade med morgonkaffe och dagens första intag av glödande materia. .
De komma från öst, de komma från nord, de komma från syd de komma från väst, dessa dagens rallare!
Alla bor i veckorna på hotell. Dagarna tillbringas på olika byggarbetsplatser. De är alla iklädda liknande uniform. Orange byxor med reflexband, mörkblå byxor med reflexband. Färgen skiljer dem år!
De flesta, oavsett om de kommer i bilar som är registrerade i Polen, Tjeckien, Tyskland, Norge, Danmark, tycks vara byggnadshantverkare.
Bottenvåningen på servicehuset innehåller några lägenheter, som den förbipasserande kan titta in i. Russinskrynklig farbror med starka glasögon ser uppslukande in i tevebildens inbjudande förtrollande värld.
Hemkomsten till egna tjället belönas med en kopp kaffe.. det är ju bara förmiddag och då kan man ju inte äta laxpudding!!!!!
Etiketter:
gästarbetare,
promenad på Vallby,
rallare
torsdag 11 augusti 2011
Morgonpromenad
Konstaterande,att det faktiskt inte regnade, iklädde sig vallbybloggaren passande ytterplagg för dagens första promenad med sambon. De sista dagarnas ihärdigt regnande hade lämnat tydliga våta spår varhelst man tittade. Detta bekymrade inte sambon ett dugg, utan han tyckte lite mer väta nog skulle vara på sin plats. Förnöjt lyftande ena bakbenet övergick han från ord till handling!
Vallbybloggaren mer trött än sambon fortsatte promenaden . Passerade den för ett par år sedan uppförda skateparken, som delvis var vattentäckt.
En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet.
Pappan i familjen hade befälet.
Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen.
Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt.
Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen.
Sambon tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!
Vallbybloggaren mer trött än sambon fortsatte promenaden . Passerade den för ett par år sedan uppförda skateparken, som delvis var vattentäckt.
En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet.
Pappan i familjen hade befälet.
Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen.
Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt.
Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen.
Sambon tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!
Etiketter:
familjesemester,
observerat,
promenad på Vallby
måndag 8 augusti 2011
Var inte måndagen mer solig förra veckan?
Morgonen var inte alls lika varm som tidiga morgnar förra veckan. Kvicksilvret orkade med nöd häva sig över 15 plusgrader.
Sambon var mer tillfreds med tingens tillstånd denna morgon. Inte behöver han fleecevästar och raggsockor för att njuta utelivets fröjder. Lyckligt nosande efter bästa punkten att dränera kroppen är han helt omedveten om vallbybloggarens höstinfluerade sävliga framfart.
Efter det att sambon lyckliggjort flera ställen med kroppsvätskor lyckades vallbybloggaren med löfte om digestivekex med leverpastej få sambon att inse stugvärmens välsignelser.
Inkommen i stugan såg vallbybloggaren direkt att en vägg mellan fönstren i vardagsrummet behövde dekoreras. Han drog sig till minnes en vers av den danske vetenskapsmannen, författaren, poeten Piet Hein. Hans verser är ett under av vardagsfilosofi, som får flera mer mångordiga filosofer att skamset skrapa med foten i den filosofiska myllan.
Fritt ur minnet målade vallbybloggaren väggen.
Begrundade sitt verk och såg att det var gott. Han tände ett hjärtformat ljus och andäktigt grunnade han på versen...
.. ja se det får vara vallbybloggarens morgonandakt!
Sambon var mer tillfreds med tingens tillstånd denna morgon. Inte behöver han fleecevästar och raggsockor för att njuta utelivets fröjder. Lyckligt nosande efter bästa punkten att dränera kroppen är han helt omedveten om vallbybloggarens höstinfluerade sävliga framfart.
Efter det att sambon lyckliggjort flera ställen med kroppsvätskor lyckades vallbybloggaren med löfte om digestivekex med leverpastej få sambon att inse stugvärmens välsignelser.

Inkommen i stugan såg vallbybloggaren direkt att en vägg mellan fönstren i vardagsrummet behövde dekoreras. Han drog sig till minnes en vers av den danske vetenskapsmannen, författaren, poeten Piet Hein. Hans verser är ett under av vardagsfilosofi, som får flera mer mångordiga filosofer att skamset skrapa med foten i den filosofiska myllan.
Fritt ur minnet målade vallbybloggaren väggen.
Begrundade sitt verk och såg att det var gott. Han tände ett hjärtformat ljus och andäktigt grunnade han på versen...
.. ja se det får vara vallbybloggarens morgonandakt!
Etiketter:
morgonandakt,
Piet Hein,
promenad på Vallby
fredag 5 augusti 2011
Det händer en hel del under en promenad
Vallbybloggaren förlade den ordinarie lunchpromenaden norrut på bostadsområdet. En helt vanlig promenad, där sambon får nosa på sina ludna medhundar och vallbybloggaren växla några ord om väder och vind och om vad tiden går fort.
Han passerade parkeringen vid det decentraliserade hotellet, där under en sommarvecka det parkerats dollargrin vid dollargrin. Så icke nu, nu är det nysemstrades mer slätstrukna fordon som står parkerade där.
Han hälsar glatt på lokalvårdarinnan som besvarar hans leende med ett soligt rent leende.
Under promenaden kastar han ett öga in i restaurangköket och ser flitiga matlagare och matlagerskor förbereda den sena konferenslunchen. En pausande kocka upplyser Skriftställaren om det vankas kycklinggryta för matgästerna.
Han svänger runt hörnet och passerar ingången där den mesta västmanländska lokalradion förut huserade. De två sneddar över gräsmattan och ska passera gatan, då en vit Golf i hög fart passerar dem.
Plötsligt gnisslande bromsar och en dov skrapande duns och Golfen står prydligt parkerad ned vänster framflygel ivrigt kelande en betongsugga. Upp flyger bakluckan och ut hoppar en stor doberman, som hastigt lägsnar av sig.
Ur bilen stiger en dam och en herre.
- Vad f-n gör du, skriker den unga damen upphetsat, du kan väl för f-n inte bara dra i handbromsen så där!
- Jag blev så dj-a kissnödig, försvarade mannen sitt handbromsryckande, och såg en buske som jag tyckte passa.
- Jag blir så s-ns förb
annad på dig, du e ju helt pundig i huvet, skriker kvinnan och går bort från bilen med arga uppbragta steg.
- Är det bätter jag pissar i din bil då, motiverar mannen sitt agerande! Det räcker väl för f-n att det stinker byracka i bilen.
- Du säger inte byracka om min hund, din tjockskallige dj-vla pundhuvud, skriker damen och närmar sig åter bilen och mannen.
- Jag skulle kunna lappa till dig, så du inte vet vad som är upp och ner längre, fortsatte kvinnan och närmade sig hotfullt mannen.
Hon hoppade in i bilen, startade densamma och backade ut från vägrenen. Hon rusade motorn och med slirning på kopplingen körde hon hotfullt nära mannen. Han vägrade flytta på sig och med förnuft någorlunda returnerat till kvinnan, så avstod hon att ramma honom.

Hon steg ur bilen lockade på hunden och kommenderade in honom i baksätet, stängde luckan och återvände till förarplatsen.
Hon backade bilen, körden en omväg över gräsmatta och med rusande motor begav hon sig bort mot Skerikesvägen.
- Kör du ifrån mig?
Mannen slog hjälplöst ut med händerna och började sakta gå efter den bortflyende bilen.
När vallbybloggaren och sambon återupptog dräneringspromenaden hördes mannens hjälplösa frågande rop:
- Kör du ifrån mig?
-F-n hon körde ifrån mig!
Han passerade parkeringen vid det decentraliserade hotellet, där under en sommarvecka det parkerats dollargrin vid dollargrin. Så icke nu, nu är det nysemstrades mer slätstrukna fordon som står parkerade där.
Han hälsar glatt på lokalvårdarinnan som besvarar hans leende med ett soligt rent leende.
Under promenaden kastar han ett öga in i restaurangköket och ser flitiga matlagare och matlagerskor förbereda den sena konferenslunchen. En pausande kocka upplyser Skriftställaren om det vankas kycklinggryta för matgästerna.
Han svänger runt hörnet och passerar ingången där den mesta västmanländska lokalradion förut huserade. De två sneddar över gräsmattan och ska passera gatan, då en vit Golf i hög fart passerar dem.
Plötsligt gnisslande bromsar och en dov skrapande duns och Golfen står prydligt parkerad ned vänster framflygel ivrigt kelande en betongsugga. Upp flyger bakluckan och ut hoppar en stor doberman, som hastigt lägsnar av sig.
Ur bilen stiger en dam och en herre.
- Vad f-n gör du, skriker den unga damen upphetsat, du kan väl för f-n inte bara dra i handbromsen så där!
- Jag blev så dj-a kissnödig, försvarade mannen sitt handbromsryckande, och såg en buske som jag tyckte passa.
- Jag blir så s-ns förb
annad på dig, du e ju helt pundig i huvet, skriker kvinnan och går bort från bilen med arga uppbragta steg.- Är det bätter jag pissar i din bil då, motiverar mannen sitt agerande! Det räcker väl för f-n att det stinker byracka i bilen.
- Du säger inte byracka om min hund, din tjockskallige dj-vla pundhuvud, skriker damen och närmar sig åter bilen och mannen.
- Jag skulle kunna lappa till dig, så du inte vet vad som är upp och ner längre, fortsatte kvinnan och närmade sig hotfullt mannen.
Hon hoppade in i bilen, startade densamma och backade ut från vägrenen. Hon rusade motorn och med slirning på kopplingen körde hon hotfullt nära mannen. Han vägrade flytta på sig och med förnuft någorlunda returnerat till kvinnan, så avstod hon att ramma honom.

Hon steg ur bilen lockade på hunden och kommenderade in honom i baksätet, stängde luckan och återvände till förarplatsen.
Hon backade bilen, körden en omväg över gräsmatta och med rusande motor begav hon sig bort mot Skerikesvägen.
- Kör du ifrån mig?
Mannen slog hjälplöst ut med händerna och började sakta gå efter den bortflyende bilen.
När vallbybloggaren och sambon återupptog dräneringspromenaden hördes mannens hjälplösa frågande rop:
- Kör du ifrån mig?
-F-n hon körde ifrån mig!
måndag 13 juni 2011
... och år läggs till år
På väg ut från Vallby lämnades butikfönsternas lockande ljus obesökta.
De asfaltsbelagda gångbanorna fann inte mer!
En ensam vandrares skugga dansade inte längre spöklikt böljande i reklamskyltars pockande ljus.
Den tidiga vandraren såg men sågs inte.
Hans sorgsnat leende reflekterades i ingens ögon.
De glada skratten från skollovsnjutande ungdomar nådde inte längtande öron.
Den varma kramen han sökte fanns inte mer.
Vattnet omslöt ensam vandrare.
Ensamheten blev till en evighet.
Många långa vandringar skapar bilder ur lövverkens skuggor.
Skeenden föds i klippväggarnas skuggteater!
De asfaltsbelagda gångbanorna fann inte mer!
En ensam vandrares skugga dansade inte längre spöklikt böljande i reklamskyltars pockande ljus.
Den tidiga vandraren såg men sågs inte.
Hans sorgsnat leende reflekterades i ingens ögon.
De glada skratten från skollovsnjutande ungdomar nådde inte längtande öron.
Den varma kramen han sökte fanns inte mer.
Vattnet omslöt ensam vandrare.
Ensamheten blev till en evighet.
Många långa vandringar skapar bilder ur lövverkens skuggor.
Skeenden föds i klippväggarnas skuggteater!
Etiketter:
promenad på Vallby,
skuggspel,
tankar
söndag 5 juni 2011
Observerat under en promenad på Vallby
Sommardagen är varm och solig. Solen omsluter Vallbybloggaren som ljummen bomull. Just inhandlat en aftontidning och en förpackad strutglass. Försöker skydda glassen, från en för glassar ej så nyttig sol, med avisan, så den inte avisas!
Framför mig och den ludne går en pappa med två små betagande döttrar. De stannar vid en papperskorg och jag hör pappan instruera de två små, hur viktigt det är att man inte slänger glassomslag och annat avfall på marken. Han visar med en tydlig gest att papperskorgen har ett syfte. Den finns där just för deras skull just nu. Flickorna mottagliga för pappans föräldrarmetodik hörsammar uppmaningen och sträcker sina tunna redan solbrända händer mot papperskorgens intag!
Jag ler för mig själv och tänker det finns hopp för ett renare Sverige.
Döm om min stora förvåning...
30 meter efter att ha passerat papperskorgen ser jag pappan skaka sin vänsterhand. Ett stort tomt cigarettpaket singlar påtagligt snabbt mot terra firma!
Våra barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör! Så vad gagnade den långa pedagogiska utläggningen om papperskorgens närvarande och funktion egentligen för roll!
Lyckades fånga pappans blick och vet att han förstod vad jag tyckte. Det syntes på hans skamset nedslagna blick och sitt ivrigt påskyndande på barnen, för att avlägsna sig från min kritiska blick.
Mina egna barn skulle sagt, "..nu fick du den där lärarblicken igen..."
Framför mig och den ludne går en pappa med två små betagande döttrar. De stannar vid en papperskorg och jag hör pappan instruera de två små, hur viktigt det är att man inte slänger glassomslag och annat avfall på marken. Han visar med en tydlig gest att papperskorgen har ett syfte. Den finns där just för deras skull just nu. Flickorna mottagliga för pappans föräldrarmetodik hörsammar uppmaningen och sträcker sina tunna redan solbrända händer mot papperskorgens intag!

Jag ler för mig själv och tänker det finns hopp för ett renare Sverige.
Döm om min stora förvåning...
30 meter efter att ha passerat papperskorgen ser jag pappan skaka sin vänsterhand. Ett stort tomt cigarettpaket singlar påtagligt snabbt mot terra firma!
Våra barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör! Så vad gagnade den långa pedagogiska utläggningen om papperskorgens närvarande och funktion egentligen för roll!
Lyckades fånga pappans blick och vet att han förstod vad jag tyckte. Det syntes på hans skamset nedslagna blick och sitt ivrigt påskyndande på barnen, för att avlägsna sig från min kritiska blick.
Mina egna barn skulle sagt, "..nu fick du den där lärarblicken igen..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



