Resan hem börjar borta (del 27)

De stod vid biltågterminalen i Altona, Hamburg och väntade på att Dodgen skulle lastas av.
- Vi ska försöka hinna med en av lunchfärjorna till Danmark, sa dem äldre damen, hon som gärna ville kallas Elisabeth.
Saed skrapade otåligt med ena foten på gatstenen. Han funderade på om det fanns risk att de skulle missa båten. Då kanske hans resa hem till Sverige skulle fördröjas ytterligare. Han tittade på Elisabeth och såg att också hon hade en oro i blicken.
Dodgen lastades av och kördes fram till dem. De steg in och omslöts av hemtrevnaden i den den rymliga kupén. Elisabeth rusade motorn innan hon släppte upp kopplingen och de svängde ut på Max Brauer-allén. Morgontidiga tyska bilister tutade upprört över Dodgens farliga manöver att komma in i rätt fil. Det märktes att Dodgen trivdes över, att känna fast asfalt under sina däck. Den stora motorn brummade dovt, när Elisabeth med ytterligare en djärv manöver lyckades svänga in på Holsteinstrasse för vidare färd norrut. Det dröjde inte länge förrån de korsat ytterligare en stor gata och fann sig vara på väh mot Puttgarden på Kielerstrasse.
- Nå, vi tycks ha gott om tid, sa Elisabeth. Vi hinner med god marginal med färjan som ska ta oss till Danmark. Vi hinner nog få en andra frukost på båten. Du vet sjön suger ju alltid.
- Gör den?
Saed tittade frågande på Elisabeth. Väldigt vad hom plötsligen pratade mycket.
- När du nu kommer till Sverige och om du engagerar dig i någon församling, måste du komma ihåg att vara ödmjuk.  Se till att du inte blir som en kyckling, som föses in under någon kycklingmammas vingar.
- Menar du att det är mest kvinnor som kommer att försöka fånga mig?
- Nej så ska du inte uppfatta det! Även män kan vara kycklingmammor!
Bilen krängde kraftigt, när Elisabeth väjde för en katt, som plötsligt sprang upp på vägen. Saed satte sig rakt upp överraskad av kattens plötsliga infall, som fick bilen att med skrikande däck kämpa för att fortsätta rakt fram. Än bar det hit och än bar det dit, men det bar aldrig ner i diket. Medtrafikanter tutade ihärdigt, för att göra Dodgens förare uppmärksam på att så där kör man inte. Saed tittade bakåt och såg katten slokörat lomma iväg  åt samma håll, som den kom ifrån. Dodgen återfann balansen i tillvaron. Snart såg de Östersjön och Puttgarden.
De köpte sin färdbiljett och parkerade Dodgen på bildäck. Den branta trappan upp till nästa däck visade sig vare en engångsföreteelse. Trappan upp till däcket där matserving fanns var bred , lagom lutad och inbjudande. De fann en plats vid fönstret och väntade på serveringen skulle öppna.
- I Sverige har den senaste tiden oroligheter brutit ut i Stockholms förorter.  Du måste inse att Sverige inte är det samma som paradiset. Det finns mycket oro i det svenska samhället, som kan få oönskade  konsekvenser.
- Men jag har inga planer på något sådant!
- Det förstår jag, sa Elisabeth, men då måste begrunda och se sammanhangen. Du kan inte bara naivt rusa på och tro att din tro alltid leder rätt, för du är en människa, med en människas alla fel och brister.
De var så inne i sitt samtal att de totalt glömde bort att beställa kaffe och te med tilltugg. Högtalarrösten manade alla bilresenärer att gå till sina bilar. De skyndade nerför den sista branta trappan och steg in i Dodgen. Färjans tutande hördes dovt. Hela färjan skakde till när den i låg fart angjorde kajen. Saed såg hur fören öppnades. Dagsljuset trängde in på det dunkla bildäcket. De startade motorn och väntade på sin tur att  lämna färjan.
Dodgen kände hemtrakterna komma närmare och var ivrig att lämna Rödby bakom sig. Snart var de på den breda vägen mot Köpenhamn.
- Nu blir det inte mer båtfärder, utan vi ska ta bron till Malmö. Det är den säkraste vägen in i Sverige, speciellt som vi kör en svenskregistrerad bil.
Saed tyckte att Köpenhamns förorter och industriområde liksom slukade dem. Husen trängde sig mer nära inpå bilen. Trafiken var tät. Inne i magen på Köpenhamn, tänkte saed och fnittrade tyst där han satt. Han såg på Elisabeth som koncentrerat följde skyltarnas vägledning till bron mot Sverige.
När de körde ner i tunneln, tänkte Saed jaha detta är Köpenhamns tarmsystem. Han fnittrade tyst, för att inte störa Dodgens förare. De körde upp på bron och Saed fann det märkligt. Det kändes nästan som de flög fram över vattnet. Öresunds södra delar omfamnade dem. Vinden gjorde färden över vattnet något fladdrig. Ibland knakade det i den stora karossen. Vattenkaskader fördes av vinden från sundets vågkammar mot bilens glasrutor. Saed tyckte det var lite obehagligt. Han bad till sin Herre om beskydd.

Det var en lisa att se det skruvade huset resa sig som en mäktig fackla över horisonten.
- Huset du ser där framme kallas Turning Torso, sa Elisabeth. Vid många färder över den här bron har jag tyckt att det är hoppets ljus som tänds, när jag ser det!
De närmade sig hastigt den skånska kusten och tull' och passpolisens område. Flera bilar framför dem viftades in för kontroll. Den stora Dodgen tilläts passera utan att uppmärksammas. Saed var förundrad. Han tittade bakåt och såg att bilarna bakom regelmässigt viftades in för kontroll. Det var som om de inte sett Dodgen över huvudtaget. tänkte han!
De styrde nu norrut längs den skånska kusten. Domkyrkan i Lunds två torn reste sig trotsigt mot en bleka eftermiddagshimlen. Saed tittade sig omkring på det förbipasserande landskapet. På vänster sida såg han Öresund, som gjorde sitt bästa för att skapa visst avstånd till det danska kungariket. Till höger avlöstes gula rapsfält av villaträdgårdar och små skogsdungar. De stannade på en mack strax söder om Helsingborg.

De steg ut! Saed tittade beundrande på den stad som bredde ut sig framför  honom. Han anade stora byggnader längre bort. Han såg hur nära sundet staden låg. Det är en stad som hela tiden doppar tårna i vattnet, tänkte han!
- Jag har gjort ett par telefonsamtal. Vi ska stanna här i natt. I morgonbitti kommer en kurir med de dokument du behöver för att anhålla om att Migrationsverket ska ompröva sitt beslut. Nej, det är inga förfalskningar utan intyg från några av de personer du mött på din resa. Dessutom vet jag att Unicef har uppmärksammat ditt fall och anhållit om att det ska omprövas.
- Nu åker vi till Örenäs slott och övernatta. Det blir en lång resa imorgon!

Resan hem börjar borta, (del 26 )

Saed vaknade av solen lekte på väggen på andra sidan rummet. Han tittade sig omkring, ovan vid rena lakan och citrusdoftande rengöringsmedel. Lät de lätt frasande vita lakanen omsluta kroppen i tappra försök stänga inne den goa sömnvärmen. Efter att vant sig vid morgonen, satte han sig upp i sängen, Han tog den halvfrulla vattenflaskan på nattduksbordet. Han öppnade skjutdörren och gick ut på den långsmala balkongen.
Han förvånade sig själv genom att lägga märke till fågelsången. Olika fåglar, skiftande fjäderprakt. Alla hälsade de morgonen med sitt kvitter. Sqaed tänkte på Fransiscus, som han tyvkte han kände lite bättre efter de få timmarna i Assisi. Han tänkte på Fransiscus predikande för hela Guds skapelse. På djuren som i andakt böjde sina huvuden, när Fransiscus lovade Gud i sin predikan.
Likt de fåglar som sjöng denna morgon så sjöng också Saed, en lovsång till Gud.
" O store Gud, när jag din värld beskådar, som du har skapat med ditt allmaktsord...."
Ja han sjöng den versraden flera gånger, för det var allt han kunde. Huruvida de lyssnande djuren i hotellträdgården böjde sin huvuden kunde han inte avgöra. Men nog tyckte han att den närgågna fågeln, vars namn han inte kände, gjorde sitt bästa för att sjunga en obligatstämma.
Saed duschade länge och väl. Han njöt av den varma jämna strålen av vatten som smekte varje millimeter av hans kropp. Han klädde sig och skyndade ner mot frukostmatsalens ljuvliga gåvor.

Han valde kokta ägg, skinka, ost och bröd. Han ratade med en fnysning de tomatsåsdränkta sardinerna.
Med sin väl fyllda tallrik uppsökte han ett bord vid fönstret och såg ut över landskapet. Servitören frågade artigt om han vill ha kaffe eller te.
- Tack te och jag tar gärna ett glas apelsinjuice med.

Servitören uppfullde snabbt och tjänstvilligt Saeds önskemål. Han lät sig väl smaka av frukosten, när plötsligt den äldre kvinnan stod vid hans sida med en ångande kopp svart kaffe.
- God Morgon Saed, sa hon och gjorde plats för sin kopp på bordet.
Hon slog sig ner mittemot Saed och läppjade njutningsfullt på sitt kaffe.
- Det har hänt saker i natt, som gör att vi får ändra våra planer.
- Vad har hänt, sa Saed med en lätt darrning på rösten.
En begynnande oro började tillta inom honom. Klart att något dumt skulle hända nu, när allt gick så bra.
- Du behöver inte känna oro. Det är bara det att Raffo inte kan följa med oss på resan. Han blev tvungen att resa till norra Rumänien i natt. Några ungersktalande romer där har fått problem och vi måste hjälpa dem till släktingarna i Ungern.
- Jaha och påverkar det vår resa?
- Ser du, nu får jag ingen avlastning i körandet. Så  jag har bokat plats på biltåget till Hamburg. Vi får gott om tid att tala om din tjänst. Vi ska stiga på tåget i Alessandria, bara några mil norr om Genua.
- Min tjänst?
- Ja det uppdrag, som du har förberetts för.
- Jag förstår inte.
- Om du tänker tillbaka på din resa, är det något speciellt som du minns. Minns du något tillfälle då du kännt en värme, kraft strömmat genom dig?
- Ja jag minns att ett par personer blivit friska, eller i vart fall mindre sjuka, när jag rört vid dem och bett till Gud att de ska bli friska.
- Det är din tjänst! Vi får prata om det när vi sitter på tåget mot Hamburg!
Saed blev nyfiken och kände lite motvilligt en iver inom sig. De lämnade frukosten för att hämta sitt bagage. Den äldre kvinnan betalade motellräkningen. Den svarta Dodgen vaknade till och morrade belåtet. Motorn otålig att driva bilen framåt  brummade förväntansfullt. Snart var de ute på vägen som ledde norrut mot Alessandria. Det var ingen lång resa. Alessandria välkomnade dem med tydliga skyltar, som talade om hur de skulle köra för att komma till biltågets angöringsplats,
De tittade på när en stationsanställd körde upp bilen på järnvägsvagnen. Den syntes tydligt där den stod fastsurrad mellan några mer moderna bilar.

De letade upp sin tågkupé. Båda hade fått fönsterplatser, vilket betydde att det blev överslaf, när kupén skulle göras om till sovkupé.
- Det finns en trend, sa den äldre damen, att många församlingar idag drivs, nästan som företag. En del tar till och med inträde, för att få ta del av budskapet. Du ska akta dig för sådana församlingar, de är på fel väg! Budskapet ska alltid erbjudas utan kostnad. Du kommer att få inbjudningar till församlingar, som erbjuder dig mycket pengar för att din tjänst ska få möta sin publik. Du ska akta dig för sådana församlingar, de är på fel väg!
- Jag förstår vad du säger, men du pratar precis som allt var klart. Att jag verkligen skulle få ett uppehållstillstånd i Sverige. Jag vet ju förresten inte vad du heter!
- Jag vet inget om du får tillstånd eller inte. Jag vet bara att Gud gett mig uppdraget att förbereda dig för din tjänst. Vad det gäller mitt namn, så är det inte så viktigt. Men du får gärna kalla mig Elisabeth.
- Okay Elisabeth, det känns faktiskt bättre att du har ett namn.
- Du måste nu börja att förbereda dig för ett liv i gudomlig tjänst. Det betyder att du får aldrig låta den gåva bli herre över ditt liv. Det är inte du som ska använda gåvan, utan Gud eller om du så vill Helig Ande genom dig. Så du måste lära dig, öva upp din lyhördhet för vad Gud talar till dig!
Det blev mycket mer sagt den kvällen medan tåget lämnade Alessandria och strävade norrut. Saed hade mycket att tänka på, när han så småningom la sig tillrätta i överslafen. Det rytmiska passerande över skarvar i rälsen gungade honom raskt in i djup sömn.
- Hamburg nästa stopp!
Konduktören drog en liten vagn, från vilken han serverade te och små runda bullar med en röra av majonäs och skinka i.
- I morgon är jag i Sverige!

Resan hem börjar borta. (del 25)

Saed drog upp det tjocka täcket mot hakan. Det är inte trevligt, noterade han, att vakna och frysa. Han sökte ivrigt sovvärmen under täcket. Hans ögon vande sig långsamt till det tveksamma morgonljuset. Han såg de kala putsade väggarna i det rum, som varit hans nattläger.
Försiktigt vidrörde hans bara fötter det kalla stengolvet. Han svepte täcket tätare runt sig. Sittande i sängen utforskade fötterna golvets bärighet.
Efter ett tag rörde han sig långsamt mot det duschrum, som fanns ute i korridoren. Han påbörjade morgonens hygiengöromål. Inte var det varmvatten som likt spridda skurar föll från duschmunstycket. Varje droppe hjälpte till att tvätta bort alla smutsiga minnen från de senaste veckornas upplevelser.
Tillbaka i sitt rum letade han i sin bag efter rena kläder. Det blev inget långt letande och valet var helle rinte svårt. Där fanns ett par beiga chinos, ett par kalsonger med stålmannenmotiv och en ljusgrön skjorta.
Nyduschad och iklädd rena klöder, nåja renare kläder, letade han upp matsalen. raffo och den äldre kvinnan var redan där.
- Godmorgon Saed, sa de nästan på samma gång.
De hällde upp varmt vatten i en kopp och räckte  den till saed. De pekade på ett fat där olika tepåsar väntade på morgonbad. Han valde, lite tveksamt, en påse som förkunnade att här fanns ett frukostte.
- Om en kvart är det morgonbön i kapellet, sa den äldre kvinnan. Vi ska deltaga i den innan vi påbörjar dagens resa norrut.
Saed log försiktigt, ännu lite nyvaken. Han mumsade på ett bröd med skinka och drack mjutfullt det sötade teet.
På vägen in i kapellet, som låg på andra sidan entrehallen. Raffo knuffade saed lekfullt i sidan.
- Idag luktar du rent, Saed!
De båda skrattade förenande.

Morgonbönens acapellasånger ljöd ännu i Saeds huvud, när han steg in i den svarta Dodgens inre.
Den stora bensinmotorn startade villigt. De körde not nordväst. passerade staden Perugiaoch nådde medelhavskusten söder om Livorno. Saed hade knappast sett något av de vackra toscanska landskapet. Hans uppmärksamhet under denna förmiddgasresa med bilen hade varit helt fokuserad på den diskussion som den äldre kvinnan och Raffo hade haft om Petrus ställning i den första kristna församlingen i Rom. Raffo hade menat att Petrus verkligen var den förste biskopen i Rom, medan den äldre kvinnan menade att Aquila och hans hustru Priscilla var ledare av församlingen. Att de tränats av Paulus i Korinth. Raffo hade då med viss hetta pekat på att Petrus faktiskt av Jesus själv utsetts till att vara den klippa på vilken hans kyrka skulle byggas. Den äldre damen frustade irriterat till och menade, att Jesus tänkt så mycket större än den kyrka som funnit sina rötter i de första kristna i Rom. Hon menade att såväl Petrus som Paulus mer skulle ses som rådgivare, mentorer eller konsulter. Hon sa att Petrus och hans hustru tillbringade största tiden av sin Romvistelse i en liten by vid Tibern strax utanför Rom. Det var först under de förföljelser, som inleddes under Neros regering, som Petrus rest till Rom för att styrka församlingen där.
Saed sög i sig varje ord. Han bläddrade ivrigt i sin bibel, sökte vad som stod där om de två giganternas vistelse i Rom. Han var så upptagen av detta sökande att han skrek till, när bilen stannade vid en matservering alldels vid stranden ab medelhavskusten.
- Kom nu min vän, sa kvinnan, nu ska vi ha oss lite till livs.
De satte sig ner på de ganska spartanska möblerna på verandan. De njöt av solens glimrande lek i medelhavets vågor. Snart bars en större gryta med penne och kalvkött i en balsamvinägersås. Saed åt med förtjusning. Han drack en apelsinläsk, som kittlade i halsen, när han drack. Den äldre kvinnan drack en pellegrino mineralvatten. Raffo däremot lät en immig öl skölja ner pastarätten.
- Hur kan ni vara så kunniga om vad som hände i Rom, för så länge sedan.
- Vi var där, sa Raffo!
- Var ni där?
Saed tittade tveksamt på dem. Det här var inte vad han vöäntat sig. Det stred helt mot den logiska inställning  han hade till liv och tro.

- Det kan vara svårt för dig att förstå! Men säg så här, väldigt kortfattat. Dödsriket är inte nedanför oss och himmelriket är inte ovanför oss. De förklaringar gavs den tidens människor, för det var så de kunde förstå. Nä du ska tänka vågrätt! Livet nu, dödsriket, himmelriket är parallella världar. Dimensioner som finns vid sidan av varandra. Endast ett fåtal personer kan överskrida dessa gränser i en fysisk kropp. Vi är speciellt utvalda! Vi ska snart berätta mer för dig!
De satte sig i bilen igen. Saed var helt tyst. Han funderade och läste sin bibel. Han försökte förstå.
Saed missade allt det vackra, som fanns utan för bilfönstren. Tankarna blev större än han själv. Så stora, så gränsöverskridande. Han bad om klarhet. Medan han bad föll han i dhup sömn!
- Genua nästa, sa den äldre damen.
Hon tittade på saed i baksätet och såg hur han sov och hur han mumlad enågot otydbart i sömnen,
- Raffo, du får nog bära in Saed till hans sovplats!