Visar inlägg med etikett hopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hopp. Visa alla inlägg

torsdag 12 juli 2012

Med kippande skor

Morgonen var färgad i en nyans av grått.
Nattens regn gjorde sig frortfarande påminnt. Lämnade strecka av regnigt vått på sommarjackan.
Luden sambo bekymrade sig föga om fallande väta eller till de pölar som gemenskapstörstande regndroppar bildat.
Vallbytundran vaknade pö om pö ur sin nattdvala.
Solen fann en lucka i den molntunga himlen. Den tittade med förvåning ner på den våta, gråa och frusna Vallbytundran.
De läsare som har en stor önskan att se en sol, som tappat hakan eller en sol som visar viss likhet med en öppen fiollåda, bör förstå att den stunden är nu.
-Tänk, sa solen liksom för sig själv, här har man lyst med sin frånvaro. Här har man gjort allt, för att ej skänka det levande livgivande strålar! Ändå så ler blommor mot varandra. Ändå så hälsar människor varandra med ett glatt godmorgon. Ändå bugar de stora träna sig ödmjukt hälsande varje morgontidig vandrare.
Solen skämdes nog lite över sin lysande frånvaro. Solen tyckte nog att den kunde ha gjort mer för att torka upp de pölar, de vattenmängder, som hotar rasera såväl hus, vägar som sommarminnen. Solen drog sig tillbaka bak närmsta moln och begrundade sina misstag.
På Vallbytundran vandrar folk vidare med kippande skor och möter en ny dag!
Bak sitt moln gottar sig solen över att så många med längtan talar om solens återkomst.
Förstulet tittar solen fram och en enda solstråle träffar Vallbybloggaren på hans morgonvandring med sambon.
Denna enda solstråle ger hopp, ger längtan, skänker tröst till en vandrare med kippande skor!

lördag 31 december 2011

Löftenas afton eller en dans för hopplösa

Vallbybloggaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen.
Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan igår hade småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd.
För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Vallbybloggaren kände att rent mordiska tankar väcktes i de mer primitiva delarna av hjärnkontoret.
Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare.
En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker sambon en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger sambon, men dessa UFO-ljud och UFO-ljus ger mig stora skälvan!
Vallbybloggaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att sambon lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Han tänker på mötet häromdagen, då en vän vid det personliga sammanträffande talade om:
-  Nu ska jag gå och klippa mig!
- Det ska du väl inte, sa Vallbybloggaren. Har du inte tänkt på vilket tokigt uttryck det är!
- Det har du så rätt i, sa vännen småskrattande, kunde jag klippa mig själv hade jag ju lika gärna kunnat stanna hemma!
Det är sådana replikskiften, som gör förmiddagen småfnissande!

Vallbybloggaren tänker på gårdagens tevebagatell, med svenska komiker från fem decennier. Vilken elegans i replikförningen. Vilken snabbtänkthet! Vilken primadonna! Här har dagens skränfockar till babblande  komiker mycket att lära.
Det var allt bra mycket roligare förr, när elegans och fyndighet torgfördes istället för skränande plumpheter.

Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden.
Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften.
För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

GOTT NYTT ÅR!

torsdag 4 augusti 2011

minnen inte bara rosenskimrande

Blekt av solen stod ett fotografi i hyllan slappt lutande sig  mot en liten minnesbuss i keramik från Medellin.
Vallbybloggaren mötte blicken från det blekta fotografiet, smärtan i dina ögon. Smärtan som förtärde ditt inre.

Din smärta blev hans för ett ögonblick!
Din panikångest fanns i de tårar, som stilla väter kinden.

Ditt korta liv ger minnet närvaro.
Närvarande i hans tårar.
Tidig morgon färgas av sorg!

Det goda du ville, kan du inte längre ge!
Det onda du ville besegra
finns í de tårar,
som stilla väter hans kind!

Med tiden blir dock nya tidiga morgnar återigen ljusa av solens värme!