Visar inlägg med etikett Öresund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Öresund. Visa alla inlägg

tisdag 18 augusti 2015

Hågkomster med anledning av en kopp från Bing Gröndahl

Inte fick värmen asfalten att blomma, nej det vore att fara med osanning. Men på den tiden kunde nylagd asfalt i värmen vägra att stelan. Små krumma barnafingrar rullade kulor, som panerades i sand. Lyckan var fullständig när sådan asfaltkula förmåddes rulla nerför en preparerad bana bakom HP's livs. Kan inte minnas om det någonsin lyckades helt och fullt. Men lite tidsfördriv på den unge pojkens promenad från Stampgatan till mormoderns hus på KarlXGustavsgatan. En sjuklig syster till mormodern behövde hjälp att handla. Det anförtroddes den unge att med några slantar i de hemsydda kortbyxornas påsydda fickor, att inhandla en halv limpa och e liter mjölk i den för ändamålet inrättade affärsrörelsen.
Inhandlade varor levererades till sjuklig mormorssyster. Syster Hulda log ett blekt leende och inbjöd det unga varubudet att sitta ned på balkongen. I fin porslinskopp med fat bjöds han kaffe med mjölk och två sockerbitar. Dagens ungdom skulle med viss bestämdhet påstå att det handlade om sötad latte! Såfana ord var inte uppfunna i den unga pojkens tid som pojke. N', det handlade om en halv kopp kaffe och en resten var mjölk. I denna utspädda dryck smältes långsamt två sockerbitar. Var man otålig nog, så kunde man fiska upp en halvsmält sockerbit och suga sötman ur densamma.
Till denna dryck serverades en limpsmörgås med ost. Det var en viss njutning för den unge pojken att bli bjuden på sådana lyxigheter. Hemma i barndomshemmet hade fadern under en tid drabbats av Frisksportrörelsens ideal. Detta innebar att alla normala brödsorter var förbjudna och försägs med tabulappar och ibland även långa föreläsningar om degiga limpors destruktiva inverkan på det växandet släktet. Nej det skulle vara masonitliknande osötade brödlimpor, som beät skivades med hjälp av bågfil eller fogsvans. Nu fanns det dock ett alternativ, ett vitt bröd som var svartprickingt av frekvent istoppade kumminsfrön. Dessa kumminfrön gav en äcklande smak till limporna. Det var därför den unge pojken omsorgsfullt och nogsamt pillade ut dessa frön och gömde dem under skeden till morgonschokoladen. När drycken var urdrucken kunde man hjälpligen dölja fröna i bottensatsen.

Så inte var det underligt att dessa samaritinsatser på sommarlovsmorgnarna var av  lockande karaktär. Sommarlovsledig moder  konstaterade att att Mosterns, ja det var moderns moster, behövde hjälp med handling. Tultande påg förpassade sig själv från hemmet på Stampgatan till mormoderns hem. Det inhandlades en halv limpa och en liter mjölk. Nu ska det påpekas att detta var långt innan tetror och annan pappersförpackning användes som mjölkförpackning, nä på den gamla goda tiden användes mjölkanna. Mjölken hälldes upp ur stora tunnor med mjölk med hjälp av ett litermått.
Väl kommen tillbaka kunde det unga varubudet njuta förbjuden frukt på balkongen med viss utsikt över Öresund.
Det var mosterns och min hemlighet, att jag som tack för hkäpen bjöds på kaffemjölk och degig sötlimpa med ost En hemlighet mosterns tog med sig i graven. Hennes  förbrytelser mot faderns önskan att är masonitbröd eller svartprickig osötad vitbröd är väl numer preskriberat och ej längre straffbart!
Mostern hade under sitt yrkesverksamma liv sålt porslin i en affär som hette Forma. Där hade hon krängt porslinskoppar, porslinsfat och annat av porslin. Ords som kongelig dansl, Bing Gröndahl och Rosenthal stod som spön i backen, när hon talade om porslin. Vi som överlevde henne har ännu serviser i från hennes välfyllda skåp. De efterkommande släktleden har redan nu i sin ägo porslinsföremål, som en gång promotats av mosterns som bjöd på kaffemjölk med degig sötlimpa!

Måhända serverades  på balkongen, med viss utsikt över Öresund, kaffemjölk i en kopp från Bing Gröndahl!



fredag 31 augusti 2012

Vid sundet trivs jag allra bäst

Höstkvällen är närvarande, trots det borde vara sensommarkväll!
Jag sitter på balkongen och ser ut över barndomens ändlösa vatten.
Här med Fria Bad för mina fötter, var det som jag lärde mig simma. Lärde mig att uppskatta vatten med viss sälta. Byggde mina första alster i sand, smyckade med vita stena och snäckskal och det var här som jag för första gången blev stungen i foten av en geting.
I takt med att ölglaset svalka minskar ökar minnena från svunnen barndom.
En regnljummen västanvind bär minnenas doft till min balkong.
Doften av salta bad.
Den nakna doften av tång!
Nedanför balkongen på strandpromenaden flanerar människor med såväl med hund som utan. Deras särpräglade dialekt är som musik. Fylld med staccatoskorrning och harmoniska diftonger.

Innifrån lägenheten från kaffemaskinens gurglande att kaffetåren snart kan serveras. Doften av nybryggt kaffe blandas med måsarnas skrik och skrän.
Jag lyfter blicken mod sydväst. Drygt en halvmil bort letar snåla solstrålar. Nästan osynligt reflekteras de i den bleka smaragden , i det ärgade taket på Kronborgs Slott.
Hämtar kaffe och smeker med ögonen de vitmålade lägenhetsväggarna. Mina  väggar, änteligen en lya vid sundets strand.
Minns barndomens påtvingade utflykter till Helsingör, till utlandet!
Då några år efter andra världskriget hade danska frälsningsarmen soppkök för de danskar som hungrade. Då lagade sprukna fönsterrutor med brandgula plåsterremsor. En annan tid.
Efter inköp av varor på Irma snabbköp, osthandlaren i skuggan av kyrkan, var jag lovad att få köpa en strudglass på Brostraede. Den lilla glassbutiken, som serverade strutglass i frasiga rån med vispgrädde och jordgubbsylt. I dansk krona kostade den och var det ljuvligaste man som ung skolpojke kunne äta. Det var nog den glassen som gjorde den unge vallbybloggaren så villig att släpa den tunga bagen med billiga danska varor.
Nu är det annorlunda danskarna turar till Helsingborg för att handla, ja till och med för att bo här. Även om den danska kronan tappat värde gentemot den svenska är dte fortfarande billigare, sa danske Jensen som jag mötte i trappan. Han hade pendlat till sitt arbete i Helsingör i 20 år nu!
Så sitter jag här på min balkong och ser hur fartyg sakta fara förbi till spännande resmål runt om i världen.
Lutar huvudet mot den nyinköpta vilstolens mjuka stoppning! Sakta gungar vågornas eviga rytmiska skvalp en trött vandrare in i morphi armar.
Hundskall...
... öppnar med ett leende  ögonen!
Men...
var tusan tog sundet vägen?
Ibland kan uppvaknande från drömmar ge stora missräkningar, ja besvikelser!
Som tur är, kaffet är klart och smakar gott!