Ålderdom är den andra ungdomen

Ute på vallbytundran var det alls inte så varmt, som den skinande solen lovade. Inte bekymrade detta faktum sambon ett dugg.  Hans uppmärksamhet var helt fokuserad på något luktspår, totalt osynligt för Vallbybloggaren. Turen gick hit och den gick dit. Luktspåret förde vandringen kors och tvärs över vallbytundran.

Han som följde, med ledsagarlinan i stadigt grepp, funderade om dessa kalla vandringar verkligen anstod en man i hans ålder.
Det med ålder är knepigt! Rent logiskt torde vallbybloggaren passerat toppen på livskurvan. Men någon utförsbacke är inte synligt. Fortfarande finns det en aptit på livet och en nyfikenhet på vad morgondagen ska föra med sig.
Någon sa till vallbybloggaren, att när du blir gammal så krymper du! Du kommer inte vara den långa ståtliga man du är idag! Nog skrattade han en del åt detta påstående, då ålderdom ännu tycktes finnas på andra sidan horisonten.
Det där med att krympa tror vallbybloggaren inte ett dyft på. Synliga bevis motsäger detta. Han har redan sett tecken på att han är längre än vad håretsplacering är!
Dessutom är det idag betydligt längre ner till fötterna än det var bara för något år sedan!
Så bort alla dumheter om att man skulle krympa på sin ålders höst!
Fram för sanningen! Vallbybloggaren har aldrig varit så ung som han är nu!
Så det så!

Nä, det vill sig inte riktigt

Vallbybloggaren satt ner och betraktade håglöst det vita papperet i den gamla Remingtonen. Han hade förgäves sökt få de i tanken formulerade meningarna att materialiseras på pappret. Det ville sig inte!
Att säga, att det inte ens blev ett kommatecken, vore dock en överdrift. Ty när han skulle borsta bort en liten svart partikel, som solkade det vita pappersarket, visade det sig vara just ett kommatecken.

Samtalet med den äldre finska kvinnan, som pantade burkar i den lokala butiken, ville inte bli fästat på pappret.

Sammanträffandet med gamla arbetskamrater, som återigen hade en planeringsdag... nä processdag heter det visst numer,... om samma saker som vi planerade/processade om 1993, gav bara en fadd eftersmak och ville inte låta sig beskrivas i ord.

Mötet med de två unga syrianska pojkarna, som försökte provecera bråk, kändes bara tjatigt. Den enes fader hade samma "spela-tupp-fas" för 25 år sedan.
Vasllbybloggaren känner ålderdomens ältande och brist på nytt föga inspirerande. Han känner sig nöjd med sig och sitt. Han har inget behov av att ta över andras framgångskoncept för att stå i centrum. Han kastar lystna blickar på servicehuset!

Nej, något helt nytt ska det vara, något som ingen gjort förut, då komme ungdomen åter. Men det är en annan historia och den som lever får se!
Något nytt är på gång....