Det var annorlunda förr....

Han tittade förvånat upp. Ögonen sökte den torra hostans källa. Snart fann ögonen det de sökte. Blicken föll på en äldre herre, som satt på en bänk utanför det nyligen öppnade apoteket. Ett leende, som avslöjade fler gluggar än tänder sken emot honom. Den gamle, som svept den gråa ålderdomliga trenchcoaten runt sig, harklade sig och såg ut att vilja prata. Den yngre fotvandrande mannen hejdade sina steg och lag uppmuntrande.

- Det ska jag säga dig pojkvasker, sa den gamle med tandlöst knarrande stämma, det var helt annorlunda förr i tiden. När jag växte upp var pojkar pojkar och flickorna bar kjol. Det du! Den tiden vill jag gärna ha tillbaka.
- Men nu tar väl farbror i, sa den yngre tundrevandraren, tiderna förändras och allt kan inte bli vid det gamla. Modernare tider kräver modernare utstyrslar.
- Nej jag tar inte i, jag vet vad den gamla goda tiden gav. Maten var lagad av mammor i färgglatt blommiga förkläden. Grannarna höll koll på ungarna i kvarteret. Om Nisse gjort något bus, så visste snart hela kvarteret att Nisse varit drullig och stjärtaga med kavel blev Nisses lön, när han kom hem. Ungar ska lära sig veta hut hade Nisses far sagt, så det så!
- Var allt då så mycket bättre förr? Jag tror inte det den gamla tiden had nog sina jämmerdalar den med. Visst är det då för väl att hemagan inte längre är tillåten. Det är månget litet busfrö, som slipper somna med ömmande stjärt!
- Är du sån där radikal rebell, som bara vill ha nytt nyt nytt! Jag kan nog er sort!  Ni har förstört mer än vad ni byggt upp. Se bara på alla gamla hus som försvunnit. Nuförtiden är det bara glas och betong. Inga stuckaturer och mytiska djurhuvuden pryder längre våra fasader. Nä så fattigt utsmyckade är fasaderna att andra unga radikala rebeller måste måla på dem med såna där sprayburkar.
- Men har farbror alldeles vaknat på fel sida! För det första är jag vare sig arkitektradikal eller ungdomlig rebell.

Hjärnan på den yngre vandraren artbetade för högtryck i akt och mening att hänga med i den gamles tankegångar. Yviga kast mellan olika ämnesområden krävde sin man hann han tänka innan den gamle på nytt delade med sig av sina observationer.

- Jag hörde på radfion, en av de här unga politikerna säga att de ska skapa en ny skola och då ska minsann lärare finnas på plats för att hjälpa eleverna. Det ska bli en jämlik skola, där eleverna ska ha samma möjligheter. Pojkar ska vara pojkar och flickor ska bära kjol.
- Det var hemskt vad farbror klagar. Jag tror nog att lärare alltid varit närvarande i skolan. Jag tror nog att man tänker för mycket på hur lärare ska lära ut och alldeles för lite på hur elever ska lära sig!

- Jo, jo, du pratar som du har ålder och förstånd till. När jag gick i skolan så lärde vi oss både psalmer och multiplikationstabellen utantill. Kunde man inte, så fick man en hurril. Var man uppnosig åkte man ut i korridoren och missade lära sig "Din klara sol går åter upp...", så man fick en hurril nästa dag med. Å de ska jag säga dig hade man multiplikatiopnstabellen på sina fem fingrar, så hade man inte på högre utbildning att göra. I min ungdom var det ingen doktor som inte kunde "Blott en dag".
-  Jo men att lära isg saker utan eftertanke är väl lite som att vara som en gamma stenkaka, som hakat upp sig!
- Det ska jag säga, att inte hade de blivit något borttagande av det maskformiga bihanget, om inte läkarna kunde sin multiplikationstabell.
- Man kan ju tro att farbror går i barndom och bara prata persilja.
- Hörru du pojkvasker! Det ska jag säga det det var annorlunda förr, då hade de ung, som du, respekt för de gamla, som jag och hade vett å hålla tyst, när de gamle pratade. Vänta du på lilleturen! I min ungdom då ska du veta var det annorlunda. Pojkar var pojkar och flickor bar kjol.
- Får önska farbror en god dag!
Han gjorde allt för att inte vara uppnosig, för då hade han väl åkt på en hurril! Han skyndade bort, för att på sitt sätt möta dagen!

- Ja gå du bara, jag ska tillbaka till äldreboendet och få lite välling!

Det var annorlunda förr....
Det var annorlunda förr...
Det var annorlunda förr...

Som smattrande hagelkorn följde orden honom på vägen!

Nu börjar det bli vanligt vara pensionär

Förste helgen som ålderspensionär är avklarad.
Det gick bra märkte ingen större skillnad mot tidigare helger.
Yngre manlig släkting med ännu yngre hustru knackade försynt på trevna stugans dörr på lördagen.
De överräckte en blomma i kruka, som synligt bevis på uppvaktning.
Nu ska genast säga att Vallbybloggaren inte brukar få blommor att överleva. Antingen ger han dem för mycket vatten generös, som han är eller så glömmer han totalt bort att dessa växter behöver flytande näring. Inte ens av syster donerad plastblomma lyckas han hålla vid liv.
Unga svägerskan bedyrade dock att orkideer är lättskötta och inte behöver så mycket vatten.
Tillåt en åldrig man att tvivla!
Vi samtalade över en kopp kaffe om hur livet farit fram med oss. Ungdomsminnen berördes.
Yngre manlig släkting förbluffade Vallbybloggaren genom att kunna efternamnet på Vallbybloggarens första flickvän! Han hävadade det med en självklarhet, som inte ens Vallbybloggaren besatt! Det var ju 50 år sedan!
Fadern och modern till mina brorsbarn bjöd senare på lördagkvällen på ålderspensionsmiddag på en av Västerås restauranger.  Det är inte ofta Vallbybloggaren bevistar dylika näringsställen nuförtiden, men det var trevkligt att som slut på ett flera dagar långt firande slippa disk och undanplockning.
Det var god vällagad italiensk mat och samvaron var trevlig. Såväl uppsluppen som allvarlig!
Nu är dock firandet över!
Idag har pension för första gången influtit på Vallbybloggarens konto. Det verkar fungera, så det ska nog bli mat på bordet framgent med. Ytterligare pengar från annan utbetalare väntas senare i månaden! Pensionen är som ett ymnighetshorn, dte bara strömmar in från olika håll!
Midsommar närma sig!
Vallbybloggaren får väl undersöka vart man kan dansa ringdans i pensionärstakt!
Nu ska man åldras med värdighet, så det blir väl till att slänga löparskor och jeans.
Garderober får genomsökas efter värdig pensionärklädnad.
Sedan ska väl lämplig parkbänk uppsökas, där man kan sitta i bästa stassen och titta på ungdomen!

- Hörni ungdomar det ganska annorlunda förr, när Vallbybloggaren var ung!

Ålderdom är den andra ungdomen

Ute på vallbytundran var det alls inte så varmt, som den skinande solen lovade. Inte bekymrade detta faktum sambon ett dugg.  Hans uppmärksamhet var helt fokuserad på något luktspår, totalt osynligt för Vallbybloggaren. Turen gick hit och den gick dit. Luktspåret förde vandringen kors och tvärs över vallbytundran.

Han som följde, med ledsagarlinan i stadigt grepp, funderade om dessa kalla vandringar verkligen anstod en man i hans ålder.
Det med ålder är knepigt! Rent logiskt torde vallbybloggaren passerat toppen på livskurvan. Men någon utförsbacke är inte synligt. Fortfarande finns det en aptit på livet och en nyfikenhet på vad morgondagen ska föra med sig.
Någon sa till vallbybloggaren, att när du blir gammal så krymper du! Du kommer inte vara den långa ståtliga man du är idag! Nog skrattade han en del åt detta påstående, då ålderdom ännu tycktes finnas på andra sidan horisonten.
Det där med att krympa tror vallbybloggaren inte ett dyft på. Synliga bevis motsäger detta. Han har redan sett tecken på att han är längre än vad håretsplacering är!
Dessutom är det idag betydligt längre ner till fötterna än det var bara för något år sedan!
Så bort alla dumheter om att man skulle krympa på sin ålders höst!
Fram för sanningen! Vallbybloggaren har aldrig varit så ung som han är nu!
Så det så!