Kvinnan som borde sovit i sin egen säng. Del 15.

De följde kriminalkommissarien in på hans tjänsterum. Det tittade sig omkring i de sparsamt möblerade rummet. På en vägg hängde en tavla, som med god vilja skulle kunna föreställa en hund eller möjligen en liten häst. Skrivbordet var belamrat med papper. Pappershög efter pappershög fyllde skrivbordsytan. Framför kommissarien, som tungt satt sig ner i en knirrande kontorsstol, fanns en liten tom yta, lagom stor att rymma ett pappersark och en penna. Datorer, telefaxmaskiner, surfplattor, blommor lyste med sin frånvaro.

Pastor Fromblad, som inte var den bästa på att hålla skrivbordet tomt, undrade för sig själv hur polismannen överhuvudtaget kunde hitta något i dessa till synes kaotiska pappershögar. Som om kommissarien var tankeläsare sa han:
- Dessa högar är de sista veckornas utredningar. Jag använder linjalen för att hitta.
Han pekade på en hög med den smala metallinjalen.
- Här är veckans utredningsskörd. På 10 centimeters höjd finner jag material från i förrgår. Men det är inte intressant. Det är de översta centimetrarna jag vill diskutera med er.
Brita och Jesper tittade på kommissarien och undrade vad som komma skulle.
- Tyvärr så har Ilse försvunnit igen. Vi var övertygade att vi hade henne fast. Men det enda vi fann i det hotellrum hon bott i var en manskostym. Men vi är henne på spåren och jag väntar goda nyheter om hennes infångande när som helst..
- Vi har, sa Jesper tvekande och såg på sin Brita, fått uppgifter från en, som funnits i den hör röran. Uppgifter som är en sensationella. Ilse är tydligen mer märklig än någon av oss trott.
- Jag har sådana indikationer också, sa polismannen.
- Efter att ha förhört hennes son har vi anledning att tro att hon på något sätt är besläktad med Adolf Hitler.
- På något sätt?
Britta nästan skrek ut orden.
- Ilse lär vara Hitlers dotterdotter!
- Jasså är det så illa, sa Lindgren.
Han lyckades hålla känslorna i styr och anlade en professionell polismask.
- Vi har förstått att pojken, som vi infångat och förhört tillhör en så kallad fundamentalistisk kristen församling. Han har närt ett hat mot de som förespråkar fri abort, men det allra största hatet har han haft mot muslimer.Då vi frågade hur han kunde förklara de våldsdåd, som han begått, utifrån det vi vanliga uppfattar som det kristna kärleksbudet, så tittade han kallt på oss. Han förklarade att eftersom hela bibeln var guds ord, så kände de sig fria att kombinera olika bibelord med varandra, för Gud säger ju inte emot sig själv. Vad säger pastorn om det?
- Det är befängt, sa pastorn, med ett sådant sätt att använda bibelcitat kan man ju rättfärdiga, brodersmord, barnamord med mera som Guds vilja! Ja man skulle nog också kunna bevisa att varelser från mars, ser ut som vi, men har gröna öron och fingrar formade som morötter. Det är där dessa extremtroende av allehanda slag vandrar fel. Dt är som de lämnar tillbaka den hjärna, som Gud skapat dem med, helt oanvänd.
- Nåja, det är skönt att höra, att detta inte är den allmänna uppfattningen bland kristna.
- Nu ska vi försöka rekapitulera det hela. Allt tycks ha sin upprinnelse i att Ilse ansåg att hennes bakgrund och släktskap med Hitler skulle avslöjas av de uppgifter, som din exfru Louise och Kata-Lina fått fram. Grosshandlaren hade underblåst det hela, då hans verksamhet med arbetskraftsuthyrning och trafficking hotades av Luise och Kata-Lina. Ilse, som var tränad av STASI, hade inga samvetsbetänkligheter att uföra morden på de två kvinnorna. Vi tror att hon båda gångerna var utklädd till en lång kvinna med hjälp av styltor. Nu hade ju redan uppgifter på grosshandlarens aktiviteter dokumenterats och sänts bland annt till dig, pastorn. Det var nu grosshandlaren fick panik. Mord var ju egentligen inte hans "cup of tea". Så när han försökte fly landet följde Ilse efter och hann upp honom på Arlanda. De uppgifter vi har fått fram, var hon denna gång förklädd till man och kunde därför utan uppseende smita efter in på herrtoaletten. Hon var tillbaka i vår stad, nästan samtidigt som grosshandlarens kropp hittades. Så i det läget hade vi inget, som tydde på att hon var gärningsmannen. ja, vi trodde att du, pastorn, var gärningsmannen och tyckte att dina spelskulder var motiv nog. Sedan flyttades misstankarna mot de två tvillingpojkarna. Vi hade ju en del på dem sedan tidigare. De hade ju gjort sig skyldiga till både misshandel och skadegörelse. Misstankarna stärktes när vi återfann Josef i lägenheten med en hel vapenarsenal. Han nekar dock till att ha något med morden att göra. Han skjutaktivitet från lägenheten, förklarar han med att han ville skydda modern. Han påstår att han inte är någon skytt eller har vana av skjutvapen. Hans bror Adol tycks vara den, som ärvt moderns brutalitet och skjutskicklighet, men han har flytt fältet och befinner sig i Ungern. Så till slut föll bitarna på plats. Mördaren vi söker är Ilse Neuman.  Josef får stå till svars för skjutningen från lägenheten och en del annat. Adolf får göra det samma när han kommer tillbaka, om han nu kommer tillbaka.
- Så allt är uppklarat nu?
Pastorns fråga andades förhoppningar om så skulle vara fallet. Han ville ju inte dra in Louises görande i  trafiken med de forna öststaterna.
- Nja, inte riktigt, sa Lindgren, vi har ett par lösa tåtar att knyta ihop. De egyptiska knivarna vi fann har vi förstått bara var ditlagda för att skapa förvirring. Men vi har din kusin Brita. Lektor Bertil Liljetass, vad har han spelat för roll? Var är han någonstans? Lever han?
Brita tittade förläget, nästan skamset ner på golvet. Hon suckade tungt.
- Exakt vad han haft för roll vet jag inte. Men han menar själv, att den verksamhet, som Baltic Leasing & resources sysslade med hjälpte många balter till ett bättre liv. Han förstod så småningom, att allt inte var helt enligt lagen, men han var beredd att blunda, då han var förvissad att många balter fick det bättre. Det var först i och med morden på Louise och Kata-Lina, som måttet var rågat för honom. Han har sjappat. Fltt landet. Vi tror att han finns i ett sydamerikanskt land. Han har kontaktat mig per telefon, men ville inte säga vart han var. Det skulle vara lättare för mig att inte veta, sa han.
- Det var ju skönt det då, hade inte varit roligt med ett mystiskt dödsfall till.
Polismannen avbröts av ett buller ute i korridoren. Häftiga knackningar på dörren. En rödmosig polisman steg in uttan att vänta på inbjudan.
- Lindgren, vi har hittat Ilse Neuman! På en ödslig fjällväg nära den norska gränsen. Det var den norska polisen, som upptäckte bilen. När våra män kom fram fann de Ilse död i bilen. Hela bilen stank av bittermandeldoft. Hon hade dessutom skjutit sig själv mellan ögonen. Hon måste ha skjutit samtidigt som hon bitit söder giftkapseln. Vi tror att hon insåg det hopplösa, när hon såg den kraftiga samlingen av norska polisbilar, samtigt som hon visste att den svenska polisen var strax bakom henne.
- Tack Nilsson, då har vi alla lösa tåtar knutna till prydliga rosetter.
- Tusan, sa han, samma  sätt att dö som hennes morfar!
- Så vad ska ni göra nu, sa poliskommissarien och tittade på Brita, inte utan lust och begär. Hon var allt ett grannt fruntimmer i all sin knappa knubbighet, i vart fall bra mycket attraktivare än hans egen fru.
- Vi vill nog åka utomlands för att vila upp. Sedan får vi se om det finns möjligheter att arbeta som pastor eller om jag får söka nya vägar. Relationskonsult för styrelser och arbetslag kanske.
Brita och Jesper lämnade polisstationen.
Kriminalkommissarie Sven Lindgren tittade på de båda och log stilla.
Telefonen började ringa. Det var inhemska och utländska journalister, som ville veta mera om Hitlers dotterdotter. Han hann knappt lägga på luren förrän det ringde på nytt. Teveteam villekomma. UD och tyska ambassaden hörde av sig. Han svettades av stress. Hjärtat slog tungt. Han tittade ut genom fönstret. Han såg teveteam och journalister samlas som flugor runt en sockerbit.
Han suckade tungt, slog näven i väggen med kraft och skrek rakt ut:
- Fasen, den där Louise, den där kvinnan borde sovit kvar i sin egen säng!

Kvinnan som borde sovit i sin egen säng. Del 14.

Jesper Fromblad ryckte till. Han tittade på Brita, som ännu ångade av upphetsning efter deras sängkammaraktiviteter. Han tyckte att hon var vacker. De få skönhetsfel han kunde finna förläts av hennes varma, ömma sätt. Visst kunde han tänka sig en förlovning med denna kvinna. Det kittlade behagligt i magtrakterna, när han tänkte på ett liv tillsammans med henne.
- Jo, du Brita, nog kan vi ta en tur till guldsmeden och titta på ringar.
Brita strålade mot honom. För henne betydde en förlovning med pastorn upprättelse, Det korta giftermålet med slusken till hattfabrikör vill hon glömma. Minnet av hans hårdhänta sätt att uttrycka ömhet ville hon dränka och gömma i relationen med pastorn.
- Älskade Jesper, du gör mig så lycklig.
Hon skyndade in i badrummet för en uppfriskande hygienbehandling.
Jesper satt kvar i vardagsrummet med lakanet virat som en sari runt sin kropp.
- Tror du att lyckan kommit till dig nu?
Rösten fick honom att lämna soffans sittdyna i lodrätt riktning. När han åter landade såg han med förvåning på Sam Larèn. Han borde ju inte bli förvånad, då denna himmelska representant hade för4 vana att dyka upp plötsligen, men likväl förskräckt och förvånad blev han.
- Kan du aldrig använda dörrar som andra?
- Du vet mycket väl att jag är inte som andra, sa Sam. Nu åter till frågan tror du du funnit lyckan i Brita?
- Ja, jag tror faktiskt det. Hon ger mig lycka. Jag ser med glädje fram mot att dela kommande år med henne.
- Det låter ju bra. Kan ge dig bekräftelse på att ni ska få många år tillsammans, men glädjen och lyckan får ni själva odla.
- Du som vet, du vet också min inställning till äktenskapet. Du vet vilka tvivel jag har och haft med att kyrkan, församlingen ska ha vigselrätt. Du vet att jag mer ser det som ett uttryck för kyrkans tidiga behov av att ha makt.
- Jag känner dina invändningar. Är ni överens, så kan inte kyrkan utifrån sina grundläggande dokument kräva, att ni ska få er relation lagligen bekräftad genom kyrkovigsel. Men en välsignelseakt har du väl inget emot?
- Nej då inte alls. På samma sätt som ett barn välkomnas i församlingen genom en välsignelseakt kan jag tänka att en välsignelseakt för par som önskar samleva.
- Vem pratar du med?
Brita stod plötsligen i dörren. Nyduschad, parfyrmerad och med den bipolöra frisyren symetriskt tillrättalagd.
- Vem är du, sa hon och tittade uppfodrande på Sam.
- Va! Kan du med se honom?
Sam log mot dem och gjorde en inbjudande handrörelse mot Brita att sitta ner.
- De  som vill, kan se mig!
- Jag gratuelerar till ert beslut att leva tillsammans men det var inte därför jag kom hit.
-Vem är du? Du svarade inte på frågan, Britas röst fann en viss stingens.
- Mitt namn är Sam Larén. Mitt uppdrag har inte i isg med er att göra, men jag har fattat tycke för er och valt att gå utanför mina egentliga uppdrag. Jag vet att jag kommer att bannas för detta, men jag vill hjälpa er förstå.
- Vad är det du vill hjälpa oss att förstå?
- Hur det hela hänger ihop. Vad ni ska berätta för polisen. Det kommer att röra om en del i vad folk trott sig veta, men ni väljer själva hur mycket ni vill berätta.
- Berätta då, sa pastor Fromblad, som visste att Sam alltid överraskade.

- Känner ni till äktenskapet mellan Adolf Hitler och Eva Braun? Ni behöver inte f
svar, det var en retorisk fråga. Vad som inte är allmänt känt är att de båda faktiskt fick en dotter redan 1935. Det var därefter, som Hitler drabbades av rädsla för att hans attraktionskraft på de tyska damerna skulle minska, om det framkom att han hade en relation. Med emfas började han än mer framhålla att han enbart var gift med det tyska folket. Hur som helst, dottern fick namnet Gretl efter Evas yngree syster, men kom att uppfostras av den äldre systern Ilse. Det var inte förrän efter krigsslutet, som Gretl fick veta vem hennes riktiga föräldrar var. I villan i Borgenhausen hade hon fått en sträng katolsk uppfostran. Efteråt har hon berättat om hur hennes moster Eva kom på besök och alltid hade med sig något fint. Gretl utbildade sig till sjuksköterska och arbetade i München. Hon gifte sig ung, bara 22 år gammal med en bilhandlare Neuman. De fick 1959 dottern Ilse. Ja den kvinna, som ställt till så mycket besvär hos er. Ilse Neuman/Johansson är faktiskt barnbarn till Adolf Hitler och Eva Braun. Hon gifte sig med Eward Johansson 1986. Det var inte av kärlek, utan som en del i hennes STASI-verksamhet. När gamla Östtyskland föll hade hon redan värvats av säkerhetstjänsten i Vitryssland. Hon anmodades att mid sina tvillingsöner flytta till mannen i Sverige.
- Förbluffande... sa Jesper och Brita nästan samtidigt och deras anleten antog allltmer likheten med en öppnad fiollåda.
- Jo visst kan så tyckas, sa Sam och log.
- Pojkarna Adolf och Josef fjärmade sig från moderns katolska och kommunistiska lära. Adolf blev aktiv inom ett högerextremt parti, "Svenska Demokrater". Josef blev aktiv i den uppsalabaserade kristna fundamentaliska församlingen "Det Skrivna Ordet" Bröderna förenades av brinnande muslimhat. Adolf tros för tillfället befinna sig i Ungern, där han nyss påbörjat en träning i stadsgerillakrigföring. Josef sitter hos polisen, dit ni nu ska bege er. Ilse är på väg mot Norge, men kommer troligen att gripas där och återsändas till Sverige. Ja nu vet ni, gör vad ni vill med denna information.
Brita och pastorn tittade på varandra. Förundran och skräck lyster ur deras ögon. De kände båda en varm vindpust överskölja dem. När de igen vände sig mot Sam, fann de hans plats tom. En ensam grå fjäder singlade sakta mot golvet!
På skakiga ben skyndade Jesper att duscha.
Något försenade anlände de till polishuset. De satt i ett väntrum och samtalade tyst med varandra. Sam Laréns information var så mycket vidare än vad som ovan angivits. De hade en del att dela med kommissarien.
Två polismän kom förbi med en blek Josef Neuman/Johansson emellan sig. Josef stelnade till och tittade med hat på de båda.
- Dig ska jag ta, sa han och tittade på pastorn, ingen knäcker ostraffat revben på mig.
- Kom med nu Johansson, du har många år på dig att lugna dig och rensas från ditt hat.
Poliserna försvann genom en dörr med sin fånge.
- Nå se här har vi det unga paret!
Kommissarie Lindgren log skälmskt mot Brita och Jesper.
- Kom med här, jag har uppgifter, som kommer att förvåna er!