Resan hem börjar borta. (del 24)

Saed satt djupt tillbakalutad i den stora svarta bilens generösa baksäte. Han såg det italienska landskapet hastigt ändras allt eftersom de for norrut. Han sneglade på den kvinnliga chauffören. Hon var inte ung. det gråa håret sken som en gloria de gånger morgonsolen letade sig in i bilen. Han kände igen profilen. Det var samma kvinna, som räddad honom och Mohammod från de gapiga aggresiva ungdomarna i Arboga. Han funderade mycket på hur detta hängde ihop. Hur kunde hon, som fanns tillhands i Arboga, nu plötsligen finnas i södra Italien. Hur kunde hon veta att Saed skulle befinna sig utanför katedralen i Bari just den morgon, då han faktiskt var där.
Som om hon läst hans tankar, tittade hon på honom i backspegeln. De vänliga, men intensiva, ögonen fångade honom.
- Det är mycket du ännu inte förstår, sa hon. Att vandra på den vägen är ingen dans på rosor. Du kommer att möta mycket, som du inte förstår. Du kommer att till tvivlets gräns undra över hur Guds hand kunnat leda dig hit eller dit.
- Där har jag befunnit mig många gånger, sedan jag beslutade mig för att bli en kristen.
- Vi vet, sa hon, vi har följt din väg. Vi har funnits där, när du haft det svårt.
- Vadå? Vilka vi?
- Det är inte tid för dig att veta det ännu. Det finns dimensioner i tillvaron, som du ännu ine känner. Det finns personer som fritt kan röra sig mellan dessa olika dimensioner!
- Vad är det för personer?
- I sinom tid ska du få veta.
- Pratar du om änglar?
- Nja, änglar ger nog fel associationer.
Saed tänkte på vad hon sagt. Han kände sig inte lite så förvirrad.
- I kväll ska vi övernatta utanför Assisi. En svensk förening driver där ett gästhem. Vi ska få bo där i natt. I morgon fortsätter vi vår färd. Då kommer ytterligare en passagerare att ansluta sig till oss. Jag tror att det är en ung man, som du känner igen.
- Stopp nu! Jag vill inte släppa det där med änglar! Vill inte släppa det där med olika dimenssioner!.
- Du ska få dina svar , när tiden är mogen! Det räcker att du nu kan vila i att allt det som du varit med om har varit och är en planerad väg för för dig. För att du ska utrustas för din framtida uppgift. Du rycktes bort från ett sammanhang, där du höll på att bli en församlings alibi, för att inte rikta sin omsorg, sin tjänst till de som fanns utanför församlingen.
Saed förtsatte att tänka på vad hon sagt. Var detta den väg han skulle gå, få församlingen förstår att nå ut, inte bara glädjas över de som kommer till församlingen.
- Sedan måste du få tid och vägledning att utveckla och lära dig lita på den gåva Herren planterat i dig!
- Gåva?
- Ja tänk tillbaka, hur många gånger har det hänt att människor du bett för har blivit av med sina kroppsliga eller mentala smärtor.
- hmmm! Det har faktiskt hänt ett par gånger under den tid jag rest från Iran till Kroatien.
- Du har gåvan att förmedla Guds Andes läkande kraft! Du måste växa i den gåvan. Kom ihåg att du aldrig kan läka någon, det är Guds
Ande som läker.
Bilen svängde tvärt in på en liten väg, som ledde upp i de umbriska höjderna. Gruset sprutade under bilhjulens försök att få fäste. Den kraftiga motorn morrade, när bilen rätade upp sig och kunde fortsätta sin färd på vägen!
Det var strax före solnedgången som de svängde  in framför den smutsgrå trevåningsbyggnaden strax nedanför Assisi.
Saed steg ur bilen. Han tittade upp mot berget där Assisi låg. Den stora kyrkan belystes av många strålkastare.Längst ut på bergsplatån låg katedralen, som en glänsande glaserad bakelse.
Han ryktes bort ur sin betraktelse, när en ung man hälsade dem.
- Välkomna till Föreningen Franciskus retreatgård.
Saed tittade förundrad på den unge mannen. Han var övertygad om att det var samme man, som han sett gå in på cafét i Ankara. Han var helt säker på att det var samme man, som han talat med, när han gömde sig i Dubrovnic.
- Tack, det är gott att se dig igen, sa hans kvinnliga reskamrat.
- Saed, detta är Raffo. Han ska följa med oss på resan till Sverige!
- Kom nu, sa Raffo, så går vi in, systrarna har förberett en kvällsvard.
Maten var vällagad och Saed njöt av bordets gåvor. Till sin förvåning såg han, att hans reskamrater inte tackade nej till det vin, som bjöds som måltidsdryck. Detta skakade honom. Såväl hans muslimska uppfostran, som de kostråd han fått av sin kristne vägledare i Sverige hade inpräntat det olämpliga i att dricka alkohol.
- Hur kommer det sig att ni dricker alkohol. Jag trodde att det räknades som något en kristen skulle välja bort?
De två skrattade  snällt.
- Dricker du dig drucken av vin eller andra drycker  öpnnar du för destruktiv påverkan. Ett glas till vin till maten gör bara gott för magen. Det minns jag att Paulus sa till oss, när vi först diskuterade detta.
- Har ni diskuterat dett med Paulus? Han har ju inte funnits på 2000 år!
- Förlåt, nu har vi förvillat dig! Du ska snart få veta allt!
Försiktigt tackade Saed nej till vin och drack bara det vatten som bjöds!
Trots frånvaron av intagna rusdrycker snurrade det rejält i Saeds huvud, när han låg på sitt rum och försökte somna.

Resan hem börjar borta. (Del 23)

- Kasta Loss!
Det tradionsrika utropet bland nyttjare av flytande farkoster fick avsedd effekt på Saed, maskinskötaren Alberto och de två männen, som stod på kajkanten. rep lossades och slängdes med säker hand till den nyblivne gasten Saed och maskinskötaren Alberto. Saed gjorde sitt bästa för att få repen att formas till prydliga cirklar. Han hade sett att andra rep förvarades så. Alberto försvann ner i båtens dunkande inre.
- Nu får vi se om havet är vänliga mot oss i natt, sa herr Ivanovic, när han med säker hand styrde fiskebåten ut ur Dubrovnics hamn.
Saed stod vid aktern och såg ljusen från Dubrovnic bli allt otydligare. Han kände en liten osäkerhet över att befinna sig på en båt. En ny erfarenhet för honom. Havets vågor var näst intill obefintliga och orkade knappt gunga den framåtsträvande båten. Han hörde dieselmotorn trygga dunkande djupt inne i fiskebåtens inre.
- Hur länge dröjer det innan vi når Italien?
- Det tar sin modiga tid, sa herr Ivanovic. Det är ingen kort resa för en sådan här liten båt. Jag hoppas vi ska nå Italien innan solens strålar börja reflekteras i de små svallvågor vi lämnar efter oss.
- Jag känner oro för den italienska kustbevakningen. Kommer inte de att stoppa oss?
- Nja, det verkar som om de mer koncentrerar sig på vattnet söder och sydväst om Italien. Sedan krigen slutade efter kommunismens fall har inte vattnet mellan Italien och Balkan varit högpriorterat.
Saed kände en oro, men lugnades något av herr Ivanovic's trygga röst. Han hoppades att allt nu skulle gå bra och att han imorgon skulle kunna fortsätta sin resa hem.

Han tittade ut över det mörka havet. Här och där guppade gröna och röda lyktor. De dansade över vattnet. Han såg hur båten han själv befann sig på också hade röda och gröna lyktor. Han drog slutsaten att de dansande lyktor han såg var tecken på att de inte var ensamma på havet. Han nickade belåtet åt sin egen slutledningsförmåga.
Albert dök upp ur det inre.
- Dags att sätta på lite te och få oss lite i magen, innan vi vilar för natten.
- Du Alberto, är havet alltid lika lugnt?
- Nej. Att havet är lika lugnt, som när Jesus näpste stormen på Genesarets sjö är ovanligt. Måhända har vi tur i natt.
Saed hoppades att han hade rätt. Han kände av de små båtrörelserna redan nu och kände ingen större lust till någon kraftig kvällsmat.
De höll rakt västlig kurs. Så rak som undervattensströmmarna nu tillät dem.
Allt var lugnt. Båtens dieselmotor dunkade tryggt och stabilt. Vattnets oro var som bortblåst. Allt verkade gå bra. Saed kröp ihop i kojen bakom styrhytten. Båtens jämna gungande rörelser vaggade honom till söms.
- Saed vakna! Vakna!
Saed ryckte till och spärrade upp de sömnklistriga ögonen. Han tittade rakt in herr Ivanovic fårade ansikte. Ett varmt leende och pigga ögonen hälsade honom godmorgon.
- Titta rakt fram över fören! Ser du ljusen?
- Ja, sa Saed!
- Det är Italien! Inte en italiensk kustbevakningsbåt i isyne. En dryg timme till sen kan du sätt fötterna på fast mark igen!
Underbart, tänkte Saed. Han steg ut ur hytten och ställde sig så lång förut som det gick. Den svala, salta vinden smekte hans ansikte. Saed tyckte detta var lika uppfriskande som en varm dusch.
Herr Ivanovic kom fram och gjorde honom sällskap.
- Alberto tar ett kort pass vid rodret. När du väl kommit i land, så kommer vi att vända och åka hem igen. Vi ska hitta våra garn först och vittja dem, innan vi far hem till Dubrovnic.
- Var i Italien kommer vi iland, sa Saed, som hade grunda kunskaper om Italiens geografi.
- Trots att vi försökt åka rakt fram, tror jag strömmarna gör att vi angör Italien mellan städerna Fasano och Brindisi.
- Jaha är det norrut?
- Nej, Nej, det är nästan så lång söderut man komma utan komma söder om Italien. Di ska ta dig till staden Bari, där väntar man på dig. Parkeringsplatsen vid katedralen. En svart bil.
De seglade  norrut längs Italens kust. Strax söder om Fasano fann de en tom brygga. Med säker hand lät herr Ivanovic båtens akter komma så nära, att den nästan krockade med bryggan.. Saed hade skakat de båda männens händer med stor tacksamhet.
 Han tog sin bag i handen och hoppade över till bryggan. Hans fötter hade inte mer än nuddat bryggan, då han hörde hur båtens dieselmotor varvade upp och båten skred majestätiskt iväg bort från Italien.
Han förstod varför brygga var övergiven. Det knakade oroväckande. Bryggan lutade betänkligt. Han skyndade på sina steg och tvingades hoppa över en meterstor lucka, där det inte fanns någon brygga alls. Snart stod han på fast mark. Solen steg i öster. Då visste han. Har man solen i ryggen, när den stiger över horisonten ska man gå till höger för att gå norrut. Han gick sakta längs vägrenen och tänkte på alla de äventyr han varit med om, sedan han tvingades lämna Sverige.
En liten lastbil stannade och en ung man öppnade dörren.
- Vill du åka med?

Saed förstod inte orden, men han förstod nästan vad den unge mannen ville.
- Bari, frågade Saed.
- Si, Si!
Saed hoppade in. Han satte sig tillrätta på passagerarstolen. Med god fart närmade sig fordonet staden Bari. Den unge mannen stannade sin bil vid ett stort torg, där stånd efetr stånd började att resas.
- Katedralen?
Saed använde det ord han hört på båten. Mannen pekade på en byggnad vid torgets norra sida.
- Arrevidici!
Männen skakade hand.
Saed gick mot katedralen. Han var hungrig. En stor svart bil stannade vid hans sida. Bakdörren öppnades och en kvinnlig röst sa på svenska.
- Hoppa in nu, så ska jag skjutsa dig hem!