Blott en morgon eller tidig förmiddag

Det är början på sommartid, även om natten synes like kall och mörk som förut. Det vita snötäcket har dock sakta funnit för gott att sakta minmeras. De gröns gräsmattorna väntar att få återtå vårgrönskans hoppgivande grönhet.

Med min hjulbente följeslagare företog jag en vandring i den värmande solens behagfulla närvaro. Detvar inte utan att det kändes frestande att  både kasta stickad luva och öppna vinterjackans dragkedjeförsedda öppning- Ihågkommande det glesnade  hårsvallet hindrade mig dock fråm sådana excesser!

Träffade an medvandrare och vi pratades vid. Delade me d glädje och visstillfredställelse  våra krämpor.Visst fonns det en viss njutning i att få dela sådana besvärligheter. Jag förklarade att jag ännu var i gångbartskick, men tacksam för den hjilbentes stödjamde sällskap. Han å sin sida klagade, med viss glädje, att sockret höll sig på  bra nivå och att han var planerad att genomföra  en enkel ögonoperation

-  De säger, att det klarar vi polikliniskt!

Jag såg hur ögonen lyste av glädje, att han kunde  använda ett ord, som han bara för  några veckor sedan inte hade en aning om fanns. Dock var han mer bekymrad över att pensionen var för låg och att han inte kunde unna sig de varor, som tidigare förgyllt hans tillvaro. Han var orolig för bostads bidrag.
- Jag förstår inte hur man tänker, sa han, först så sänker regeringen pensionärsskatten, så vi fattiga ska få lie mer  i plånboken. Genast så tar regeringens kommunala partikollegor tillfället i akt att höja priserna på den hemtjänst jag så väl behöver. Det är som de sa, se nu har pensionärerna fått ökat nettopension, då har vi utymme höja vår akommunala avgifter för pensionärer.

Nu började jag tycka att han började bli väl negativ. Försökte  att leda samtalet över på vårens antågande och den soliga sommaren vi alla väntat på-Men icke! Nu hade han funnit någon som lyssnade och nu skulle han , banne mig, klaga! Längtade hem till trevna stugan .Ivrigt, med en nödlögn , ursäktade jag mig och skyllde på blodförtunnande piller måste intagas.

På vägen hem, kom plötsligt en gammal psalm (först publicerad 1865) till mig. Jag tänkte på att vi nog alltför ofta sjungit psalmer, utan att egentligen tänkt på texten Texten, som många gånger gömts i lättrallade melodier.

"Allt ju vilar i min Faders händer,. skulle jag, som barn, väl ängslas då?"

Helt plötsligt fick denna versrad ur en gammal pslam liv och den  trygghet och förtröstan , som dess ord gav mig. Var en av de bästa upplevelserna på länge.

På en gångbana på Vallby omslöt tryggheten och förtröstn mig! Min hjulbente följeslagare  tittade först förvånad på mig, men sen nickade han instämmande -

I lättrallade melodier från förr, göms ibland en sanning......

Nu börjar det bli vanligt vara pensionär

Förste helgen som ålderspensionär är avklarad.
Det gick bra märkte ingen större skillnad mot tidigare helger.
Yngre manlig släkting med ännu yngre hustru knackade försynt på trevna stugans dörr på lördagen.
De överräckte en blomma i kruka, som synligt bevis på uppvaktning.
Nu ska genast säga att Vallbybloggaren inte brukar få blommor att överleva. Antingen ger han dem för mycket vatten generös, som han är eller så glömmer han totalt bort att dessa växter behöver flytande näring. Inte ens av syster donerad plastblomma lyckas han hålla vid liv.
Unga svägerskan bedyrade dock att orkideer är lättskötta och inte behöver så mycket vatten.
Tillåt en åldrig man att tvivla!
Vi samtalade över en kopp kaffe om hur livet farit fram med oss. Ungdomsminnen berördes.
Yngre manlig släkting förbluffade Vallbybloggaren genom att kunna efternamnet på Vallbybloggarens första flickvän! Han hävadade det med en självklarhet, som inte ens Vallbybloggaren besatt! Det var ju 50 år sedan!
Fadern och modern till mina brorsbarn bjöd senare på lördagkvällen på ålderspensionsmiddag på en av Västerås restauranger.  Det är inte ofta Vallbybloggaren bevistar dylika näringsställen nuförtiden, men det var trevkligt att som slut på ett flera dagar långt firande slippa disk och undanplockning.
Det var god vällagad italiensk mat och samvaron var trevlig. Såväl uppsluppen som allvarlig!
Nu är dock firandet över!
Idag har pension för första gången influtit på Vallbybloggarens konto. Det verkar fungera, så det ska nog bli mat på bordet framgent med. Ytterligare pengar från annan utbetalare väntas senare i månaden! Pensionen är som ett ymnighetshorn, dte bara strömmar in från olika håll!
Midsommar närma sig!
Vallbybloggaren får väl undersöka vart man kan dansa ringdans i pensionärstakt!
Nu ska man åldras med värdighet, så det blir väl till att slänga löparskor och jeans.
Garderober får genomsökas efter värdig pensionärklädnad.
Sedan ska väl lämplig parkbänk uppsökas, där man kan sitta i bästa stassen och titta på ungdomen!

- Hörni ungdomar det ganska annorlunda förr, när Vallbybloggaren var ung!

Öppet brev till lokaltidningens familjeredaktion

Vallbybloggaren mottag häromdagen ett prev från er!
Ni hade, angav ni, noterat att Vallbybloggaren snart har en högtidsdag! Ni menade att detta var en lokal nyhet, som uppskattande många ville läsa om.

På bifogat intervjuförmulär ombads Vallbybloggaren uppge sitt efternamn.
Men Hallå!!!
Det vet ni ju redan eftersom ni sänt ett brev adresserat till mig! Jag kan dock informera er om att det är samma efternamn som mina föräldrar hade!
Likaså uppmanas Vallbybloggaren att ange födelsedagens datum!
Men Hallå!!!
Det vet ni ju redan! Ni hade ju efterforskat detta i någon databas och dessutom angett det i brevet!
Jag kan dock informera er om att det är någon gång i juni!
Ni uppger också att ni är intresserad av information om mina eventuella förenings- och eller poltiska engagemang!
Men Hallå!
Har ni inte ett tidningsarkiv! Där torde ni kunna hämta all nödvändig information om mina eventuell aktiviter inom föreningslivet och eller politiskt arbete!
Övrigt som kan vara av intresse ombads Vallbybloggaren också ange!
Men Hallå!
Kära Familjeredaktion idag finns det google - ett sökverktyg på internet!
Där finns det säkert angivet om annat som kan vara av intresse om Vallbybloggaren. Om inte, så finns det inget intressant!

Då ni vet att jag snart ska uppnå den ålder, då de flesta drar sig tillbaka från aktivt yrkesliv för att njuta sitt otium, så behöver ni väl inte uppmana till arbete, som ni själv kan göra! Ni har ju dessutom betalt för att göra det!

Men Hallå!!!
Först i slutet av brevet anger ni att uteblivit svar betraktas som inget intresse finns för att vara en lokal nyhet, som många kan tänkas vara intresserad av att läsa!

Med vänlig hälsning
från Vallbybloggaren, som snart med fullgott samvete ska njuta sitt otium!

Att bli pensionär... en annan dimension

Under de sista veckorna har Vallbybloggarens brevlåda nästan svämmat över av påminnelser om stundande pensionärsblivande. Några avsändare hoppas att ålderdomen ska ha påverkat förmågan att göra saker, eller snarare att inte göra saker.  Man uppmanas att ansöka om att hopsparade, ej uttagen lön, ska börja utbetalas fr och med den månad du fyller 65. Kan riktigt se hur dessa pensionsfondsförvaltare gnidigt gnuggar händerna och hoppas att man inte ska göra detta. Kanske får de en bonus, ett tantiem om de slipper betala ut pension... eller hopsparad ej uttagen lön.
Andra erbjuder aktiviteter av de mest skilda slag. Kom till oss och möt personer i din ålder. Knyppla och lär dig makrame. Kom lär dig grunderna i att handha data och söka på nätet. Låt dina skynkliga krumma fingrar hotta såväl knappen "ESC" som "ALT DEL".

De hoppas då verkligen att rullatorn ska hålla för en promenad till deras kursstuga... eller centra för Aktiva Skrynkliga.
Nog är det en milstolpe i livet, som man ska bli tillvänjd till. Att så helt vänja sig vid att man är en del av de tärande. Trots att det ju egentligen inte handlar om tärande, utan att äntligen få njuta den av lönen som så länge fonderats.
Att bli pensionär, en av de sista hållplatserna i det eviga livet.
Evigt Liv den tid , då tiden plötsligen inte längre räknas eller utmätts. Evigt Liv total frånvara av tid.
Där finns inget förgånget och ingen framtid. Till och med idag blir omöjligt uppleva. Ett evigt liv utan början och utan slut, en annan dimension. En tid som är ett gränslöst nu.
Ett liv där oförrätter inte längre finns. Ett liv där inga goda saker sker. För ska man kunna uppfata saker som skett, måste de ju ha skett. Det förgågna och framiden i evigt liv är det samma, kan vi ju aldrig uppleva det som skett. Så sker då intet i det eviga livet allt blir ett ständigt gränslöst nu!
Evigt Liv en annan dimenssion. Måhända kan någon eller kommer någon ana redan nu att en annan dimenssion finns, där allt är nu utan början och slut.
... tänkte Vallbybloggaren med tänkarpannan i djupa veck!
Så detta vänner och läsare är ett evigt liv, ett itd obegränsat nu!
Jajemensan!
Välkommen å stiga ombord på den buss som till eviga livet kör!
Måhända finner du Vallbybloggaren och Herrtik Sambo, som medpassagerare!
Vi är på väg mot en annan dimension, där tid inte flyr... där nu är!