Blott en morgon eller tidig förmiddag

Det är början på sommartid, även om natten synes like kall och mörk som förut. Det vita snötäcket har dock sakta funnit för gott att sakta minmeras. De gröns gräsmattorna väntar att få återtå vårgrönskans hoppgivande grönhet.

Med min hjulbente följeslagare företog jag en vandring i den värmande solens behagfulla närvaro. Detvar inte utan att det kändes frestande att  både kasta stickad luva och öppna vinterjackans dragkedjeförsedda öppning- Ihågkommande det glesnade  hårsvallet hindrade mig dock fråm sådana excesser!

Träffade an medvandrare och vi pratades vid. Delade me d glädje och visstillfredställelse  våra krämpor.Visst fonns det en viss njutning i att få dela sådana besvärligheter. Jag förklarade att jag ännu var i gångbartskick, men tacksam för den hjilbentes stödjamde sällskap. Han å sin sida klagade, med viss glädje, att sockret höll sig på  bra nivå och att han var planerad att genomföra  en enkel ögonoperation

-  De säger, att det klarar vi polikliniskt!

Jag såg hur ögonen lyste av glädje, att han kunde  använda ett ord, som han bara för  några veckor sedan inte hade en aning om fanns. Dock var han mer bekymrad över att pensionen var för låg och att han inte kunde unna sig de varor, som tidigare förgyllt hans tillvaro. Han var orolig för bostads bidrag.
- Jag förstår inte hur man tänker, sa han, först så sänker regeringen pensionärsskatten, så vi fattiga ska få lie mer  i plånboken. Genast så tar regeringens kommunala partikollegor tillfället i akt att höja priserna på den hemtjänst jag så väl behöver. Det är som de sa, se nu har pensionärerna fått ökat nettopension, då har vi utymme höja vår akommunala avgifter för pensionärer.

Nu började jag tycka att han började bli väl negativ. Försökte  att leda samtalet över på vårens antågande och den soliga sommaren vi alla väntat på-Men icke! Nu hade han funnit någon som lyssnade och nu skulle han , banne mig, klaga! Längtade hem till trevna stugan .Ivrigt, med en nödlögn , ursäktade jag mig och skyllde på blodförtunnande piller måste intagas.

På vägen hem, kom plötsligt en gammal psalm (först publicerad 1865) till mig. Jag tänkte på att vi nog alltför ofta sjungit psalmer, utan att egentligen tänkt på texten Texten, som många gånger gömts i lättrallade melodier.

"Allt ju vilar i min Faders händer,. skulle jag, som barn, väl ängslas då?"

Helt plötsligt fick denna versrad ur en gammal pslam liv och den  trygghet och förtröstan , som dess ord gav mig. Var en av de bästa upplevelserna på länge.

På en gångbana på Vallby omslöt tryggheten och förtröstn mig! Min hjulbente följeslagare  tittade först förvånad på mig, men sen nickade han instämmande -

I lättrallade melodier från förr, göms ibland en sanning......

När natt möter dagen

Utan den trogne och ludne hade han inte alls förväntat sig att morgonen skulle bliva som den blev. Morgon och morgon, det kan ju diskuteras. Inte ens sommartid hade kunnat locka upp solen så där tidigt. Det flimrande ljuset skapades av morgonsändningar från någon nyhetssändning på televisionsapparaten.

Helt klädd i vitt satt hon där i korgstolen. Hon såg på skriftställaren och log ett leende fyllt med dagens hopp. Så började hon tala.

-På intighetens mörka hav ror jag min eka. Strävan att en gång möta land är en önskan utan grund. 
Min vänstra åra sjunger sången om det som varit, då jag ännu  var någon som gjorde intet. 
Den högra åran vilar stilla nynnande en serenad om det som kan bli, då jag är ingen som gör ännu mindre. 
Vågorna slår mot relingen . Med markanta bastoner spelar de sonaten om tystnaden. En sång om den längtan, den saknad som tystnaden är.
Hennes ögon ser på Skriftställaren, med en värme som sakta smälter morgonens kyla. 
Hennes milda röst skrämmer fallande regndroppar.
Hennes korta berättelse gav morgonens tystnad liv. 
Morgonens, ännu färglösa, dager bryts till sprakande mosaik, som ger tystnaden röst!

Med en suck stiger hon åter i sin eka.
I ro  med tysta årtag försvinner hon in i dimman på intighetens hav!

I dimman göms vänliga anletsdrag

Dimman låg tät över Vallbytundran denna morgon. Vagt kunde mötande människor anas. Höghuset var borta, omfamnat av morgonens blöta dimma. Trevande söker tidig vandrare sin väg genom tjockan. Överraskande möten med personer, som blir verkliga först när man ser längre än näsan räcker. Mötandes hälsningar träffar oss nästan osynligt. Dimblöt förföljer ett vänligt "god-morgon" vandrarna på tundran. Hälsningar som drabbar en utan att avsändarna är synliga. Ur dimmans höstmorgongryning kommer ett hej och ett Morning!
Snart ska dagens första solstrålar torka dimsjoken bort. Snart ska åter höghusets topp bli synlig. Människors hälsning ska åter inramas av ett morgontrött ansikte.
I väntan på solen vandrar vi trevande fram i höstdimman. Sökande händer nuddar förvånat en medvandrare. Håll till vänster. Letande fingrar finner plötsliga buskar.  Det är tur Vallbybloggaren har eskorterande sambo. Sambons nos sniffar en halv meter över marken och finner utan svårighet den önskade vägen. Vägen som leder till hem, där kaffe och tunnbrödsrulle väntar. Sniffande vägsökeri belönas med hundgodis. Något kaffe vill dock ej luden sambo ha. Han är mer förtjust i renat. Rent vatten ska de va annars så kan det va, säger sambon med tydlig avsmak för bryggda drycker.
Hoppas att alla ni som i dimman vandrar finner vägen hem och stärkande kaffetår.
Men det är klart bättre att finna dimman ute i den fria naturen än invärtes dimmig söka livets mening!

Kom sol. Kom vind. Låt täta dimmoln raskt försvinna. Än lngtar sinnet efter sommarsol och varma bad!

Hoppas det inte är mönstepassning!

Den gamla plankstrykaren satt som vanligt utanför den ånnu stängda ICA-butiken. Han hälsade glatt när vi gick förbi.
-Jasså, är du ute och går med hunden? hälsade han glatt!
- Du är allt bra observant, trots den tidiga timmen, var vår hälsning tillbaka.
- Ja, det gäller ha ögonen med sig!
Vallbybloggaren har ofta förundrats över det nödvändiga att påpeka det självklara. I det fall morgonvandraren drog en plastpåse eller en kartong i kopplet, så kan ju frågan om det är en hund ham drar i kopplet, tyda på en viss känsla att försöka sätta sig in i morgonvandrarens psykiska hälsa. Men självklara frågor besvaras bäste med en eloge.
- Jag kan inte dricka öl idag, sa plankstrykaren, jag har fått ett jobb nere på stan. Det är en lägenhet, som behöver få ett sovrum renoverat.
- Ger förståss välkommet kapital i kassan!
- Jo, å det är svart. Jag struntar i RUT och andra moderna påfund. Jag gör mitt jobb och sen får jag betalt.
Han torkade skummet av en öl ur mustaschen med baksidan av skjortärmen.  En illa dold rap underströk inmudugandet av maltdryck.
- Tyckte du sa att du inte skulle dricka öl idag ?
- Den här är förlåten, sa han och log, det här är frukost och föresten så visste redan de gamle att en gång är ingen gång. Så hänvisande till ordstävet, så har jag inte druckit en öl idag.
- Nä, nu får du vandra vidare med din hund, för nu måste jag cykla ner på stan och tjäna ihop lite pengar, det är ju snart helg.
Den vingliga cykelfärden påbörjades och Vallbybloggaren betvivlade starkt att han varit fölsamt mot det gamla ordstävet. Färden gick från den ena vägkanten till den andra. Det var ett mirakel att det inte "bar ner i diket"!
Likt barnvisans kråka färdades plankstrykaren. Än bar det hit och än bar det dit och se.. där bar det ner i diket!
Han reste sig upp och gjorde likaledes med cykeln.
- Det var en stor sten, skrek han förklarande!
Han försvann snart ur Vallbubloggarens synfält. Vi, den ludne och Vallbybloggaren hoppades att färden nerför svartåbacken skulle gå bra. Vi hoppades också att det inte var tapeter med mönstepassning som skulle sättas upp, för då blev nor arbetet alldeles uppåt väggarna!

Morgonvandringar medför mestadels något intressant att observera, som kan vara värt att plita ner. Men lika ofta händer det ingenting och vandringen fullbordas i egna tankar. Ibland så mycket egna tankar, att man gått mycket längre än man tänkt sig. När Vallbybloggaren lämnar sin egen tankesfär och ser sig omkring är det bara vidsträckta fält, inte hus så långt ögat kan se. Den ludne medvandraren tittar förvånat på sin följeslagare, flämtat tungt i morgonvärmen.
- Du husse, nu får vi allt vända, annars missar vi förmiddagsfikat!

Det är skönt för en tankspridd Vallbyvandrare att ha förståndet i koppel!
Vi vände hemåt.
Minsann hann vi i tid till förmiddagsfikat!

Ett hopp om ett varmare imorgon

Vallbybloggaren  insvept i värmande persedlar möter tidig, ja mycket tidig morgonen.




Promenad med  sambon, som ivrigt nosar vårtecken.


Frusen sparv tinar, på naken trädgren, i begynnande solsken.

Gnistrande kylslagen morgon.
Försiktigt fågelkvitter väcker allts längtan efter våren.

Morgon eller kväll

Vallbybloggaren tittade med migräntyngda ögon på klockan ...stora visaren rakt upp och lilla rakt ner...långsamt trängde det digitala budskapet fram till honom, klockan var sex, men var det morgon eller kväll! Han tittade ut.. små snöflingor dansade gnistrande i gatlyktans sken.
Mörker!
Ingen ledtråd. Sakta återvände medvetandet. Han enattsärken på . Sambons bedjande ögon skrek ut morgonpromenad!
Han hade kännt spännbanden stramas åt över pannan. Han  beslutade sig för att ligga kvar i sängvärmen en stund och vänta på att "painkillern" skulle börja killa!
Dagen skred långsamt fram. Gångvägar livsfarliga. Glashalt!
Områdets sandpatrull kom inte förrän efter lunch.
Äldre gentleman uttryckte sin rädsla:
- Det är inte värt hamna på rumpan, då kommer man aldrig upp!


Eftermiddag och kväll.
Skriftställaren läste en gratistidning som levererats tillsammans med en bunt reklamblad. Han läste gratistidningen och såg en häpnadsväckande annons:

Har du inte fått vår tidning, kan du hämta den i våra tidningsställ.

För lista på var tidningsställena finns besök vår hemsida!

Jaha, tänkte skriftställaren man måste först skaffa tidningen för att få reda på vart man ska vända sig, om man inte fått den! Men om nu fått gratistidningen i sin hand så är väl meddelandet totalt överflödigt!Inte undra på att migränen satte fart igen. Mera "painkillers", som man önskar ska börja killa!

Sängen väntar efter denna kraftuttömning som att skriva blogg med migrän är.
Är det morgon eller kväll?

Önskan om renhet ett felsteg

På intet sätt var morgonen olik andra dagars början. Sambon tycker fortfarande att alltför tidiga morgnar är den tid då en första dräneringspromenad bör äga rum.
En sådan genomfördes med all nödvändig vakenhet. Man promenera sambon halvsovande, mer är inte nödvändigt arla om morgonen.
Hemkomsten till trevna stugan var helt odramatisk. Zoegas Intenzo doftade gott från köket. Smörgås bereddes och ett glas juice fylldes. Gratistidningen slölästes och befintligt Suduko löstes. Vallbybloggaren vägrar dock insända lösning på problem, som kan lösas via besök på Sudukowebsidor. Det är resan som är mödan värd, citerar han i tanken en känd dikt!
Intagandet av dagens första måltid fyllde livsandarna kropp, tanke och själ. Visserligen gjorde en lättare septemberförkylning morgonen mindre njutningsfull.
Sambon behagfullt utsträckt och njutande tuggande en så kallad  Dental Stick!
In i badrummet med hurtig längtan efter att få begjutas av spridda vattenstrålar.

Plötsligt utan någon som helst förvarning, gör vallbybloggaren en osannolik gymnastisk luftfärd i duschlokaliteten. För ett ögonblick upplevs ett totalt vertigo. Höger fot  är hastigt och mindre lustigt på samma höjdnivå som anletet. Två armar flaxar vilt i sitt sökande efter någon form av balans. En annan tentakel söker förtvivlat efter stadigt fundament.
Efter vad som tycktes vara en evighet återfinns vallbybloggaren flitigt imiterande en badrumsmatta. Någon sticker honom i sidan med en rostig förskärare. Med minnen från fornstora dar, då lekamen, om än ej så ärofullt, men med  begränsad vighet och mer lustigt än snabbt förflyttade sig på olika sportarenor, känner han igen vad en lättare mjukdelsskada är.
Dubbelvikt av smärta förpassar han sig med gutturala smärtutrop till tevesoffan. Sambon rusar fram i hopp om att vallbybloggaren funnit en ny lek.
Nu är så inte fallet och med huvudet på sned uttrycker sambons ögon en viss sympati , som snabbt övergår i totalt ointresse.
Varje vridning av överkroppen sänder smärta genom kroppen. Varje liten septemberhosta utlöser höga aj-skrik.
Efter ett tag så känner han den molande  värken i  magmuskler. Under en längre tidsperiod prövar han olika sitt- och liggställningar, som förhoppningsvis begränsar smärtan.
Trevligare och mer nyttig morgongymnastik kan utföras!
Men tappar man fotfästet arla om morgonen, så får man inse sina begränsningar ....

Ibland är det skönt att bara hitta på

Vallbybloggaren satt, som vanligt så här tidigt om morgonen, djupt nedsjunken i läsefåtöljen.
Morgonen hade varit snäll mot honom. Inga mygg eller andra surrande vingbeklädda varelser hade stört mötet med den nya dagen.
Även det digitala brevförmedlarorganet hade visat sig dugligt och levererat!
Kaffet ångade förföriskt i sin behållare på det lilla soffbordet.
Kort sagt ett gott tillfälle att ägna en stund åt att öppna elektroniska brev och läsa dem.
Från förläggaren hade nedslående besked sänts. De hade inte, trots all god vilja i världen, funnit det aktuellt att ge ut verket "Till vänster om per i diset". Några större invändningar om alstret litterära kvaliteter hade de inte. De fann dock ämnet var något udda. Vallbybloggaren torde tänka på, sa de, att över 296 sidor beskriva hur man steker fläsk inte torde tilltala den stora publiken..
På grund av vad som ovan anförts tvingas de refusera insänt manuskript.
Ett spydigt PS medföljde i vilket det undrades över vad titeln hade för gemensamt med innehållet i boken.
Nåväl, tänkte Vallbybloggaren, nu är ju inte det kokta fläsket stekt i hela världen. Han fick nöja sig med att alstret givits ut i så exotiska landsdelar som Östra Timor och sydvästra Polen. Huruvida de nu var översatta korrekt, kunde skriftställaren inte veta. Ett land där man kan heta Kzcsot, som en av översättaren gjorde väcker ju vissa misstankar.
Han hade med stor möda försökt läsa den polska översättningen, men med tanke på tungans välbefinnande avslutat nämnda försök. Han var övertygad om att översättningen hade 95% fler konsonanter än vokaler. Sådan läsning bör överlåtas åt de som tumvrickande tungomål behärskar!
Efter att kastat ett anta räkningar beslutade Skriftställaren att utebliven royalties fick ersättas med en kopp kaffe från Zoegas!
Så blev morgonen dag i den lilla skrivarstugan!