Tilltufsad av morgonen

- Jag måste för er berätta, vad som hände mig idag!
Hans ögon lyste av iver. Upprört skakade han sina händer mot en gråtande himmel. Efter inledningsfrasen stockade sig orden i hans hals.

- Öh, öh, öh!

Han var inte mer tilltufsad av tidig morgon än andra som vandrade på Vallbytundran denna morgon. Håret stod inte mer på ända än på andra nyväckta. Jag och sambon mötte Stig från Tivedsholm under den första av onsdagens promenader. Vi brukar inte prata så ofta, utan mer nytert säga hej på avstånd. Idag var annorlunda. Redan på håll märkte vi Stigs upprördhet. Han närmade sig oss, som han aldrig gjort förut. Stegen ivriga. Ögonen glödande. Händerna upprört skakande.

- Vad är det du vill berätta?

Vi försökte, sambon och jag, att fylla repliken med uppriktig nyfikenhet. Inom oss hoppades vi att det inte skulle vara en ny ändlös berättelse om ensamma maskrosplantor och varför dessa gjorde som de gör.

- Jo, nu ska du få höra! Du vet att det varit val i kungariket?

Ögon himlade på sambon. I samförstånd tittade han på vallbybloggaren och hans mening var klar. Vem sjutton kan ha undgått det! Därför var det föga förvånande att vi båda nickade.

- Ja vem kan ha undgått det!

- Det kanske är mindre självklart att jag i alla tider röstat olika. Ja jag gillar olika! Ena året åt vänstern skänkt min röst. Ett annt år har högerns moderater funnit nåd inför mina ögon. Vissa år har jag haft svårt att veta, då har mitten fått min röst! Hur jag än röstat har det aldrig blivit någon större skillnad. Samma jämmerdal har jag fått vandra vem helst i landet styrt. Vem än jag röstat på, så har deras företrädare i överflöd levt: Det har jag väl kunnat fördra, då de oftast i konungariket haft sina rötter. Åt svenskarna det svenskarna tillhör, även om en del svenskar fått mer än andra svenskar.

Sambon och jag titade i samförstånd på varandra, Sambon börjasde tappa intresset och sniffade frågande på en grästuva och sorterade nogsamt dess doft signaler i sambons databas för lukter. Under det att jag observerade  sambons luktförehavande, så är det möjligt jag tappade tråden i Tivedsholmarens muntliga framställning.

- Det ska du veta, att bara dagarna före valet mötte jag en respekterad hanne i vårt samhälle. Han berättade upprört för mig vad han funnit reda på. Det ska du veta, sa han, att det som skulle vara givet år svenskarna icke alls kommer svenskarna till del. Nä här slösas vår gemensamma pott på personer, som nyss börjat vallbytundran vandra. Å vet du vad? Alla dessa nya vandrare får ny ECCO-skor av socialen. Dessutom, om de inte vill gå, så köper socialen en Mercedes eller BMW till dessa nya vandrare. Det ska du veta det dagens sanning. Jag har fått det bekräftat av en vän, vars frus kusin varit vän med en före detta sicialchef i en större kommun. Så när sanningen gick upp för mig så gav jag naturligtvis gabardinnationalisterna min röst. Jag kollade noga innan jag röstade. Och min väns frus kusins bäste vän han vet han. Dagens sanning.
- Det mina vänner är orsaken till att också jag gav garbadinrasisterna min röst! Men aldrig trodde jag att vår röst, ja kalla det missnöje, skulle ge dessa så många röster. Hade vi vetat det, så hade vi nog varit det moderata partiet troget.

- Jaha, sent skola de missnöjda vakna, replikerade vi! Men inte var väl detta orsaken till din upprörda ysterhet denna morgon. Vad är det du egentligen vill berätta?

- Jo, sa Stig från Tivedsholm, denna morgon fann jag ut. Du förstår jag träffa en vän vars bror är gift med en syster till en kille som arbetat åt garbadinrasisterna. Å han berättade.....

Helt omotiverat började nu Stig att gapskratta. Inte ett stilla fnitter. Skrattkrevad efter skrattkrevad lämnade honom. Han tittade hjälplöst på oss och tycktes samla sig, men brast åter ut i ohejdbar skrattkrevad.

- Men vad garvar du år? Vad är det som du finner så roligt!

- Du ser ut som en ishockeyspelare, när du pratar!

Han började skratta  igen.

- Inte var det väl det du skulle berätta?

- Nä sa han och lyckades hejda sig och stilla sig. Han tittade på oss. Skrattet spelade i hans ögon och mungiporna ryckte av skratt.

- Du, du vet garbardinnationalisternas ledare. Han röstade på Gudrun!

- Va?

- Jo min vän sa att hans fru hade hotat med att ej låna ut sitt bankkort, som ledaren behövde för att mer anonymt spela nätpoker! Så Gudrun fick garbadinnationalisternas ledares röst!

Tänkaren

Vallbybloggaren möter olika, ibland udda, personer under sina sambopromenader på Vallbytundran.
Han har ingen avsikt att medvetet röja deras sanna identitet. Så skulle ni, presumtiva läsare, gissa att det är än den ene än den andra, så är gissning säkert rätt, men bara för den enskilde gissaren!
Måndagen var ifärd med att låsa dörren och stänga fönsterluckorna, för att aldrig mer komma igen.
Affärerna i Vallby Centrum hade stängt. Denna måndag hade sålt vad de kunnat och hemkomna njöt måndagens kunder sina inköp. Pizzerian hade tömts på kunder. Tomatsåsluktande hade stratat sin irrande hemfärd. Pizzabagaren hade hängt ut entremattan för vädring och räknade som bäst dagskassan! - Det blev en del deg ifag igen, konstaterade han förnöjt!

Strax efter det att Vallbybloggaren passerat Vallby Centrum och vikt av till höger om församlingsgården, så såg han honom.
En liten man, knappt större än den längd Vallbybloggaren hade på mellanstadiet. Ansiktets veck och rynkor bar vittnesbörd om livets glädjeämnen, sorger och besvikelser. Pannan var russinskrynkligt, märkt av ett livs tankemödor.

Hans handslag var fast och förvånansvärt kraftigt. Ett nästan omärkligt leende spelade på hans läppar, Denna omärklighet kompenserades gnistrande av de vänliga ögonens glädjefylla glitter.
- Kom med mig, sa han och fattade min hand.

Han ledde mig upp på en gräsbeklädd kudde. Med viss möda klättrade vi in i en transparant röd pyramid. Han lutade sig mod en röd miniatyrstuga. Han gjorde en svepande rörelse med handen, som han ville presentera en vy för mig.
- Titta, sa han, detta är en av få utsiktspunkter där panoramat är utan horisont! I syd ser du längre än Smygehuk och Ale Stenar. I norr är din sikt längre än Treriskröset! I öster begränsas inte din sikt av Vinterpalats i Petrsburg. I väster, se hur du skymtar Atlandens skumbrusande vågort!
- Det är på denna plats, fortsatte han, som jag tycker mig se klarast. Det är här jag ser de sammanhang, ingen annan ser.
- Gemensam framtid, kallar sig tydligen ett nytt samfand, sa han och nästan omärligt rynkade han på näsan. Gemensam för vem? Tre äldre samfund, med vikande medlemsantal och gå sin roll i dagnes samhälle har gått samman. Den nytillträdande samf nu heter det visst kyrkoledare, lägger huvudet på sne och försöker låta trovärdig. Intte har denna fusion ekonomiska orsaker, nä här ska stsas på kvalitet och inte kvantitet. Tydligen en gemensam framtid för tre äldre samfund! Så får man gemensam att bli exkluderande.
På samma sätt som andra samfund för en tid sedan i självgod anda kallar sig den "Evangelsika frikyrkan".
- Jag funderar, sa Tänkaren, om de menar att andra samfund inte är evangeliska? Frikyrka, fortsatte han, en konstig benämning, om man med frikyrka menar fri från staten!
Nä här handlar det om svenska fusionskyrkan nummer 1 och nummer 2!  Tänkaren nickade, som att understryka det viktiga i vad han tänkt.
- Dessutom, sa han, ju färre samfund det blir på den religösa samfundskartan, ju mer ökar risken att någon köper en orgel och öppnar eget!

Vallbybloggaren suckade tungt, tubbad i sina ekumeniskt välvilliga tankar.
Det må nu vara hur det vill med Tänkarens tveksamheter inför de olika fusionskyrkorna, ett vet han är nödvändigt,  "att finna en tro som håller i liv och i död"!
Han vände sig om för att säga detta till Tänkaren, men han var försvunnen!