Vi får se hur det går, sa han som inget såg!

Vallbybloggaren har varit ivrigt sysselsatt med att scanna trevna stugan. Därfär har det inte blivit så mycket bloggande.
Scannat trevna stugan, frågar sig den uppmärksamme läsaren. Detta frågande har allt sitt berättigande. Det är inte alltid lätt att sätta sig in i andras förehavande, speciellt inte om förehavande är så kryptiska som Vallbybloggarens.
Egentligen borde jag likt en Paulus skriva här med stora bokstäver, så att jag riktigt ordentligt ser vad jag skriver. Tack för att tangentbordskonstruktören valt att pryda varje bokstavstangent med versaler, så det går ju hyfsat att träffa rätt tangent ändå.

Nu har det intalats på sk fickminne att det är fyra normalsteg från ytterdörren till ingången till köket. Avstånd till spis, kyl-och-frys har likaledes stegats och fickminnesbevarat. Avstånd från köksingång till tevesoffa är mätt och bevarat. Till varje viktig punkt har avtånd märkts!
Mitt i köket har en trampvänlig golvpunkt instalerats, som vid beröring, med metallisk stämma  sjunger "I kungens stora kök". Sovrummets golvsond sjunger vid beröring; "Sov du lilla videung"! I vilket rum den trampvänliga golvsonden sjunger " Som en härlig gudomskälla", får stå öppet för gissningar!
Vardagsrummets golvsond sjunger "Här är gudagott att vara", speciellt gäller detta när det visas snooker på teve! Hur det blir med tittandet på snooker i teve får framtiden visat. Någonstans bland alla skuggorna kan möjligen en köförande farbror följas. Det är inte utan , att Vallbybloggaren redan nu kan utbrista, man får vara glad för det lilla.
På sin ålders höst får den gamle söka tröst i ordsppråk som, även en blind höna hittar ett korn.
Det vackra kan ännu ses och det som inte är det, slipper man ju se, så man är nog en vinnare ändå!
- Du bör nog äta mera linssoppa, sa den naturmedicininriktade!
-Nä, ät morötter, mycket morötter, sa en annan lika ivrig naturmedicinare, för inte har du sett någon hare eller kanin med glasögon.
- Du den var bra gammal, sa den gamle på Vallby, bättre argument än så får du nog finna!
Samtalet om vad som eventuellt kan vara bästa botemedlet fortsatte in absurdum.
- Blind gubbe luktar illa, sa en ung tant och snörpte på munnen.
Nåväl så illa ska det väl inte gå!
Dessa vighetstestande ögondroppar kanske visar sig vara precis vad som behövs!
Undrar bara om man även i framtiden, förväntansfullt och optimistikt kan säga:
- Vi får väl se!!!

Infallsvinkel är lika med utfallsvinkel, om man inte skruvar den.....

 Nedanstående skrevs med anledning av VM-finalen i snooker i slutet av mars. Just nu pågår World Cup i Bangkok, så vallbybloggaren tycker artikeln bör återbrukas. Inte minst som en markering att  folkfesten i Västerås är över!

Han kände sig lätt obekväm med knäppt skjorta, ända upp i halsen, den gummiresårförsedda flugan och de något stela svarta skorna. När hans namn ropades upp och han presenterades, knottrade sig skinnet. Publiken jublade. Han hälsade på sin medtävlare utan att möta den utmanande blicken.
Den första stöten var förlösande. Det lilla vita klotet rullade lydigt den tänkta vägen och lade sig mask bakom ett grönt klot. Han återvände med ett retfullt leende till sin viloplats. Motståndaren lyckades med en trevallare träffa ett rött klot. Han vet att alla säger bollar, men för han var det 15 röda klot och sex klot av annan färg också det vita förståss!
Klot för att det hjälpte honom att tänka sfäriskt. Det rensade tankarna! Det gjorde gott för fokuseringen.
Han såg hur ett rött klot var nåbart. Han ställde sig bredbent, lagom avstånd från bordskanten. Han sträckte det högra benet rakt. Kände hur det stramade igenkännande i knävecket. Vänster ben böjdes i knähöjd. Han kände balansen och stabiliteten. Kön riktades mot det röda klotet. Kroppen vreds lite bort från kön. Höger arm fick fritt spelrum för sin pendelrörelse.
Han fokuserade på stöten. Infallsvinkel lika med utfallsvinkel. Träffa högt och klotet får extra fart. Träffa lågt och klotet kan nästan stanna direkt. Kom ihåg att skruvad träff ger nästa boll rörelse i motsatt riktning.
Osäkerheten kom oväntat. Plötsligen hör han viskningar från läktaren. Prasslandet av godispaket. Det stilla pysandet från öppnandet av en kolsyrad dryck. Han avbryter stöten. Tar ett steg till baka, kritar tankfullt köspetsen.
Lutar sig återigen över bordet. Sträcker högerbenet rakt tills känslan i knävecket finns där. Vänsterbenet böjs för önskad stabilitet. Kroppen vrids från kön, så att högerarmen får fritt spelrum för sin pendelrörelse. Han måttar med små pendlande armrörelser. Kön rör sig fram och tillbaka.

Kom ihåg, att låt inte armbågen röra sig utåt. Pendeln ska vara rak och fin. Vänsterhandens fingrar slutar darra. Perfekt stöd för kön.  Kön träffar klotet med ett tydligt klonk! Han ser klotet ila rullande över den filtklädda bordytan. Studsar i långvallen, utfallsvinkeln perfekt. Rakt mot det röda klotet, som vid träffen lydigt fortsätter det vita klotets åsyftade färd. Studsar i miljökanten och lägger sig retfullt bakom det blåa klotet. Det vita klotet gör, efter träffen, en liten cirkelformad rörelse, det tvekar. Vill nästan stanna, men bestämmer sig sedan för att med accelererande fart färdas mot långvallen bakom gult klot.
Inte helt perfekt, tänkte han när han såg motståndarens ivriga hungriga blick.Han sjunker ner i viloplatsens och funderar på kvällens möte med den unga Brenda.... en annan träff i den unge köförarens liv!