En gång är ingen gång

Aldrig har väl det talesättet varit mer på sin plats än efter nattens vandringstävling i Daegu! Under 20 kilometer gjorde att stort antal damer sitt bästa för att hitta den rätta gångarten. Medelst rytmiskt vickande höfter förpassas bålmuskulaturens stryrka till perfekt sträckta ben, för att få maximal fart och ett vägvinnande flyt.
Att denna bedömningssport fortfarande finner sina utövare är för vallbybloggaren en gåta. Man måste nog vara en ivrig utövare för att förstå tjusningen! Den finns säkert, men inte för vallbybloggaren. Han har i och för sig inget emot rytmiskt vickande höfter, men föredrar dessa på andra platser än Daegu!
Då övriga idrottsgrenar för natten lagts i träda, kunde vallbybloggaren återgå till svensk normaltid och tillbringade resten av natten i dvala.
Den tidiga morgonpromenaden med sambon var kylig, inte minst på de platser, som inte nåtts av den uppstigande solen. Det luktade kylig november om morgonen. Vid den lokalt placerade ICA-butiken hade ett antal hungriga gymnasieelever samlats. De köade för inträde i butiken, som ännu var gallerstängd. Verkar som gymnasiekolorna på Vallby får ännu en dag med tonåriga duracellkaniner.
Vid hotellets rökruta hade två ynglingar slagit sig ner och pratade munter med varandra. Vi spenderade en stund tillsammans och samtalade om just ingenting. Vi pratade bland annat om att se sport på teve.
- Jag för min del, sa den ena ynglingen, är en stor beundrare av de , som slår volter och dyker...vad heter det nu...
- Du menar simhopp, sa den alltid uppmärksamme bloggaren.
- Ja just det, när de hoppar från trampoliner... den sporten är jag grymt inne på!
- Jag för min del, sa den andre unge mannen, tycker nog bäst om att titta på vintersport. Det är mysigt sitta hemma och kolla. De är ute i kylan och jag sitter inne!
Vallbybloggaren och sambon lägsnade av sig med instämmande om att tevesport har flera mervärden.
Sambon vände ivrigt hemåt i hopp om att det skulle vankas någon form av morgongodis... lite tidig onsdgsmys! Han hade inte helt fel i sina förhoppningar utan bjöds på tandvårdande tuggpinnar, sådana som är lämpliga för sambos.
Vallbybloggaren satte på kaffet! Snart spred sig den underbara doften i trevna stugan. Dagens morgonmål njöts i tevehörnan. Där förkunnades i nåfot reprisinslag för gårdagen att de två Polarpristagarna festligt hyllats.
Vallbybloggaren vill inte på något sätt förringa vare sig Pattie Smith eller Kronus-kvartetten.
Men...
... han kan inte låta bli att undra vad Polarprisjuryn har emot giganten Paul Simon, som sedan mitten av sextitallet levererat njutbara melodier, inspirerats av musik från flera världsdelar. Klart att Electric Lights Orchestras Jeff Lynne och Beach Boys Brian Wilson också kan räknas bland de som polarprisjuryn förbisett!

Nå nästa är ska någon av dem hyllas...eller hur!

Infallsvinkel är lika med utfallsvinkel, om man inte skruvar den.....

 Nedanstående skrevs med anledning av VM-finalen i snooker i slutet av mars. Just nu pågår World Cup i Bangkok, så vallbybloggaren tycker artikeln bör återbrukas. Inte minst som en markering att  folkfesten i Västerås är över!

Han kände sig lätt obekväm med knäppt skjorta, ända upp i halsen, den gummiresårförsedda flugan och de något stela svarta skorna. När hans namn ropades upp och han presenterades, knottrade sig skinnet. Publiken jublade. Han hälsade på sin medtävlare utan att möta den utmanande blicken.
Den första stöten var förlösande. Det lilla vita klotet rullade lydigt den tänkta vägen och lade sig mask bakom ett grönt klot. Han återvände med ett retfullt leende till sin viloplats. Motståndaren lyckades med en trevallare träffa ett rött klot. Han vet att alla säger bollar, men för han var det 15 röda klot och sex klot av annan färg också det vita förståss!
Klot för att det hjälpte honom att tänka sfäriskt. Det rensade tankarna! Det gjorde gott för fokuseringen.
Han såg hur ett rött klot var nåbart. Han ställde sig bredbent, lagom avstånd från bordskanten. Han sträckte det högra benet rakt. Kände hur det stramade igenkännande i knävecket. Vänster ben böjdes i knähöjd. Han kände balansen och stabiliteten. Kön riktades mot det röda klotet. Kroppen vreds lite bort från kön. Höger arm fick fritt spelrum för sin pendelrörelse.
Han fokuserade på stöten. Infallsvinkel lika med utfallsvinkel. Träffa högt och klotet får extra fart. Träffa lågt och klotet kan nästan stanna direkt. Kom ihåg att skruvad träff ger nästa boll rörelse i motsatt riktning.
Osäkerheten kom oväntat. Plötsligen hör han viskningar från läktaren. Prasslandet av godispaket. Det stilla pysandet från öppnandet av en kolsyrad dryck. Han avbryter stöten. Tar ett steg till baka, kritar tankfullt köspetsen.
Lutar sig återigen över bordet. Sträcker högerbenet rakt tills känslan i knävecket finns där. Vänsterbenet böjs för önskad stabilitet. Kroppen vrids från kön, så att högerarmen får fritt spelrum för sin pendelrörelse. Han måttar med små pendlande armrörelser. Kön rör sig fram och tillbaka.

Kom ihåg, att låt inte armbågen röra sig utåt. Pendeln ska vara rak och fin. Vänsterhandens fingrar slutar darra. Perfekt stöd för kön.  Kön träffar klotet med ett tydligt klonk! Han ser klotet ila rullande över den filtklädda bordytan. Studsar i långvallen, utfallsvinkeln perfekt. Rakt mot det röda klotet, som vid träffen lydigt fortsätter det vita klotets åsyftade färd. Studsar i miljökanten och lägger sig retfullt bakom det blåa klotet. Det vita klotet gör, efter träffen, en liten cirkelformad rörelse, det tvekar. Vill nästan stanna, men bestämmer sig sedan för att med accelererande fart färdas mot långvallen bakom gult klot.
Inte helt perfekt, tänkte han när han såg motståndarens ivriga hungriga blick.Han sjunker ner i viloplatsens och funderar på kvällens möte med den unga Brenda.... en annan träff i den unge köförarens liv!