Lägereld och gotlandskonsert

Arla om morgonen steg Vallbybloggaren ut på planen framför huset där han sover.

Omedelbart hann minnen från scoutläger ikapp honom. Mörka timmar då han var eldvakt och vakade över att lägerelden ej skulle slockna. Minns hur man ivrigt försökte placera sig så att röken inte skulle omfamna honom. Denna morgon omfamnade röklukten honom. Morgonen på Vallbytundran luktade lägereld.
Sambon brydde sig föga om denna lukt av katastrof. För honom är lukten av varje grässtrå mer aktuell.
På håll såg vi  "Resar-Bengt" stiga på bussen. Nu ska han åka till andra ändan av stan och tillbaka. Han brukar stiga av vid Vallby Centrum för att ta nästa buss, för en ny färd genom stan och tillbaka. Axelväskan i blå galonväv är fylld med reskost. Kan nog behövas då stadsbussarna ej medför kioskvagn eller ger andra möjligheter till intagande av fast eller flytande föda.
Passerar förbi ett hus med öppna fönster. Morgonpigg person övar gitarrspel. Durackorden förvandlas till mollackord. Visan från utanmyra övergår i en helt ny melodi, troligen inte hörd förut. Vilket eventuella tidigare lyssnare är tacksamma för.
Vallbybloggaren minns måndagen för åtta dagar sedan, då vi på från fastlandet skild del av sverige, en så kallad ö. Där bjöds det på konsert med en kvintett, som kallade sig för "Smaklösa". Syster talade ivrigt om denna musikgrupp.
- De är kult här på ön, sa hon och undanhöll inte sanningen om deras musikaliska utförsgåvor.
Ville man inte sitta på marken, så hade erfarenheten lärt mina närstående, så tar man med sig sittplats. Eventuell föda eller dryck gick att inköpa på plats. I två bilar for vi fyra personer iväg till konserten. Ja det behövdes två bilar på grund av transporten av egna sittplatser.
Redan innan själva konserten började, så bjöds det på show. En dam i vad som i mina ögon syntes vara ett av min mormor ägd nattlinne eller möjligen underkläde. Denna dam dansade till musik bara hon hörde. Hon drack emellanåt ur medhavd flaska. Att det inte var vatten i denna flaska gav de allt mer sneda stegen besked om. En ordningsvakt, som länge från sidan observerad denna solodans, fattade plötsligen mod och konstaterade nu fick det vara nog med solodans i laxfärgat nattlinne. Med flaskan som morot fördes den dansande kvinnan bort från planen framför scenen. Men det stod inte på förrän hon återigen var framme och till ohörbar musik tog några sneda danssteg. Ordningsvakten ingrep igen och förde bort den dansande damen.

Så intog så musikgruppen Smaklösa scenen. Med humor och gott gemyt underhäll de publiken med skrönor om Gotlandsorter till musik, men också utan musik. Ska erkännas att ibland var det svårt att avgöra när det var musi och när det inte var musik. Trevligt underhållande scenframträdande, som inte minst fick gotlänningar att förtjust kuckla av skratt. Själv fann jag påståendet om att husbilsägare är de bilförare, som inte lärt sig backa med släp, skrattframkallande. Nog var det så att deras förmåga att underhålla, skapa en trivsam stämning vida överskred deras musikaliska kunnande, vilket de själva också konstaterade. Men vad sjutton spelar det för roll om inte varje ton sitter där den ska, när trivseln stiger och människor ler. I den varma gotländska kvällen njöt vi och hemfärden till Bomunds företogs leende.
Nu ska sambon och jag snart ut igen och lukta på lägereldsmättad vallbyluft.

Bussgata

På Vallbytundran har under hela sommaren folk varit sysselsatt med att riva hus och bygga väg. En väg som skär som en filékniv rakt igenom Vallbytundran nordvästra del. En bred asfalterad gata har skapats. Här är det meningen att bussar ska köra, för att göra resandet rakare. Bussrakan har redan tagits i bruk av personbilar, som använder gatan för att testa accelerationen. Både med flygande start och från stillastående.
Man har varit så inställd på att bussens färd ska vara rakare, att man totalt glömt bort gångtrafikanter.
Det borde ha varit tämligen enkelt att göra en planskild korsning för cyklar och gångtrafikanter. Men icke!
På minst tre ställen kommer gångtrafikanter att passera över den nya bussgatan, med stor risk för olyckor.
Inte minst med tanke på skolbarn kommer att korsa vägen minst två gånger om dagen.
Det är ju inte bara stora bussar, som kommer att köra där. Varubilar och personbilar kommer med säkerhet också att köra där.
Bland innevånare på tundran, som flanerar kring vägbygget, har vadslagning påbörjats, om när första olyckan ska inträffa. Skolstartsveckan har många anhängare. Dels menar man är busslinjetrafiken ny och dels kommer många ovana gångtrafikanter att passera över bussgatan. Det finns också andra som satsat en slant på personbilsolycka, där våghalsiga förare, i syfte att prestera så hög hastighet som möjligt, vid oväntat möte kommer att krascha rakt in i hotelentrén!
Det är en spännande höst vi har att vänta här på Vallbytundran.

För att undvika premiärveckans risker har Vallbybloggaren beslutat att tillfälligt utvandra till en plats utanförfastlandet. Vi ska, den ludne, den långe och Vallbybloggaren, ska åka till den mytomspunna ön halvägs till Baltikum. Det är inte mycket vi vet om livet på denna mytomspunna ö. Troligen har de dock nått så långt i utvecklingen att de inte längre bär höftskynke. Vi har hört ryktas om att de också är så pass civiliserade att älskande par legitimerar sina relationer inför missionärer och i byggnader uppförda för rituellt bruk. Det ska bli intressant att se om dessa rykten talar sanning.
Den ludne är intresserad av möta fyrfota vänner typiska för denna mytomspunna ö, gotlandsruss och gotlandsfår! Har hört att från gotlandsfåren kan man få en musikalisk maträtt kallad fårfiol! Undrar om det finns kockar med strängar på sin lyra, som rätt kan tillaga denna rätt!

Till skillnad från Berlin har man tydligen kvar sin mur runt huvudstaden på ön. Troligen för att skydda stadsborna från de vilda innevånare, som ännu lever på landsbygden. Det är troligen dessa vilda, som raserat en del hus i staden. Har förstått att man gärna bevara dessa taklösa och ibland även vägglösa byggnader, som ett tecken på de vildas raseri.
Det ska bli intressant att få upptäcka denna mytomspunna ö under några dagar i augusti.

Säkert är att det nog är mindre farligt än att försöka passera över bussgatan på Vallbytundran!