Mörkret skymmer natten

När mörkret skymmer natten dansar de so som skyr ljuset på kyrkans bakgård. Det finns på tundran personer som är ganska så profillösa och suddiga i kanten, när solen värmer dagen. I solljuset försvinner de som en i mängden. När natten kommer dold i solens frånvaro börjar deras dag.
Polisöverdirektrisen Inga Brått har flera gånger förklarat att frånvaron av ficklampor gör nattens illdåd svåra att bekämpa. Hon är dessutom orolig för att budgeten ska spricka om fotfolket ska övertidsersättning.
Denna frånvaro av ordningsmakt har noterats av tundrans undre värld och nattlig aktivitet av ej önskat slag har ökat. De som ljuset skur har funnit en plats på tundran där de kan vara ostörda. Den aktivitet som under de ljusa timmarna står i förkovrans, fostrandets och kulturdanandets tjänst får under nattens mörka timmar fly för illdådens ivrare. När fritidsgården stängs öppnar nattens snabbköp. Små genomskinliga påsar med mjölliknande innehåll byter ägare nogsamt vaktade av två kamphundar, som liokt sfinxar vilar på det grovyxade bordet.
Svarta bilar i halvmiljonsklassen trotsar infartsförbud och hämtar nattkassa och levererar nya varor. Inga Bråtts detektivande fotfolk är ständigt frånvarande.
- Detektiverna har inte tid för oss småhandlare, konstaterade nattens drottning förtjust. De är sysselsatta på annat håll.
Inga Brått avböjer kommentar och hänvisar till någon sekretessparagraf.
Nattens Drottning ler i mjugg och rätar en skrynkla på de moderiktiga jeansen med en nonchaland handrörelse. Hennes mörka riddare räknar ihop nattkassan och inväntar de svarta halvmiljonsbilarna.
Inget stör de gärningar som dagens ljus skyr.
På bakgården till en kyrka sker onda ting under natten. Ting som morgonsolens strålar flyr.
Polisöverdirektrisen Inga Brått har hela dagen arbetat med ett utkast angående vapenanvändandet. Inspirerad av lagvrångare i Iowa, USA, funderar hon på om också på tundran det vore rätt att ge blinda vapenlicens. Med stöd av ord som diskriminering, rättvisa, likhet inför lagen menar hon att inte ska ett kroppsligt funktionsnedsättning vara hinder för att använda vapen. De blindas klubb hyllar polisöverdirektrisen och ser fram mot kanonkvällar under hösten.
- Förresten, säger Inga Brått, nog skulle det vara mer jämlikt om blinda även kunde få körkort. De som redan har kör ju som om de vore blinda, så vad kan bli värre!
Hon måste med till visshet gränsande sannolikhet åsyfta den bussgata, som sdan en knapp månad, klyver Vallbytundran, som en het kniv klyver mjukglass. Det är allt färre bilister som ser skylten om en vägsträcka endast tilllåten för bussar.

Så dansar de, som skyr ljuset på kyrkans bakgård.
Så illa kör de som ser bil att man kan tro det är blinda.

Utan ficklampa ser nattliga vandrare inte det som mörkret skymmer.
De mörka illdåden förblir osedda i mörkret som natten skymmer.

På Vallbytundran sprids rykten med vinden

Några äldre gubbar hade samlats vid Vallbytundrans centrum. Där fanns gubbar såväl med som utan ludna sambos. Dessa äldre gentlemän hade allt klart för sig och visste vad som hände på tundran. Inte en grästuva kunde vändas, utan att gubbarna hade info om vad som hänt.

- Hörde ni smällen i morse?
- Vilken smäll?
- Smällen som väckte mig vid halvfyratiden. Det var en riktig smäll! Jag gick ut på balkongen i bara kalsipperna, men jag såg inget!
- Hoppas att ingen såg dig, sa en äldre man, för du ser ju ut vara på smällen!
- Nu var du rolig, så nu får du gå hem, svarade mannen som väckts av smällen!
- Det var en smäll vid midnatt, sa en man som passerade gruppen.
- Säger du det hörde jag inte, men den vid halvfyratiden var en riktig smäll!
- Inte var det pizzeriorna, som ligger i strid med varandra, för det är på andra bostadsområden.
- Det kan ju vara de där som går omkring och eldar upp bilar, sa en av de närvarande samtidigt som han begärligt sög på en rökpipa.
- Eldar de upp bilar, har de inget bättre för sig.
- Nä jag tror inte det, de är säkert arbetslösa och avundsjuka på att andra har bättre bilar.
- Ja hur kan de ha råd med så fina bilar, när de är arbetslösa.
- Det är säkert föräldrarna som betalar.
- Det gäller ha föräldrar, som arbetar när de själva är erbetslösa.
- Det var annorlunda förr, då fick man lära sig veta hut!
- Örfilarna stod som spön i backen, när man dummat sig, sa piprökaren och fick något drömskt, nästan nostalgiskt i blicken.
- Hej där, nu kom vi från ämnet, sa mannen som vaknat av smällen!
- Vilket ämne?
- Den stora smällen som väckte mig halvfyra i morse!
- De sprängde säkert en bil!
- Men det hördes inga sirener. Det blev alldeles tyst!
- Titta nu kommer det en till bil, som använder den nya bussgatan som genväg.
- Du det har kommit minst tio bilar, sen vi träffades.
- De har nog inte gått i körskola.
- Vilken olycka har bäst odds, frågade en av de äldre männen.
- Du får fem gånger pengarna på att en buss ska köra rakt in hotellentrén!
- Jag sätter en hundring på att det sker i vinter!
- Jag sätter femtio på att det blir en olycka med ett skolbarn.
- Det är knappt pengarna tillbaka på det, sa piprökaren!
- Så ska vi summera dagens rykten, sa en äldre man, som hade haft som yrke att sortera skruvar och muttrar på en av ASEA's verkstäder.
- Det var alltså arbetslösa, som sprängde en bil halvfyra i morse, för att förbereda ett inbrott på en Pizzeria!
- Ja, så var det säkert! Usch vilken tid vi lever i !
- Nä, nu får vi gå och bära lite stolar och bord, det ska ju bli grillfest med saft och grillkorv!

Det händer alltid något intressant på Vallbytundran!

Bussgata

På Vallbytundran har under hela sommaren folk varit sysselsatt med att riva hus och bygga väg. En väg som skär som en filékniv rakt igenom Vallbytundran nordvästra del. En bred asfalterad gata har skapats. Här är det meningen att bussar ska köra, för att göra resandet rakare. Bussrakan har redan tagits i bruk av personbilar, som använder gatan för att testa accelerationen. Både med flygande start och från stillastående.
Man har varit så inställd på att bussens färd ska vara rakare, att man totalt glömt bort gångtrafikanter.
Det borde ha varit tämligen enkelt att göra en planskild korsning för cyklar och gångtrafikanter. Men icke!
På minst tre ställen kommer gångtrafikanter att passera över den nya bussgatan, med stor risk för olyckor.
Inte minst med tanke på skolbarn kommer att korsa vägen minst två gånger om dagen.
Det är ju inte bara stora bussar, som kommer att köra där. Varubilar och personbilar kommer med säkerhet också att köra där.
Bland innevånare på tundran, som flanerar kring vägbygget, har vadslagning påbörjats, om när första olyckan ska inträffa. Skolstartsveckan har många anhängare. Dels menar man är busslinjetrafiken ny och dels kommer många ovana gångtrafikanter att passera över bussgatan. Det finns också andra som satsat en slant på personbilsolycka, där våghalsiga förare, i syfte att prestera så hög hastighet som möjligt, vid oväntat möte kommer att krascha rakt in i hotelentrén!
Det är en spännande höst vi har att vänta här på Vallbytundran.

För att undvika premiärveckans risker har Vallbybloggaren beslutat att tillfälligt utvandra till en plats utanförfastlandet. Vi ska, den ludne, den långe och Vallbybloggaren, ska åka till den mytomspunna ön halvägs till Baltikum. Det är inte mycket vi vet om livet på denna mytomspunna ö. Troligen har de dock nått så långt i utvecklingen att de inte längre bär höftskynke. Vi har hört ryktas om att de också är så pass civiliserade att älskande par legitimerar sina relationer inför missionärer och i byggnader uppförda för rituellt bruk. Det ska bli intressant att se om dessa rykten talar sanning.
Den ludne är intresserad av möta fyrfota vänner typiska för denna mytomspunna ö, gotlandsruss och gotlandsfår! Har hört att från gotlandsfåren kan man få en musikalisk maträtt kallad fårfiol! Undrar om det finns kockar med strängar på sin lyra, som rätt kan tillaga denna rätt!

Till skillnad från Berlin har man tydligen kvar sin mur runt huvudstaden på ön. Troligen för att skydda stadsborna från de vilda innevånare, som ännu lever på landsbygden. Det är troligen dessa vilda, som raserat en del hus i staden. Har förstått att man gärna bevara dessa taklösa och ibland även vägglösa byggnader, som ett tecken på de vildas raseri.
Det ska bli intressant att få upptäcka denna mytomspunna ö under några dagar i augusti.

Säkert är att det nog är mindre farligt än att försöka passera över bussgatan på Vallbytundran!

Bertil Resare

Den här historien handlar om Bertil med tillnamnet Resare. Han var länge en helt vanlig ung man, som kämpat sig igenom skolan. Han hade väl inte ett gott läshuvud. Därvidlag skilde han sig inte på något sätt från sina föräldrar. Det var inte det att han var ointelligent eller ointresserad av skolarbetet. Det var bara det att han fann så mycket annat mer intressant. Modala hjälpvarb i tyskan och täljare och nämnare intresserade honom föga. Däremot tyckte han att Geografilektionerna kunde vara värda att ta del av. Speciellt när man fick titta i kartböckerna. Han kunde slå upp en kartbok, drömskt följa vägar och floder med ett knubbigt pekfinger. Han försvann in i resdrömmar. Det var med möda, som hans lärare kunde kalla tillbaka honom till verkligheten. Han förstod då, att han fått en fråga, som gällde något, som hade med undervisningen att göra.
- 30-åriga kriget mellan 1618 0ch 1648, löd hans standradsvar efter att frågande tittat sig omkring.
Han hade haft tur. Två gånger var det faktiskt det svar, som läraren hade önskat. Mestadels var det dock fel och istället för ett bekräftande leende, möttes han svar med en tung suck.
Efter att tragglat sig igenom gymnasieskolan hade han gjort militärtjänstgöring och av någon, för de flesta obegriplig anledning, hade han muckat med korprals grad. Nu var han sedan många år bosatt på Vallbytundran. Hur han tjänade sitt uppehälle förstod ingen.
- Jag tror aldrig han haft ett arbete, sa en hundägande kvinna, som delat ett par skolår med Bertill Resare.
- Jag tror mig veta, att han samlar tomburkar, sa en äldre herre, som hade svårt still och därför allt som oftast vandrade runt på Vallbytundran.
- Jag har för mig han vann på Lotto, för något år sedan, menade en annan gentleman i de övre pensionsåren.
Meningarna gick isär. Det var svårt att förstå hur denna man, kunde berätta de mest häpnadsväckande anekdoter om sina resor, då de aldrig sett honom resa bort. Däremot var de flesta eniga om att han var helt borta!

- Jag minns när han berättade om hur han blev bortgift med en tunisisk kvinna. Hur en kort flirt i souken fick kvinnans pappa, att kidnappa honom och tvinga honom till giftermål med dottern. Han berättade livligt, om hur han under flera år tvingats leva instängd i ett hus. Kvinnans bröder hindrade honom att gå ut. Hur han slutligen, gömd i en last dunkar med olivolja, had elyckats ta sig ombord på ett skepp, som seglade mot Italien.
- Ja, den har jag med hört, sa den kvinnliga pastorsadjunkten. Jag har också hört honom berätta om sina år i den polska maffian, där han rönte ett visst anseende som uppmärksamhetsväckare. Han berättade sina historier och jonglerade med apelsiner. Alla tittade på honom, medan hans maffiakollegor begick inbrott. Det sägs att han fick med sig en del pengar hem.

På senaste tiden har det på Vallbytundran dykt upp skyltar, med ett postgironummer. Skyltarna sitter valigtvis under de skyltar som förkunnar att här får bara behörig trafik köra. Det prydligt textade skylar, med snirklaga anfangs, som talar om att erlägger man bara en behörighetsavgift, så blir man behörig trafik. 5 kronor för en ccykel, 15 för en personbil och 30 för en lastbil eller personbil med släp. Man har sett Bertil resare gå omkring med en lådkamera och tagit bilder på de fordon som passerat dessa vägavsnitt avsedda bara för behörig trafik.
Den bussgata som skär igenom nordvästra Vallbytundran, som en filékniv i mört kalvkött, kan nog bliva en stadig inkomstkälla för den uppfinningsrika skyltmakaren. Bussbolaget avser att sätta upp kameror, som ska ta bilder på bilförare, som vägrar inse att detta är ett rafikstråk bara för behöriga bussar. Föga förvånande har därför bussbolagets skyltar, om att detta är en gata bara för behöriga bussar kompletterats med en skylt om behörighetsavgift. Lite hotfullt har tillfogats att vägen är kamerqaövervakad.
Det finns de, som säger att BertilResare tjänat bra med pengar de sista åren. De gamla slitna skorna är utbytta. Numera går Bertil Resare omkring med märkesskor som lyser i rött, vitt och blått.
De legala skyltuppsättarna har försökt att ta bort dessa handskrivna skyltar. De har dock inte lyckats så väl. Redan några timmar senare sitter eny skylt uppe.
Nu har Bertil resare inte synts till på länge.
En del säger att han skakar galler på Vallbyfortet.
Andra menar att han tagit ner skylten för gott!