I det rum i trevna stugan där de flesta blogginläggen skrivs finns också ett antal datorer. En efter en har dessa elektroniska maskiner funnit för gott att gå i dvalliknande strejk. Huruvida denna illojala aktivitet eller passivitet ska skylla på Vallbybloggarens bristande kunskap, då det gäller elektronikens arbetsvillkor, därom är det ingen som med säkerhet utfärda en bekräftelse.
Som minnen står de där. Minnen av storslagna elektroniska bedrifter. Egentligen borde de ha förpassats till de sälla elektroniska jaktmarkerna. I vart fall till avfallsstation för elektronik. Så har ännu ej blivit fallet. Troligen är detta helt beroende på Vallbybloggarens obotliga och eventuellt medfödda optimism. Det kan ju hända, om apparaterna får vila länge, strejka länge nog, så kommer ett elektroniskt mirakel att inträffa. Ett futuralt frugalt ögonblick, då elektriciteten åter tänder ettor och nollor. Då bildskärmar oblygt sprider sitt fluriscerande ljus i rummet. Större elektroniska mirakel har säkert hänt!
Den Dator, som detta skrivs på, har visat vissa tendenser på att sympatistrejka. Helt plötsligt kan de få för sig att det som skrivits inte borde ha skrivits. Vallbybloggaren tittar, utan förvarning, på en helt blank skrivyta i bloggskrivarprogrammet. Nuvarande dator kan få för sig att vissa knapptryckningar inte bör registreras alls. Det blir stilla. Helt stilla. Efter det att avsevärd tid förflutit uppger datorn den ojämna kampen med den tålmodiga skribenten. Och se, det kom en bokstav. Det blev en radskiftning.
På skärmen lyser knappen för anslutning till Facebook elller annat program. Den lilla cursorn placeras efter viss kamp på önskade tryckyta på skärmen. Vänsterklick. Sen är det bara att gå och brygga kaffe, städa diskbänk eller annan hushållssyssla. Lämpligen kan även dräneringspromenad med den ludne företas. Efter väl förrättat hushållsvärv och med nybryggt kaffe återvänder bloggaren till datorn.
Inget har hänt!
En ny runda bort från denna elektroniskt bångstyriga maskin.
Se projektledare Obama besöker Sverige. Svenska allianspolitker, rosiga om kinderna av upphetsning, påpekar hur viktigt besök detta är. Någon vågar till med säga att projektledarens besök är ett bekräftande tecken på Sveriges drivande roll, om inte i världen, så ivart fall inom EU.
Nu ska allt bli bättre i Sverige. Glansen från den store kommer att smeta av sig. Volvo och andra företag ska vända förluster till vinster. Den svenska modellen, vad det nu är, ska åter bli den modell efter vilken världen skulpteras.
Det var nog bra det att Obama besökte vårt land, konstaterar av upphetsning kindrosiga regeringsföreträdare. Nu blir det ordning på den svenska samhällsskutan.
Så har den stålblå flygande maskinen med projektledaren ombord lämnat svenskt luftrum. Fem nordiska regeringschefer slickar sig belåtet om munnen. Tillsammans med den store gör vi världen bättre!
Men se blinkar det inte i Vallbybloggarens elektroniska vagnpark.
Se det som varit dött är nu återfött!
Ännu en bloggartikel har blivit till!
Det var väl för väl att Obama besökte landet där Vallbybloggaren har sin trevna stuga!
Bloggläsaren får följa med på vandringar runt om på Vallby. Ta del av obetydligheter som sker och ta del av större skeenden med. En del artiklar handlar inte alls om Vallby, men kan finna sin läsare ändå....
Visar inlägg med etikett blogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett blogg. Visa alla inlägg
torsdag 5 september 2013
Det var väl bra att han kom hit!
Etiketter:
blogg,
elektronik,
Obama,
Vallbybloggaren
tisdag 20 november 2012
Morgonpromenad med författardrömmar
Gråmulen novembermorgon.
Sambon och Vallbybloggaren hade i det längsta vägrat lämna morgonsömnens sommarhetta.
Sambons behov av att uträtta naturbehov segrade till slut över morgonsömnens lathet.
Gräsmattorna delvis rimfrostklädda. Några mindre vattensamlingar ännu istbelagda efter nattens frost.
Vi passerar nya runda byggnaden vid Vallby Centrum. En kvinna, som tydligen ska arbeta i detta hus, steg ut på den träbeklädda verandan. Hon tittade med frågande blick på den stora våta fläcken. Hon skakde på huvudet och vände blicken mot det stora ljusinsläppet i verandataket. Hon skakade på huvudet och svarade på Vallbybloggarens morgonhälsning.
- Här är det någon, som inte tänkt!
Vallbybloggaren nickade instämmande.
Vi fortsatte promenaden förbi centrum och förbi tobakshandlaren. Tobakshandlarens affär kallas ofta "Kiosken" av kunderna. I Vallbybloggarens föreställningsvärd är en kiosk en byggnad, som man inte går in i. Man har kontakt med säljaren genom en liten lucka och gör sin beställning.
Bortom Kyrkolokalen räffar vi en gammal bekannt. Han ger berömmande ord till Vallbybloggaren och dennes bloggalster. Klart man slickar i sig sådant beröm och växer nog halvannan centimeter på längden.
- Har du, fortsatte han, skrivit något som man kan handla i bokhandeln?
Vallbybloggaren måste svara nej på en sådan fråga.
Bekantingen tyckte det var tråkigt, ty han hade tänkt att lite Vallbyhistorier, skulle kunna vara en fin present till Jul.
Vi skildes åt och tankarna om tryckalster med Vallbybloggarens ord slog rot!
Efter en tids fundernade drog Vallbybloggaren slutsatsen.
Han ska nog bespara familj, vänner och bekanta den läsupplevelsen. Om det nu över huvud taget skulle kunna betecknas som upplevelse. Hans tafatta försök är, vilket alltför många instämmer i, inte av något större litterärt värde.
Dock kan han meddela att djupt inne i en hårdisk finns två utkast till romaner. Men det blir inget med det, ty Vallbybloggarens saknar den disciplin och uthllighet, som krävs för att göra mer än utkast!
UTKAST 1
En historia där man får följa en familj i ett sydamerikanskt land. Där några av barnen förföljs av såväl landets hemliga polis, som av en av de större gerillagrupperna i landet. Två syskon kommer till Sverige som asylsökande. Deras handläggare på Migrationsverket är en ung jurist, med kopplingar till högerextrema rörelser. Handläggaren påträffas mördat i Migrationsverkets lokaler. En av syskonen misstänks för mordet. En ung kvinnlig pastor försöker lösa mordet, samtidigt som hon kämpar för syskonens rätt till asyl i Sverige.
UTKAST 2
I en svensk frikyrkoförsamling pågår en maktkamp. Å ena sida en dominant pastor med förkärlek för unga kvinnor. På andra sidan en företagsledare som gripen av mer sektliknande rörelser försöker manövrera ut den dominanta pastorn, för att göra sig själv till oomstridd ledare i församlingen. En kamp mellan de två, som inbegriper manipulationer, sexförsåt, mutor och en osannolik strid om var dopgraven bör placeras. Denna dopgrav kommer att spela en stor roll, då en ung flicka hittas dränkt i densamma!
Nåja, det räcker nog med att de stannar som utkast djupt inne i en hårddisk mörka labyrint!
Sambon och Vallbybloggaren hade i det längsta vägrat lämna morgonsömnens sommarhetta.
Sambons behov av att uträtta naturbehov segrade till slut över morgonsömnens lathet.
Gräsmattorna delvis rimfrostklädda. Några mindre vattensamlingar ännu istbelagda efter nattens frost.
Vi passerar nya runda byggnaden vid Vallby Centrum. En kvinna, som tydligen ska arbeta i detta hus, steg ut på den träbeklädda verandan. Hon tittade med frågande blick på den stora våta fläcken. Hon skakde på huvudet och vände blicken mot det stora ljusinsläppet i verandataket. Hon skakade på huvudet och svarade på Vallbybloggarens morgonhälsning.
- Här är det någon, som inte tänkt!
Vallbybloggaren nickade instämmande.
Vi fortsatte promenaden förbi centrum och förbi tobakshandlaren. Tobakshandlarens affär kallas ofta "Kiosken" av kunderna. I Vallbybloggarens föreställningsvärd är en kiosk en byggnad, som man inte går in i. Man har kontakt med säljaren genom en liten lucka och gör sin beställning.
Bortom Kyrkolokalen räffar vi en gammal bekannt. Han ger berömmande ord till Vallbybloggaren och dennes bloggalster. Klart man slickar i sig sådant beröm och växer nog halvannan centimeter på längden.
- Har du, fortsatte han, skrivit något som man kan handla i bokhandeln?Vallbybloggaren måste svara nej på en sådan fråga.
Bekantingen tyckte det var tråkigt, ty han hade tänkt att lite Vallbyhistorier, skulle kunna vara en fin present till Jul.
Vi skildes åt och tankarna om tryckalster med Vallbybloggarens ord slog rot!
Efter en tids fundernade drog Vallbybloggaren slutsatsen.
Han ska nog bespara familj, vänner och bekanta den läsupplevelsen. Om det nu över huvud taget skulle kunna betecknas som upplevelse. Hans tafatta försök är, vilket alltför många instämmer i, inte av något större litterärt värde.
Dock kan han meddela att djupt inne i en hårdisk finns två utkast till romaner. Men det blir inget med det, ty Vallbybloggarens saknar den disciplin och uthllighet, som krävs för att göra mer än utkast!
UTKAST 1
En historia där man får följa en familj i ett sydamerikanskt land. Där några av barnen förföljs av såväl landets hemliga polis, som av en av de större gerillagrupperna i landet. Två syskon kommer till Sverige som asylsökande. Deras handläggare på Migrationsverket är en ung jurist, med kopplingar till högerextrema rörelser. Handläggaren påträffas mördat i Migrationsverkets lokaler. En av syskonen misstänks för mordet. En ung kvinnlig pastor försöker lösa mordet, samtidigt som hon kämpar för syskonens rätt till asyl i Sverige.
UTKAST 2
I en svensk frikyrkoförsamling pågår en maktkamp. Å ena sida en dominant pastor med förkärlek för unga kvinnor. På andra sidan en företagsledare som gripen av mer sektliknande rörelser försöker manövrera ut den dominanta pastorn, för att göra sig själv till oomstridd ledare i församlingen. En kamp mellan de två, som inbegriper manipulationer, sexförsåt, mutor och en osannolik strid om var dopgraven bör placeras. Denna dopgrav kommer att spela en stor roll, då en ung flicka hittas dränkt i densamma!
Nåja, det räcker nog med att de stannar som utkast djupt inne i en hårddisk mörka labyrint!
Etiketter:
blogg,
hårddsik,
ljusinsläpp,
läsare,
romanutkast,
runt hus på Vallby,
Vallby,
Västerås
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)