Det var väl bra att han kom hit!

I det rum i trevna stugan där de flesta blogginläggen skrivs finns också ett antal  datorer. En efter en har dessa elektroniska maskiner funnit för gott att gå i dvalliknande strejk. Huruvida denna illojala aktivitet eller passivitet ska skylla på Vallbybloggarens bristande kunskap, då det gäller elektronikens arbetsvillkor, därom är det ingen som med säkerhet utfärda en bekräftelse.
Som minnen står de där. Minnen av storslagna elektroniska bedrifter. Egentligen borde de ha förpassats till de sälla elektroniska jaktmarkerna. I vart fall till avfallsstation för elektronik. Så har ännu ej blivit fallet. Troligen är detta helt beroende på Vallbybloggarens obotliga och eventuellt medfödda optimism. Det kan ju hända, om apparaterna får vila länge, strejka länge nog, så kommer ett elektroniskt mirakel att inträffa. Ett futuralt frugalt ögonblick, då elektriciteten åter tänder ettor och nollor. Då bildskärmar oblygt sprider sitt fluriscerande ljus i rummet. Större elektroniska mirakel har säkert hänt!
Den Dator, som detta skrivs på, har visat vissa tendenser på att sympatistrejka. Helt plötsligt kan de få för sig att det som skrivits inte borde ha skrivits. Vallbybloggaren tittar, utan förvarning, på en helt blank skrivyta i bloggskrivarprogrammet. Nuvarande dator kan få för sig att vissa knapptryckningar inte bör registreras alls. Det blir stilla. Helt stilla. Efter det att avsevärd tid förflutit uppger datorn den ojämna kampen med den tålmodiga skribenten. Och se, det kom en bokstav. Det blev en radskiftning.
På skärmen lyser knappen för anslutning till Facebook elller annat program. Den lilla cursorn placeras efter viss kamp på önskade tryckyta på skärmen. Vänsterklick. Sen är det bara att gå och brygga kaffe, städa diskbänk eller annan hushållssyssla. Lämpligen kan även dräneringspromenad med den ludne företas. Efter väl förrättat hushållsvärv och med nybryggt kaffe återvänder bloggaren till datorn.
Inget har hänt!
En ny runda bort från denna elektroniskt bångstyriga maskin.
Se projektledare Obama besöker Sverige. Svenska allianspolitker, rosiga om kinderna av upphetsning, påpekar hur viktigt besök detta är. Någon vågar till med säga att projektledarens besök är ett bekräftande tecken på Sveriges drivande roll, om inte i världen, så ivart fall inom EU.
Nu ska allt bli bättre i Sverige. Glansen från den store kommer att smeta av sig. Volvo och andra företag ska vända förluster till vinster. Den svenska modellen, vad det nu är, ska åter bli den modell efter vilken världen skulpteras.
Det var nog bra det att Obama besökte vårt land, konstaterar av upphetsning kindrosiga regeringsföreträdare. Nu blir det ordning på den svenska samhällsskutan.
Så har den stålblå flygande maskinen med projektledaren ombord lämnat svenskt luftrum. Fem nordiska  regeringschefer slickar sig belåtet om munnen. Tillsammans med den store gör vi världen bättre!
Men se blinkar det inte i Vallbybloggarens elektroniska vagnpark.
Se det som varit dött är nu återfött!
Ännu en bloggartikel har blivit till!
Det var väl för väl att Obama besökte landet där Vallbybloggaren har sin trevna stuga!

Nu är det slut!

Vallbybloggaren konstaterar att de kolorerade rörelsernas spel är över! Nu blir det inte fler ringlekar på ett tag.
Det har varit en svettig tid för Vallbybloggaren. Sambons dräneringspromenader har pressats in mellan fortbadande figurer och långskuttande gladiatorer.
Sambon har inte varit riktigt övernes med Vallbybloggarens ommöblering av trevna stugans  tevesal.

Nyfiket har han undersökt såväl spinningcykel, roddmaskin, som löpmaskin. Det är dessa grenar, som kan kopplas till ovan angivna utrustning, som Vallbybloggaren koncentrarat sig på. Han har visserligen försökt med simhopp och fortbadande i såväl kar som urna, men det har liksom inte gått så bra.
När fortspringare från Jamaica inspirerat till att ta upp kampen har löpmaskinen använts. Jag kan tala om att den har glött. Bränd doft från rörliga delar av löpmattan har fyllt rummet och förosakat såväl brandkårsutryckning som empatiska påringningar från rökskadade grannar. Vän av ordningen undrar nu huruvida Vallbybloggaren kunnat ta upp kampen med långbenta såväl som mer normalbenta jamaicaner.
Viss har han det, fast det löna sig föga. Visserligen slutade vi att springa samtidigt, men det visade sig att då Bolt å Blake sprungit hundra meter, så lyckades Vallbybloggaren blott uppnå 41 meter. En längd som i sig inte är föraktlig om man stöter kula. Stöta kula inomhus för att tävla med olympiska gladiatorer är inget Vallbybloggaren vill rekommendera! Det blir så fula märken på säväl golv och i förekommande fall stängda dörrar.

Roddmaskinen har möjliggjort för Vallbybloggaren att aktivt ta upp kampen med ensamkajkande paddlare och kanotister. Visserligen försökte han få Sambon att ta del, så att även dubbelkajkande utövare kunde få sig en match. Inget kajkande var dock framgångsrikt! De olympiska utövarna håller i evigheter på att ta mellan 30 och 35 kajktag per minut. Vallby bloggaren lyckade hålla detta tempo i max 70 sekunder, sedan föll han ihop som en våt trasa i roddmaskinen!
Uppmanar er alla att försöka hålla ett tempo på 45 km/timmen under 5 mil. Det är inte tillrådligt! Så gör inte det uppmanar Vallbybloggaren i ett plötsligt anfall av omsorg om resterande mänskligthet!
Viss ger detta en annan dimension av de olympiska lekarna. Ingen soffpotatis här! Svetten har lackat. Kilona har rasat! Visserligen har detta flitiga nyttjande av olika muskelgrupper mer än till fullo kompenserats av intagande av Yorkshirepudding, brödpuddingar, fish-and-chips, lommeljummen pilsner.
Så Vallbybloggaren går ur dessa ringlekar i samma rondör som han gick in i dem!
Men till nästa  gång, ska han ha ytränat sambon, så vi kan ha fälttävlan i hallen....

Det lackar mot jul, väldigt fort nu

Julfirande är av tradition en stor familjehögtid.
En helg då familjer samlas kring matbord och julklappar.
Gemenskapen står i centrum. Inte minst för barnen, de unga, har väntan varit lång.
De har letat i gömslen och vrår efter platser där julklappar gömts.
De har klämt försiktigt, för att se hur många hårda paket det finns. På form och storlek harde försökt avgöra huruvida deras önskningar nått jultomten.
På sjuttiotalet startades en rörelse som ville ge alla de, som inte hade familj samma känsla av gemenskap och trevnad under julen.
Ensamhetens dunkel utmanas under julen av drömmar och förväntningar, minnen och bilder från en svunnen tid. Alla har vi nog minnen av dofter, färger, smaker av en jul som var fylld av gemenskap.
Man kan undra hur det är i den virtuella världen.
Hur många ensamma i ensamhet, tvåsamhet och/eller flersamhet tillbringar julen framför datorn och i olika sociala medier sökt ersättning för gemenskap de förlorat.
Vallbybloggaren har nyss kommit hem till trevna stuga, efter en promenad med sambon. Luften nollgradigt krispig. Vassa låga snöformationer bebygger Vallbytundran. Få har tid stanna prata. Det rusas med stora kassar fyllda med saker, man hoppas ska glädja mottageren. Överfyllda kassar med föda bäres från den lokala ICA-handlaren. Oftast mat som i juligt frosseri ska förtäras under en kort tidsperiod.

Vallbybloggaren mindes plötsligt en jul kring milleniumskiftet, då han på 24 timmar serverade tre julbuffeer i två olika kommuner. Det var nog sista gången han ansträngde sig så mycket! Men det gladde inta bara den kvarvarande egna familjen, utan också två asylsökande familjer, som fann julen enormt ensam.
Nu har han filat färdigt på den julhistoria som ska publiceras på denna blogg i morgon och på julafton. Vallbybloggaren är fortfarande övertygad om att han hört något liknande, men det blir nu hans version!

Till er alla önskar Vallbybloggaren några goda dagar i julstöket!
Nu blir det ljusare och ljusare, snart är sommaren här!