Morgonen var på intet sätt behaglig. Inte nog med att den var tidig, kyla, blåst och regn bidrog starkt till obehagskänslan. Å nu har de bestämt att det ska bli vintertid. Vad tänker de på? Då blir ju morgonen ännu tidigare. Inte någon som helst medkänsla med yrvaken tundreflanör. Det har de gemensamt med luden sambo.
Föga bryr sig luden sambo om att tiden förändrats. För luden sambo är klockan alltid nu. Detta lilla onödiga ord, men ack så användbart. Luden sambo och hans yrvakne partner diskuterade ivrigt huruvida det var nödvändigt att flanera länge denna morgon.
Föga bryr sig luden sambo om morgonens nedfallande fuktighet. Närå här ska det vandras och nosas. Att Vallbybloggaren redan ställt in siktet på trevna stugan har luden sambo föga förståelse för. Han drar med beslutsamhet i det koppel, som förbinder oss, En grästuva lite längre bort är viktig att benosa. Ljudligt drar han in grästuvans behag genom vidgade nosborrar. Han sträcker nosen i vädret för att pejla in varifrån dessa ljuvliga dofter stammar.
Föga bryr sig luden sambo om växande kaffetörst. Här ska minsann hela tundran luktscannas. Varje grässtrå benosas och lagras i luden sambos minnesbank för gräsliga och ogräsliga dofter. Se där, konstaterar han förnöjt en tik som doftar som en blandning av kamomill och timotej. Tikars val av parfym kan tydligen förvrida huvudet på vilken luden sambo som helst. Det tar sin tid innan det morgonregnsblöta paret åter inträder i den trevna stugan. Snart doftar den trevna av kaffe och bulle.
Föga bryr sig luden sambo om kaffedoft!
Bloggläsaren får följa med på vandringar runt om på Vallby. Ta del av obetydligheter som sker och ta del av större skeenden med. En del artiklar handlar inte alls om Vallby, men kan finna sin läsare ändå....
Visar inlägg med etikett kaffe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kaffe. Visa alla inlägg
tisdag 28 oktober 2014
lördag 20 september 2014
I dimman göms vänliga anletsdrag
Dimman låg tät över Vallbytundran denna morgon. Vagt kunde mötande människor anas. Höghuset var borta, omfamnat av morgonens blöta dimma. Trevande söker tidig vandrare sin väg genom tjockan. Överraskande möten med personer, som blir verkliga först när man ser längre än näsan räcker. Mötandes hälsningar träffar oss nästan osynligt. Dimblöt förföljer ett vänligt "god-morgon" vandrarna på tundran. Hälsningar som drabbar en utan att avsändarna är synliga. Ur dimmans höstmorgongryning kommer ett hej och ett Morning!
Snart ska dagens första solstrålar torka dimsjoken bort. Snart ska åter höghusets topp bli synlig. Människors hälsning ska åter inramas av ett morgontrött ansikte.
I väntan på solen vandrar vi trevande fram i höstdimman. Sökande händer nuddar förvånat en medvandrare. Håll till vänster. Letande fingrar finner plötsliga buskar. Det är tur Vallbybloggaren har eskorterande sambo. Sambons nos sniffar en halv meter över marken och finner utan svårighet den önskade vägen. Vägen som leder till hem, där kaffe och tunnbrödsrulle väntar. Sniffande vägsökeri belönas med hundgodis. Något kaffe vill dock ej luden sambo ha. Han är mer förtjust i renat. Rent vatten ska de va annars så kan det va, säger sambon med tydlig avsmak för bryggda drycker.
Hoppas att alla ni som i dimman vandrar finner vägen hem och stärkande kaffetår.
Men det är klart bättre att finna dimman ute i den fria naturen än invärtes dimmig söka livets mening!
Kom sol. Kom vind. Låt täta dimmoln raskt försvinna. Än lngtar sinnet efter sommarsol och varma bad!
Snart ska dagens första solstrålar torka dimsjoken bort. Snart ska åter höghusets topp bli synlig. Människors hälsning ska åter inramas av ett morgontrött ansikte.
I väntan på solen vandrar vi trevande fram i höstdimman. Sökande händer nuddar förvånat en medvandrare. Håll till vänster. Letande fingrar finner plötsliga buskar. Det är tur Vallbybloggaren har eskorterande sambo. Sambons nos sniffar en halv meter över marken och finner utan svårighet den önskade vägen. Vägen som leder till hem, där kaffe och tunnbrödsrulle väntar. Sniffande vägsökeri belönas med hundgodis. Något kaffe vill dock ej luden sambo ha. Han är mer förtjust i renat. Rent vatten ska de va annars så kan det va, säger sambon med tydlig avsmak för bryggda drycker.
Hoppas att alla ni som i dimman vandrar finner vägen hem och stärkande kaffetår.
Men det är klart bättre att finna dimman ute i den fria naturen än invärtes dimmig söka livets mening!
Kom sol. Kom vind. Låt täta dimmoln raskt försvinna. Än lngtar sinnet efter sommarsol och varma bad!
fredag 19 september 2014
Flygande föremål eller bara en sparv
- Det var som tusan!
Han tittade förvånat på den på bordet liggande mobila telefonen. Han började att hosta frenetiskt. Såväl kaffetåren som bitar av ostfrallan hamnade i vrånga strupen. Ansiktet blev högrött. Händerna viftade feberyrt.
När allt åter var förpassat till den ovrånga strupen läste han essemesset igen. Det var klart och tydligt besked. Tyndrans sydligaste udde hade tangerats av ett främmande flygande föremål. Han förberedda sig på kommande möten med press och andra intresserade. Nu gällde att vare sig säga för mycket eller för lite.
Vattenkammad och med lagom välpressad kostym satte han sig ner vid bordet i rummet. Framför honom sträcktes mikrofoner från allehanda medier. Blixtrar från kameror ej ljuskänsliga objektiv bildade en ljusridå.
- Ni är alla välkomna hit.
Tundrans minister för främmande relationer drack, efter den välkomnande repliken, lystet ur ett glas med helt vanligt vatten.
- Som ni säkert redan hört, har tundrans sydligaste spets nästan kränkts av ett främmande flygande föremål. Vår därstädes posterade betraktare har vid samtal med mig konstaterat att så har skett. Det han på rätt sätt sett behöver inte vara något han verkligen sett. Det är lätt att i dylika fall man ser vad man tror sig ha sett. Vi behöver undersöka vad beskådaren tror sig ha sett, innan vi säljer skinnet.
I det fall han på rätt sätt sett måste berörda avvägare av observationens värde göras. Om det som skett verkligen har skett, så har då aldrig jag sett maken.
Närvarande journalister skrapade med elektroniska knappar och tangenter. Närvarande men frånvarande fotografer knäppte kort utan större eftertanke. Alla skribenter på jakt efter sanningen väntade ivrigt på att ställa frågor. Då tundrans minister för främmande relationer gjorde en paus för att väta strupen med i glaset befintlig dryck gav han tillfälle till harklande skribenter.
- Vad är det då man sett? Kan ministern bekräfta att det var ett flygplan från främmande nation? Har militära medel vidtagits för att förhindra liknande kränkningar av vårt luftutrymme?
Ministern drack mera vatten. Han försökte se vem som ställde frågorna. Då hans glasögon ej fått behövlig reflexbehandling gäckades hans eftersökande.
- Vår sydligt posterade beskådare har på rätt sätt settvad han sett på rätt sätt! Huruvida det han sett i sanning har setts återstår nu att utvärdera. Innan sådan utvärdering skett måste jag som ansvarig minister vara noga med att ej bekräfta vad han på rätt sätt sett. Historien har ju visat att påstådda främmande ubåtar i våra vatten varit såväl sillstim som simmande sälar. Så innan jag fått bekräftat att detta inte handlar om flygande sillar och luftsimmande sälar gör jag klokt i att hålla tyst. Å det ska ni veta det är svårt för politiker av min kaliber.
- Flygande sillar?
- Uttryckte mig klart på den punkten eller har skribenten aldrig hört talas om sillgrisslor?
Ministerns dängde portföljen i bordet, för att ytterligare apostrofera att det var viktiga observationer han förmedlat.
- Så får jag tacka för ert intresse och önskar er alla en god dag. Nu måste jag skynda att bilda ny regering!
Han tittade förvånat på den på bordet liggande mobila telefonen. Han började att hosta frenetiskt. Såväl kaffetåren som bitar av ostfrallan hamnade i vrånga strupen. Ansiktet blev högrött. Händerna viftade feberyrt.
När allt åter var förpassat till den ovrånga strupen läste han essemesset igen. Det var klart och tydligt besked. Tyndrans sydligaste udde hade tangerats av ett främmande flygande föremål. Han förberedda sig på kommande möten med press och andra intresserade. Nu gällde att vare sig säga för mycket eller för lite.
Vattenkammad och med lagom välpressad kostym satte han sig ner vid bordet i rummet. Framför honom sträcktes mikrofoner från allehanda medier. Blixtrar från kameror ej ljuskänsliga objektiv bildade en ljusridå.
- Ni är alla välkomna hit.
Tundrans minister för främmande relationer drack, efter den välkomnande repliken, lystet ur ett glas med helt vanligt vatten.
- Som ni säkert redan hört, har tundrans sydligaste spets nästan kränkts av ett främmande flygande föremål. Vår därstädes posterade betraktare har vid samtal med mig konstaterat att så har skett. Det han på rätt sätt sett behöver inte vara något han verkligen sett. Det är lätt att i dylika fall man ser vad man tror sig ha sett. Vi behöver undersöka vad beskådaren tror sig ha sett, innan vi säljer skinnet.
I det fall han på rätt sätt sett måste berörda avvägare av observationens värde göras. Om det som skett verkligen har skett, så har då aldrig jag sett maken.
Närvarande journalister skrapade med elektroniska knappar och tangenter. Närvarande men frånvarande fotografer knäppte kort utan större eftertanke. Alla skribenter på jakt efter sanningen väntade ivrigt på att ställa frågor. Då tundrans minister för främmande relationer gjorde en paus för att väta strupen med i glaset befintlig dryck gav han tillfälle till harklande skribenter.
- Vad är det då man sett? Kan ministern bekräfta att det var ett flygplan från främmande nation? Har militära medel vidtagits för att förhindra liknande kränkningar av vårt luftutrymme?
Ministern drack mera vatten. Han försökte se vem som ställde frågorna. Då hans glasögon ej fått behövlig reflexbehandling gäckades hans eftersökande.
- Vår sydligt posterade beskådare har på rätt sätt settvad han sett på rätt sätt! Huruvida det han sett i sanning har setts återstår nu att utvärdera. Innan sådan utvärdering skett måste jag som ansvarig minister vara noga med att ej bekräfta vad han på rätt sätt sett. Historien har ju visat att påstådda främmande ubåtar i våra vatten varit såväl sillstim som simmande sälar. Så innan jag fått bekräftat att detta inte handlar om flygande sillar och luftsimmande sälar gör jag klokt i att hålla tyst. Å det ska ni veta det är svårt för politiker av min kaliber.
- Flygande sillar?
- Uttryckte mig klart på den punkten eller har skribenten aldrig hört talas om sillgrisslor?
Ministerns dängde portföljen i bordet, för att ytterligare apostrofera att det var viktiga observationer han förmedlat.
- Så får jag tacka för ert intresse och önskar er alla en god dag. Nu måste jag skynda att bilda ny regering!
Etiketter:
beskådare,
flygande föremål,
kaffe,
kränkning,
ostfralla,
skribenter
söndag 18 maj 2014
En duva kan också leva på hoppet
Tidig söndagmorgon. Jag sambon och solen är uppe. Söker girigt undvika skuggiga fält på morgonvandringen. Lördagens discotävlande ungtöser har med föräldrar lämnat hotellet.
I högan träd sitter två skator och tjattrar. Bråket gäller vem ska ha den brödbit, som en duva så fräckt lagt beslag på. Under ivrigt kuttrande sitter ensam duva och knaprar på bortkastat brödbit.
Skator diskuterar tjattrande hur göra för att ta del av denna frukostbrödbit. Plötsligt lyfter skatorna från högan trädgren. I samlad roteformation spanar de på duvans position. Skator delar strategiskt på sig och förbereder dubbelt flankangrepp på ensam duva. Som kamikazepiloter dyker de mot duvan. En sdkata har tänkt att anfalla duvans högra sida och den andra skatan skulle solidariskt ta hand om duvans vänstra sida.
Avståndet till duvan minskar hastigt. Vallbyvandraren undrar om han skall iongripa. Men naturen är hård och den starkaste överlever. Han följer dramat på respektfullt avstånd.
Skatorna flyger en halv decimeter över jord. De närmar sig duvan, som lugnt pickar vidare på brödbit under ivrigt kuttrande.
Det handlar inte längre om meter eller decimeter. Duvan synes fångad i strategiska skators anfall. Det handlar inte om centimetrar, utan snarare om millimetrar. Duvan gör ett prydligt jämfotahopp alltjämt med brödbit i näbben. Strategiska skator tittar förvånat på varandra innan de frontalkrockar. Vimsiga och utan frukostbröd sitter två tigande skator och undrar hur dte kunde bli så här. Allt var ju noga uttänkt.
Vallbyvandraren är öveertygad om att brödbit just nu är det minsta två skakade skator tänker på. Nej snarare går deras tankar till värktablett med eller utan Zap.
Duvan som lever på hoppet försvinner med frukost kuttrande, skrattande upp på hotellets tak. Avslutar sin frukost i godan ro.
Visst kan sömniga söndagmorgnar ge dramatik och spänning så det räcker och blir över.
Får nog bli en kaffe till innan vi tar nästa promenad.
I högan träd sitter två skator och tjattrar. Bråket gäller vem ska ha den brödbit, som en duva så fräckt lagt beslag på. Under ivrigt kuttrande sitter ensam duva och knaprar på bortkastat brödbit.
Skator diskuterar tjattrande hur göra för att ta del av denna frukostbrödbit. Plötsligt lyfter skatorna från högan trädgren. I samlad roteformation spanar de på duvans position. Skator delar strategiskt på sig och förbereder dubbelt flankangrepp på ensam duva. Som kamikazepiloter dyker de mot duvan. En sdkata har tänkt att anfalla duvans högra sida och den andra skatan skulle solidariskt ta hand om duvans vänstra sida.
Avståndet till duvan minskar hastigt. Vallbyvandraren undrar om han skall iongripa. Men naturen är hård och den starkaste överlever. Han följer dramat på respektfullt avstånd.
Skatorna flyger en halv decimeter över jord. De närmar sig duvan, som lugnt pickar vidare på brödbit under ivrigt kuttrande.
Det handlar inte längre om meter eller decimeter. Duvan synes fångad i strategiska skators anfall. Det handlar inte om centimetrar, utan snarare om millimetrar. Duvan gör ett prydligt jämfotahopp alltjämt med brödbit i näbben. Strategiska skator tittar förvånat på varandra innan de frontalkrockar. Vimsiga och utan frukostbröd sitter två tigande skator och undrar hur dte kunde bli så här. Allt var ju noga uttänkt.
Vallbyvandraren är öveertygad om att brödbit just nu är det minsta två skakade skator tänker på. Nej snarare går deras tankar till värktablett med eller utan Zap.
Duvan som lever på hoppet försvinner med frukost kuttrande, skrattande upp på hotellets tak. Avslutar sin frukost i godan ro.
Visst kan sömniga söndagmorgnar ge dramatik och spänning så det räcker och blir över.
Får nog bli en kaffe till innan vi tar nästa promenad.
fredag 2 augusti 2013
Lasse Skrockare
Morgonsolen är obarmhärtig. Månniskor söker skydd bakom arbetsbodar och under byggnaders taköverhäng. Det pustas och klagas över ökenvärmen på Vallbytundran. Alla tycks ha glömt den vinter som fick människor att längta efter sol och värme.
Lasse, skrockaren, satt vid filialkyrkans uteservering. Han hade sin blå axelremsväska tätt intill kroppen. I vita bokstäver förkunnade den, att Finnair var kronan bland alla flygbolag. Lasse sökte med blicken efter någon att konversera med. Han öppnade sin väska och tog fram en påse med små kanelsnäckor. Han mumsade förtjust och ljudligt på dessa små massfabricerade bakverk.
En äldre kvinna kom ut från Paletten. Hon bar en mugg med kaffe i ena handen och i den andra handen balanserade hon en pappassiett med skiva tigerkaka. Hon slog sig ner på bordet intill Lasse och smakade försiktigt på kaffet. Hon smackade ljudligt med läpparna. Blicken fäste hon någonstans norr om polstjärnan, som för vanliga personer inte syntes allt. kaffetåren utföll tydligen till belåtenhet. En tygga på tigerkakan och en munfull kaffe höll henne sysselsatt ett tag,
Lasse tittade på henne. Efter en stund utföll granskningen till hans fulla belåtenhet. Han böjde sig försiktigt mot henne.
- Det var roligt en gång när jag kom hem från en av mina många utlandsresor!
Han började småfnittra. Minnet av denna hemkomst roade honom. Han skrattde högt och ljudligt.
Kvinnan tittade besvärat på honom. Hon försökte fästa blicken så långt bort från lasse som möjligt. Men det var för sent. Han hade började veva in samtalsreven.
- Ja, själv tyckte jag, att jag fann mig snabbt och fyndigt, skrockade han och smulor från massfabricerad kanelsnäckor sprutade ur munnen.
Kvinnan väntade med viss spänning på vad som skulle berättas. En god anekdot är ju inte fel att börja dagen med, tänkte hon.
- Ha, ha, skrockade Lasse vidare, du skulle ha sett honom. Han bara stod där och tittade på mig stora ögon.
Nu anslöt även en ung kvinnlig passtorsadjunkt till den kaffedrickande skaran.
- Men Lars då, du har väl aldrig varit utomlands, sa pastorsadjunkten beskäftigt.
- Har inte jag?
Lasse visade upp en förnärmad blick.
- Jag har varit mer utomlands än vad du sagt amen i kyrkan, sa han och skrockade högt och ljudligt.
- Den här gången som jag minns nu, var riktigt rolig, fast det hände inte förrän jag kom hem, sa han förklarande.
Minnet framkallade rena skrattspasmer. Han skrattade så högt och ivrigt att han nästan föll av stolen. Folk på väg till familjeläkare eller uttagsautomat tittade storögt på den skrockande Lasse. De flesta skakade beklagande på huvudet och uttryckte sinsemellan synpunkter om att vara rusig så här tidigt. Man menade att det var en skam att man inte skulle kunna ta ut pengar utan att bli rammad av sådant högljutt skrockande.
- Vi hade haft en besvärlig resa, sa Lasse. Det hade varit luftgropar och åskväder hela vägen från Rom. Så vi var tacksamma att äntligen känna svenska fastlandet under fötterna.
Minnet av detta lockade fram ännu fler högljudda skrockande från Lasse. Kanelsnäcksfontänen var åter aktiv och förbipasserande duckade för kringflygande bullsmulor.
- Om det nu är så, sa den kvinnliga pastorsadjunkten, att du verkligen varit utomlands, så för Guds skull berätta vad som är så roligt. Det främjar inte den sociala interaktionen att bara du ska ha roligt!
- Jag ska berätta, skrockade Lars och försökte få några smulor att stanna i munnen.
Han stoppade in en ny massfabricerad kanelsnäcka i munnen och mellan tuggaorna försökte han berätta.
- Jo.... det var så... , att när vi steg in i passkontrollen....
Han kom inte längre i sin berättelse utan borjade gapskratta igen.
Kvinna med tigerkakan hade slut på kaffet och gick in Palettenbyggnaden, för att hämta mer. När hon kom ut igen, så skrattade Lasse fortfarande. Skrattårar rullade utför fårad kind. Han drog häftigt efter andan och satte kanelsnäcksmulor i halsen. Han blev högröd i ansiktet. Han hostade och frustade. Efter åtskillgt med frustande och hostande lösgjordes ur hans inre en stor bullbit. Den for ut, som skjuten ur en pistol och träffade pastorsadjunkten mitt i pannan.
Pastorsadjunkten strök bullsmeten från pannan med prästskjortärmen oc tittade irriterad på Lasse.
Lasse, som sakta återhämtade sig från incidenten med bullbiten, som hade fastnat i luftrören, öppnade munnen sakta.
- Jo det var så, sa han, att när vi kom till passkontrollen, så var jag inte beredd.
- Mannen stod där i mörk uniform med utsträckt hand och på bordet fanns en stor stämpel. Jag tittade frågande på honom. Då sa hann frågande:
- Pass?
- Pass, sa jag lite överraskad!
- PASS?
- Då bjuder jag två ruter!
Lasse skrattade skrockande. Pastorsadjunkten och kvinnan med tigerkaka tittade frågande på varandra.
- Viss var jag rolig, skrockade Lasse!
Han är nu allmänt känt som Lasse Skrockare!
Lasse, skrockaren, satt vid filialkyrkans uteservering. Han hade sin blå axelremsväska tätt intill kroppen. I vita bokstäver förkunnade den, att Finnair var kronan bland alla flygbolag. Lasse sökte med blicken efter någon att konversera med. Han öppnade sin väska och tog fram en påse med små kanelsnäckor. Han mumsade förtjust och ljudligt på dessa små massfabricerade bakverk.
En äldre kvinna kom ut från Paletten. Hon bar en mugg med kaffe i ena handen och i den andra handen balanserade hon en pappassiett med skiva tigerkaka. Hon slog sig ner på bordet intill Lasse och smakade försiktigt på kaffet. Hon smackade ljudligt med läpparna. Blicken fäste hon någonstans norr om polstjärnan, som för vanliga personer inte syntes allt. kaffetåren utföll tydligen till belåtenhet. En tygga på tigerkakan och en munfull kaffe höll henne sysselsatt ett tag,
Lasse tittade på henne. Efter en stund utföll granskningen till hans fulla belåtenhet. Han böjde sig försiktigt mot henne.
- Det var roligt en gång när jag kom hem från en av mina många utlandsresor!
Han började småfnittra. Minnet av denna hemkomst roade honom. Han skrattde högt och ljudligt.
Kvinnan tittade besvärat på honom. Hon försökte fästa blicken så långt bort från lasse som möjligt. Men det var för sent. Han hade började veva in samtalsreven.
- Ja, själv tyckte jag, att jag fann mig snabbt och fyndigt, skrockade han och smulor från massfabricerad kanelsnäckor sprutade ur munnen.
Kvinnan väntade med viss spänning på vad som skulle berättas. En god anekdot är ju inte fel att börja dagen med, tänkte hon.
- Ha, ha, skrockade Lasse vidare, du skulle ha sett honom. Han bara stod där och tittade på mig stora ögon.
Nu anslöt även en ung kvinnlig passtorsadjunkt till den kaffedrickande skaran.
- Men Lars då, du har väl aldrig varit utomlands, sa pastorsadjunkten beskäftigt.
- Har inte jag?
Lasse visade upp en förnärmad blick.
- Jag har varit mer utomlands än vad du sagt amen i kyrkan, sa han och skrockade högt och ljudligt.
- Den här gången som jag minns nu, var riktigt rolig, fast det hände inte förrän jag kom hem, sa han förklarande.
Minnet framkallade rena skrattspasmer. Han skrattade så högt och ivrigt att han nästan föll av stolen. Folk på väg till familjeläkare eller uttagsautomat tittade storögt på den skrockande Lasse. De flesta skakade beklagande på huvudet och uttryckte sinsemellan synpunkter om att vara rusig så här tidigt. Man menade att det var en skam att man inte skulle kunna ta ut pengar utan att bli rammad av sådant högljutt skrockande.
- Vi hade haft en besvärlig resa, sa Lasse. Det hade varit luftgropar och åskväder hela vägen från Rom. Så vi var tacksamma att äntligen känna svenska fastlandet under fötterna.
Minnet av detta lockade fram ännu fler högljudda skrockande från Lasse. Kanelsnäcksfontänen var åter aktiv och förbipasserande duckade för kringflygande bullsmulor.
- Om det nu är så, sa den kvinnliga pastorsadjunkten, att du verkligen varit utomlands, så för Guds skull berätta vad som är så roligt. Det främjar inte den sociala interaktionen att bara du ska ha roligt!
- Jag ska berätta, skrockade Lars och försökte få några smulor att stanna i munnen.
Han stoppade in en ny massfabricerad kanelsnäcka i munnen och mellan tuggaorna försökte han berätta.
- Jo.... det var så... , att när vi steg in i passkontrollen....
Han kom inte längre i sin berättelse utan borjade gapskratta igen.
Kvinna med tigerkakan hade slut på kaffet och gick in Palettenbyggnaden, för att hämta mer. När hon kom ut igen, så skrattade Lasse fortfarande. Skrattårar rullade utför fårad kind. Han drog häftigt efter andan och satte kanelsnäcksmulor i halsen. Han blev högröd i ansiktet. Han hostade och frustade. Efter åtskillgt med frustande och hostande lösgjordes ur hans inre en stor bullbit. Den for ut, som skjuten ur en pistol och träffade pastorsadjunkten mitt i pannan.
Pastorsadjunkten strök bullsmeten från pannan med prästskjortärmen oc tittade irriterad på Lasse.
Lasse, som sakta återhämtade sig från incidenten med bullbiten, som hade fastnat i luftrören, öppnade munnen sakta.
- Jo det var så, sa han, att när vi kom till passkontrollen, så var jag inte beredd.
- Mannen stod där i mörk uniform med utsträckt hand och på bordet fanns en stor stämpel. Jag tittade frågande på honom. Då sa hann frågande:
- Pass?
- Pass, sa jag lite överraskad!
- PASS?
- Då bjuder jag två ruter!
Lasse skrattade skrockande. Pastorsadjunkten och kvinnan med tigerkaka tittade frågande på varandra.
- Viss var jag rolig, skrockade Lasse!
Han är nu allmänt känt som Lasse Skrockare!
Etiketter:
Finnair,
fyndigt,
kaffe,
Paletten,
pass,
passkontroll,
pastorsadjunkt,
Rom,
tigerkaka,
Vallbytundran
tisdag 16 juli 2013
Periodbokslut
Vallbybloggaren satt i grönskande täppa och njöt en kopp kaffe.
Morgonens promenad på Vallbytundran med luden sambo hade varit tämligen händelsefattig.
Morgonsolen hade värmt husgaveln hela morgonen. Egentligen skulle väl kallare drycker varit att föredra. Vallbybloggaren har i en knapp mansålder haft för vana att inmundiga en kopp kaffe under förmiddagen. Vanligen i stora kretsar benämnd förmiddagsfika.
Han satt där i godan ro och inget störde hans sinnesfrid. Han tänkte på alla de vandringar, som han och sambon gjort genom åren. Han tänkte på de nedskrivna minnena från dessa promenader. Somliga minnen lockade fram ett leende. Andra minnen hoppades han att läsarna inte skulle ta opå fullaste allvar. Visserligen har de alla ett spår av sanning i sig, visserligen har de alla skett i verkligheten, men bloggskrivandet har snurrat till det, dragit absura konsekvenser av en enda ögonblicksobservation.
Han mindes de odygdiga pensionärerna, som anordnade bilrally med "lånade" elbilar från områdets fastighetsbolag.
Han mindes den lätt bedagade mannen, som satt på marken och talade med sambon.
Han mindes flickan, som satt på en bänk tidigt om morgonen och begrät nattens händelser.
I minnet dök morgonens gudinna upp, hon som kommen långt härifrån mötte morgonen med meditation och lovsång.
Han drog sig till minnes oförklarliga händelser, som handlade om besök från andra sidan.
Han mindes besök av änglar och de allra flesta hade minsann inga vingar alls!
Han kom ihåg kvinnan som sålde begagnade trädgårdsmöbler och den gamla torgmadamen vars affärsslogan var: Sätter du en rova, får du ofta fler tillbaka!
Han log år sitt försök att skriva en följetong om Saed från Iran, som sökte asyl i Sverige! "Resan hem börjar borta."
Han mindes besök av prinsessorna från Hökåsen.
Det har minsann hänt en hel del på Vallbytundran, vare sig det varit helt sannt eller fått en skruvad knorr av Vallbybloggarens kortslutna hjärna.
Han förundrades över att över 30000 besökare gjort sig besväret att leta rätt på bloggen. Han förundrades över att följetongen "Resan hem börjar borta" hade en daglig läsarskara på mellan 150 och 200 personer, ja ibland ännu mer.
Förundran över hur detta bokstavskombinerande funnit gillande hos folk från hela landet. Han förundrades över att besökare från nästan 50 olika länder funnit vägen till hans blogg. Nu ska inga stora växlar dragas av detta, då utländska besökare och säkert många svneska med hamnat på bloggen av en olyckshändelse. Fast detta förtar ju inte förundran över att ändå så många funnit ett visst nöje i att följa långa vandringar på Vallbytundran och de märkligheter som där förekommit!
Oj nu är kaffet slut och utesittandet väl varmt. Nu gäller det att sats inför nästa månads gotlandsresa med tillhörande festivitas. Nu gäller det att samla kraft inför den kalla mörka tid som ligger framför oss.
Måhända kan odygdiga pensionärer, änglar och vanligt folk något skingra den mörka årstidens skeende.
Morgonens promenad på Vallbytundran med luden sambo hade varit tämligen händelsefattig.
Morgonsolen hade värmt husgaveln hela morgonen. Egentligen skulle väl kallare drycker varit att föredra. Vallbybloggaren har i en knapp mansålder haft för vana att inmundiga en kopp kaffe under förmiddagen. Vanligen i stora kretsar benämnd förmiddagsfika.
Han satt där i godan ro och inget störde hans sinnesfrid. Han tänkte på alla de vandringar, som han och sambon gjort genom åren. Han tänkte på de nedskrivna minnena från dessa promenader. Somliga minnen lockade fram ett leende. Andra minnen hoppades han att läsarna inte skulle ta opå fullaste allvar. Visserligen har de alla ett spår av sanning i sig, visserligen har de alla skett i verkligheten, men bloggskrivandet har snurrat till det, dragit absura konsekvenser av en enda ögonblicksobservation.Han mindes de odygdiga pensionärerna, som anordnade bilrally med "lånade" elbilar från områdets fastighetsbolag.
Han mindes den lätt bedagade mannen, som satt på marken och talade med sambon.
Han mindes flickan, som satt på en bänk tidigt om morgonen och begrät nattens händelser.
I minnet dök morgonens gudinna upp, hon som kommen långt härifrån mötte morgonen med meditation och lovsång.
Han drog sig till minnes oförklarliga händelser, som handlade om besök från andra sidan.
Han mindes besök av änglar och de allra flesta hade minsann inga vingar alls!
Han kom ihåg kvinnan som sålde begagnade trädgårdsmöbler och den gamla torgmadamen vars affärsslogan var: Sätter du en rova, får du ofta fler tillbaka!
Han log år sitt försök att skriva en följetong om Saed från Iran, som sökte asyl i Sverige! "Resan hem börjar borta."
Han mindes besök av prinsessorna från Hökåsen.
Det har minsann hänt en hel del på Vallbytundran, vare sig det varit helt sannt eller fått en skruvad knorr av Vallbybloggarens kortslutna hjärna.
Han förundrades över att över 30000 besökare gjort sig besväret att leta rätt på bloggen. Han förundrades över att följetongen "Resan hem börjar borta" hade en daglig läsarskara på mellan 150 och 200 personer, ja ibland ännu mer.
Förundran över hur detta bokstavskombinerande funnit gillande hos folk från hela landet. Han förundrades över att besökare från nästan 50 olika länder funnit vägen till hans blogg. Nu ska inga stora växlar dragas av detta, då utländska besökare och säkert många svneska med hamnat på bloggen av en olyckshändelse. Fast detta förtar ju inte förundran över att ändå så många funnit ett visst nöje i att följa långa vandringar på Vallbytundran och de märkligheter som där förekommit!
Oj nu är kaffet slut och utesittandet väl varmt. Nu gäller det att sats inför nästa månads gotlandsresa med tillhörande festivitas. Nu gäller det att samla kraft inför den kalla mörka tid som ligger framför oss.
Måhända kan odygdiga pensionärer, änglar och vanligt folk något skingra den mörka årstidens skeende.
Etiketter:
Allah Ahkbar,
hemodling,
kaffe,
lovsång,
minnen,
Resan hem börjar borta,
trädgårdsmöbler,
Vallby,
Vallbytundran,
änglar
måndag 3 juni 2013
En varm morgon i juni.
Värmeböljan har anlänt!
Vallbybloggaren skrev löpsedel, när han drabbades av morgonens hetta. Redan efter några meters promenad insåg han att vårjackan var totalt onödig. Den ludna sambon gav uttryck för att detta minsann inte var ett väder som passade djur med päls. Vallbybloggaren försökte dämpa sambons oro med att pälsen också skyddade mot värmen.
- Det är lätt för dig att säga, flämtade sambn. Du kan ju ta av dig pälsen, om du haft någon.
Smågnabbandet upphörde, när sambon träffade på två tikar, som, trots den kvinnliga hundförarens protester, ivrigt talade om att de gillade stora hundar. Efter en del kommunikation mellan hundar av skilda storlekar och mellan hundförarna, fortsatte promenaden upp mot Vallby Centrum.
Vallbybloggaren beslöt att det var dags att finna lite svalka och satte sig ner på en bänk i skuggan. Han följde en strid ström av människor, som hade ICA-butiken, som mål. En stor grupp elever från närbelägen gymnasieskola kom ut från butiken lastade med kanelbullar och energidrycker. Vallbybloggaren funderade över intaget av energidrycker. Stackars lärare, dessa elever, mpste ju längre fram på dagen skutta runt i klassrummen som durecel-kaniner.
Funderingarna avbröts plötsligt av en ilsken röst, som trots ilskan sjöng på österbottnisk dialekt.
- Du din D-vul, det var du som ringde snuten!
Vallbybloggaren tittade sig omkring och förstod snart att anklagelsen var riktad mot honom.
- Förlåt, sa vallbybloggaren, jag vet inte vem du är och vet inte vad du talar om.
- Försök inte med den valsen, jag vet att det var du som ringde snuten, i lördags, när jag skulle åka till bolaget!
- Lugna ner dig, du medvandrare på jorden, vad pratar du om?
- Försök inte vara lustig. Tack vare ditt samtal, åkte jag dit för rattfylla.
- Du, vallbybloggaren skärpte tonen, innan du kommer med sådana anklagelser, så bör du nogsamt efterforska om det finns någon sanning i det du säger. I det fall jag gjort något ont mot dig, så är jag beredd att be om ursäkt, men falska anklagelser, där drar jag gränsen. Så leta rätt på rätt person innan du far ut i anklagelser!
- Försök inte snacka dig ur det här. Jag såg ju att du stod på balkongen med mobiltelefonen vid örat!
- Du måste helt klart ta fel på person. Jag har ingen balkong!
- Va?
- Tycker det är läge för en ursäkt, sa vallbybloggaren!
- Jamen, jag är övertygad om att det var du! Du bor ju på Högloftsvägen, snett ovanför där jag bor!
- Du tar helt klart fel på person! Jag bor inte på Högloftsvägen, jag vet inte vem du är och jag vet inte vad du pratar om.
- Jag tror i alla fall att det är du!
Hans ilska var mer tveksam, upprördhetens röda ansiktsfärg hade något falnat. Han gick in i ICA-butiken. Säkert skulle förrådet av berusande drycker fyllas på.
Vallbybloggaren och sambon beslöt att vandra vidare. Det är inte roligt att bli anklagad för något man inte känner till. Vallbybloggaren funderade över det elände som överintag av berusande drycker medför. Han tänkte på alla de orsaker till överkonsumtion av berusande drycker han hört. Det tycks, efter år av empirisk forskning, att det alltid är omständigheternas fel. Andra människors beteende eller total frånvaro av andra människor.
Medan han vandrade hemåt med flämtande pälsklädd sambo, funderade han på, om det avskalat från alla orsaker och ursäkter, det i slutändan ändå inte är individen eget val!
Individen kan välja att göra destruktiva saker.
Individen kan välja att avstå från destruktiva saker!
Efter att löst denna problematik känner sig Vallbybloggaren redo för en kopp kaffe med pecanwienerbröd!
Kopp på er!
Vallbybloggaren skrev löpsedel, när han drabbades av morgonens hetta. Redan efter några meters promenad insåg han att vårjackan var totalt onödig. Den ludna sambon gav uttryck för att detta minsann inte var ett väder som passade djur med päls. Vallbybloggaren försökte dämpa sambons oro med att pälsen också skyddade mot värmen.
- Det är lätt för dig att säga, flämtade sambn. Du kan ju ta av dig pälsen, om du haft någon.
Smågnabbandet upphörde, när sambon träffade på två tikar, som, trots den kvinnliga hundförarens protester, ivrigt talade om att de gillade stora hundar. Efter en del kommunikation mellan hundar av skilda storlekar och mellan hundförarna, fortsatte promenaden upp mot Vallby Centrum.
Vallbybloggaren beslöt att det var dags att finna lite svalka och satte sig ner på en bänk i skuggan. Han följde en strid ström av människor, som hade ICA-butiken, som mål. En stor grupp elever från närbelägen gymnasieskola kom ut från butiken lastade med kanelbullar och energidrycker. Vallbybloggaren funderade över intaget av energidrycker. Stackars lärare, dessa elever, mpste ju längre fram på dagen skutta runt i klassrummen som durecel-kaniner.
Funderingarna avbröts plötsligt av en ilsken röst, som trots ilskan sjöng på österbottnisk dialekt.
- Du din D-vul, det var du som ringde snuten!
Vallbybloggaren tittade sig omkring och förstod snart att anklagelsen var riktad mot honom.
- Förlåt, sa vallbybloggaren, jag vet inte vem du är och vet inte vad du talar om.
- Försök inte med den valsen, jag vet att det var du som ringde snuten, i lördags, när jag skulle åka till bolaget!
- Lugna ner dig, du medvandrare på jorden, vad pratar du om?
- Försök inte vara lustig. Tack vare ditt samtal, åkte jag dit för rattfylla.
- Du, vallbybloggaren skärpte tonen, innan du kommer med sådana anklagelser, så bör du nogsamt efterforska om det finns någon sanning i det du säger. I det fall jag gjort något ont mot dig, så är jag beredd att be om ursäkt, men falska anklagelser, där drar jag gränsen. Så leta rätt på rätt person innan du far ut i anklagelser!
- Försök inte snacka dig ur det här. Jag såg ju att du stod på balkongen med mobiltelefonen vid örat!
- Du måste helt klart ta fel på person. Jag har ingen balkong!
- Va?
- Tycker det är läge för en ursäkt, sa vallbybloggaren!
- Jamen, jag är övertygad om att det var du! Du bor ju på Högloftsvägen, snett ovanför där jag bor!
- Du tar helt klart fel på person! Jag bor inte på Högloftsvägen, jag vet inte vem du är och jag vet inte vad du pratar om.
- Jag tror i alla fall att det är du!
Hans ilska var mer tveksam, upprördhetens röda ansiktsfärg hade något falnat. Han gick in i ICA-butiken. Säkert skulle förrådet av berusande drycker fyllas på.
Vallbybloggaren och sambon beslöt att vandra vidare. Det är inte roligt att bli anklagad för något man inte känner till. Vallbybloggaren funderade över det elände som överintag av berusande drycker medför. Han tänkte på alla de orsaker till överkonsumtion av berusande drycker han hört. Det tycks, efter år av empirisk forskning, att det alltid är omständigheternas fel. Andra människors beteende eller total frånvaro av andra människor.
Medan han vandrade hemåt med flämtande pälsklädd sambo, funderade han på, om det avskalat från alla orsaker och ursäkter, det i slutändan ändå inte är individen eget val!
Individen kan välja att göra destruktiva saker.
Individen kan välja att avstå från destruktiva saker!
Efter att löst denna problematik känner sig Vallbybloggaren redo för en kopp kaffe med pecanwienerbröd!
Kopp på er!
Etiketter:
anklagelser,
ICA-butik,
kaffe,
pecanwienerbröd,
problem,
skugga,
svalka,
ursäkt,
Vallby,
värmebölja
lördag 1 juni 2013
Obeskriven under lång tid
-Vallbybloggaren har senaste tiden varit helt upptagen med att följa en resenär genom Europa och delar av Asien. En färd som gått i luften, över vatten och på land. Nu är den resan slut och mer triviala händelser lär bli föremål för Vallbybloggarens " penna".
Den första junidagen detta året var också den sista lördagen den här veckan. luden sambo och Vallbybloggaren bevandrade Vallbytundran.
Den runda byggnaden vid Vallby Centrum står kvar. Byggnaden, som fick namnet Paletten och som av vissa misstogs för att vara en ny dansrestaurang. Utanför Paletten, satt delar av Vallbys ledighetskommitte. De talade högljutt om resor till stadens centrum och där belägen saftbutik, som säljer berusande drycker. Plötsligen drabbad av viss självinsikt, uttryckte en av kommittens mest lediga deltagare, att han kanske borde sluta handla berusande drycker.
- Åldern tar ut sin rätt, sa han, det är inte samma tjusning som i ungdomen att vakna i en skogsdunge och inte veta var man är eller till och med vem man är.
- Alla får vi göra våra val, sa en yngre medlem av samma kommitte, själv måste jag nog ha dessa drycker, för att orka möta människor. Ångesten tränger på, när jag är nykter.
- Ni vet jag får fortfarande hantverksuppdrag och det är inte längre roligt att göra raka linjer, när man är så bakis att till och med en vågad linje tycks vara linjalrak.
- Ähh, du kan alltid komma hit, har vi en öl över så bjuder vi. Vi är ju bröder i eländet-
En liten papperslapp på en glasad port förkunnade att det skulle bli någon form av utomhusaktivitet i den så kallade Upplevelseparken. Dock skulle denna utomhusaktivitet flyttas inoimhus om vädret var otjänligt. Nog måste en sådan brasklapp träffa generationer av förskolepersonal mitt mellan ögonen. Dessa som i pedagogisk iver ständigt förkunnat, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tydligt är att insikten om för väderleken lämpliga kläder försvinner någon gång under färden till vuxen ålder. I vuxen ålder säger dessa, som utsatts för förskolepersonalens manipulationer, att det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder. Så barndomens kunskapsinhämtning förpassas till glömskans lagerbyggnad. Vi har utomhusaktivitet bara om väderleken är tjänlig.
Undra kan man ju vilka fler lärdomar, som inhämtats i barndomen, som förpassats till glömskans lagerhyllor.
Bortom Vallbys fallossymbol, det mot himlen strävande höghuset, har ännu en byggnad förpassats till de sälla jaktmarkerna. Huset, som för längesedan innehöll både livsmelsaffär, apotek och post, som senare hyst församlingsgård och gemenskapslokal, är nu totalt jämnad med marken. Här ska tydligen en ny sträckning av 12:ans busslinje dras fram. In med bullrande bussar in i miljöer, där människor vandrar och cyklar. Låt bussarna fara där människor i årtionde andats frisk luft. Men kanske det är bättre än att ha busshållplats 10 meter från Servicehusets varuintag?
Vallbybloggaren tittade över Vallbytundran och drabbades lite av samvetsbetänkligheter, Denna tundra fylld med personligheter och lummig grönska har alltförlänge varit obeskrivet. Idag ändradades detta faktum, i vart fall lite. Dessutom behöver Vallbybloggaren inte ha så dåligt samvete, då en publikation kallad "NÄRHETER" i dgarna ramlade in i Vallbybloggarens brevlåda och gav skriven information om vad som händer opå Vallby, i vart fall lite information!
Det tidiga kvällsregnet kylde ner hemvägen. Luden sambo började alltmer anta likheten med en gigantisk outkramad disktrasa. Han tittade vädjande på Vallbybloggaren och vädjade.
- Kan vi gå hem till ljuva trevna stugan. Även för en hund är detta regnväder icke tjänligt.
. Hörru vovven, det vet du väl att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
- Men husse då, jag har bara denna pälsen och den är inte dålig, däremot är vädret dåligt!
Vallbybloggaren föll till föga för sambons mörka vädjande blick.
Väl hemma kunde konstateras, att en kopp kaffe med tilltugg alltid är tjänligt oavsett väder!
Den första junidagen detta året var också den sista lördagen den här veckan. luden sambo och Vallbybloggaren bevandrade Vallbytundran.
Den runda byggnaden vid Vallby Centrum står kvar. Byggnaden, som fick namnet Paletten och som av vissa misstogs för att vara en ny dansrestaurang. Utanför Paletten, satt delar av Vallbys ledighetskommitte. De talade högljutt om resor till stadens centrum och där belägen saftbutik, som säljer berusande drycker. Plötsligen drabbad av viss självinsikt, uttryckte en av kommittens mest lediga deltagare, att han kanske borde sluta handla berusande drycker.
- Åldern tar ut sin rätt, sa han, det är inte samma tjusning som i ungdomen att vakna i en skogsdunge och inte veta var man är eller till och med vem man är.
- Alla får vi göra våra val, sa en yngre medlem av samma kommitte, själv måste jag nog ha dessa drycker, för att orka möta människor. Ångesten tränger på, när jag är nykter.
- Ni vet jag får fortfarande hantverksuppdrag och det är inte längre roligt att göra raka linjer, när man är så bakis att till och med en vågad linje tycks vara linjalrak.
- Ähh, du kan alltid komma hit, har vi en öl över så bjuder vi. Vi är ju bröder i eländet-
En liten papperslapp på en glasad port förkunnade att det skulle bli någon form av utomhusaktivitet i den så kallade Upplevelseparken. Dock skulle denna utomhusaktivitet flyttas inoimhus om vädret var otjänligt. Nog måste en sådan brasklapp träffa generationer av förskolepersonal mitt mellan ögonen. Dessa som i pedagogisk iver ständigt förkunnat, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tydligt är att insikten om för väderleken lämpliga kläder försvinner någon gång under färden till vuxen ålder. I vuxen ålder säger dessa, som utsatts för förskolepersonalens manipulationer, att det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder. Så barndomens kunskapsinhämtning förpassas till glömskans lagerbyggnad. Vi har utomhusaktivitet bara om väderleken är tjänlig.Undra kan man ju vilka fler lärdomar, som inhämtats i barndomen, som förpassats till glömskans lagerhyllor.
Bortom Vallbys fallossymbol, det mot himlen strävande höghuset, har ännu en byggnad förpassats till de sälla jaktmarkerna. Huset, som för längesedan innehöll både livsmelsaffär, apotek och post, som senare hyst församlingsgård och gemenskapslokal, är nu totalt jämnad med marken. Här ska tydligen en ny sträckning av 12:ans busslinje dras fram. In med bullrande bussar in i miljöer, där människor vandrar och cyklar. Låt bussarna fara där människor i årtionde andats frisk luft. Men kanske det är bättre än att ha busshållplats 10 meter från Servicehusets varuintag?
Vallbybloggaren tittade över Vallbytundran och drabbades lite av samvetsbetänkligheter, Denna tundra fylld med personligheter och lummig grönska har alltförlänge varit obeskrivet. Idag ändradades detta faktum, i vart fall lite. Dessutom behöver Vallbybloggaren inte ha så dåligt samvete, då en publikation kallad "NÄRHETER" i dgarna ramlade in i Vallbybloggarens brevlåda och gav skriven information om vad som händer opå Vallby, i vart fall lite information!
Det tidiga kvällsregnet kylde ner hemvägen. Luden sambo började alltmer anta likheten med en gigantisk outkramad disktrasa. Han tittade vädjande på Vallbybloggaren och vädjade.
- Kan vi gå hem till ljuva trevna stugan. Även för en hund är detta regnväder icke tjänligt.
. Hörru vovven, det vet du väl att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
- Men husse då, jag har bara denna pälsen och den är inte dålig, däremot är vädret dåligt!
Vallbybloggaren föll till föga för sambons mörka vädjande blick.
Väl hemma kunde konstateras, att en kopp kaffe med tilltugg alltid är tjänligt oavsett väder!
Etiketter:
busslinjer,
förskola,
kaffe,
luden sambo,
NÄRHETER,
Paletten,
tjänligt väder,
Vallby,
Vallbytundran
fredag 8 mars 2013
Med mobiltelefon blir bussfärder nästan aldrig tråkiga
Letade förtvivlat i paketet med morgonpastillen. Tomma sparade kartor av aluminium fanns det ett överflöd av, men ing lättdragerade pastiller.
Det blev en hastig tur med sambon. Besök i Vallbykiosken (fast egentligen heter den Vallby Direkt och mer av affärstypen tobaksaffär). Inhandlar två bussbiljetter. En för färd mot Västerås City och en för färd mot lämplig hållplats på vallbytundran.
Preparerade trevna stugan med sambogodis. Lätt gömda sambogodisbitar, som borde hålla sambon sysselsatt, i vart fall, några minuter.
Färden mot city gick bra med en av de långa så kallade dragspelsbussarna. Det värsta är att om den främre delen är fortsatt, så är färden mot de bakre regionerna lång. Skulle nästan behöva en kafferast innan man når ledigt säte.
När jag gick på bron över Svartån, sneglade jag mot stadshuset, där så många år tillbringats i kontorsrum. Minns att gamla journalister på VLT kallade stadshuset för den kommunala sarkofagen!
Nåväl snart har föreskriven drog inhandlats.
På väg mot busshållplats inhandlas en kvällstidning. En konstig benämning, då kvällstidningarna oftast finns att inhadla före klockan tio på förmiddagen.
Hittar en plats i främre regionen och tänker på en stimulerande kaffetår, som väntar vid hemkomst.
Mina tankar avbryts av en total absurd ordtirad från en ung flicka snettbakom mig.
... minns du han som jag träffade utanför....
... nej inte han med luggen, utan den andre...
... Ja, han som blev så arg för att jag inte ringde upp...
... det vet du väl, i torsdags förra vecka...
... tror du hade den röda halsduken...
... han bara skällde och sa att jag var elak....
... han som vi träffade, det minns du väl?...
... nä, alltså man skule ju bara...
... precis, bara...
... vissa killar tro de är de enda...
... nä jag ville inte ta i honom...
... han log så falskt...
... trodde jag skulle ringa...
... hur dum får man va...
... bara så där utan vidare...
... nä inte jag inte, jag är den typen, alltså...
Så fortsatte det efter hela Pettersbergsgatan.
Efter hela Vallbyleden.
Jag var så fascinerad av den staccatokonversation den unge tjejen bjöd på, att jag missa min avgångsstation. Fick åka med ända till varuintaget till Vallby Servicehus!
Hur de slutade har jag ingen aning om!
Just då var jag mer intresserad av den väntande kaffekoppen!
Det blev en hastig tur med sambon. Besök i Vallbykiosken (fast egentligen heter den Vallby Direkt och mer av affärstypen tobaksaffär). Inhandlar två bussbiljetter. En för färd mot Västerås City och en för färd mot lämplig hållplats på vallbytundran.
Preparerade trevna stugan med sambogodis. Lätt gömda sambogodisbitar, som borde hålla sambon sysselsatt, i vart fall, några minuter.
Färden mot city gick bra med en av de långa så kallade dragspelsbussarna. Det värsta är att om den främre delen är fortsatt, så är färden mot de bakre regionerna lång. Skulle nästan behöva en kafferast innan man når ledigt säte.
När jag gick på bron över Svartån, sneglade jag mot stadshuset, där så många år tillbringats i kontorsrum. Minns att gamla journalister på VLT kallade stadshuset för den kommunala sarkofagen!
Nåväl snart har föreskriven drog inhandlats.
På väg mot busshållplats inhandlas en kvällstidning. En konstig benämning, då kvällstidningarna oftast finns att inhadla före klockan tio på förmiddagen.
Hittar en plats i främre regionen och tänker på en stimulerande kaffetår, som väntar vid hemkomst.
Mina tankar avbryts av en total absurd ordtirad från en ung flicka snettbakom mig.
... minns du han som jag träffade utanför....
... nej inte han med luggen, utan den andre...
... Ja, han som blev så arg för att jag inte ringde upp...
... det vet du väl, i torsdags förra vecka...
... tror du hade den röda halsduken...
... han bara skällde och sa att jag var elak....
... han som vi träffade, det minns du väl?...
... nä, alltså man skule ju bara...
... precis, bara...
... vissa killar tro de är de enda...
... nä jag ville inte ta i honom...
... han log så falskt...
... trodde jag skulle ringa...
... hur dum får man va...
... bara så där utan vidare...
... nä inte jag inte, jag är den typen, alltså...
Så fortsatte det efter hela Pettersbergsgatan.
Efter hela Vallbyleden.
Jag var så fascinerad av den staccatokonversation den unge tjejen bjöd på, att jag missa min avgångsstation. Fick åka med ända till varuintaget till Vallby Servicehus!
Hur de slutade har jag ingen aning om!
Just då var jag mer intresserad av den väntande kaffekoppen!
Etiketter:
12:ans buss,
kaffe,
kvällstidning,
mobilsamtal,
Vallbytundran,
Västerås City
tisdag 29 januari 2013
Sent besök
Det har kommit propåer till Vallbybloggaren, att hans förra inlägg var för långt. Därför tänker han ge alla de som vill läsa kort en chans.
Det knackade på dörren.
Den unga kvinnan tittade på väggklockan.
- Halv nio, undrar vem det kan vara som kommer så sent!
Hön öppnade dörren försiktigt.
Trappluset skapade lekande skuggor i den unga mannens ansikte!
- Hej Vera, sa han, jag hade vägarna förbi!
Hon tittade på den, i hennes ögon, stilige ynglingen. Hon gjorde en inbjudande gest med ena handen. Hon kände hur pulsen ökade.
- Får jag bjuda på något, sa hon med skälvande röst.
- Jag dricker gärna en kopp kaffe, sa han och tittade på henne med blyga bå ögon.
Hon satte på kaffet och hittade två mandelkubbar i skåpet.
Hon såg till att den kopp som var lite sprucken hamnade på hennes plats.
Hon bjöd honom sitta ner.
När kaffet var färdig hällde hon upp!
- Vill du ha något mer, sa hon!
- Nej bara en kopp kaffe, sa han!
De drack kaffet under tystnad!
Han tackade för kaffet och gick hem!
Det knackade på dörren.
Den unga kvinnan tittade på väggklockan.
- Halv nio, undrar vem det kan vara som kommer så sent!
Hön öppnade dörren försiktigt.
Trappluset skapade lekande skuggor i den unga mannens ansikte!
- Hej Vera, sa han, jag hade vägarna förbi!
Hon tittade på den, i hennes ögon, stilige ynglingen. Hon gjorde en inbjudande gest med ena handen. Hon kände hur pulsen ökade.
- Får jag bjuda på något, sa hon med skälvande röst.
- Jag dricker gärna en kopp kaffe, sa han och tittade på henne med blyga bå ögon.
Hon satte på kaffet och hittade två mandelkubbar i skåpet.
Hon såg till att den kopp som var lite sprucken hamnade på hennes plats.
Hon bjöd honom sitta ner.
När kaffet var färdig hällde hon upp!
- Vill du ha något mer, sa hon!
- Nej bara en kopp kaffe, sa han!
De drack kaffet under tystnad!
Han tackade för kaffet och gick hem!
söndag 21 oktober 2012
Kundservice....BLÄÄÄÄÄÄÄ
Vallbybloggaren tänkte dricka förmiddagskaffe och beskåda vinklarnas mästare på en av sportkanalerna. Han är en hängiven beundrare av dessa köande snookerspelare. Taktik, rävar bakom öronen och mästerliga blickar och känsla för bollars rullande och dess fart.
Kaffet bars in och dagen till ära, eller snarare fredagen till ära, tänkte han fira med pecanwienerbröd.
Nu undrar vän av ordning vad var det för speciellt med fredagen.
Jo det ska jag säga. Jag blev uppmärksammad på att fredag var en Tordag!
En nymodighet, som vallbybloggaren hade noll koll på.
Namnsdagskaffe, om än en dag för sent!
Lutar mig tillbaka i tevesittmöbeln och trycker förväntansfullt in rätt knappar på fjärrkontrollen.
Rutan lyser svart och ett meddelande dyker upp!
"Ingen anslutning"
Kollar lite andra kanaler. De har alla anslutning!
Fattar mobilen och knappar in rätt knappar för anslutning till kabelbolagets kundservice!
Ombeds trycka på en etta om jag redan är kund. Innan jag hinner ombeds jag av en mekanisk röst att trycka två om jag vill ha en engelsk översättning.
Avvisar dett erbjudande och medels tryck på ett medger jag att jag redan är kund.
- Du är redan kund hos oss, vänligen ange ditt personnummer, tio siffror, och avslta med fyrkant!
Krumma fingrar, lite stela, trycker in det önskade personnumret och avslutar med fyrkant!
Tystnad!
- Detta är ett inte giltigt personummer!
-Vill du deltaga i en kort automatiserad kundundersökning efter samtalet tryck ett. Det tar bara någon minut!
Trycker på ett.
-Du har valt att deltaga i vår automatiserade undersökning. Tack för att du vill hjälpa oss att bli bättre på att hjälpa våra kunder.
TYSTNAD!
Nu har den automatiska kundsvararen totalt glömt att jag inte har ett giltigt personnummer. Nu gäöller dte att hänga med. En räcka av alternativ erbjuds allamed sitt speciella val av knapp. Efter en stund tycker jag mig höra något om kabelteve och trycker allt mer frustrerad in rätt knapp.
- Du har valt kabelteve.
Så börjar en ny uppradande av olika alternativ alla med sin speciella knapp. Tycker att felanmälan passar bra och trycker på avsedd knapp.
- Det är samtal före. Din väntetid beräkans till mellan 10 och 16 minuter. Tack för att du väntar!
- Det är samtal före. Vill du att vi ringer upp dig när det är din tur, vänligen ange ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant.
Vallbybloggare försöker komma ihåg det egna telefonnumnret. Vilket ju inte är helt lätt. Ett nummer man aldrig ringer upp. Hittar numret i Filofaxen och knappar in. Glömmer inte att avsluta med fyrkant.
- Det telefonnummer du angett existerar inte!
Va? Jag vet många som använt det angivna numret och då har det existerat!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mella 6 och 10 minuter!
Det är inte alldels lätt att balansera dessa små mobiler mellan axel och öra. Något man dock snabbt tränar upp. I vart fall om också samtidigt vill dricka kaffe och äta pecanwienerbröd!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 16 och 20 minuter!
HALLÅ! HALLÅ!
Hur kan jag plötsligen tappat 10 minuter i kötid!
Troligen har någon eller några av de anställda tagit kafferast, eller gått på muggen!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 3 och 6 minuter!
Hurra nu är de tillbaka från kafferasten.
Väntetiden på mellan 3 och 6 minuter är nu 15 minuter och kaffet är slut och pecanwienerbröd uppätna!
Samman lag har jag vöntat i 30 minuter när en mänsklif röst plötsligen säger:
- Hejsan mitt namn är Bertil Magnusson, vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan jag vill bara bveta var ni gjort av sportkanalen med snooker!
- Du menar Eurosport. Vi har väldiga problem med Eurosport men till klockan fem i eftermiddag räknar vi det ska vara löst!
- Hallå, sluta läs ur FAQ-pärmen och lyssna! Kamrater i samma byggnad där jag bor har Eurosport!
- Jaha å de har samma kabebolag som du!
- Vi har alla samma kabelbolag, det ingår i hyran!
- Jaha, jag ska försöka med att sända en återaktiveringssignal till ditt modem. Stäng inte av modemet. Du lär ha programmet tillbaka om cirka 30 minuter!
- Tack för det!
Så ombeds man att svara på frågor hur man upplever kundservicen. Jag kan väl inte påstå att mina svar är speciellt positiva.
- Det var tråkigt att du inte är nöjd med vår service, säger den digitaliserade rösten. Vill du prata med någon om dina klagomål, så tryck ett!
Vallbybloggaren gör så!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till 10 till 16 minuter!
Då avslutade jag samtalet!
Konstaterar att kundservice måste man ha missuppfattat innebörden av!
Kaffet bars in och dagen till ära, eller snarare fredagen till ära, tänkte han fira med pecanwienerbröd.
Nu undrar vän av ordning vad var det för speciellt med fredagen.
Jo det ska jag säga. Jag blev uppmärksammad på att fredag var en Tordag!
En nymodighet, som vallbybloggaren hade noll koll på.
Namnsdagskaffe, om än en dag för sent!
Lutar mig tillbaka i tevesittmöbeln och trycker förväntansfullt in rätt knappar på fjärrkontrollen.
Rutan lyser svart och ett meddelande dyker upp!
"Ingen anslutning"
Kollar lite andra kanaler. De har alla anslutning!
Fattar mobilen och knappar in rätt knappar för anslutning till kabelbolagets kundservice!
Ombeds trycka på en etta om jag redan är kund. Innan jag hinner ombeds jag av en mekanisk röst att trycka två om jag vill ha en engelsk översättning.
Avvisar dett erbjudande och medels tryck på ett medger jag att jag redan är kund.
- Du är redan kund hos oss, vänligen ange ditt personnummer, tio siffror, och avslta med fyrkant!
Krumma fingrar, lite stela, trycker in det önskade personnumret och avslutar med fyrkant!
Tystnad!
- Detta är ett inte giltigt personummer!
-Vill du deltaga i en kort automatiserad kundundersökning efter samtalet tryck ett. Det tar bara någon minut!
Trycker på ett.
-Du har valt att deltaga i vår automatiserade undersökning. Tack för att du vill hjälpa oss att bli bättre på att hjälpa våra kunder.
TYSTNAD!
Nu har den automatiska kundsvararen totalt glömt att jag inte har ett giltigt personnummer. Nu gäöller dte att hänga med. En räcka av alternativ erbjuds allamed sitt speciella val av knapp. Efter en stund tycker jag mig höra något om kabelteve och trycker allt mer frustrerad in rätt knapp.
- Du har valt kabelteve.
Så börjar en ny uppradande av olika alternativ alla med sin speciella knapp. Tycker att felanmälan passar bra och trycker på avsedd knapp.
- Det är samtal före. Din väntetid beräkans till mellan 10 och 16 minuter. Tack för att du väntar!
- Det är samtal före. Vill du att vi ringer upp dig när det är din tur, vänligen ange ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant.
Vallbybloggare försöker komma ihåg det egna telefonnumnret. Vilket ju inte är helt lätt. Ett nummer man aldrig ringer upp. Hittar numret i Filofaxen och knappar in. Glömmer inte att avsluta med fyrkant.
- Det telefonnummer du angett existerar inte!
Va? Jag vet många som använt det angivna numret och då har det existerat!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mella 6 och 10 minuter!
Det är inte alldels lätt att balansera dessa små mobiler mellan axel och öra. Något man dock snabbt tränar upp. I vart fall om också samtidigt vill dricka kaffe och äta pecanwienerbröd!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 16 och 20 minuter!
HALLÅ! HALLÅ!
Hur kan jag plötsligen tappat 10 minuter i kötid!
Troligen har någon eller några av de anställda tagit kafferast, eller gått på muggen!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till mellan 3 och 6 minuter!
Hurra nu är de tillbaka från kafferasten.
Väntetiden på mellan 3 och 6 minuter är nu 15 minuter och kaffet är slut och pecanwienerbröd uppätna!
Samman lag har jag vöntat i 30 minuter när en mänsklif röst plötsligen säger:
- Hejsan mitt namn är Bertil Magnusson, vad kan jag hjälpa dig med?
- Hejsan jag vill bara bveta var ni gjort av sportkanalen med snooker!
- Du menar Eurosport. Vi har väldiga problem med Eurosport men till klockan fem i eftermiddag räknar vi det ska vara löst!
- Hallå, sluta läs ur FAQ-pärmen och lyssna! Kamrater i samma byggnad där jag bor har Eurosport!
- Jaha å de har samma kabebolag som du!
- Vi har alla samma kabelbolag, det ingår i hyran!
- Jaha, jag ska försöka med att sända en återaktiveringssignal till ditt modem. Stäng inte av modemet. Du lär ha programmet tillbaka om cirka 30 minuter!
- Tack för det!
Så ombeds man att svara på frågor hur man upplever kundservicen. Jag kan väl inte påstå att mina svar är speciellt positiva.
- Det var tråkigt att du inte är nöjd med vår service, säger den digitaliserade rösten. Vill du prata med någon om dina klagomål, så tryck ett!
Vallbybloggaren gör så!
- Det är samtal före. Din väntetid beräknas till 10 till 16 minuter!
Då avslutade jag samtalet!
Konstaterar att kundservice måste man ha missuppfattat innebörden av!
Etiketter:
digitala röster,
Eurosport,
kaffe,
klagomål,
knappval,
kundservice,
namnsdag,
pecanwienerbröd,
snooker,
Tor
onsdag 15 februari 2012
Samtal på kaffehuset
Det var full fart på "Bruna Bönan", det fiktiva kaffehudet, där så många världsproblem lösts! Det stampades med frusna fötter, snöblöta halsdukar hängdes på tork och snösura vantar torkades framför den öppna spisen.
Vid ett bord tvärs över salen satt en ensamm lättöl och mumsade på eb smörgås med leverpastej och saltgurka. Lättölen försökte med jämna mellanrum påkalla medgästernas uppmärksamhet. Så intresserad av att inleda ett samtal. Dock kröntes försöken inte med någon framgång.
I ett hörn till vänster om den muntert sprakande brasan satt en äldre kvinna och småpratade med en av permobil framburen man. Nog hade mannen sett sina bästa dagar, men han gjorde vad han kunde för att hänga med i det som kunde betraktas som inne, Sin permobil hade han prytt med en lång antenn, i vars topp en rävarumpa slokade i den frånvarande vinden.
- Det är lederna, sa den äldre damen, jag kan ju inte göra någonting numer. Läkarna vill inte kosta på mig så mycket.
- Jasså, sa permobilen, är det så illa. Ja vi blir ju inte yngre. Det är väldigt lyjört där jag bor nu!
- Men man ska väl ha sitt straff, sa den äldre, för att man fött dussinet fullt med ungar och skuttat som en hare i storskogen hemma i Jämtland.
- Det är då tur, sa permobilens besittare, att vi har vårt kaffehus, så vi kan få språkas vid. Ser att Servicehusets föreståndare går hem nu! Ja det är väl den tiden på dagen, hon är snäll hon!
- Grabben min, han som bor i Strängnäs, vill att jag ska flytta ditt, sa damen, hon den ålderstigna, fast jag vill inte flytta. Huva, inte orkar jag det, ungarna får väl komma hit om de vill ta hand om mig. Va ska jag i Strängnäs å göra.
- Den gamla föreståndarinnan för Servicehuset fyller år i dag, sa permobilen, tror hon jobbar i stadshuset numer. Jag har inte sett henne på länge.
- Det är allt bra att vi kan träffas och språkas vid, sa den ålderstigna, det blir bra ledsamt att sitta själv i lägenheten. Det blir bättre i vår, när solen värmer, då kan vi sitta ute. Jag brukar sitta ute mycket när det är sommar!
- Tjejen från hemtjänsten, sa permobilsittaren, är lite trög, tror jag. Två gånger gick hon till affären för att köpa toapapper, men kom tillbaka med hushållspapper. Då blev jag lite gramse och och artikulerade väl... "jag har hushållspapper, så jag kan tapetsera med det! Jag vill ha T-O-A-L-E-T-T- papper"!
Tre gånger fick hon gå för att jag skulle få rätt pappersrullar!
Nä, ser du är de för jobbiga du ryter jag i. Jag har tagit hand om dussinet ungar och kommer nu tanten hit och pratar strunt, då säger jag ifrån... du ska veta hon blev spak då. Jag har inte sett henne på länge nu.
Den Gamle på Vallbytundran drack ur sitt kaffe och började sin vandring hemåt till den trevna stugan.
" Frusna fötter vandrade i fruset kristalltäcke
snöflingors skugga ledde hans vandring"
Vid ett bord tvärs över salen satt en ensamm lättöl och mumsade på eb smörgås med leverpastej och saltgurka. Lättölen försökte med jämna mellanrum påkalla medgästernas uppmärksamhet. Så intresserad av att inleda ett samtal. Dock kröntes försöken inte med någon framgång.
I ett hörn till vänster om den muntert sprakande brasan satt en äldre kvinna och småpratade med en av permobil framburen man. Nog hade mannen sett sina bästa dagar, men han gjorde vad han kunde för att hänga med i det som kunde betraktas som inne, Sin permobil hade han prytt med en lång antenn, i vars topp en rävarumpa slokade i den frånvarande vinden.
- Det är lederna, sa den äldre damen, jag kan ju inte göra någonting numer. Läkarna vill inte kosta på mig så mycket.
- Jasså, sa permobilen, är det så illa. Ja vi blir ju inte yngre. Det är väldigt lyjört där jag bor nu!
- Men man ska väl ha sitt straff, sa den äldre, för att man fött dussinet fullt med ungar och skuttat som en hare i storskogen hemma i Jämtland.
- Det är då tur, sa permobilens besittare, att vi har vårt kaffehus, så vi kan få språkas vid. Ser att Servicehusets föreståndare går hem nu! Ja det är väl den tiden på dagen, hon är snäll hon!
- Grabben min, han som bor i Strängnäs, vill att jag ska flytta ditt, sa damen, hon den ålderstigna, fast jag vill inte flytta. Huva, inte orkar jag det, ungarna får väl komma hit om de vill ta hand om mig. Va ska jag i Strängnäs å göra.
- Den gamla föreståndarinnan för Servicehuset fyller år i dag, sa permobilen, tror hon jobbar i stadshuset numer. Jag har inte sett henne på länge.
- Det är allt bra att vi kan träffas och språkas vid, sa den ålderstigna, det blir bra ledsamt att sitta själv i lägenheten. Det blir bättre i vår, när solen värmer, då kan vi sitta ute. Jag brukar sitta ute mycket när det är sommar!
- Tjejen från hemtjänsten, sa permobilsittaren, är lite trög, tror jag. Två gånger gick hon till affären för att köpa toapapper, men kom tillbaka med hushållspapper. Då blev jag lite gramse och och artikulerade väl... "jag har hushållspapper, så jag kan tapetsera med det! Jag vill ha T-O-A-L-E-T-T- papper"!
Tre gånger fick hon gå för att jag skulle få rätt pappersrullar!
Nä, ser du är de för jobbiga du ryter jag i. Jag har tagit hand om dussinet ungar och kommer nu tanten hit och pratar strunt, då säger jag ifrån... du ska veta hon blev spak då. Jag har inte sett henne på länge nu.
Den Gamle på Vallbytundran drack ur sitt kaffe och började sin vandring hemåt till den trevna stugan.
" Frusna fötter vandrade i fruset kristalltäcke
snöflingors skugga ledde hans vandring"
Etiketter:
kaffe,
samtal,
Servicehus,
toalettpapper,
Vallby,
Västerås
tisdag 13 december 2011
Luciasöta på behörigt avstånd
11 dagar före jul, så firar vi Lucia. En av de få kvarvarande helgondagarna, som firas i Sverige. Huruvida det verkligen är Lucia från Syracusa, som firas eller om det är mer folkloristiska väsen från mörkertider, därom tvivstas det i både slott och koja.
Själv har Vallbybloggaren aldrig varit specciellt förtjust i detta firande. Det är ingen höjdare att bli väckt arla om morgonen och lyssna till sövande sånger, samtidigt som man förväntas le med hela ansiktet och tycka att allt är såååå mysigt.
På ålderns höst kan Vallbybloggaren dock konstatera att sjönsång från teves luciamorgon är en fin bakgrund till morgonkaffet. Då tvingas man inte le sockermysigt. Då tvingas man inte inmundiga så kallade lussebullar, som endera är undergräddade eller stabbigt svårtuggade.
Vi var, sambon och jag, ute på en tidig morgonpromenad. Lite råkallt. Men lyckligtvis helt luciabefriad. Inte ens sömndruckna skrålande glitterbeströdda ungdomar, som vakat in Lucia lyste med sin närvaro. Vi fick i lugn och ro göra det som förväntades av oss. Nu ska klargöras att förväntan därvidlag helt och hållet åvilade sambon.
Inte en Lucia så långt man kunde se på Vallbytundran.
Vi återvände hem. En ny kopp kaffe väntade. Från teve ljuder sången om Frid på Jorden. Sofía Karlsson framför sången. Hennes välklingande röst är tusen gånger mer värd än kaffeblask och degiga lussebullar!
Det är skönt att stjärntindrade unga släktingar är på behörigt avstånd!
Själv har Vallbybloggaren aldrig varit specciellt förtjust i detta firande. Det är ingen höjdare att bli väckt arla om morgonen och lyssna till sövande sånger, samtidigt som man förväntas le med hela ansiktet och tycka att allt är såååå mysigt.
På ålderns höst kan Vallbybloggaren dock konstatera att sjönsång från teves luciamorgon är en fin bakgrund till morgonkaffet. Då tvingas man inte le sockermysigt. Då tvingas man inte inmundiga så kallade lussebullar, som endera är undergräddade eller stabbigt svårtuggade.
Vi var, sambon och jag, ute på en tidig morgonpromenad. Lite råkallt. Men lyckligtvis helt luciabefriad. Inte ens sömndruckna skrålande glitterbeströdda ungdomar, som vakat in Lucia lyste med sin närvaro. Vi fick i lugn och ro göra det som förväntades av oss. Nu ska klargöras att förväntan därvidlag helt och hållet åvilade sambon.
Inte en Lucia så långt man kunde se på Vallbytundran.
Vi återvände hem. En ny kopp kaffe väntade. Från teve ljuder sången om Frid på Jorden. Sofía Karlsson framför sången. Hennes välklingande röst är tusen gånger mer värd än kaffeblask och degiga lussebullar!
Det är skönt att stjärntindrade unga släktingar är på behörigt avstånd!
Etiketter:
kaffe,
Lucia,
Lussebulle,
morgonro,
Sofia Karlsson,
Vallbytundran
tisdag 6 december 2011
Observationer från ett förr rikt partyliv Del 4!
Morgonens kyla kolliderade med kraft med Vallbybloggarens ännu sömnvarma
ansikte, när Sambon tog Skriftställaren på en
morgonpromenad. Ännu inte så frysande kallt att spotta i motvind innebär fara för
allvarliga ansiktsskador. Promenaden får sin energi av hoppet om, att en varm
kopp kaffe väntar vid hemkomsten.
Under promenaden föds tankarna på ännu en julparty karaktär, som Vallbybloggaren nedan vill ge kära bloggläsare information om. Nu är det väl så att dessa generaliseringar inte bara gäller persontyper vi möter på party, utan dyker upp i alla sammanhang där flera människor träffas i såväl organiserade som oorganiserade former.

Så låt Vallbybloggaren får presentera Flytaren Felicia!
Han eller hon är den person som nästan alltid finns i personskarans mitt. Limmad vid dig tycks Flytaren Felicia ständigt finnas nära dig vart du än går, sitter eller står. Han eller hon bidrar ytterst sällan med något substansiellt till konversationen. Inlägg tycks vara en variant av det som nyss sagts. Tomma fraser, transparanta kommentarer och till intet förpliktigande yttrande drippar likt vatten ur en läckande kran. Ytterst sällan bidrar Flytaren Felicia med något eget till konversationen eller sällskapet, men ständigt närvarande. Retar eller upprör ingen!
Som en ständigt närvarande skugga finns han eller hon där utan att ge kraft, inspiration eller egna samtalsämnen!
Nu är det bara 18 dagar kvar till tippetipptapp och chilihonungsmarinerad skinka!
Under promenaden föds tankarna på ännu en julparty karaktär, som Vallbybloggaren nedan vill ge kära bloggläsare information om. Nu är det väl så att dessa generaliseringar inte bara gäller persontyper vi möter på party, utan dyker upp i alla sammanhang där flera människor träffas i såväl organiserade som oorganiserade former.

Så låt Vallbybloggaren får presentera Flytaren Felicia!
Han eller hon är den person som nästan alltid finns i personskarans mitt. Limmad vid dig tycks Flytaren Felicia ständigt finnas nära dig vart du än går, sitter eller står. Han eller hon bidrar ytterst sällan med något substansiellt till konversationen. Inlägg tycks vara en variant av det som nyss sagts. Tomma fraser, transparanta kommentarer och till intet förpliktigande yttrande drippar likt vatten ur en läckande kran. Ytterst sällan bidrar Flytaren Felicia med något eget till konversationen eller sällskapet, men ständigt närvarande. Retar eller upprör ingen!
Som en ständigt närvarande skugga finns han eller hon där utan att ge kraft, inspiration eller egna samtalsämnen!
Nu är det bara 18 dagar kvar till tippetipptapp och chilihonungsmarinerad skinka!
Etiketter:
festkaraktärer,
Flytaren Felicia,
julfest,
kaffe,
skinka
torsdag 3 november 2011
Ännu en gång blev det en sådan dag
Vallbybloggaren har ingen uppfattning om det nedan beskrivna är en
generellt och/eller ett världsomspännande fenomen. En sak är dock säker
vissa dagar bara är sådana.
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig nu givetvis frågan vad bluddrar Vallbybloggaren om. Läsarens fråga skall inte länge till hänga löst i luften.
Här ska minsann ordning och reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.
Vallbybloggaren vaknade denna morgon och fann, vid betraktande av densamma, att den kommit betydligt längre än Vallbybloggaren själv. Nymornad och frukostotrakterad försökte Vallbybloggaren lyda det hoppingivande mottot "Carpe Diem", men utan märkbart resultat.
Likt en, för jägaren, flyende hind flydde dagen Vallbybloggaren. Försök att fånga dagen eller åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa.
Det är nu, enligt klockan, väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen Vallbybloggaren.
Som en luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på dagsljus tätt över Vallbybloggarens boning.
Sambon är det bättre ordning på. Med skällande yviga gester gjorde han klart för Vallbybloggaren att en promenad till kanske skulle hjälpa.
En sådan företogs. Munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte föga. Regnet hängde knappt märkbart i luften. Eftermiddagskylan kröp som hungriga sniglar innanför höstjackan.
Väl hemkommen tänker Vallbybloggaren inmundiga värmande kopp kaffe och en ostfralla. Förhoppningsvis ska dagen då återfå något av sitt ljus !
Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig nu givetvis frågan vad bluddrar Vallbybloggaren om. Läsarens fråga skall inte länge till hänga löst i luften.
Här ska minsann ordning och reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.
Vallbybloggaren vaknade denna morgon och fann, vid betraktande av densamma, att den kommit betydligt längre än Vallbybloggaren själv. Nymornad och frukostotrakterad försökte Vallbybloggaren lyda det hoppingivande mottot "Carpe Diem", men utan märkbart resultat.
Likt en, för jägaren, flyende hind flydde dagen Vallbybloggaren. Försök att fånga dagen eller åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa.
Det är nu, enligt klockan, väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen Vallbybloggaren.
Som en luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på dagsljus tätt över Vallbybloggarens boning.
Sambon är det bättre ordning på. Med skällande yviga gester gjorde han klart för Vallbybloggaren att en promenad till kanske skulle hjälpa.
En sådan företogs. Munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte föga. Regnet hängde knappt märkbart i luften. Eftermiddagskylan kröp som hungriga sniglar innanför höstjackan.
Väl hemkommen tänker Vallbybloggaren inmundiga värmande kopp kaffe och en ostfralla. Förhoppningsvis ska dagen då återfå något av sitt ljus !
Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!
Etiketter:
Carpe Diem,
kaffe,
novembermörker,
promenad på Vallby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













