En resa mot samma mål

Tidig morgon. Ännu göms värmande solstrålar av kvarvarande natt.
Lång morgonpromenad föder tankar. Tankar som växer i takt med att värmande solstrålar väcker
längtande solträngtande växter.
Sambon avstår att ivrigt nosa varje grässtrå. Nosen följer med vibrerande näsborrar morgonsolens strålars färd mot längtande jord.
Byggarbetare har lämnat fleecetröjorna hemma. Deras bara armar längtar efter rejält dagsverke på Vallbyrotundans uppförande.
Vid hotellet vandrar morgontrötta resenärer från Ryssland mot väntande buss. Frejdig resledare räknar busspassagerare. Bullrande dieselmotor försvinner ut i världen med en busslast morgontrötta ryska turister.

Vallbybloggaren och sambon vandrar Vallbytundran. Längtande en kopp kaffe önskar Vallbybloggaren snart ska väta hans läppar. Sambon längtar morgongodis.

Hemvägen tanker Vallbybloggaren på allt som skulle kunna vara så mycket bättre i världen. Han skissar i huvudet strategier för hur krig ska sluta, förtryck försvinna. I andanom ser han människor säga vänliga saker till varandra, hur de slutar säga elaka ord till varandra.  I takt med solens alltmer värmande närvaro tänker han på en icke nedsmutsad miljö.
Paradiset som det i den judiska berättartradionen var ämnat att vara.

Han suckar bekymrat och tänker måhända finns det ett paradis. Långt därborta bakom molnen finns kanske en stad där alla är vänliga och gör snälla saker mot varandra.
Den finska pastorn sa en gång:
-Vi är alla med på samma resa till samma himmelska stad!
Är det bara ett uttryck för kristnas romantiska drömmar?
Till vi finner det svaret får vi fortsätta arbeta med att förbättra den värld, som så sällan vill förbättras!

En filosof i vardande

Det har nu gått ett par somrar sedan detta hände, men på något sätt har det förblivit ett levande minne. Dte var på den tiden svärdottern bar barn både på utsidan och insidan.
Fadern, som växt upp på Vallby,  var lite upprörd över ett smideskonstverk, som prydde planen utanför trädgården. Han menade att det kan inte vara konst, för vem som helst kan ju göra sådant. Vallbybloggaren  hade en något animerad diskussion med ätteläggen om vad som är konst och inte.
Något slut på den diskussionen blev det aldrig, då Prinsessan återkallade honom till den påhittade verkligheten.
Vallbybloggaren reste sig sakta från sitt huksittande  och konstaterade att denna ställning var nog så ansträngande för gamla ben och gammal rygg. Men vad gör man inte för att Prinsessan ska få som hon vill!
Efter ett långt samtal om hur man bäst skyddar sig mot regn avlöpte mellan Skriftställaren och Prinsessan. Enligt henne är regnkläder, paraplyer med mera bara nys och onödigt. Det bästa är att ha med sig ett låtsashus, som man kan gå in i!
Plötsligt blev Prinsessan alldeles allvarlig. Anletsdragen slätades ut, de nästan obefintliga skrattrynkorna försvann. Hon tittar på Vallbybloggaren med stora klara  ögon!

"Farfar, hur gör man när man tänker?"

En blick på sonen klargjorde att detta inte var en ny fråga och att Prinsessan inte fått ett svar som hon var tillfreds med. Vallbybloggaren lät hjärnan gå på högvarv och kom slutligen på något, som kanske kan liknas vid ett svar. Inte tänkte han citera någon gammal filosof Cognito ergo sum... Jag tänker alltså är jag!
Det var ju inte det det gällde.

"Jo du, Prinsessan, jag tror att man pratar med sig själv inne i huvudet och bara jag själv kan höra de ord jag pratar."

Prinsessan tittade storögt på Vallbybloggaren och för stunden nöjde hon sig med det svaret!

... och år läggs till år

På väg ut från Vallby lämnades butikfönsternas lockande ljus obesökta.
De asfaltsbelagda gångbanorna fann inte mer!
En ensam vandrares skugga dansade inte längre spöklikt böljande i reklamskyltars pockande ljus.
Den tidiga vandraren såg men sågs inte.
Hans sorgsnat leende reflekterades i ingens ögon.
De glada skratten från skollovsnjutande ungdomar nådde inte längtande öron.

Den varma kramen han sökte fanns inte mer.
Vattnet omslöt ensam vandrare.
Ensamheten blev till en evighet.

Många långa vandringar skapar bilder ur lövverkens skuggor.
Skeenden föds i klippväggarnas skuggteater!