Kvinnan som borde sovit i sin egen säng. Del 5

Pastor Fromblad hörde hur mannen ropade något efter  honom.
Orden förblev ohörda. Hjärtat slog hårt och han smakade rädslan. Puben Tre Bröders entre lyste välkomnande och han lät sig uppslukas av ölhaket. Det var inte många människor där. I ett hörn satt tre herrar och smuttade sakta på varsin skummande öl. mellan klunkarna diskuterade de högljutt det svenska fotbollslandslagets chanser i det kommande playoffet mot Portugal. Det var tydligt att en av männen fann mittfältaren Anders plats i laget, som mycket diskutabelt.
- Hans ben är trötta och ahn springer för det mesta bakåt med bollen!
- Du kan inte bortse från hans rutin. Kan man läsa spelet behöver man inte springa benen av sig.
- Sprungit benen av sig har han redan gjort. Numer går han fotboll!
- Trodde du som gammal vänsterhalv skulle förstå hans storhet.
- Du servitören, kan vi få en omgång till?
Pastorn försvann ur hörhåll och sjönk ner vid ett bord i andra sidan lokalen. Kata-Lina hade inte anlänt.
Han beställde en folköl av tjeckiskt ursprung och en macka med pastej. Han lät sig väl smaka. Smörgåsen var snart uååäten och det skummande ölet, nästan urdrucket. Han tittade på klockan. Kata-Lina skulle vara här för en halvtimme sedan. Han plockade fram sin mobiltelefon. Han slog eftertänksamt numnret till Kata-Lina.
Svarssignal. Det tutade i luren. Inte en gång, inte två gånger. Många gånger gick signalen fram, men ingen svarade. Han förmodade att hon blivit försenat under resan till puben. Han drack ur ölen. Han knäpptemed fingrana och servitören kom fram.
- Jag vill betala, mitt sällskap kommer tydligen inte.
- Det blir 86 kronor.
Pastorn räckte över en hundralapp.
- Det är jämt så, sa han och skyndade ut.
Han stannade utanför puben och tände en cigarill. Han visste att många av hans församlingsmedlemmar tyckte illavara att han rökte, men han försökte sköta det snyggt. Han drog begärligt in den söta men fräna röken. Ändå underligt, hur en cigarill kan lugna nerverna, tänkte han.
Han stod lutad mot väggen utanför puben Tre Bröder. Cigarillens askpelare blev allt längre. Han slog av askan mot väggen. Ett par sista bloss och hab skulle bege sig hemåt. Han lät cigarillen försvinna ner i den askkopp, som fanns utanför entren.
Han började gå hemåt.

Han hörde sirenerna från polisbilar, som kom allt närmre. De passerade honom i hög fart och blåljuset skapade dansande skuggor på väggarna. Han tittade efter bilarna som försvann in på en tvärgata. Han funderade på, om det möjligen var så att mannen han kastat omkull kunde vara orsaken till denna aktivitet.
Pastorn kände sig manad att göra rätt för sig. Han vände och började gå åt det håll, som polisbilarna kört.
Han svängde in på tvärgatan. Han såg polisbilarna stå parkerade 100 meter längre fram. Fortfarande var blåljuset påslaget och kastade sitt dansande ljus mot husfasaderna.
När han kom närmare såg han den storvuxne polismannen stå böjd över en kropp, som låg på gatan. Han försökte komma förbi avspärrningemn, men motades frenetisktbort av en kvinnlig polis. Så mycket hann han se, att det inte var mannen han brottat ner.
- Nämen se pastorn, sa den storvuxne, bad jag dig inte hålla dig borta från mystifikationer?
- Jag trodde...
Han blev tyst. Med förvåning såg han på den döda. Polisteknikerna vände på  kroppen. Det var en kvinna.
- Så brottslingen återvänder alltid till brottsplatsen, skrockade den storvuxne hotfullt!
- Men det är ju Kata-Lina, jag ahde en träff med henne, men hon kom aldrig!
- Jasså, han erkänner att han skulle träffa henne! Vad hade ni  ihop. Inte att jag inte förstår, det var ett grannt fruntimmer. Hur länge hade ni  haft en affär.
- Det är inte alls så. Jag har bara träffat henne ett par gånger innan och alltid i sällskap med min hustru. De två var väninnor. Hon ringde mig strax efter det ni gott och bad om ett möte på puben. Hon hade något att säga om min frus och grosshandlarens affärer.
- Underligt, grosshandlaren förnekar med bestämdhet att han haft några affärer med er hustru. Han har...
Här böjde sig polismannen fram mot pastorn och sa med betydligt lägre röst.
... Han har fört fram teorin att ni har mördat er hustru, för att komma åt försäkringspengar. Du har tydligen stora spelskulder?
Det sista sas mer som en anklagelse.
- Ja, sa pastorn, jag har haft en del otur på nätet, då det gäller spel, men aldrig att jag skulle göra något sådant hemskt.
- Vi får följa upp det här.
- Kommissarien!
En av de yngre polisteknikerna kom fram och höll fram en plastpåse.
- Se här! Den här ser bekannt ut!
Kommissarien vred på påsen och då såg pastorn.
Det var en dolk med sirligt utskuret skaft!

Kvinnan som borde sovit i sin egen säng. Del 4

Pastor Fromblad tittade förvänatpå den långa smala mannen, som stod där i trapphuset. Mannen rörde sig mot lägenhetens innandöme. Inte hotfullt på något vis, men påträngande. Pastor Fromblad kände ingen rädsla, men lite obehagligt var det. Han tänkte precis bjuda in mannen, då han kände ett varmt vindrag smeka hans kind. Han tittade förvånat. mannen var ej längre kvar i trapphuset. Fromblad stängde dörren och gick in i vardagsrummet. Där, på bästa platsen i soffan, satt den långe mannen.
- Som jag sa, så heter jag Sam Larén, sa han med en mörk behaglig röst. Jag har inget med din hustrus död att göra, det vill jag kraftigt betona. Min uppgift börjar först efter det att ett liv tagit slut.
Pastor Fromblad såg förvånad på mannen. Tankar om häxeri och annan svartkonst for som skållade råttor runt i hans hjärnvindlingar.
- Förlåt, vem är du? Vad hade du för uppgift?
- Sådant är alltid svårt att förklara för en vanlig dödlig. pastorn förstår att det finna olika dimensioner av livet. Det är inte bara lodrätt, som dagen människor gärna tänker sig livets skede. Himmel och underjord, nädet finns en vågrätt dimension med, som alltför många ser förbi och skulle de uppleva den spottar de ofta avvisande tre gånger över axeln.
- Jag kan vagt ana vad du försöker säga.
- Min uppgift,saSam, är att guida de själar, som varit oförberedda på att det fysiska livet tagit slut. Det var av den anledningen, som jag befann mig i kyrkan, kvällen då din hustru dog. Var inte orolih hon har sett ljuset och är i ro på andra sidan.
- Så, din närvaro här, handlar om mitt plötsliga uppbrott, frågade pastorn nästan längtande.
- Nej inte alls, jag är härför att ge dig tips om vem som tog din hustru av daga. Du ska veta att jag gör detta på eget initiatyiv och det kan ge mig en del problem, om mitt initiativ blir allmänt, eller ska jag säga dimensionellt känt.
- Nu är jag idel öra, sa pastorn. Jag vill gärna ta fast den som utförde detta gemena brott.
- Nu kan jag inte ge namn, det vore mot min uppgifts etik och regler.
- Jag är ganska klurig av mig, så ge mig ledtrådar, så ska jag nog klara resten.
- Det första du måste förbereda dig på är din hustru inte var den du tror att hon var. Det kan kännas obehagligt, när du får reda på mer. Grosshandlaren fann ut, vad hon sysslade med. Det var därför hon och han träffades. Grosshandlaren ville ha en finger med i hennes affärer, men din hustru nobbade eller kanske snarare höll honompå halster!
- Menar du att grosshandlaren är inblandad i min hustrus död? vad var det för affärer hon sysslade med?
- Grosshandlaren är inte den som tog din hustru av daga. Möjligen kan kopplingar mellan gärningsmannen och grosshandöaren ändå finnas. Gärningsmannen kan sökas i din hustrus yttre vänkrets. Den krets,som du ännu inte har så stor kännedom om.
- Vaddå för vänkrets?
- Ja det är din uppgift att finna ut! Förstår du sen hur denna krets fungerar, hur verksamhet över gränser ibland kan vara så ekonomiskt fördelaktiga, att ett avslöjande till och med i gärningsmannens ögon kan rättfärdiga våld och ytterst mord!

Pastor Fromblad satt och tänkte på det han hört. Han sökte få de skållade råttorna att löpa strukturerat i hjärnans vindlingar. Han sökte in- och ut-gång i den labyrint tankebyggnad ger, som ej har logik. Han trummade en blyertspenna mot bordkanten i samma takt som de skållade gnagarna löpte i hans hjärnas labyrint.
När han tittade upp var soffan tom. Han tittade förvånat runt i vardagsrummet, men Sam larén stod ej att finnas. Pastorn försökte dra sig till minnes hur mannen såg ut. Men frånsett längden, det långa mörka håret, som skymtat under den vidbrättade hatten, den långa rocken  och den behagliga mörka rösten hade han ingen aning. Hans ansiktsdrag var fortfarande en gäckande skugga.
Pastor Fromblad bläddrade förstrött i församlingens adressbok. Plötsligt såg han namnet på hustruns bästa väninna. En ensamstående kvinna, som hette Kata- Lina. Han tittade prövande på telefonen. Han repade mot och slog numret till Kata-Lina.
- Andersdotter
Namnet skar genom luren. Nu visste han varför han dröjt med, tvekat att ringa. Det var hennes röst. Skarp, gäll och isig. Han stålsatte sig och på började samtalet.
- Kata_Lina, det är Pastor Fromblad. Jag undrar om du har någon kunskap om vad grosshandlaren och min hustru hade för gemensamma affärsintressen.
- Det kan vi inte prata om per telefon, den kan vara avlyssnad. Kan vi ses på Puben Tre Bröder om en timme.
- Nu brukar jag inte besöka pubar, sa pastorn.
- Jag vet, det ärdärför jag valt den som mötesplats. Vi ses om en timme.
Det klickade till i luren. Pastorn tittade med gapande mun på luren, som vägrade ge ifrån sig mer ljud. Han kastade en blick på klockan. Han bytt i hast kläder.
Den kyliga dagen slog emot honom, när han steg ut på gatan.
- Är pastorn på väg någon särskild stans?
Pastorn tittade på röstens upphov och såg en liten svartmuskig man i en sliten vinterparkas.
- Jag tror nog pastorn ska följa med mig.
Pastorn kände hur något vasst pressades mot hans revben. Han fann för ögonblicket ingen annan utväg än att följa med. När de kommit in på en tvärgata såg pastorn att den var folktom. Han tog ett steg till höger. Nästan automatiskt mindes han de gamla brottargreppen. Den lille mannen for i en båge över pastorns höft och landade på rygg. Pastorn snubblade till och föll så att vänster knä träffadeden lille mannens bröstkorg. pastorn hördeett krasande ljud.
Han reste sig upp  och såg en dolk med vackert snidat skaft ligga på marken.
Han skyndade bort mot mötetmed Kata-Lina på puben Tre Bröder!