frusen längtan efter vår

Vallbybloggaren har varit på morgonpromenad. Små vita hårda,nästan omärkbara snökorn, smekt av isande nordan, attackerar hans ansikte. Längtan till stugvärme, varmt kaffe och sändningar från olika vintersportarenor fyller hans tankar. Den ludne sambon är dock inte helt med på noterna.

Han har fått upp ett spår. Med nosen som en snöplog, i det tunna, men allt för tjocka snötäcket, plöjer han en väg för de två. Promenaden blir längre och längre. Snökornen blir alltmer intima. Söker sig under halsduk och jacka. Försöker påskynda stegen för att undkomma det väntade, mer märkbara, snöfallet!

Hemkommen i stugan tinar tassarna sakta hos såväl sambo som hos den gamle på Vallby.

Vallbybloggaren står i köket beredande sjömansbiff. Han hör hur från påslagen teve hur någon söker förklara varför danskar anses vara lyckligaste folket i världe. Med uns av förakt frågar personen om inte Danmark är socialistiskt!

En intervjuade danska svarar, vi föredrar att kalla det civiliserat!

Ett i sig underligt svar från en misstänkt kannibalistisk nation. I Danmark är det ju många som börjar dagen med att svälja en gammel dansk!

Vallbybloggaren påminner sig den invandrade sociologen från Chile som yttrade

... att ni här i Sverige...

Ni lever för att arbeta, medan vi snarare arbeta för att leva!

Det blev alldeles svart

Vallbybloggaren och sambon hade på tisdagskvällen tagit en regnig dräneringspromenad. Snön som föll häromdagen är borta och gångbanor ropar skvättande svart. De två noterar att under dagen har skräpcontainrar körts fram till den byggnad i Vallby Centrum, som ska rivas. Fast egentligen så skulle den nya byggnaden varit klar och i fullt bruk.
Hemkomna i trevna stugan, så preparerades soffbordet, för nattens begivenhet. Det ska bli semifinal för det svenska juniorlandslaget i ishockey. Vallbybloggaren vägrar kalla dem "småkronorna", tillskillnad från hurtiga sportkommentatorer. De är ju lika stora som vilken ishockeyspelare som helst.
Soffbordet i teverummet belamras med uppiggande dryck, energigivande tilltugg och annat som kan hjälpa till att hålla korpgluggarna öppna!


Nu hjälpte inte detta, utan Vallbybloggaren vaknade till en svart teveruta!
Han tittade ut och såg att kvällsregnet övergått i i tung blötsnö, som precis klarar måla marken vit.

Han fick åter bilden lagom för att se det svenska juniorlandslaget kvittera. Straffläggningen gick ju svenskarnas väg. Äntligen kan man få sova och slippa oroasig för att teverutan ska bli svart.
Morgonpromenaden med sambon företogs i ett nästan snöfritt Vallby. Visst är gräsmattorna hjälpligt vitprickiga efter nattens snöfall. men gångbanor återigen skvättande svarta.
Nu har snön försvunnit. Den var bara en nattlig gäst. Tror snön dragit norrut.
Detta bekymrar dock inte de som handhar snöröjningsmaskiner. På insidan deras ögonlock finns fortfarande nattens blöta nysnö kvar. Starta dieselmaskinerna, ner med plogen i asfalten och sen kör de så det stänker! De får inte låta sig hindras av det faktum att snön är borta.
Står det snöröjning på arbetsschemat, så banne mig , ropar de samfällt, så ska det snö röjas!

Vertigo, Vertigo

De komma från öst, de komma från väst, sjöng någon långt tillbaka i tiden.
Kan undra vem eller vad som kom från öst och vem eller vad.som kom från väst. Ska man tro P. Ramels revyfigur Svarta Malin, så är det farorna, som finns i öst och som finns i väst!
Nu är Vallbybloggaren inte helt överens med vare sig läsarsångaren eller Svarta Malin,

Han är helt övertygad om att farorna finns nertill. Dolda under ett tunt täcke av snö.
Han har ömmande bevis för den  teorin.
Förvissad om att det snövita täcket är totalt oskyldingt och därför icke föranleder någon som helst försiktighetsåtgärd.
Han gnolar lite förstrött på en julsång, det gäller ju att vara beredd. Julen är här fortare än någon hinner ana.
Annat som kommer fortare äm man anar är plötsliga flygturer.
Man känner hur man lyfter. Het klart övertygad om att säkerhetsbälte var på och stolen upplyft i lodrätt läge.
Han hör flygkaptenen i raspig högtalare förkunna:
Vi flyger ny på en höjd av 75 centimeter.
Meningen hinner knappt avslutas förrän flygturen är till ända och vallbybloggaren ligger utsmetad på terra firma. Under denna korta flygtur hinner man uppleva att upp och ner, höger och vänster inte längre existerar. Dessa riktningar är helt satta ur spel.
Sambon, som inte var med på flygturen, vänder något förvånad på huvudet. Han tittar med stiora ögon, skakar uppgivet på huvudet och tycks säga:
-Att du aldrig lär dig!
Sambon har helt fel, Nu har jag lärt mig.
Under det täcke av snö, som tvättat höstbrun jord till en yta av renhet, döljer sig faror.
Därför bör Vallbybloggaren nu gå i ide och invänta de första värmande solstrålarna fram i maj!
En flytt till soliga orter på denna jord tycks, som svar på detta ömmande fall, vara en både klok och önskvärd åtgärd!
Men till dess, får han leva det glatta livet.....