" Wednesday Morning 3 A.M:"

Det var med viss förväntan, som Vallbybloggaren iklädde sig lämpliga fotbeklädnader och med ivrig sambo påbörjade en sen dräneringspromenad.
Nog skulle de mötas av såväl pukor som trumpeter. Nog skulle vaktparadsmusik taktfast spela någon marschvariant av "So Long Frank Lloyd Wright". Fyrverkerier skulle väl lysa upp himlen ovan Vallbytundran.
Jo-Jo tänkte han, en riktig festdag skall vä'l avslutas på ett riktigt cellsamt sätt, nu när herr Ma fått ett fint pris.
Men icke!
Pukor och trumpeter lyste eller heter der ljöd med sin frånvaro. Vaktparadsmusikanterna tycktes ha helt andra saker för sig denna tisdagkväll. Möjligen satt de hemma på kammaren och polerade pickelhuvor och gyllne revärer.

Ur Vallbypizzerians djup steg Mrs Robinswon ut och hälsade sirligt på de fåtaliga nattvandrarna. Hon hälsade på "The Only Living Boy in New York", som av någon outgrundlig anledning satt på en träbänk vid Vallby Centrum. Av de av mättnad smackande ljuden, som följde de sista pizzeriabesökarnas sorti så försod både sambon och Vallbybloggaren att Pizzabagaren väk förstod hur att "Keep the Customer Satisfied".
Vallbybloggaren vill inte på något vis ta åt sig ens en bråkdel av äran för att Paul Simon änteligen fått ett välförtjänt Polarpris i musik. Men erkänner gärna att polarprisjuryn genom ären fått flera email om lämpligheten att sluta slå dövörat till och verkligen premiera Paul Simon. Han som inte bara byggde broar över upprört vatten utan slog musikaliska broar till såväl latinamerikanska musiktraditioner som till afrikanska dito. Suverän melodibetvingare. Nyansrik textförfattare som fångat nutid!
Sambon tyckte att det verkligen saknades lite feststämning denna kväll, men gjorde inte heller han något större väsen av sig.
I avsaknad av pukor och trumpetor.
I avsaknad av fyrverkeri och vaktparadsmusik.
Kvällen firar Paul Simon men dess alldeles egna version av "Sounds of Silence"

Spridda tankar faller som ett lätt sommaregn

Morgonen tundrevandring var  en vandring i saknad av värmande sol och fåglars drill!
Den hederliga vinterjackan hade letats fram!
Vallbytundran var öde. De mer förståndiga kurade med kaffekoppen bakaom värmande gardiner. Tålmodigt avvaktande majsolens värma.
Sambon fick sitt stora nöje tillgodosett. Dränering. Gräs och busknosande. Fortfarande övertygad Sambon är anti-bush, cause he pees on every Bush!

 Snooker, detta ädla spel på den gröna filtmattan , detta den gröna filtmattans sudoko!
Nu får vi, som uppskattar detta spel fyllt med finess, strategi, bollkänsla, vårt lystmäte.
De må heta Carter, O'Sullivan, Macguire, Stevens eller annat, men de bjuder på alla på beundransvärd  exakthet och framförhållning. Ni som glömt läs gärna denna blogg från förra året!

Nu ska snart juryn för Polarpriset kungöra vilka som får årets pris! Man kan undra om de återigen ska blunda. En mer riktig beteckning är "slå dövörat till". Ska man återigen förbise Paul Simon och Brian Wilson. Genast ska framhållas att ingen skugga ska falla på andra pristagare genom åren.
 Good Vibration, säger bara den. Bara arrangemang och nydaning i användandet av ljud borde vara värt ett Polarpris.

Paul Simons musikaliska resa sedan mitten av sextiotalet har fört honom från engelska och amerikanska influenser över sydamerikanska upptäkter och sydafrikanska influenser. 
Stilla lever hoppet vidare att någon av dessa två musikaliska giganter ska uppmärksammas av polarjuryn!

Frustrationen tilltar, då tankarna går till den så kallade  kommersiella konsumentupplysningen i teve. Ett svenskt bolag som riktar sig till svenska konsumenter säljer sitt budskap på engelska. Hur länge ska man tugga på ljudlikheten mella sheep och cheap? Nu har man dessutom låtit fårskallen adopterat en liten fårskalle, som ska tränas i att framhålla telebolagets billighet!
" A little sheep"
Översätt lite billigt! Vilket ju inte är mycket billgare än lite dyrt!
I en annan tevereklam stiger en kvinna fram och erbjuder ekonomiska mirakel. I all sin rödlätta välmående framtoning uppmanar hon tittarna att låna pengar från just hennes bolag.

Vallbybloggaren väljer att inhandla sitt morgonbröd på den på Vallbytundran decentralicerade matbutiken. Att Välja  är i sammanhanget ett något malplacerat ord. Då det inte finns mer än en butik på Vallbytundran, där man kan inhandla sitt morgonbröd. Men det ska inte vidare utvecklas.

Väl hemma i trevna stugan tillreds frukost. Ingen stor måltid i Vallbybloggarens värld. Aldrig under sin levnad har han förstått de som låter magen bli stinna av frukost. Ägg och bacon, flingor och surmjölk, små korvar och råstekt potatis, omeletter och svampstuvning. Sådan vanor är inte hans. En kopp kaffe eller två och en smörgås. Sen är han färdig att:
CARPE DIEM!

En gång är ingen gång

Aldrig har väl det talesättet varit mer på sin plats än efter nattens vandringstävling i Daegu! Under 20 kilometer gjorde att stort antal damer sitt bästa för att hitta den rätta gångarten. Medelst rytmiskt vickande höfter förpassas bålmuskulaturens stryrka till perfekt sträckta ben, för att få maximal fart och ett vägvinnande flyt.
Att denna bedömningssport fortfarande finner sina utövare är för vallbybloggaren en gåta. Man måste nog vara en ivrig utövare för att förstå tjusningen! Den finns säkert, men inte för vallbybloggaren. Han har i och för sig inget emot rytmiskt vickande höfter, men föredrar dessa på andra platser än Daegu!
Då övriga idrottsgrenar för natten lagts i träda, kunde vallbybloggaren återgå till svensk normaltid och tillbringade resten av natten i dvala.
Den tidiga morgonpromenaden med sambon var kylig, inte minst på de platser, som inte nåtts av den uppstigande solen. Det luktade kylig november om morgonen. Vid den lokalt placerade ICA-butiken hade ett antal hungriga gymnasieelever samlats. De köade för inträde i butiken, som ännu var gallerstängd. Verkar som gymnasiekolorna på Vallby får ännu en dag med tonåriga duracellkaniner.
Vid hotellets rökruta hade två ynglingar slagit sig ner och pratade munter med varandra. Vi spenderade en stund tillsammans och samtalade om just ingenting. Vi pratade bland annat om att se sport på teve.
- Jag för min del, sa den ena ynglingen, är en stor beundrare av de , som slår volter och dyker...vad heter det nu...
- Du menar simhopp, sa den alltid uppmärksamme bloggaren.
- Ja just det, när de hoppar från trampoliner... den sporten är jag grymt inne på!
- Jag för min del, sa den andre unge mannen, tycker nog bäst om att titta på vintersport. Det är mysigt sitta hemma och kolla. De är ute i kylan och jag sitter inne!
Vallbybloggaren och sambon lägsnade av sig med instämmande om att tevesport har flera mervärden.
Sambon vände ivrigt hemåt i hopp om att det skulle vankas någon form av morgongodis... lite tidig onsdgsmys! Han hade inte helt fel i sina förhoppningar utan bjöds på tandvårdande tuggpinnar, sådana som är lämpliga för sambos.
Vallbybloggaren satte på kaffet! Snart spred sig den underbara doften i trevna stugan. Dagens morgonmål njöts i tevehörnan. Där förkunnades i nåfot reprisinslag för gårdagen att de två Polarpristagarna festligt hyllats.
Vallbybloggaren vill inte på något sätt förringa vare sig Pattie Smith eller Kronus-kvartetten.
Men...
... han kan inte låta bli att undra vad Polarprisjuryn har emot giganten Paul Simon, som sedan mitten av sextitallet levererat njutbara melodier, inspirerats av musik från flera världsdelar. Klart att Electric Lights Orchestras Jeff Lynne och Beach Boys Brian Wilson också kan räknas bland de som polarprisjuryn förbisett!

Nå nästa är ska någon av dem hyllas...eller hur!