Snart tar de över.... och andra tankar

Den stora besökshelgen i Västerås är snart här. Kromglittrande amerikanska skönheter ska komma. Behagfulla linjer i de stora påtkarosserna ska parkeras både här och där. Bilarnas hanterare ska mer eller mindre rusiga avstå från att själva köra. Den som vann nitlotten får rattas chabraken runt gatorna i Västerås. Vissa av dessa besökare med linjesköna bilar kommer att finna sin väg till Vallbytundran. En av de få helger under året, som hotellet är helt fullbokat.
De lokala handlarna på tundran har laddat upp. Färdiggrillat och ölflaksstaplar fyller butikerna. Här har varken ljummen Pucko och rött leende tomater någon framgång. Vissa av dess förare av amerikanska bilar orkar aldrig lämna tundran. Bilarna vilar på de få parkeringsplatserna. Förarna botar i hotellets djup föregående dags firande. På gräsmattorna kommer filtar att bredas ut och medelålders par med barn har picnic på vallbytundran.
När finlandsfärjorna lagt till vid den svenska ostkusten, så dröjer det bara ett par timmar innan finskan blir det dominerande språket på Vallbytundran. Skulle tro att vid åttatiden på onsdagkvällen så är de här, grannarna i öster!

På en ö strax öster om Sverige har den politiska eliten sin tummelplats denna vecka. Företrädare för de olika poltiska sammanslutningar ska sprida sina tirader. Man undrar!

De flesta av dagens politiska sammanslutningar bygger sin ideologi på en världsbild som var i ropet för 100 år sedan eller ännu längre tillbaka. Garbadinnationalisterna tycker man ska vara vän till Sverige de värnar det svenska. Undrar hur de definierar "svensk"? Har de gett sig själv tolkningsföreträde! Garbadinnationalisterna som ritat sin karta innan de besökt världen. Antar att det är därför de så ivrigt söker oroshärdarna, som hjälpligen stämmer med deras karta!
 Allianses mindre partier kämpar för att göra avtryck! Ett parti sker förtvivlat sin profil, ett annat vinner skrattare med dåliga ordvitsar det tredje kommer att tycka att de i vart fall är mer mänskligt än de andra och det stora blåa partiet kommer att bolla med siffror och numer gamla paroller så det sprutar unkenhet ur högtalarna. Det mindre oppositionspartiet kommer att sjölvgott hävda att de är bäst och kan mest. Det svenska arbetarpartiet tycker att det var bättre förr, när de slapp ta hänsyn till andra. Företrädaren för de miljövänliga partiet mässar monotont som en dålig predikant. Grundat i ett par års erfarenhet som lärare är han nu den självutnämnde experten på skolfrågor. Hur tusan ska man orka denna soppa fram till valet 2014!
Det borde vara dags för ett nytt system. Där de som vill bli valda inte kan fly sitt ansvar genom att gömma sig  i partiorganisationernas labyrinter.

På Vallbytundran försiggår också arbete. Vägmaskiner har hyvlat och grävt. Här ska en ny led för bussar dras genom området. Trumlornas framfart får marken att skaka. Men de orkar inte så länge, raster är en väl utövad konst i dessa vägmaskinernas bemästrare. Träd och busjage får ge vika för asfalterade leder för bullrande bussar. Körsbärsträden, som är en glädje för såväl fåglar som tundrevandrare, får ge vika för framkomlighet för persontransporter.
En av de många friskolorna på tundran har en öppen yta, som lockar besökare. En ny trend är att köra sina bilar in på denna yta, parkera och umgås. Ungdomar, som inte orkar gå de 100 meterna från närbelägen parkeringsplats. Så förvandlar de "säkra" gångbanor till transportleder för lata personer.

Julimånadens sötma ska njutas i lummig täppa. Snart dags för onsdagslunch. Kycklinggryta med senapshonungssås och urval av sommarens primörer. Ska man till Gotland och visas upp för släkt och vänner gäller det att finna föda, som håller midjemåttet i schack!
Så kom leende tomater, tindrande isbergsallad och andra gnistrande kalorisnålisar!
Vallbybloggaren är hungrig!

Bland regndroppar och japanska turister

Tänk att ett helt år förflutit sedan Vallbybloggaren inträdde i skrået av vitala pensionärer. Kan konstatera att inga ny krämpor har välkomnats. Bara de som tillhör årsmodellen. de har jag i och för sig haft ganska länge, så dessa krämpor betraktar jag numer som goda vänner.
Morgonens promenad företogs kryssande mellan fallande regndroppar och vimlande turister från Japan. Den goda dagen finns där någonstans mellan regndropper som faller. Sambon, luden av födsel och ohejdad vana, nosar försiktigt på regnvått gräs. Totalt okänslig för Vallbybloggarens längtan efter ännu en kopp kaffe fördröjer han utevistelsen sniffande.
Vallbytundran är ännu iavsaknad av liv och häftiga rörelser. Oattackerade,  befriade från välgångsönskningar vandrar vi stenbelagda gångvägar. Den magiska solnedgången från igårkväll är bortspolad av ett stilla juniregn, som strilar från himmeltäckande moln.
Framkomna till hotellplanen är stillheten ett minne blott. Här körs det medhäftiga vägmaskiner, som tydligen arbetar för att förstärka körbanan för framtida busstrafik. Blandat med vägmaskinernas buller hörs ett tjattrande av obegripliga ord. Under hotellentréns baldakin står ett dussintal japanska turister beklagande sig över vädrets ovilja att värma även en frusen japan. Med tydlighet framgår att dessa exotiska gäster på Vallbytundran i vart fall planerat för lodrätt bevattning. Färglada regnkläder häljer dessa japanska kroppar. Att de inte riktigt litar på dessa plaggs täthet, står klart, då de vägrar lämna det regnskydd som hotelentrén bjuder.
- You don't like the swedish summer?

Vallbybloggaren försöker vara verbalt social. Detta försök röner dock föga framgång. Ingen tycks tala det språk, som Vallbybloggaren så ivrigt försöker använda. Efter ett tag lyckas vi dock kommunicera så mycket, att de hyser viss agg till den busschaufför, som skulle komma med en buss redan för 30 minuter sedan. Vi skiljs åt med förhoppningar att bussföraren ska kunna kryssa fram mellan bullrande vägmaskiner.
Vallbybloggaren tycker att det är jobb nog att kryssa mellan regndroppar. Sambon instämmer med ett vänligt gläfs. Undrar om inte han med längtar en kopp kaffe den regniga junimorgon.
Undviker kryssandet mellan bullrande vägmaskiner och tar en annan väg för att fullborda morgonens bevandring av Vallbytundran.
På hemvägen konstateras att ännu går ett fåtal barn till skolan. Eller kanske är det till något fritidshem som deras våta vandring har som mål.
Nä nu har jag motionerad såväl luden sambo som ökat midjemått. Nu får det räcka  med kryssandet mellan regndroppar, bullrande vägmaskiner och turistande japaner.

Någon stans där mellan fallande regndroppar finns den goda, fina dagen!