Snart tar de över.... och andra tankar

Den stora besökshelgen i Västerås är snart här. Kromglittrande amerikanska skönheter ska komma. Behagfulla linjer i de stora påtkarosserna ska parkeras både här och där. Bilarnas hanterare ska mer eller mindre rusiga avstå från att själva köra. Den som vann nitlotten får rattas chabraken runt gatorna i Västerås. Vissa av dessa besökare med linjesköna bilar kommer att finna sin väg till Vallbytundran. En av de få helger under året, som hotellet är helt fullbokat.
De lokala handlarna på tundran har laddat upp. Färdiggrillat och ölflaksstaplar fyller butikerna. Här har varken ljummen Pucko och rött leende tomater någon framgång. Vissa av dess förare av amerikanska bilar orkar aldrig lämna tundran. Bilarna vilar på de få parkeringsplatserna. Förarna botar i hotellets djup föregående dags firande. På gräsmattorna kommer filtar att bredas ut och medelålders par med barn har picnic på vallbytundran.
När finlandsfärjorna lagt till vid den svenska ostkusten, så dröjer det bara ett par timmar innan finskan blir det dominerande språket på Vallbytundran. Skulle tro att vid åttatiden på onsdagkvällen så är de här, grannarna i öster!

På en ö strax öster om Sverige har den politiska eliten sin tummelplats denna vecka. Företrädare för de olika poltiska sammanslutningar ska sprida sina tirader. Man undrar!

De flesta av dagens politiska sammanslutningar bygger sin ideologi på en världsbild som var i ropet för 100 år sedan eller ännu längre tillbaka. Garbadinnationalisterna tycker man ska vara vän till Sverige de värnar det svenska. Undrar hur de definierar "svensk"? Har de gett sig själv tolkningsföreträde! Garbadinnationalisterna som ritat sin karta innan de besökt världen. Antar att det är därför de så ivrigt söker oroshärdarna, som hjälpligen stämmer med deras karta!
 Allianses mindre partier kämpar för att göra avtryck! Ett parti sker förtvivlat sin profil, ett annat vinner skrattare med dåliga ordvitsar det tredje kommer att tycka att de i vart fall är mer mänskligt än de andra och det stora blåa partiet kommer att bolla med siffror och numer gamla paroller så det sprutar unkenhet ur högtalarna. Det mindre oppositionspartiet kommer att sjölvgott hävda att de är bäst och kan mest. Det svenska arbetarpartiet tycker att det var bättre förr, när de slapp ta hänsyn till andra. Företrädaren för de miljövänliga partiet mässar monotont som en dålig predikant. Grundat i ett par års erfarenhet som lärare är han nu den självutnämnde experten på skolfrågor. Hur tusan ska man orka denna soppa fram till valet 2014!
Det borde vara dags för ett nytt system. Där de som vill bli valda inte kan fly sitt ansvar genom att gömma sig  i partiorganisationernas labyrinter.

På Vallbytundran försiggår också arbete. Vägmaskiner har hyvlat och grävt. Här ska en ny led för bussar dras genom området. Trumlornas framfart får marken att skaka. Men de orkar inte så länge, raster är en väl utövad konst i dessa vägmaskinernas bemästrare. Träd och busjage får ge vika för asfalterade leder för bullrande bussar. Körsbärsträden, som är en glädje för såväl fåglar som tundrevandrare, får ge vika för framkomlighet för persontransporter.
En av de många friskolorna på tundran har en öppen yta, som lockar besökare. En ny trend är att köra sina bilar in på denna yta, parkera och umgås. Ungdomar, som inte orkar gå de 100 meterna från närbelägen parkeringsplats. Så förvandlar de "säkra" gångbanor till transportleder för lata personer.

Julimånadens sötma ska njutas i lummig täppa. Snart dags för onsdagslunch. Kycklinggryta med senapshonungssås och urval av sommarens primörer. Ska man till Gotland och visas upp för släkt och vänner gäller det att finna föda, som håller midjemåttet i schack!
Så kom leende tomater, tindrande isbergsallad och andra gnistrande kalorisnålisar!
Vallbybloggaren är hungrig!

Resan hem börjar borta (del 3)

Dagen efter han bekänt sig som kristen, kom kallelsen till förhör hos asylhandläggaren!
Saed lyfte kallelsen mot sitt bröst. Han tittade upp mot himlen och sa:
- I dina händer Herre

Saed läste kallelsen och kände hur skräcken grep honom. Det stod att han skulle få en advokat som skulle se till att allt gick rätt till. En lagens man, som skulle se till att hans synpunkter och skäl kom fram.
Han la kallelsen i det nya testamente han fått, när han besökte en sångstund för så länge sedan. Han knäppte händerna och bad. Bad att svenska myndigheter skulle se den fara han befann sig i. Att svenska myndigheter skulle ge honom en fristad i Sverige.
Saed stod i hallen på MV's mottagningscenter. Han ittade runt och såg många människor. En äldre man, som satt och höll en ung kvinnas hand. Tårarna rann nerför det fårade ansiktet. De pratade sorani, ett språk som Saed hjälpligt förstod. Han begrep att mannen skulle förhöras. Han ville inte lämna sin dotter. Alla hans andra barn var döda. I hemlandet väntade ensamhet och utstötthet. Dottern i Sverige var den enda han hade var.
I ett hörn satt en medelålders man och stirrade tomt framför sig. Han fumlade med ett cigarettpaket. Mindes plötsligt att han måste gå ut för att röka en lgnande cigarett.
Saed undrade hur många som var där av samma skäl som han. Hade han några kristna trossyskon i denna ankomsthall.
Han rättade till pressveckan på kostymbyxorna. Han hade klätt upp sig. Mörk kostym och vit skjorta. Han ville ge ett gott intryck.
Han hörde sitt namn ropas upp. Han såg en ung kvinna, med jeans och farligt uppknäppt blus. Hon bar en tjock mapp och sade hans namn igen. Saed gick fram till henne och presenterade sig. Han undvek att möta hennes blick. Inte ville han vara så respektlös att han såg den unga kvinnan i ögonen.

Saed följde kvinnan till ett litet rum. där hans advokat redan väntade tillsammans med tolken.
Kvinnan sträckte på sig och hennes kvinnliga former fick Saed att rodna. Hon lutades ig fram över det lilla skrivbordet och öppnade mappen.
- Du kanske själv vill berätta varför du söker asyl i Sverige.
Saed berättade om studierna. Hur han avstängts pga att han ansågs ha tankar som hotade den iranska statens säkerhet. Han berättade om hur han fängslats. Hur han blivit slagen med grova träpåkar. Han berättade om de hot hans familj fått om ytterligare repressalier, om de inte lyckas få Saed upphöra med sin aktiviteter.
Berättelsen hade tagit lång tid och Saed hade vid flera tillfällen noterat hur den unga kvinnan drömmande tittat upp mot taket.
- Det är dina skäl, sa hon, du tror du ska fängslas, torteras om du återvänder till Iran. Har du varit aktiv i någon politisk sammanslutning?
- Nej, svarade Saed, mina handlingar är helt och hållet mina egna. Jag har ett behov av att få uttrycka det jag känner och vet.
- Det hade varit lättare om du hade varit med i någon politisk grupp, sade kvinnan.
- Jag tror inte på partipolitik, sa Saed, det leder bara till sekterism, när den första euforin av politisk gemenskap lagt sig.
- Har du några andra skäl än de, som du angett i din första asylansökan?
- Ja , svarade Saed och tvekade lite. I Sverige har jag blivit kristen. I Iran var jag inte alls religöst intresserad, men här i Sverige har jag förstått, att alla individer, är betydelsefulla för Gud. Så betydelsefulla, att han gett oss ett personligt egenvärde och ett personligt ansvar inför hans ansikte.
- Nu ska vi inte ha något religöst möte här, sa den unga kvinnan, subjektiva upplevelser kan aldrig ge några skäl för asyl. Förresten så är det väl inte förnjudet vara kristen i Iran.
- De som redan är kristna får fortsätta vara det, även om jag förstått att det blivit svårare. För mig är det dock annorlunda. Jag har lämnat Islam och blivit en kristen.
- Jaha, sa den unga kvinnan och fingrade neröst på en knapp i blusen, men du är en kristen och det är ju tillåtet?
Saed tittade på advokaten, som uppgivet ryckte på axlarna.
- Jag antecknar att du har blivit en kristen och du vill anföra det som skäl för din asylansökan.
Då tror jag vi är klara för idag! Du kommer att få en ny kallelse, om vi behöver fråga något mer. Behöver vi inte få ytterliggare klargörande, så kommer Migrationsverkets beslut till dig inom de närmasta månaderna.
Tolken såg med förakt på Saed, fnyste och lämnade dem hastigt.
Advokaten ursäktade sig, han var sen till nästa förhör.
Plötsligt var Saed ensam. Ingen feedback från advokaten. Han kände att den unga kvinnan inte förstått. Han kände sig väldigt ensam.
På tåget hem till asylboendet i Arboga, läste han sitt nya Testemente på persiska.
"Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver och vinlägg er om gästfrihet."

En fluga på väggen

Stämningen i det av traditioner tyngda sammanträdesrummet var förtätat. Allvarsamma män och kvinnor satt tyst och tittade på varandra. En äldre dam kädd i grått och med en ljusblå halssjal chikt draperad runt halsen tuggade förstrött på bit Tarragonechoklad.
Lite i skymundan satt en äldre herre och ritade krumelurer på agendan. Med sorgsna, men ändå vänliga ögon, tittade han runt på de församlade.
Den store ledaren stod bakom sin stol och talade inspirerat om hur deras gemensamma förening verkligen skulle kunna förändra närområdet till ställe med kraftgivande smultronställen. Han talade om hur kulturen borde ges en mer betydande och mer framskjutande position. Han ville forma ett närområde, där alla hade en roll att spela. Där ingen var förmer än den andre. Ingen skulle sko sig på den andre. Förtryck av den svage skulle förpassas till garderobens malpåse. Ett närområde vars lysande stjärna skulle vara fritt från moraliska tvetydigheter.

Den unga kvinnan, med det gnistrande pärlhalsbandet läste förstrött i lokaltidningen om hur den store ledaren hade begärt ersättning av föreningen för inköp av ett par cykelbyxor, som han bevisligen hade fått i gåva. Hon läste om hans krav på ersättning för en dator i hemmet, medan kvittot han lämnat in var för en Nintendo spelstation.
Hon puffade lätt på sin grannes arm och visade tidningsartiklarna. Grannen, som var en stridbar person och nog hemskt gärna själv ville vara den store ledaren, läste ivrigt och girigt .
- Men, sa han när den store ledaren avslutat sin programförklaring för närområdet, hur förklarar du denna stora skillnad mellan vad du vill göra och hur du verkligen handlar. Vad är detta för något om ersättning för cykelbyxor du fått i gåva? Varför begär du ersättning för sonens spelstation?
Den äldre herren i hörnet, som ivrigt ritat krumelurer på sin agenda, tittade upp. Han såg hur samtliga närvarande stelnade till. Några rättade förläget och nästan skamset på sin sittställning.
Den store ledaren tittade med flammande kinder på sin rival om ledarskapet.
- Har jag eventuellt gjort något fel, så får jag efter genomgång och nogsamt efterforskande rätta till. Men det ska inte skymma den kamp vi vill föra mot fifflare och moraliskt förfall!
Debatten startade. Upprörda röster blev allt mer högröstade. Även de som vid frukosten intalat sig själva att de skulle stödja den store ledaren vacklade. Pratade han inte med kluven tunga. Tyckte han verkligen inte att han gjort fel, även om han sa att han eventuellt gjort fel.
Den äldre herren, som satt lite i skymundan och ritade krumelurer på sin agenda, talade med en klar röst, som ficka alla att tystna...
-Den som är utan fel röstar för ledarens avgång!
De församlade i sammanträdesrummet tyngt av traditioner tittade på varandra och en efter en lämnade de rummet. Till slut var bara den äldre herre och den store ledaren kvar i rummet.
Med sorgsna ögon som också utstrålade kärlek sa den äldre herren:
- Kamrat var är de som anklagade dig?
Den store ledaren tittade sig omkring och sa:
- De har visst gått!
- Gå du också, sa den äldre herren, och låt bli att ljuga och fiffla i framtiden!
Den store ledaren rättad förläget till pressveckan på byxorna och gick med böjt huvud ut ur rummet!
Den församlade kåren av företrädare för den lokala pressen väntade med iver på ett uttalande!
Den store ledaren sa:
- Jag ska gå!

I ett sammanträdesrum tyngt av tradition, satt en ensam äldre herre och ritade krumelurer på en agenda.