Promenad bland kinesiska turister och skattgömmejagande pensionärspar.

Det har regnat ganska mycket i natt, konstaterade vi när vi anträdde den första av dagnes promenader.
Solen svettades av ansträgning, när den knuffade undan några sömniga regnmoln.
Vallbytundran låg öde och tom. Nja inte riktigt! Nu ska skrivaren inte undanhålla sanningen. Ett äldre par vandrade mellan papperskorgarna. De tömde dessa förvaringsgrejer på såväl plåtburkar, som plastflaskor. Med välfyllda plastpåsar vandrade de vidare mot nästa skattgömma!

Solen har vunnit i sin kamp mot morgontrötta regnmoln. Generöst öser den solvärme över Vallbybloggaren och numer flämtande sambo. Framkomna till hotellplan möts han av en märklig syn. Ur hotellets innersta strömmar en strid ström av kinesiska turister. Par om par vandrar de den korta biten mellan hotell och turistbuss från Estland. En buss som är dekorerad med djungeldjur på gul bakgrund.
Likt djuren en gång inträdde i Noas ark inträdde kinesiska turister två och två in i den väntande bussen. Övervakade av en ung reseledare, som med block och visselpipa såg till att ingen hamnade akterseglad i Väsyerås. Allvarsamma turister från Kina har sett ännu ett hotell och noterat att hotell de är sig bra lika!
Så seglade bussen iväg mjukt gungande over de ojämnheter som finns i en gata, som håller på att förstärkas för kommande lokaltrafik. Nu är platsen fri och tålmodigt ihärdigt bittjas papperskorgar av ett äldre par på morgonpromenad.
Hemvägen avlöpte lugnt och fritt från möten. I vart fiall till vi kom till skateboardbanan. Där mötte vi en äldre man med rötterna någonstans i Turkiet.
- God Morgon, hälsade han, jag är på väg till kyrkan!
- God Morgon, svarade Vallbybloggaren.
- Jag måste säga, sa han på stapplande svenska, är lite besviken på min sonson.
- Vadan detta?
- Jo han vill inte gå till kyrkan. Han menar att det är bortkastad tid. Han säger, att han vet att det inte finns någon Gud.
- Det är många, som säger så!
- Jag talar om att det inte handlar om att veta. Det handlar om att tro eller inte tro.
- Det ligger en sorts klokskap i det påståendet.
- Jag säger till honom att om vi vet att det finns en Gud eller säger att vi vet att det inte finns en Gud, då är det lätt att säga, att den som inte vet vad jag vet är idioter.
- Det kan ligga en sanning i vad du säger. Vet vi, är det lätt att vi ser oss förmer än andra. Men tror vi eller inte tror så lever vi hela tiden i dialog med vad som händer. Prövar, tar till oss, förkastar!
- Jag förstår inte riktigt vad du säger, sa den gamle mannen och strök med ovansidan av handen över mustaschen.
Vallbybloggaren försökte förklara igen vad han menade och insåg att inte heller han förstod riktigt vad han menade.
- Jag vet bara, sa den gamle, att vi kan inget veta om Gud förrän den dagen då vårt liv tar slut. Men ett vet jag, att då kommer antingen den som tror eller den som inte tror att bli väldigt överraskad!
-

Bland regndroppar och japanska turister

Tänk att ett helt år förflutit sedan Vallbybloggaren inträdde i skrået av vitala pensionärer. Kan konstatera att inga ny krämpor har välkomnats. Bara de som tillhör årsmodellen. de har jag i och för sig haft ganska länge, så dessa krämpor betraktar jag numer som goda vänner.
Morgonens promenad företogs kryssande mellan fallande regndroppar och vimlande turister från Japan. Den goda dagen finns där någonstans mellan regndropper som faller. Sambon, luden av födsel och ohejdad vana, nosar försiktigt på regnvått gräs. Totalt okänslig för Vallbybloggarens längtan efter ännu en kopp kaffe fördröjer han utevistelsen sniffande.
Vallbytundran är ännu iavsaknad av liv och häftiga rörelser. Oattackerade,  befriade från välgångsönskningar vandrar vi stenbelagda gångvägar. Den magiska solnedgången från igårkväll är bortspolad av ett stilla juniregn, som strilar från himmeltäckande moln.
Framkomna till hotellplanen är stillheten ett minne blott. Här körs det medhäftiga vägmaskiner, som tydligen arbetar för att förstärka körbanan för framtida busstrafik. Blandat med vägmaskinernas buller hörs ett tjattrande av obegripliga ord. Under hotellentréns baldakin står ett dussintal japanska turister beklagande sig över vädrets ovilja att värma även en frusen japan. Med tydlighet framgår att dessa exotiska gäster på Vallbytundran i vart fall planerat för lodrätt bevattning. Färglada regnkläder häljer dessa japanska kroppar. Att de inte riktigt litar på dessa plaggs täthet, står klart, då de vägrar lämna det regnskydd som hotelentrén bjuder.
- You don't like the swedish summer?

Vallbybloggaren försöker vara verbalt social. Detta försök röner dock föga framgång. Ingen tycks tala det språk, som Vallbybloggaren så ivrigt försöker använda. Efter ett tag lyckas vi dock kommunicera så mycket, att de hyser viss agg till den busschaufför, som skulle komma med en buss redan för 30 minuter sedan. Vi skiljs åt med förhoppningar att bussföraren ska kunna kryssa fram mellan bullrande vägmaskiner.
Vallbybloggaren tycker att det är jobb nog att kryssa mellan regndroppar. Sambon instämmer med ett vänligt gläfs. Undrar om inte han med längtar en kopp kaffe den regniga junimorgon.
Undviker kryssandet mellan bullrande vägmaskiner och tar en annan väg för att fullborda morgonens bevandring av Vallbytundran.
På hemvägen konstateras att ännu går ett fåtal barn till skolan. Eller kanske är det till något fritidshem som deras våta vandring har som mål.
Nä nu har jag motionerad såväl luden sambo som ökat midjemått. Nu får det räcka  med kryssandet mellan regndroppar, bullrande vägmaskiner och turistande japaner.

Någon stans där mellan fallande regndroppar finns den goda, fina dagen!