Minnet försvinner fort som en avlöning.

Mellan spridda skurar vandrar Vallbybloggaren och sambon. I görligaste mån så undviks regnväder. Trots två badhandukar och ivrigt torkande med dessa, så har sambon ett överskott av vatten i pälsen, som han med nästan extatiska skakningar begjuter väggar och golv med.
Så det blir helst i torrväder, som vi vankar Vallbytundran fram.
På förmiddagen, innan förmiddagskaffet, hamna vi bakom ett gäng ungdomar. De hälsade vänligt och uttryckte sin beundran för pälsbeklädd sambo.
De fortsatte sin vandring ett par meter framför sambon med förare. När de nu börja prata med varandra, så övergavs vallbydialekten för en mer korthuggen staccatosvenska. Varje stavelse gavs ungefär samma takt. En aning skorrande hördes när de använde bokstaven R. H gavs en guttural touch, som förde Vallbybloggarens tankar till besök i beduintält.

Längre fram på promenaden stötte vi samman med den gamle restautören, som beklagade sig över att minnet inte var vad det varit.
- Det jag ska komma ihåg, sa han, men minnet försvinner fort som en avlöning!
Han berättade om sin hund som utvecklat en förmåga att fånga gäddor i Mälarvassen. Det var en rekordelig hund som högg när man sa hugg och satt still när man sa still, berättade han!
Det stod inte på förrän plötsligen Hasse med Pelle stod mitt ibland oss.
- Hejsan grabbar, sa Hasse med Pelle, på sjungande dialekt som avslöjade hans bergslagsbakgrund.
- Jasså står ni här och gör ingenting!
- Jo, sa restautören, vi har just kommit fram till att vi är lika gamla. Båda är vi 47-or!
- Jasså, Hasse med Pelle, jag är 52-a jag!
- Bara barnet, sa den gamle restautören!

- Har ni sett tanten med rullatorn, sa Hasse med Pelle, hon är bra dålig nu. Kan inte gå. Pelle och jag brukar gå dit och då får pelle ett kex.
-Nej det var ett tag sedan, sa vi, tilltalade, nästan samtidigt!
- Å hunden hennes är borta nu, fortsatte hasse med Pelle!
Det var då jag begrep att han hade fortsatt konversera tyst och nu var inne på tant nummer två! Innan fler tanter blev involverade i hans utläggning, försökte Vallbybloggaren få in honom på andra tankebanor.
Men se det var svårt det, men man har sina knep!
- Å snart blir det OS, sa Vallbybloggaren!
- Du det blir bra det, då får vi titta mycket på teve. Sport är trevligt! Till och med Pelle brukar följa sportsändningarna med intresse!
-Har ni vägarna förbi och vädret tillåter, så tar vi en pilsner på altanen, sa restautören, som glömt det vi pratade om.
Minnet försvinner fort som en avlöning!

" Wednesday Morning 3 A.M:"

Det var med viss förväntan, som Vallbybloggaren iklädde sig lämpliga fotbeklädnader och med ivrig sambo påbörjade en sen dräneringspromenad.
Nog skulle de mötas av såväl pukor som trumpeter. Nog skulle vaktparadsmusik taktfast spela någon marschvariant av "So Long Frank Lloyd Wright". Fyrverkerier skulle väl lysa upp himlen ovan Vallbytundran.
Jo-Jo tänkte han, en riktig festdag skall vä'l avslutas på ett riktigt cellsamt sätt, nu när herr Ma fått ett fint pris.
Men icke!
Pukor och trumpeter lyste eller heter der ljöd med sin frånvaro. Vaktparadsmusikanterna tycktes ha helt andra saker för sig denna tisdagkväll. Möjligen satt de hemma på kammaren och polerade pickelhuvor och gyllne revärer.

Ur Vallbypizzerians djup steg Mrs Robinswon ut och hälsade sirligt på de fåtaliga nattvandrarna. Hon hälsade på "The Only Living Boy in New York", som av någon outgrundlig anledning satt på en träbänk vid Vallby Centrum. Av de av mättnad smackande ljuden, som följde de sista pizzeriabesökarnas sorti så försod både sambon och Vallbybloggaren att Pizzabagaren väk förstod hur att "Keep the Customer Satisfied".
Vallbybloggaren vill inte på något vis ta åt sig ens en bråkdel av äran för att Paul Simon änteligen fått ett välförtjänt Polarpris i musik. Men erkänner gärna att polarprisjuryn genom ären fått flera email om lämpligheten att sluta slå dövörat till och verkligen premiera Paul Simon. Han som inte bara byggde broar över upprört vatten utan slog musikaliska broar till såväl latinamerikanska musiktraditioner som till afrikanska dito. Suverän melodibetvingare. Nyansrik textförfattare som fångat nutid!
Sambon tyckte att det verkligen saknades lite feststämning denna kväll, men gjorde inte heller han något större väsen av sig.
I avsaknad av pukor och trumpetor.
I avsaknad av fyrverkeri och vaktparadsmusik.
Kvällen firar Paul Simon men dess alldeles egna version av "Sounds of Silence"

Löftenas afton eller en dans för hopplösa

Vallbybloggaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen.
Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan igår hade småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd.
För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Vallbybloggaren kände att rent mordiska tankar väcktes i de mer primitiva delarna av hjärnkontoret.
Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare.
En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker sambon en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger sambon, men dessa UFO-ljud och UFO-ljus ger mig stora skälvan!
Vallbybloggaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att sambon lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Han tänker på mötet häromdagen, då en vän vid det personliga sammanträffande talade om:
-  Nu ska jag gå och klippa mig!
- Det ska du väl inte, sa Vallbybloggaren. Har du inte tänkt på vilket tokigt uttryck det är!
- Det har du så rätt i, sa vännen småskrattande, kunde jag klippa mig själv hade jag ju lika gärna kunnat stanna hemma!
Det är sådana replikskiften, som gör förmiddagen småfnissande!

Vallbybloggaren tänker på gårdagens tevebagatell, med svenska komiker från fem decennier. Vilken elegans i replikförningen. Vilken snabbtänkthet! Vilken primadonna! Här har dagens skränfockar till babblande  komiker mycket att lära.
Det var allt bra mycket roligare förr, när elegans och fyndighet torgfördes istället för skränande plumpheter.

Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden.
Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften.
För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

GOTT NYTT ÅR!

Vallbybloggen goes worldwide

Gårdagsmorgonens krispiga frostighet förbyttes raskt under det sistlidna dygnet till ett mer fatt vårvinterslask. För oss som har långhåriga sambos är blöt väderlek inte så roligt. Sambos har för vana att sprätta med tassarna så att undersidan av sambos förvandlas till en lerig pälsvälling. För att åtgärda detta skulle väl normalt en dusch rekommenderas. Men när sambon består av 40 kila atletiska muskler och dessutom hatar att begjutas med vattenstrålar inomhus, så hamnar man i ett dilemma.
Endera kan man ta kampen. Med försiktigt våld och sambomutor förpassa 40 kilogram levande massa till badkaret. Vallbybloggaren väljer dock en enklare utväg. Han förser sig med en vattenspruta modell sprayflaska och ett stort badlakan. Krypande på alla fyra så påbörjas så underredstvätten av sambon. Underligt nog så accepteras denna underredsbehandling. Antar att det killar skönt på magen!
När man så frotterat sambon och förvissat sig om att det mesta av regnvattnet försvunnit från sambon, så tilläts sambon ingång till trevna stugan.
Väl inkommen påbörjar så sambon någon form av häftigt skakande krigsdans, varvid hallgolvet förvandlas till en mindre insjö. Väggarna i samma utrymme blir våtprickigt. Nu startas så tvagning av hallgolv ovh hallväggar. Sambon tittar förvånat på, men sträcker snart ut sig i sin fulla längd och gnuggar behagfullt ruggbehåringen mot bästa mattan!
Vallbybloggaren hoppas att det nu ska dröja ett tag innan ny dräneringspromenad måste påbörjas!

Sedan Vallbybloggaren påbörjade denna blogg har över 11000 sidor lästs. Besökare från 30 olika länder har besökt bloggen. Nu vet Vallbybloggaren att denna siffra kanske inte stämmer, utan i en del fall så kopplas internetanvändare upp mot servrar i andra länder än sitt eget. Men dock... Vallbybloggen är internationell!

Det är inte tätt mellan spridda skurar

Vallbybloggaren har haft en period, då han inte satt ord på pränt i denna blogg!
Att skriva blogg har sin tid och att inte göra det  har sin tid!
Nu ska han dock bättra sig något! Huruvida det är en förbättring torde dock kunna diskuteras.
Att leva sitt liv i en tid så rik på teknologiska landvinningar,
som hjälpt honom att  sträcka ut händer mot det ogripbara,
.. så är det nu tid att leva!


Nu ska vinterfåglarnas frusna sång få låta på riktig och inte i digitaliserad form!
Debatten bland de till riksdag och andra församlingar kommer fortsätta,
ord och tillmälen studsa mellan debattsalarnas väggar!
Inget kommer att förändras i det vi kallar verklighet,
mer än att Vallbybloggaren ska lyssna till den symfoni som komponeras av de än så länge fåtaliga rimfrosttonerna arla om morgonen .
Den sången kommer att låta, som nyblommade frostrosor på immiga fönster
och natten kommer att vara ljus.. som längtan till sommaren är! 

I övrigt kan noteras att en del talesätt förändras i takt med att vår vardag blir mer färgad av de kulturer vi mött på våra resor och av de kulturer som rest till oss.
Att ta skeden dit man kommer, är ju en sedan länge känd förändring av ett känt talesätt.
Vad som menas med att "Mota Ahmed i grind" är mer omtvistat. Inte har detta talesätt samma betydelse för garbdinnationalisterna, som det har för den immigranter , som gjort det till sin variant.
Häromdagen föddes så ett nytt talesätt, som en variant på ett mer känt sådant.
Det var en man i yngre pensionsåren, som bannade det faktum att toalettpappret tagit slut på den offentliga bekvämlighetsinrättning han besökt.
Hans kamrater undrade hur han löste den problematiken.
-Jo ser ni, Man "Fick Ta EDET i Egna händer"!

Morgonfundering

Tidig morgon på Vallbytundran, inte ens tomten är vaken. Måhända är detta påstående en smula orättvist mot tomten, då hans aktiva period vi inte hunnit fram till än.
Hursomhelst!
Vallbybloggaren och sambon anträdde den tidiga dräneringspromenaden med att skälla på grannhunden, som hade fräckheten , i all sin litenhet, att mopsa upp sig. Eventuell läsare förstår säkert att det var sambon som skällde och inte vallbybloggaren. Så nu är den eventuella tvivelaktigheten utredd.

Vallbybloggaren funderade på hur det kommer sig att svenska domstolar dömer till den berusades fördel. I en nyligen offentliggjord utredning påvisas att ju högre berusningsgrad i olika trafikmål ju lägre straff. Vallbybloggaren kan inte förstå hur, man genom att frivilligt försatt sig berusat tillstånd, ska kunna anföra detta som förmildrande omständigheter. Det borde väl vara tvärtom?
Framför man ett fordon i berusat tillstånd är man ju mindre tillräknelig som förare av fordon. Rent av handhar ett livsfarligt vapen! Borde inte straffet bli större? Borde inte vapnet/fordonet beslagtas?

Hunnen så långt i funderingarna hade vi passerat såväl ICA-affären som församlingsgården. Hotellets förgård var tömt på aktiviteter. Inte ens på bilgatan som skär som en filékniv genom bostadsområdet förekom någon aktivitet. Den tidiga morgonens kyliga vindar letade sig upp innanför byxbenen ocg gav föraningar om kommande bistra kölddagar.
På hemvägen funderade vallbybloggaren på det stora antalet "sitcoms", som olika tevekanaler fyller sina sändningstablåer med. Möjligen kan det bero på tilltagande senilitet, men vallbybloggaren finner alltfler av dessa tråkiga. Han kan i och för sig känna viss empati för rollkaraktärernas taffliga, nästan pinsamma reaktioner på vardagliga händelser. I ett ögonblick av klarhet tycks han dock förstå att det är dessa taffligheter och pinsamheter, som ska vara humor... situationskomik.

Precis hemkommen påminde han sig att snart är det dags för skidskytte i teve. Man kan bara hoppas att kanalernas sportkommentatorer också i år ska häva ur sig föga övertänkta kommentarer. Han minns med magfniss kommentatorn, som förra året utbrast, vid en spurtuppgörelse mellan en svensk och tysk skidskytt:
- Jag hoppas att svensken knäpper tysken på upploppet!

... å snart är det fars dag i Sverige

Denna kyliga novembermorgon hände det sig, att Vallbybloggaren och sambon tog en promenad ute i det fria. Vi vandrade på gångbanor och korsade bilvägar. Det ska skrivas, som redan den uppmärksamma skatan noterat, att sambon frekvent valde gräsmatta som underlag för sin promenad.
Tydligt är att denna nästan nollgradiga morgon inte lockade folkflertalet till tidiga promenader. Det var folktomt. I och för sig kunde vi på håll se en hundägare med tillhörande hund tikta in sig mot husen på Enkel- och Förstuguvägen.
På bänkarna  utanför hotellentren satt en man och mötte morgonen med en kopp kaffe och blossande en cigarett. Då vi passerade hälsade han glatt och  undrade vad det var för ras på sambon. Efter klargörande på den punkten började vi småprata.
Han skulle återvända till en stad i södra Sverige. Han var änkling sedan många år. Det var väl inte alltid så roligt att återvända hem till ett tomt hus, nu när barnen var utflugna och levde sina egna liv.

- Jo, men de kommer väl att besöka dig en stund på söndag. Det är ju fars dag!
- Jag vet inte det, sa mannen på bänken, tror inte den dagen betyder speciellt mycket för dem. Visserligen kommer nog dottern att ringa och lyckönska, men i sig det gör hon varje söndag. Själv försökte jag alltid åka till min far på fars dag, men så är jag en annan generation. Som ung gick jag i söndagskolan i EFS-kyrkan och vi fick noga inpräntat "att man ska hedra sin fader och sin moder", annars kunde det gå illa.
- Och den lärdomen menar du, sa Vallbybloggaren, är inget som dina barn anammat ?
- Jag vet inte, måhända den ene av sönerna, han brukar faktiskt vara duktig på att komma ihåg. Men de andra två är involverade i någon amerikansk andlig rörelse, där familjebegreppet något förskjutits!
- Förskjutits, frågade Vallbybloggaren.
- Ja, verkar som den rörelsen uppmanar sina medlemmar att de har rätt ställa krav på hur deras närmaste ska vara och bete sig. Om de inte gör det så ger det tydligen pluspoäng att exkludera dem!
-  Det låter som dina söner i den där rörelsen gett sig själva tolkningsföreträde till faders- och moders-begreppet. Därmed så behöver de inte "hedra sin fader och sin moder"!
- Ja, ungefär så har jag förstått det med, sa mannen på bänken, min dotter, som bor lång bort i främmande land, sa att hon uppfattat det så att familjen är en annan än den hon kände samhörighet med.
- Så nu ska jag påbörja dagens försäljarrunda, sa mannen på bänken, jag tackar för pratstunden och ta hand om sambon!
Vallbybloggaren och sambon fortsatte sin promenad. Han funderade på det mannen berättat och undrade hur en andlig rörelse kunde förmå sina medlemmar att agera exkluderande!

När de kom hem till trevna stugan, så välkomnade dem tomheten!

I tristhetens händer

Med viss manipulering, av sambons vilja att gå ut. lyckades Vallbybloggaren uppskjuta första dräneringspromenaden med gott och väl 30 minuter. Visst kostade det ett digestivekex med leverpastej och lite dragande i "lektrasan".

Till slut vann dock sambons behov.
Vi lämnade trevna stugan och inträdde i en fuktig morgon. Regndropparna fanns där, men det regnade inte.
Ensam promenad. Ännu sover Vallbyborna. Inte ens de morgonpigga områdesstädarna hade påbörjat sin dag.
Vallbybloggaren och sambon passerade ett tidningsställ med gratistidningen. Kan ju inte påstå att journalistiken når några större höjder i detta tryckalster, men det har ett dagligt Suduko. Trevligt, lite finurligt sällskap till frukostkaffet.
Vid hotellet, det så decentraliserade hotellet, hade tidiga konferensarrangörer ankommit. Ur bilens innanmäte släpades utställningsskärmar och kartonger med förmodade konferensmappar.
Morgonpromenaden gick via Svalgången och ut på Fatbursgatan. Förutom de verksamma vid hotellingången var promenaden mötesfri. Inte förrän vi kom till den malplacerade busshållplatsen vid Servicehusets varuintag  gick det att konstatera att morgonen inte längre var mötesfri.
Vid Servicehuses entre hade den äldre herren, som tidigare mötts som resenär och kontaktköpare med kanelbullare. Han underhäll ganska högljutt en äldre herre med rullator, om hur äldreomsorgen borde utformas i staden. Han visste, för han hade kontakter. Vilka dessa var hörde dock aldrig Vallbybloggaren eller sambon.
Vår promenad fortsatte ner mot Vallbykyrkan, där snart Second Hand-butiken nya lokaler är färdiga.
En grå trist morgon.
Morgonen lika tråkig, som en modern tråkig gudstjänst i någon kyrka!

Inte då, retar det!

Vallbybloggaren och sambon njöt en småkylig promenad på Vallbytundran. På håll såg vi Bertil med Willy. Liksom Vallbybloggaren med sällskap var de ute på dräneringspromenad. Arla om morgonen kan sambos med tillhörande koppelhållare ses på dylika uppdrag. Koppelförsedda sambos haver för vana att uträtta sina behov utomhus till skillnad från koppelhållarna. De koppelförsedda brukar inte vara så bra på flerordiga meningar, därför ges ofta tillfälle för koppelhållarna att försvinna in i sina egna tankar. Måhända är detta mer vanligt hos Vallbybloggaren.
Han hade under morgonen känt en viss frustration över en nyhetsuppläsare på teve. Den kvinnliga nyhetsuppläsaren hade på ett 45-sekundersinslag lyckats få med ordet "alltså" sex gånger. Vallbybloggaren vet ej huruvida detta är ett utslag av den vresighet som vissa äldre exemplar av den mänskliga rasen tycks förses med. För sig själv menar han att det snarare är en frustration över ordknapphet hos det uppväxande släktet.
Själv är han ju helt befriad från den egenheten, som gör att man retar sig på andras ordval och maner.
Han brukar aldrig bli uppretad av att vissa unga herrar bär byxor vars skrev tycks ha hamnat mellan knäskålarna. Aldrig har han retat sig på att unga kvinnor förväxlar bälten med kjolar. Hans föraktfulla fnysande ska definitivt inte tolkas som ett misstyckande och utslag ålderdomens vresighet. Nej han hävdar att det är hans eget estetiska sinne, som är orsaken.
Nu vet ni eventuella läsare vad som rör sig i hjärnvindlingarna en tidig dräneringspromenad på Vallbytundran.
Om det gör er dag bättre har han dock ingen aning om!

Vallby på tapeten

Rubriken i sig ett underligt uttryck. Att vara på tapeten säger man väl om något som har uppmärksammats eller ska uppmärksammas. Nu har det inte denna gång varit något positivt, utan rör si om ett grovt brott i hyreshusen på andra sidan dungen från hotellet.
Återigen har det visat sig att det finns en viss typ av den mänskliga rasen, som anser att de har rätt att bruka våld på andra och ta saker från andra. I dessa kretsar av den mänskliga rasen tycks det ge social status att våldföra sig på andra och andras egendom.
Vallbybloggaren och sambon träffade en äldre dam, som sa att hon blev så arg när hon hör om hur dessa människor beter sig.
- Det ska du veta, sa hon uppbragt, kom de till mig så klappa jag till dem med kryckan! Har man uppfostrat ungar, så vet man hur man ska tas med dem, då de inte lyssnar! Du ska veta att en av ungarna blev så rädd, att han gömde sig i ett körsbärsträd, så jag klättra upp efter honom och tvinga ner honom.
Nu är alla inte sådana järnladies, utan andra, som vallbybloggaren och sambon pratade med, menade att man får bruka det vett man fått och inte försätta sig i svåra situationer. Andra och de är i majoritet, säger att Vallby är en trevlig stadsdel och att de känner sig trygga här.
- Min hund är inte så stor, men blir den hotad så nog kan den ettrigt försvara sig, sa en annan medvandrare denna dimmiga oktobermånad.
Grymheter inträffar inte så ofta på vårt bostadsområde, utan för det mesta är här lugnt och tryggt!



Det ordnas en hel del för oss Vallbybor. Nu i veckan ordnas en träff för sextioplussare.
Vallbybloggaren får nog gå dit och få en polska

Solen glimmar blank och trind...

... så skulle nog Carl Michael Bellman talat, om han denna morgon satt sina tassar i Vallbybloggarens täppa och kisat mot sydost! Men därvid torde alla likheter med denna morgon och ovan nämde Bellman upphöra. Varken vattenspeglar eller höbåtar, vare sig en Mowits eller en Ulla Winblad stod att upptäcka på Vallby denna frostnupna morgon. Inte ens en fjäril vingad syntes på Vallby!
De vidsträckta gräsmattorna liknade mest frostig päronglass!

Ester syntes inte ansa astrar, ty nog hade Frosten Berövat Esters Astrar Dess Gestalt. En ramsa som vallbybloggaren mindes, då han möttes av morgonfrosten.
Nyheterna från den stora världen, långt utanför Vallby, kablade ut att ännu en arabisk despot drogs fram från underjorden. Någon tog saken i egna händer och ändade Khadiffis liv. Vallbybloggaren, hur illa han än tyckte om de handlingar som Khadiffi gjort, menar att en rättvis rättegång hade varit att föredra. Inte minst för att ge tid for det libyska folket till läkning.
Mer nära har  två uppmärksammade våldsdåd utförts. I det ena fallet har man tydligen tagit två illgärningsmän till fånga. I det andra fallet misstänker man att ett barn utfört illgärningen.

Världen är allt bra konstig! För att få som man vill är man så snabb till att förkorta andra människors liv!

I Vallbybloggarens hjärnas irrgångar växer en sorgesam melodi fram! Han hör den tydligt. Han hör den smärta, som blå toner skildrar. Han hör den förtvivlan som disharmoni förmedlar. Han sätter sig vid keyborden och förbannar de fingrar, som inte kan finna de toner, som så tydligt ljuder i hans inre!

Även liten grop kan fälla äldre dam

Långsamt, trevande söker Vallbybloggaren orden. Dagen har gett den första riktiga höstkänslan. Strax under 10 grader. Blåsten smeker rasslande ännu lövrika träd. Fåglarnas kvitter har tystnat. Förmiddagen tyst!
Vallbybloggaren och sambon har övergett trevna stugans värme och kaffe.
Hade det inte varit för sambons morrvädjande klagan och bedjande blickar hade han stannat kvar i sängens trygghet.
Det ska genast sägas att också utelivet en sådan här första riktiga höstdag har sina fördelar. Blåstens förmåga att finna sin väg innanför skylande persedlar väcker även den tröttaste förmiddagsvandrare. Luften känns frisk och de sällan förekommande regndropparna skyndar på stegen.

Det trägna paret passerade en av Mimers miljöbodar och riktar stegen mot Vallby Centrum.
Då ser vi henne på håll. En av Vallbys "järnladies". Hennes ålder överstiger vallbybloggarens med säkert 35%.
Hon en av de många som föredrar att gå och handla själv. Vi brukar byta ett par ord då och då när vår vägar korsas. Den äldre damen har vid flertalet tillfällen hyllat den rollator, som gör det nöjligt för henne att komma ut och röra på sig. Idag var rollatorn tyngd av en stor kasse med matvaror.
Vallby bloggaren tittade bort för ett ögonblick. När han nästa gång sökte den äldre damen med blicken låg hon på marken och matvarorna spridda för vinden.
Skyndsamt nalkades vi den fallna damen.
- Gick det bra, frågade han , utan tanke på att det var en dum fråga!
- Jo tack, sa damen, jag föll mjukt. Men det är lite svårt att resa sig.
Likt en Tage Danielsson, som inte "kan se en kvinna lida", sträckte vallbybloggaren fram en stödjande arm. Damen kom åter på fötter och vi tittade båda två på den grop i asfalten, som orsakat fallet.

Vallbybloggaren plockade upp livsmedelsvaror, som gjort damen sällskap i fallet mot marken.  Han hjälpte till att fästa korgen, så att den inte skulle ramla av rullatorn!
Med ord av tacksamhet och med hjälp av rullatorn återtogs hennes färd mot hemmet.
Vi tittade efter henne och tyckte nog att gången var något stukad.
Hon har säker också en treven stuga.
Säkert med doft av kaffe och lavendel.

I skuggan av gryningen

Solen kämpade ihärdigt mot kvarvarande natt. Gryningen hade knappt börjat, när vallbybloggaren och sambon företog den första söndagspromenaden. Det den moderna människan oftast gör inomhus gör den moderna hunden, som hundar alltid gjort, oftast utomhus. Därfär är det en nödvändighet för sambohussar att företa utomhuspromenader båden arla som särla.
Vi hade passerat den stora lekplatsen på södra Vallby och var i sakta sniffande, nosande mak på väg upp mot det som benämnes som upplevelsepark. Tyst, nästan smygande, hördes en svag kvinnoröst gnola Carl Bobergs slagdänga "O Store Gud".

I en av de förstorade sittmöblerna såg Vallbybloggaren henne. En äldre dam satt med uppåtvända handflator vilande på knäna. Ögonen sökte, smekande konturerna av Vallbyskrapan, himmelska mirakler.  Hon var inte synbart medveten om vår närvaro.
Vi satte oss ner på en bänk en bit från henne. Vi följde, ja sambon visade tydligt intresse med, uppmärksamt . när hon "din värld beskådar, som du har skapat med ditt allmaktsord".
Utan förvarning sökte hennes blick mina ögon. Hon log. Rätade till den fotlånga klänningen och slätade ut slöjan. Det fårade ansiktet bar spår av ett långt strävsamt liv, medan ögonen lyste av ungdom och livskraft.
- Ja, jag är muslim, sa hon, men Jihad och intifador och annat sådant är jag inte mycket för:
Vallbybloggaren nickade instämmande, han hade nog förstått att hon var muslim.

- Visst tvivlar jag på min tro, som många andra, men, så sa min farfar, så är en tro utan tvivel farligt. Det skapar en ovanifrånsyn på omvärlden. Hindrar kärleken flöda från ett transparant hjärta. Det är i tvivlet jag kommer himmelen nära, fortsatte hon, därför är dessa tidiga söndagmorgnar viktiga för mig. Att alldeles själv söka den Gud, jag tvivlar på, när jag ser allt elakt som görs i Guds namn!

Vallbybloggaren och sambon log mot den gamla kvinnan. Vallbybloggaren på människors vis och sambon på hundars vis.
Vi hörde henne lågmält sjunga, när vi gick upp mot Vallby Centrum:
"... och all väsen mättas vid ditt bord, då brister själen ut i lovsångsljud"; Allah Ahkbar... O store Gud!

Höstflykt med Brittsommarförhinder?

De hade startat lågt upp i norr. Ledargåsen Konrad hade fört sin flock i perfekt V-formation över slottet i Gysinge . Han hade tagit sikte på Badelundaåsen och Vallbyskrapan. Med ljudligt gåssnattrande försvann 37 gäss i perfekt V-formation söder ut över Mälaren.
Det hade gått tre dagar sedan Vallbybloggaren och sambon ivrigt viftande tagit farväl av gåsaflocken.
Nu var det redan torsdag och Vallbybloggaren undrade hur långt söderut flocken hunnit. Måhända var de redan över det smälåndska höglandet.

Sambon spanade förvånat mot himmelen. Snart hördes det intensiva gåssnattrandet. Vi såg den perfekta V-formationen flyga in över Vallbyidyllen. Möjligen kunde en konfunderad underton höras i deras snattrande. De passerade vallbyskrapan på väg norrut!!!
Ledargåsen Konrad lät meddela, via flygpost, att att strax söder om Gusum i östergötland hade tvivlet infunnit sig. Det var något som inte stämde med gässens bondepraktika! Konfunderad Konrad hade villrådigt kliat den duntäckta skallen med en fjäderpenna. Sommarvarma vindar fick dem att vända om och återigen söka sig norrut.
- Ingen gås flyger söderut när sommarvarma vindar smeker vingarna, lät han meddela och tog sikte på Badelundaåsen och sedemera  Gysinge Slott.
Nu väntar Vallbybloggaren och sambon med spänning på när de i perfekt V-formation åter ska passera över Vallbyidyllen på väg söderut.

Nä, nu har vi inte tid och skriva mer. Nu ska vi ut och spana efter perfekta V-formationer fyllda med gäss.

Oktoberfest i München, men här hemma är det september

Vallbybloggaren i all sin fåkunnighet är ivrig att verka folkbildande.  I staden München pågår just nu den årliga ölfestivalen. Måhända kan det för Vallbybor och andra vara intressant veta var denna festival har sin upprinnelse.....
Den 12 oktober 1810 stod bröllopet mellan prins Ludvig och prinsessan Therese. Fem dagar senare, den 17 oktober, hölls en stor hästkapplöpningstävling för att fira detta bröllop. Platsen kom att kallas för Theresewiese, vilket förklarar att än idag denna fest kallas för ”dieWiesn”. Festligheterna blev firade årligen, med undantag för ofredsår eller epidemier. 1819 övertog staden München arrangemansansvaret.

Innehållet i festligheterna började förskjutas från hästkapplöpning till mer renodlat nöjesfält. 

Det var först i och med 1880 års festival som ”die Wiesn” kom att förknippas med öl. Tidigare rådde utskänkningsförbud. Efter 1880 kom resandet av de stora ölhallarna att bli den stora attraktionen.

Ölet som är bärnstensfärgat, alkoholstarkt och smakstarkt får endast bryggas av Münchenbryggerier.

Det sägs att numera omsätter ”die Wiesn” runt 10 miljarder kronor under de två veckor festen pågår och drygt 6 miljoner öl serveras i de stora öltälten.

Den äldre gentlemannen, som passerade husen vid proAros daglig verksamhet på Vallby,  hade säkert inte besäkt Münchens öltält. Han hade med stor säkerhet införskaffat dryckjom, som gjorde hans gång ostabilt rullande, på betydligt mer nära håll. Högt och tydligt förkunnade han med skrovlig alkoholröst:

- Finska pinnar är bara till för finnar! Danska Wienerbröd är bara till för danskar!

Svenska somrar är bara till för svenskar!

Han tittade uppfodrande på de vandrare han mötte, men ingen besvarade hans uttalande.

Möjligen noterade de tyst och eftertänksamt att rysk vodka bara är för ryssar och tysk ök bara för tyskar.

Själv valde vallbybloggaren att tillsammans med sambon styra kosan hemåt för att förbereda kvällens fotbollskväll tillsammans med  en god vän! Nästa år har vi varit goa vänner i femtio år...tänka sig vad tiden rinner iväg!

En skröna med anledning av inslag i morgontevemagasin

Utanför den lilla sjukstugan stod folk i rad. Så många av den idylliska stadsdelens innevånare ska få sin gratissil av vaccin mot den hotande årstidsförkylningen. I och för sig förefaller det föga troligt att någon bakterie eller bacill skulle råka hitta den lilla stadsdelen. Den syns ju knappt ens på de skarpaste satelitbilder.
Fru Epidemiologen Inga Smittén försöker med hjälp av sina pålitliga systrar att ordna kön, så att den inte ska påminna om folkmassa.
För det har hon lärt sig årstidsförkulningen  sprider sig i folkmassor.
Fast å andra siden, tänker Smittén nästan hörbart, är det ju inte lika farligt utomhus som inomhus. Beordrar därför sina systrar att se till att bara två och två får inträda i sjukstugan för sprutbehandling.
Hon målat ett plakat i grälla färger om att inte stå så tätt tillsammans... armslängds avstånd mellan paren ljuder parollen.
På Vallbybloggarens raka fråga var det är mest sannolikt att bli smittad av årstidsförkylningen, så svarar Fru Epidemiologen:
_ Jag för min del skulle nog undvika trängsel inomhus, säger hon förnumstigt, en öl får jag ta i hemmets lugna vrå om det på puben är fler än två! Fast å andra sidan kan ju familjen vara en trolig smittohärd, så trängre familjeliv bör nog undvikas det med.
Vallbybloggaren konstaterar att det är nog första gången på länge han upskattat enbolivet!
Fru Epidemiologen fortsätter sin folkbildande föredragning.
- Jag rekommenderar även att man avstår från kollektivtrafikåkande samt frekvent besökande av konserter, biografer och teatrar inomhus. Det är heller inte lämpligt att besöka dessa publika mataffärer för att handla. Skulle nog rekommendera torghandel tills årstidsförkylningen lagt sig.
Från stadens skolkontor har utgått ett edikt att skolan bör ha så lite lektioner som inomhus som möjligt, ett smärre penningpris utlovas till den lärare som förlägger mest undervisning utomhus. Friluftsdagar, studiebesök i skog och mark, ogräsbekämpning i skolträdgård (finns de kvar?) uppmuntras. Att detta inte bara berör klasserna i grundskola och gymnasium, utan också förskoleverksamhet understryks med röda versaler .

Vallbybloggaren är nyfiken på huruvida växelmynt, sedlar och dörrhandtag kan föra smittan vidare. Bör man ikläda sig plastvantar för att göra uttag i penningautomater?
- Såvida du inte har för vana att ihärdigt lukta på nämnda objekt eller oralt behandla dem , så behöver dessa företeelser inte utgöra någon större smittorisk, lugnar Smittén .
- Den indirekta smittan är inte så betydande, fortsätter Smittén, visst kan baskelusker överleva på ytor som dörrvred och annat, men utgör ingen större fara.

Någorlunda lugnad slår sig Vallbybloggaren ned under sin korkek och beskådar den ringlande kön av par på armslängds avstånd. Det är inte utan att tankarn går till berättelsen om Noak, hans ark och vattenströmmar som kom.

"... av fyrfota djur både rena och orena, av fåglar och allt som krälar på marken, gick två och två, hankön och honkön in till Noa i arken..."

Vallbybloggaren beskåda igen kön som går in till doktorn i sjukstugan, han höjde blicken över sjukstugans tak och såg regnbågen!

Vi går över daggstänkta gräs fallera

Ännu är gräsmattorna daggstänkta, när sambon och vallbybloggaren genomkorsar Vallby i sökandet efter punkter, som sambon gärna vill begjuta. En taltrast har under natten nått sitt livs slut och det är med stränga förmaningar, som sambon ombeds inte undersöka detta grundligt. Som daggen är förgänglig, menar många att livet är det samma. Nu gäller detta förståss inte Vallbybloggaren och sambon, för oss är bara morgonen en försmak på morgondagen.
En äldre herre  kommer cyklande med piasavakvasten  på styret. Troligen på väg till något ej avlönat entreprenöruppdrag. Han ler mot oss och säger, något förvånat:
- Jasså, är du ute med hunden?

Vallbybloggaren tittar nogsamt efter och finner en hund i ändan på kopplet. Han undrar för sig själv, vad den äldre mannen förväntat sig att det skulle finnas för något i ändan på kopplet! Måhända en tiger med kuperad svans eller kanske en en leksakslastbil med nötta trähjul?
Att det helt enkelt bara skulle vara en replik av artighet, föll aldrig Vallbybloggaren in. Det skulle vara att göra morgonens filosofiska funderingar alltför triviala!
Då vi passerat Vallby Centrum, står det inte på förrän vi når Hotellets förgård, där en stor samling människor samlats för att, med stor sannolikhet, deltaga i någon planeringsdag... hmm processdag heter det visst numer, eller annan konferenstyp. En person i den stora skaran var bekannt med Vallbybloggaren sedan tidigare och hälsade glatt med:
- Hej du det var längesedan! Har du klippt dig?
Att denna fråga ställes till Vallbybloggaren är måhända fullt adekvat, då han brukar sköta den detaljen själv. Men denna morgon kunde han med emfas svara:
-Nej! Det är inte jag som klippt mig utan frisören!
Hotellet uppslukade den stora skaran dagbesökare. Nu skulle de peppas med nödvändig införmation för att planeringen skulle bli verklighet, så att processerna skulle bli en del av det framtida värvet!
Vallbybloggaren  och sambon avslutade den tidiga daggstänkta promenaden. Väl hemkommen så företas en genomgång av sambons päls och se... där djuptsitter en fästing. Denna totalt onödiga insekt bortplockas och nedspolas...må den aldrig komma tillbaka!
Resten av förmiddagen funderas dte på vad ... har fäöstingar egentligen för existensberättigande!
De är ju ÄCKLIGA!

En filosof i vardande

Det har nu gått ett par somrar sedan detta hände, men på något sätt har det förblivit ett levande minne. Dte var på den tiden svärdottern bar barn både på utsidan och insidan.
Fadern, som växt upp på Vallby,  var lite upprörd över ett smideskonstverk, som prydde planen utanför trädgården. Han menade att det kan inte vara konst, för vem som helst kan ju göra sådant. Vallbybloggaren  hade en något animerad diskussion med ätteläggen om vad som är konst och inte.
Något slut på den diskussionen blev det aldrig, då Prinsessan återkallade honom till den påhittade verkligheten.
Vallbybloggaren reste sig sakta från sitt huksittande  och konstaterade att denna ställning var nog så ansträngande för gamla ben och gammal rygg. Men vad gör man inte för att Prinsessan ska få som hon vill!
Efter ett långt samtal om hur man bäst skyddar sig mot regn avlöpte mellan Skriftställaren och Prinsessan. Enligt henne är regnkläder, paraplyer med mera bara nys och onödigt. Det bästa är att ha med sig ett låtsashus, som man kan gå in i!
Plötsligt blev Prinsessan alldeles allvarlig. Anletsdragen slätades ut, de nästan obefintliga skrattrynkorna försvann. Hon tittar på Vallbybloggaren med stora klara  ögon!

"Farfar, hur gör man när man tänker?"

En blick på sonen klargjorde att detta inte var en ny fråga och att Prinsessan inte fått ett svar som hon var tillfreds med. Vallbybloggaren lät hjärnan gå på högvarv och kom slutligen på något, som kanske kan liknas vid ett svar. Inte tänkte han citera någon gammal filosof Cognito ergo sum... Jag tänker alltså är jag!
Det var ju inte det det gällde.

"Jo du, Prinsessan, jag tror att man pratar med sig själv inne i huvudet och bara jag själv kan höra de ord jag pratar."

Prinsessan tittade storögt på Vallbybloggaren och för stunden nöjde hon sig med det svaret!

Besöksjubileum

Vallbybloggaren är mycker väl medveten om det ringa läsvärde och obetydliga spridning hans blogg har i den digitala världen.

Dock, glädjes han varje gång han ser att ett nytt tusende  passeras i statistiken.
Han korkar upp en tidig årgång Ramlösa, höjer glaset mot lyckostjärnan i söder.

 

Sedan går det ett rykte på Vallby, att det nya runda huset i centrum kanske inte blir av alls eller i vart fall tycks bli avsevärt försenat. Tydligen har dels felbudgeterat och dels missat hur man ska göra upphandling för rivningsarbete. Nåväl till 2015 står det nog klart!

Tack till er som återkommande följer obetydligheterna på denna blogg!