I år var MINI-POWER MEET på Vallby verkligen Mini

Sedan jag och luden sambo började bevandra Vallbytundran har vi varje år märkt ett ökat antal bilar parkerade vid Vallbyhotellet under Power-Meet-helgen. Som mest, om jag minns rätt, var det över 50 bilar, som man kunde beskåda. I år har det varit en halvering. Bästa siffran under årets promenader var 27 bilar.
En av anledningarna sägs vara att det område där camping är tillåten har utökats.
En annan anledning kan nog vara att  tidigare besökare med medhavd dollargrin ändrat sig. De är numer välbeställda gifta personer, som besöker Power Meet med hustru och barn. Bilvalet är då stora stadsjeepar, stora sk Trucks, ofta med firmatryck och/eller Mercedesbilar med utrymme för hustru, barn och hund.
Även antalet husbilar har säkert ökat och då känns det kanske mer naturligt att härbärgera dessa på campingplats än på hotellparkering.
Denna förändring har medfört att Vallbytundran är mindre miljönedskräpat. Tomburkar från taxfree-inköp har minskat betydligt. Halvätna hamburger-take-away-påsar låser nästan mangrannt med sin frånvaro.
Samtal med företrädare för hotellet visar att det likt tidigare år är fullbelagt. Det tycks vara transportmedlen som helt ändrats.
Att besökarna till Power Meet är internationell understryks av att på parkeringsplats fanns 8 olika nationer representerade. Längst hade nog mercedesbilen från Portugal kört. Mest frekvent tycks bilar från Finland och Norge vara. Norge var nog också den nation , som hade flest bilar på släpvagn efter stora Trucks.
Måhända förändras nästa års besökare igen, då, den av hotellet ivrigt efterfrågade busslinje, busstrafiken ska angöra hållplats utanför hotellet. Eller nära hotellet.
Vi får genomlida ännu en vinter och uppleva ännu en spirande grönska innan vi kan ge svar på det spörsmålet.
Nu återgår livet på Vallbytundran till sitt vanliga slumrande stadsdelslugn.
För vallbybloggaren, som inte skall ha resa-bort-semester förrän slutet av augusti, väntar en tid då man måste vara lite påhittig för att få dagarna att gå. Man får vara tacksam för att det snart är dags för fotbollsEM för kvinnor, så del av dagen kan tillbringas framför teven.
På tal om teve, så kan det inte gå spårlöst förbi hur tevekanalerna ägnar sig åt bedrägligt beteende. Det finns en kanal som kallar sig TV4 sport, som en gång i tidernas begynnelse visade ett antal tittarupplevelser inom sport. Där visas, trots namnet, mest Realityserier om polisens vardag i England eller USA. Sporten har man flyttat till TV4 Sport EXTRA. En kanal som väl mer är en marginalkanal. Tennis från Wimbledon har flyttats till någon obskyr betaltevekanal. Inte undra på att lusten att tevetittandet blir mindre och mindre.
Genast frågar vänner man möter om jag inte har skaffat en smart-telefon med appar för alla dessa tevepublika sändingar.
- Jag har ingen smart telefon, jag föredrar att vara smart på egen hand, brukar Vallbybloggaren svara.
Nu ska vi ut och dräneringspromenera och vifta adjö till dollargrin, som ska skynda mot färjeförbindelser till Finland och europeiska kontinenten.
Lev väl och må denna dag ge er minnen som värmer under den långa mörka kalla vintern!

Nattligt försvinnande

Vallbybloggaren och luden sambo hade planerat in sen dräneringspromenad på Vallbytundran, så att den ej menligt skulle inverka på nattens begivenhet. Fotbollsfinal från Brasilien! En final med ystra fotbollslekare. Fotbollssparkare från Brasilien och Spanien, som alla utgör gräddan av fotbollssparkares elit. Möjligen skulle en Messi, en Rinaldo, den långe från Rosengård, en och annan tysk, engelsman kunna ingå i den illustra samlingen av sparkare.
Den ludne nosade intresserad på grästuvor både här och där. Frånvarande löpska tikars visitkort rönte särskild uppmärksamhet för nos, skapad för intressanta dofters upptäckande. Mellan doftpauser gick vandringen snabbt och målinriktad. Det var på hemfärden, som Vallbybloggaren gjorde en ovanlig upptäckt.
Magen skrek efter något att fylla den med. Han påminde sig om att den vanliga kvällsvarden aldrig kom till stånd. Någon bronsmatch med tillhörande straffdramatik hade förryckt schemat för intagande av föda. Han funderade länge och väl på vad som skulle kunna betraktas som lättare nattamat. Något direkt resultat nådde han aldrig.
Väl hemkommen till trevna stugan var obeslutsamheten densamma. Den ludne fick ett hudkex, som belöning för väl genomförd dräneringspromenad. Nu var det Vallbybloggarens tur. Han gjorde nogsam eftersökning i kylskåp. Inget fanns där som lockade. Frysskåpets innanmäte genomsöktes med frenesi och en alltmer skrikande mage. I ett hörn, dolt av fullkornshamburgerbröd och broccoliknyten, fann han en påse med chicken-nuggets. Den påsen hade han alldeles glömt bort. Den, påminde han sig, införskaffades för länge sedan, då en granne hade aviserat ett besök. Ett besök, som sedan inhiberades på grund av grannens samaritska läggning, följa en äldre släkting till akutintag på Centrallasarettet.
Vallbybloggaren startade fritösen och plockade fram en handfull nuggets. En enkel sallad med tomat, oliver, isbergsallad och fetaost blandades. En enkel dressing av craimefraiche, honung, senap och curry blandades till angenäm styrka och smak.  På avstånd hörde han tevens kommentatorer, nästan exalterade, förkunna att snart skulle det minsann hända. Drömfinalen! Årets match!

Medan nuggets muntert friterades fullde Vallbybloggaren ett glas med Ramlösa. Ni förstår nu hur sund han försöker vara. Tevebordeteller som man sa förr, soffbordet, rensades och dukades. Snart midnatt. Nuggets simmade, lätt guppande, på fityroljans yta. De fick torka på hushållspapper innan de hamnade på fatet med sallad och dressing. Det hela bars in till tevebordet. Orent sjunger sparkande världsstjärnor nationalsång.
Vallbybloggaren lutar sig behagfullt tillbaka i soffan. Han sluter ögonen, för att ta sats inför upplevelsen av att se en fotbollsmatch från Brasilien mitt i natten.
Han hinner tänka, att svanen måste vara den mest partipolitiska fågeln. Sen blir det svart!
Klockan 02.30 öppnar han åter sina ögon och förundras över att det då rakt inte är fotboll som visas på teven. Inte en elegant Iniesta eller en finurlig Neymar. Nä det är kostymklädda gybbar, som pratar om något, som i vart fall de tycker är viktigt.
Nåja, tänkte Vallbybloggaren, jag har missat en match, men nuggets from Chicken står mig åter!
Blicken söker sig till det välfyllda fatet! Inte är det chickennuggets som finns på tallriken, de är spårlöst försvunna! Han doppar försiktigt pekfingret i dressingen. Han slickar fingertoppen och erkänner för sig själv, den blndningen hade han lyckats med.
Men kycklingbitarna var borta. Han sökte på golv, han sökte på bord. Han sökte i kök, han sökte i teverum. Kycklingbitarna var mystiskt försvunna. Han var övertygad om att han inte ätit dem själv, för då skulle int emagen fortsätt kurra.
Försvunna chickennuggets, missad tevefotboll.
En svansviftande sambo kommer fram till besviken Vallbybloggare. Han lägger sitt huvud på sned och titar mätt och belåten på vandringskamraten.
- Tyckte det var synd att nyfriterade chickennuggets skulle förfars, sa han med ett belåtet rap och propsade på omgående utgång!