Visar inlägg med etikett vertigo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vertigo. Visa alla inlägg

fredag 16 november 2012

Fortsatt spaning

Vallbybloggaren och sambon sov länge denna morgon.
Vi lyssnade av senaste nytt då det gällde Fru H's försvinnande.
Terrängskorna påsattes samtidigt som smaken av äggsmörgås och kaffe gjorde sitt bästa för att inte bara vara ett minne.
Vår promenad på våta asfaltvägar gick förbi tidningslådan, där gratistidning kan hämtas.
Promenaden gick genom Källtorp och tillbaka mot Vallby Servicehus. Blicken sökte ovanliga färgskiftningar i skogsdungar.
Hur försöker man sätta sig in i en persons tänkande. Ett tänkande som inte löper i samma rationella banor, som de flestas tankebanor.
Piloter kan ibland uppleva, då de flyger genom tätt molntäcke, ett tillstånd då ord som upp och ner, höger och vänster förlorar sin betydelse.

Undrar om de som drabbas av denna "ålderns glömska" också går in i ett minnesmoln, där upp och ner, söder och norr förlorar sin betydelse. Där vänster och höger, öster och väster upphör vara riktningsord. Där dåtid och framtid flyter samman i ett enda kaotiskt evigt nu.
Tankarna svindlar medan vi fortsätter vår promenad mot Trumslagarbacken. Vi går in i skogen mellan äldreboendet och E18. På nästan bortglömda stigar vandrar vi och låter blicken söka. Ett rött, som fladdrar till bland täta snår Visar sig vara en plastpåse.
Sambon får upp et spår och drar med bestämda steg iväg ner mot Svartån till. En skrämd hare tar ett jätteskutt. Det är inte mycket hjälp man har av en sambo, som är mer intresserad av harspår och ekorrar, än att hjälpa leta.
Vi söker oss snart ut mot mer bebodda trakter och lämnar Trumslagarbackens vilda djungel bakom oss. Inget fanns där. Nu ska ju detta inte tas som en total sanning, då vare sig Vallbybloggaren eller sambon är tränade sökare. Men sex ögon ser mer än två......
Väl hemkommen efter två timmar i skog och mark och delvis på banade stigar på Vallbytundran, kan vi konstatera att vi blev leriga.
Underedsbehandling av sambo genomförs.
Underredsbehandling av vallbybloggaren  görs, medan kaffemaskinen puttrande brygger livgivande dryck.
Det moln som "åldrandets glömska" skapar flyter dåtid och framtid samman i ett evigt kaotiskt nu....
Kan jag bara känna in det, kanske jag finner fru H!

onsdag 21 september 2011

Önskan om renhet ett felsteg

På intet sätt var morgonen olik andra dagars början. Sambon tycker fortfarande att alltför tidiga morgnar är den tid då en första dräneringspromenad bör äga rum.
En sådan genomfördes med all nödvändig vakenhet. Man promenera sambon halvsovande, mer är inte nödvändigt arla om morgonen.
Hemkomsten till trevna stugan var helt odramatisk. Zoegas Intenzo doftade gott från köket. Smörgås bereddes och ett glas juice fylldes. Gratistidningen slölästes och befintligt Suduko löstes. Vallbybloggaren vägrar dock insända lösning på problem, som kan lösas via besök på Sudukowebsidor. Det är resan som är mödan värd, citerar han i tanken en känd dikt!
Intagandet av dagens första måltid fyllde livsandarna kropp, tanke och själ. Visserligen gjorde en lättare septemberförkylning morgonen mindre njutningsfull.
Sambon behagfullt utsträckt och njutande tuggande en så kallad  Dental Stick!
In i badrummet med hurtig längtan efter att få begjutas av spridda vattenstrålar.

Plötsligt utan någon som helst förvarning, gör vallbybloggaren en osannolik gymnastisk luftfärd i duschlokaliteten. För ett ögonblick upplevs ett totalt vertigo. Höger fot  är hastigt och mindre lustigt på samma höjdnivå som anletet. Två armar flaxar vilt i sitt sökande efter någon form av balans. En annan tentakel söker förtvivlat efter stadigt fundament.
Efter vad som tycktes vara en evighet återfinns vallbybloggaren flitigt imiterande en badrumsmatta. Någon sticker honom i sidan med en rostig förskärare. Med minnen från fornstora dar, då lekamen, om än ej så ärofullt, men med  begränsad vighet och mer lustigt än snabbt förflyttade sig på olika sportarenor, känner han igen vad en lättare mjukdelsskada är.
Dubbelvikt av smärta förpassar han sig med gutturala smärtutrop till tevesoffan. Sambon rusar fram i hopp om att vallbybloggaren funnit en ny lek.
Nu är så inte fallet och med huvudet på sned uttrycker sambons ögon en viss sympati , som snabbt övergår i totalt ointresse.
Varje vridning av överkroppen sänder smärta genom kroppen. Varje liten septemberhosta utlöser höga aj-skrik.
Efter ett tag så känner han den molande  värken i  magmuskler. Under en längre tidsperiod prövar han olika sitt- och liggställningar, som förhoppningsvis begränsar smärtan.
Trevligare och mer nyttig morgongymnastik kan utföras!
Men tappar man fotfästet arla om morgonen, så får man inse sina begränsningar ....