Under kommande helg har ett bud gått ut att vallbybloggarens moders släkt ska samlas i sydliga sverige.
Då vallbybloggaren inte har möjlighet att deltaga ålades han en straffkommendering.
Till Gotland flyktad syster tyckte att det var en lämplig uppgift att gå igenom gamla fotoalbum och tillsända henne ett urval bilder.
Under nästan två veckor umgicks vallbybloggaren med gulnade fotografier. Där fanns gummor i hycklen och vida kjolar, de flesta med förkläde. Där fanns gamla gubbar i varierande utstyrslar. De flesta var dock uppklädda för studiofotografering. Stärkkrage och bonjour!
Där fanns unga flickor och pojkar, en del i schabloniserad sjömansskjorta och andra klädda som vuxna!
Ett stort antal bilder på folk på skogsutflykt. Sittande på en filt i en glänta med kaffe och dopp! Nåja , en och annan hade en pilsnerflaska i handen och cigarr.
Vallbybloggaren slogs av att det i varje generation tycks finnas de som älskar ta panoramabilder av naturen. I varje generation finns de som tycker att 36 bilder ett vågigt Öresund är bra tjatigt. Vallbybloggaren är en av dem!
Där var det bilder från firmautflykt. Anställda på Larsson & Christoffersson hade lämnat grossistverksamheten åt sitt öde och samlats runt långbord för att inmundiga fast och flytande föda.
Nätterna hoppades vallbybloggaren skulle vara fotobefriade, men icke. Drömmande samvaro med avlidna släktingar mixades med modern inredning. I vaket tillstånd var samtalen glömda. Fotona finns kvar!
Vallbybloggaren tyckte nog att en och annan av de avbildade log i hemligt samförstånd och fanns det inte också en humoristisk blink hos anfadern!
Han som ansågs dominant och krävande. Han som var barsk och skulle ha saker på sitt sätt!
Visst finns det liv också i ett gulnat fotografi!
Bloggläsaren får följa med på vandringar runt om på Vallby. Ta del av obetydligheter som sker och ta del av större skeenden med. En del artiklar handlar inte alls om Vallby, men kan finna sin läsare ändå....
onsdag 27 juli 2011
Finns det liv i gulnat fotografi
Etiketter:
anfader,
fotografi,
släktingar,
sysslingar
tisdag 26 juli 2011
Det var inte lite text..... 14 timmar tog det!
Morgonen här på Vallby mötte vallbybloggaren och sambon med ett soligt leende.
Visst hade solen varit uppe betydligt längre än de två vandrarna, men inga ironiska kommentarer hördes.
Det enda som förmörkade vallbyvandringen var det manifest, som under gårdagen lästes på en flimrig dataskärm.
1518 sidor av valhänt hopkok av eget och andras plattityder.
500 sidor minst användes för att bygga en världsbild, som kunde rättfärdiga det planerade. En ofullständig världsbild. Huvudsakligen byggd på långa inklistrade citat från islamofobobiska sidor.
För de som under en följd av år sysslat med frågor som rör relationer mellan människor från olika länder, kulturer och/eller religioner, så fanns det inget nytt att hämta.
Nog finns det skäl att misstänka att långvarigt spel av WoW eller andra liknande spel på nätet kan ha påverkat.
Nog finns det skäl att tro att känslan av att bli sviken av föräldrar, kamrater, skolsystem med mera kan ha ett finger med i spelet!
Säga sig tillhöra en halvhemlig sammanslutning, Knigths Templars, PCCTS; och sedan avslöja hela dess organisation, utmärkelse och ideologi verkar mer än lovligt dumt.
Troligen handlar det om jakt på uppmärksamhet, på bekräftelse... önskan att vara någon, som resulterat i det vansinnesdåd, som ägde rum i fredags i Norge.
Sedan får man höra att garbadinnationalisterna i Sverige säger att sådana aktioner är inget de står för, trots att man måste vara medveten om, att inte bara folkvalda riksdagsledamöter twittrat, bloggat och på riksstämmor fört fram liknande budskap. Det må så vara att ingen av de ledande i det svenska nationaldemokratiska partiet skulle finnas ens i närheten av sådant beteende, som vi nyss sett i Norge.
... vi kan sörja, våndas, visa ilska och fördömande...
ändå får vi möta en ny dag i förvissningen om att
Din klara sol går åter upp...över både goda och onda!
För att travestera en gammal psalm....
Visst hade solen varit uppe betydligt längre än de två vandrarna, men inga ironiska kommentarer hördes.
Det enda som förmörkade vallbyvandringen var det manifest, som under gårdagen lästes på en flimrig dataskärm.
1518 sidor av valhänt hopkok av eget och andras plattityder.
500 sidor minst användes för att bygga en världsbild, som kunde rättfärdiga det planerade. En ofullständig världsbild. Huvudsakligen byggd på långa inklistrade citat från islamofobobiska sidor.
För de som under en följd av år sysslat med frågor som rör relationer mellan människor från olika länder, kulturer och/eller religioner, så fanns det inget nytt att hämta.
Nog finns det skäl att misstänka att långvarigt spel av WoW eller andra liknande spel på nätet kan ha påverkat.
Nog finns det skäl att tro att känslan av att bli sviken av föräldrar, kamrater, skolsystem med mera kan ha ett finger med i spelet!
Säga sig tillhöra en halvhemlig sammanslutning, Knigths Templars, PCCTS; och sedan avslöja hela dess organisation, utmärkelse och ideologi verkar mer än lovligt dumt.
Troligen handlar det om jakt på uppmärksamhet, på bekräftelse... önskan att vara någon, som resulterat i det vansinnesdåd, som ägde rum i fredags i Norge.
Sedan får man höra att garbadinnationalisterna i Sverige säger att sådana aktioner är inget de står för, trots att man måste vara medveten om, att inte bara folkvalda riksdagsledamöter twittrat, bloggat och på riksstämmor fört fram liknande budskap. Det må så vara att ingen av de ledande i det svenska nationaldemokratiska partiet skulle finnas ens i närheten av sådant beteende, som vi nyss sett i Norge.
... vi kan sörja, våndas, visa ilska och fördömande...
ändå får vi möta en ny dag i förvissningen om att
Din klara sol går åter upp...över både goda och onda!
För att travestera en gammal psalm....
Etiketter:
2083 - manifest,
Breivik,
Oslo,
Utöya
söndag 24 juli 2011
Ibland är det skönt att bara hitta på
Vallbybloggaren satt, som vanligt så här tidigt om morgonen, djupt nedsjunken i läsefåtöljen.Morgonen hade varit snäll mot honom. Inga mygg eller andra surrande vingbeklädda varelser hade stört mötet med den nya dagen.
Även det digitala brevförmedlarorganet hade visat sig dugligt och levererat!
Kaffet ångade förföriskt i sin behållare på det lilla soffbordet.
Kort sagt ett gott tillfälle att ägna en stund åt att öppna elektroniska brev och läsa dem.
Från förläggaren hade nedslående besked sänts. De hade inte, trots all god vilja i världen, funnit det aktuellt att ge ut verket "Till vänster om per i diset". Några större invändningar om alstret litterära kvaliteter hade de inte. De fann dock ämnet var något udda. Vallbybloggaren torde tänka på, sa de, att över 296 sidor beskriva hur man steker fläsk inte torde tilltala den stora publiken..
På grund av vad som ovan anförts tvingas de refusera insänt manuskript.
Ett spydigt PS medföljde i vilket det undrades över vad titeln hade för gemensamt med innehållet i boken.
Nåväl, tänkte Vallbybloggaren, nu är ju inte det kokta fläsket stekt i hela världen. Han fick nöja sig med att alstret givits ut i så exotiska landsdelar som Östra Timor och sydvästra Polen. Huruvida de nu var översatta korrekt, kunde skriftställaren inte veta. Ett land där man kan heta Kzcsot, som en av översättaren gjorde väcker ju vissa misstankar.
Han hade med stor möda försökt läsa den polska översättningen, men med tanke på tungans välbefinnande avslutat nämnda försök. Han var övertygad om att översättningen hade 95% fler konsonanter än vokaler. Sådan läsning bör överlåtas åt de som tumvrickande tungomål behärskar!
Efter att kastat ett anta räkningar beslutade Skriftställaren att utebliven royalties fick ersättas med en kopp kaffe från Zoegas!
Så blev morgonen dag i den lilla skrivarstugan!
lördag 23 juli 2011
Till och med fåglarna teg....
Vallbybloggaren och sambon var ute och vandrade på gångvägarna på Vallby denna morgon.
Det var märkligt tyst. Det tycktes som ett moln av förstämning sakta spred sig från Oslo och Utöya.
Det var tystare än vanligt vid denna tid på dygnet. I sorg böjde sig träden mot marken. Trädens löv knöt ihop sig till minne av de nästan hundra som fick sina liv släckta.
Omaha, Oklahoma, New York, Madrid, London med flera och nu läggs Oslo till denna lista av nederlag för mänskligheten.
32-åriga Anders, som enligt sig själv är både företagsledare och i religion beläst, har gett efter för de mörka krafterna och funnit våld som lösning på att ödelägga sina fobier.
Man kan undra hur mycket William Pierces "klassiska" romaner "The Turner Diary" och "The Hunter" har känat som inspirationskälla. Att såväl Timothy McVeigh och Mattews från 80-talsterrorgruppen The Order haft dessa böcker som inspirationskälla är otvetydigt.
Minns helt plötslig en kväll i Chile cirka 25 år sedan.
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under samtalet i denna grupp, förekom det att andras tro på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.
I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.
Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!
Det var märkligt tyst. Det tycktes som ett moln av förstämning sakta spred sig från Oslo och Utöya.
Det var tystare än vanligt vid denna tid på dygnet. I sorg böjde sig träden mot marken. Trädens löv knöt ihop sig till minne av de nästan hundra som fick sina liv släckta.
Omaha, Oklahoma, New York, Madrid, London med flera och nu läggs Oslo till denna lista av nederlag för mänskligheten.
32-åriga Anders, som enligt sig själv är både företagsledare och i religion beläst, har gett efter för de mörka krafterna och funnit våld som lösning på att ödelägga sina fobier.
Man kan undra hur mycket William Pierces "klassiska" romaner "The Turner Diary" och "The Hunter" har känat som inspirationskälla. Att såväl Timothy McVeigh och Mattews från 80-talsterrorgruppen The Order haft dessa böcker som inspirationskälla är otvetydigt.
Minns helt plötslig en kväll i Chile cirka 25 år sedan.
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under samtalet i denna grupp, förekom det att andras tro på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.
I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.
Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!
Etiketter:
Oslo,
The Hunter,
The Order,
The Turner Diary,
Utöya,
William Pierce
fredag 22 juli 2011
Vad gjorde denna morgon rojalistisk?
Som skjuten ur en kanot, fann han sig plötsligt i lodrätt ställning. Rummet där vallbybloggaren nattförvarar sin lekamen blev alldeles ljust. Efter vad som tycktes som ett ögonblick fylldes rummet av ett himmelskt dån.
Fönsterrutorna skakade ännu av den himmelska krevaden. Sambon, som i vanliga fall intar en avvaktande hållning gentemot krevader och ljusfenomen, visade denna morgon ingen som helst tveksamhet. Här skulle det ut och promeneras. Regnplagg letades fram. Så började denna morgon sicksackande väjande för regnvattenfyllda pussar.
Vallbybloggaren siktade mellan molnen i vetskapen att det inte är tätt mellan spridda skurar.
Sambon tittade på vallbybloggaren och hans gutturala ljudande kunde tolkas som en erinran om mötet mellan den lokale lustigkurren och dåvarande kungligheten Oscar II. Kung Oscar tilltalade den lokale ordlekaren med frågan:
- Jag har hört att Herrn är lustig och blixtrande snabb med lustifika repliker!
- Blixtrar den ene, så åskar den andre, ljöd det snabba svaret!
Det var väl detta, som var det enda rojalistiska, denna morgon kunde bjuda på. För nog både åskade och blixtrade det.
Det var både blött och ljudligt! Regnvattnet rann från de kvarvarande hårtofsarna ner innanför regnjackans kraglinning.
I fuktig frustration utbrast vallbybloggaren:
- Men sommaren då, hur mås det egentligen?
Döm om de morgontidiga parets förvåning när sommaren blixtrande snabbt replikerade:
- Det knallar!
onsdag 20 juli 2011
En kafferast sammanfattar en dag av samtal
Det händer ibland att det förflutna hinner ikapp vallbybloggaren. Någon vilsenkommen individ, som en gång under förhistorisk tid, tyckt att det vallbybloggaren framfört på ett symposium varit bra.
Därför kan det hända att han på sin ålders höst blir inbjuden
till olika sammankomster.
Sådan inbjudan kom och vallbybloggaren vattenkammade de få hårtussarna, som fanns kvar. Beströk skodonen med någon form av glansframkallande gel.
En del av de som tillhörde hans professionella år fanns på plats. Återseendet glädje delades. Uppdateringar om livets irrfärder gjordes.
Konferensen handlade om xenofobi, gängbildningar, integration med mera
Under kafferast utspanns ett samtal, som vallbybloggaren väljer att skildra i symbolisk form Detta för att de som gärna läser in annat än vad som avses ska få större valmöjlighet!
-Du, det var intressant med fruktskålen, sa en mazarin med cafelatte.
-Hur menar du, sa en kanelbulle med te!
-Jo att två äpplen och två päron alltid blir fyra frukter!
-Det är väl inte alltid så, sa Kanelbullen. Fyra frukter kan ju ha inslag av banan också. Då måste ju endera antalet päron eller antalet äpple reduceras med en för att det ska fortsätta att vara fyra frukter.
-Men, lade sig en enkel saftkobbel i samtalet, det förutsätter ju att fruktskålen är överens med Malthus. Man kan ju tänka sig att fruktskålen blir större och det då ryms fler frukter.
- Nu ska inte du komma och rasera den struktur vårt samtal har. Malthus är ovidkommande och sååååå artonhundratal, sa mazarinen med cafelatte.
- Jorå, sa saftkobbeln, jag vill inte ni ska begränsa ert tänkande... tänk inte fruktskål... tänk fruktsallad!
Förresten är kafferasten slut... men eftersom bara en av de tre hade haft kaffe, så beslöt de två kvarvarande att deras rast inte var slut.
Därför kan det hända att han på sin ålders höst blir inbjuden
till olika sammankomster.
Sådan inbjudan kom och vallbybloggaren vattenkammade de få hårtussarna, som fanns kvar. Beströk skodonen med någon form av glansframkallande gel.En del av de som tillhörde hans professionella år fanns på plats. Återseendet glädje delades. Uppdateringar om livets irrfärder gjordes.
Konferensen handlade om xenofobi, gängbildningar, integration med mera
Under kafferast utspanns ett samtal, som vallbybloggaren väljer att skildra i symbolisk form Detta för att de som gärna läser in annat än vad som avses ska få större valmöjlighet!
-Du, det var intressant med fruktskålen, sa en mazarin med cafelatte.
-Hur menar du, sa en kanelbulle med te!
-Jo att två äpplen och två päron alltid blir fyra frukter!
-Det är väl inte alltid så, sa Kanelbullen. Fyra frukter kan ju ha inslag av banan också. Då måste ju endera antalet päron eller antalet äpple reduceras med en för att det ska fortsätta att vara fyra frukter.
-Men, lade sig en enkel saftkobbel i samtalet, det förutsätter ju att fruktskålen är överens med Malthus. Man kan ju tänka sig att fruktskålen blir större och det då ryms fler frukter.
- Nu ska inte du komma och rasera den struktur vårt samtal har. Malthus är ovidkommande och sååååå artonhundratal, sa mazarinen med cafelatte.
- Jorå, sa saftkobbeln, jag vill inte ni ska begränsa ert tänkande... tänk inte fruktskål... tänk fruktsallad!
Förresten är kafferasten slut... men eftersom bara en av de tre hade haft kaffe, så beslöt de två kvarvarande att deras rast inte var slut.
Etiketter:
gängbildng,
kafferast,
oväsentligheter,
samtal,
xenofobi
tisdag 19 juli 2011
En leende hälsning kan betyda något
Solen hade varit ovanligt tidig denna morgon. Den hade ansträngt sig att värma vallbybloggarens kaffehörna i trädgården. Vallby badade morgontrött i den värmande morgonsolens. Fåglar kvittrade glatt, En och annan övertidsarbetande humla sög nektar från ståndet med smultron. Kort sagt det var en solig morgon i stadsdelen en bit från Svartån och Mälarens stränder!
Vallbybloggaren hade klarat av morgonpromenaden med sambon. Han hade konstaterat att sommaren var tillbaka.
En andra omgång nybryggt kaffe ångade från muggen. Vallbybloggaren satt i sin soliga kaffehörna med dagens sudoko och den alltid livgivande kaffebrygden.
Sambon låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig sambon på alla fyra och intar en vaktande pose. Vallbybloggaren hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Sambon ombads att stanna i vaktande position!
- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrad åldring.
Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen
och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allehanda grönsaker.
Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska.
Leende ögon skiner av generositet.
Vallbybloggaren blir något ställd...
-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är det inte en förolämpning att vägra ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Vallbybloggaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär.
Han bjöd farväl.
I takt med att de hasande stegen blev alltmer ljudlösa återvände sambon till en trasmattans bekvämlighet.
Vallbybloggaren, ännu förvånad, mötte förmiddagen med en primörfylld brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.
Ett leende betyder så mycket!
Vallbybloggaren hade klarat av morgonpromenaden med sambon. Han hade konstaterat att sommaren var tillbaka.
En andra omgång nybryggt kaffe ångade från muggen. Vallbybloggaren satt i sin soliga kaffehörna med dagens sudoko och den alltid livgivande kaffebrygden.Sambon låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig sambon på alla fyra och intar en vaktande pose. Vallbybloggaren hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Sambon ombads att stanna i vaktande position!
- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrad åldring.
Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen
och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allehanda grönsaker.Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska.
Leende ögon skiner av generositet.
Vallbybloggaren blir något ställd...-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är det inte en förolämpning att vägra ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Vallbybloggaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär.
Han bjöd farväl.
I takt med att de hasande stegen blev alltmer ljudlösa återvände sambon till en trasmattans bekvämlighet.
Vallbybloggaren, ännu förvånad, mötte förmiddagen med en primörfylld brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.
Ett leende betyder så mycket!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


