måndag 31 oktober 2011

Nattlig patrullering på Vallby

Oavsett om det är sommartid eller svensk normaltid så infaller midnatt klockan 24.00! Dett fakta är sambon säkerligen väl bekant med. Så här i Halloweentider har sambon en speciell förkärlek för "tricks". Behagligt vilar han, nästan erotiskt utsträckt på hallgolvet, när det är accepterad kvällstid. Vallbybloggaren kan ha viss förståelse för detta, åtminstone när någon tevekanal visar fotbollmatch eller någon välgjord engelsk deckare.
Men så fort midnattstimmen närmar sig, så vaknar sambon till liv. Sträcker nyvaknat på en den ena tassen å än den andra. Nalkas Vallbybloggaren, som i ett allmer dvalliknande tillstånd, noterar en crescendoliknande guttural uppmaning.
- Nu vill jag ut, morror dovt sambon, det är ett antal buskar, som behöver vattnas och otal grässtrån att belukta.
Vallbybloggaren sträcker än mer nyvaket på sina tassar, den en efter den andra.
Kläder påklädes. Huvudbonad draperas för att värmeisolera den yta, som håret valt att inte längre betäcka. Koppel kopplas. Mobilt lager av behovspåsar kompletteras.
Den nattliga vandringen kan påbörjas.
Knappt kommen till bostadsområdets centrala parkeringsplats, så reagerar sambon. Blicken fästes på något, som Vallbybloggaren ej ser. Ett dovt morrande hörs från sambon.
Ur skuggorna från ännu hela gatubelysningar framträder tre gestalter, som hukat bakom en bil. Den kvinnliga medlemmen i trion, börjar ivrigt undersöka marken, som hon letade efter borttappad raritet. De två manlig medlemmarna i trion försvinner bakom fd fritidslokalen.
Vallbybloggaren med kopplad följeslagare passerar den unga kvinnan. Han försöker komma ihåg "lärarblicken" och betittar flickan "lärarbistert".
I ställer för att välja den långa runda ut i kedjehusområdet, viker de två av innan ICA-affären. De vandrar bort mot den lilla fotbollsplanen med konstgräs och vänder upp mot parkeringsplatsen igen. De tre som gömde sig hukande bland parkerade bilar, rör sig bort från de två. Kvinnan letar fortfarande på marken, som att hon vill att de ska titta på henne, medan de två männen drar sig undan till mörka vrår.
Vallbybloggaren  eskorterad av kopplad sambo gör en ny lov runt ett hyreshus och närmar sig åter parkeringsplatsen. Han noterar hur en av männen sticker ett smalt föremål mellan bildörrens glas och plåtsida. De skyndar på sina steg. Sambon tycks förstå allvaret i situationen. Han drar skällande i kopplet. De tre,  som i mörkret som getts av trasig gatubelysning, försvinner hastigt ner mot skatebanan. De bär en tung kasse med sig. Vallbybloggaren vet inte vad denna kasse innehåller.
De följer efter på håll. När de når avtagsvägen mot trevna stugan, är de tre försvunna.
De har uppslukats av någon mörk avtagsväg. Möjligen har de försvunnit in i någontrappuppgån, som de har tillgång till.
Vallbybloggaren och sambon återvänder hem.
Sambon lösgöres från koppel och torkas om magen och tassar.
Vallbybloggaren intar vågrätt sovställning...
.. snart är det morgon, då ska han skiva det här!

fredag 28 oktober 2011

Tricks and Treats

Man kan tycka vad man vill om en inbillad konflikt mellen nyimportrad mer kommersiella Halloween och sekelgammal inhemsk mindre kommersiella Allhelgonahelgen.
Båda finns här nu. Var och en får välja att omfamna en eller båda eller säga usch och fy till både den eller den andra eller till båda två.
Sorgearbetet efter en när och kär familjemedlem eller vän är hursomhelst inte avhängigt vare sig tid på året eller särskild plats. Det kan göras såväl på kyrkogårdar eller hemma i köket.
Det är i hjärtats innersta kammare, i minnets vindlande korridorer som vi kan finna den plats där sorgen är!

Halloween med sitt "treat or tricks" manar dock Vallbybloggaren att ge värderade bloggläsaren denna videoupplevelse. Väljer ni treats, så be ge er hasteligen till något inbetalningsställe och ge en slant till ett hjälparbete ni kan omfamna. Väljer ni tricks!  Sätt er ner spänn fast säkerhetsbältet och följ bilförarens väg till något festställe med pumpor och  utklädda människor!
Hej å hå vad det går i kurvorna!

torsdag 27 oktober 2011

Inte då, retar det!

Vallbybloggaren och sambon njöt en småkylig promenad på Vallbytundran. På håll såg vi Bertil med Willy. Liksom Vallbybloggaren med sällskap var de ute på dräneringspromenad. Arla om morgonen kan sambos med tillhörande koppelhållare ses på dylika uppdrag. Koppelförsedda sambos haver för vana att uträtta sina behov utomhus till skillnad från koppelhållarna. De koppelförsedda brukar inte vara så bra på flerordiga meningar, därför ges ofta tillfälle för koppelhållarna att försvinna in i sina egna tankar. Måhända är detta mer vanligt hos Vallbybloggaren.
Han hade under morgonen känt en viss frustration över en nyhetsuppläsare på teve. Den kvinnliga nyhetsuppläsaren hade på ett 45-sekundersinslag lyckats få med ordet "alltså" sex gånger. Vallbybloggaren vet ej huruvida detta är ett utslag av den vresighet som vissa äldre exemplar av den mänskliga rasen tycks förses med. För sig själv menar han att det snarare är en frustration över ordknapphet hos det uppväxande släktet.
Själv är han ju helt befriad från den egenheten, som gör att man retar sig på andras ordval och maner.
Han brukar aldrig bli uppretad av att vissa unga herrar bär byxor vars skrev tycks ha hamnat mellan knäskålarna. Aldrig har han retat sig på att unga kvinnor förväxlar bälten med kjolar. Hans föraktfulla fnysande ska definitivt inte tolkas som ett misstyckande och utslag ålderdomens vresighet. Nej han hävdar att det är hans eget estetiska sinne, som är orsaken.
Nu vet ni eventuella läsare vad som rör sig i hjärnvindlingarna en tidig dräneringspromenad på Vallbytundran.
Om det gör er dag bättre har han dock ingen aning om!

tisdag 25 oktober 2011

Vallby på tapeten

Rubriken i sig ett underligt uttryck. Att vara på tapeten säger man väl om något som har uppmärksammats eller ska uppmärksammas. Nu har det inte denna gång varit något positivt, utan rör si om ett grovt brott i hyreshusen på andra sidan dungen från hotellet.
Återigen har det visat sig att det finns en viss typ av den mänskliga rasen, som anser att de har rätt att bruka våld på andra och ta saker från andra. I dessa kretsar av den mänskliga rasen tycks det ge social status att våldföra sig på andra och andras egendom.
Vallbybloggaren och sambon träffade en äldre dam, som sa att hon blev så arg när hon hör om hur dessa människor beter sig.
- Det ska du veta, sa hon uppbragt, kom de till mig så klappa jag till dem med kryckan! Har man uppfostrat ungar, så vet man hur man ska tas med dem, då de inte lyssnar! Du ska veta att en av ungarna blev så rädd, att han gömde sig i ett körsbärsträd, så jag klättra upp efter honom och tvinga ner honom.
Nu är alla inte sådana järnladies, utan andra, som vallbybloggaren och sambon pratade med, menade att man får bruka det vett man fått och inte försätta sig i svåra situationer. Andra och de är i majoritet, säger att Vallby är en trevlig stadsdel och att de känner sig trygga här.
- Min hund är inte så stor, men blir den hotad så nog kan den ettrigt försvara sig, sa en annan medvandrare denna dimmiga oktobermånad.
Grymheter inträffar inte så ofta på vårt bostadsområde, utan för det mesta är här lugnt och tryggt!



Det ordnas en hel del för oss Vallbybor. Nu i veckan ordnas en träff för sextioplussare.
Vallbybloggaren får nog gå dit och få en polska

söndag 23 oktober 2011

Ålderdom är den andra ungdomen

Ute på vallbytundran var det alls inte så varmt, som den skinande solen lovade. Inte bekymrade detta faktum sambon ett dugg.  Hans uppmärksamhet var helt fokuserad på något luktspår, totalt osynligt för Vallbybloggaren. Turen gick hit och den gick dit. Luktspåret förde vandringen kors och tvärs över vallbytundran.
Han som följde, med ledsagarlinan i stadigt grepp, funderade om dessa kalla vandringar verkligen anstod en man i hans ålder.
Det med ålder är knepigt! Rent logiskt torde vallbybloggaren passerat toppen på livskurvan. Men någon utförsbacke är inte synligt. Fortfarande finns det en aptit på livet och en nyfikenhet på vad morgondagen ska föra med sig.
Någon sa till vallbybloggaren, att när du blir gammal så krymper du! Du kommer inte vara den långa ståtliga man du är idag! Nog skrattade han en del åt detta påstående, då ålderdom ännu tycktes finnas på andra sidan horisonten.
Det där med att krympa tror vallbybloggaren inte ett dyft på. Synliga bevis motsäger detta. Han har redan sett tecken på att han är längre än vad håretsplacering är!
Dessutom är det idag betydligt längre ner till fötterna än det var bara för något år sedan!
Så bort alla dumheter om att man skulle krympa på sin ålders höst!
Fram för sanningen! Vallbybloggaren har aldrig varit så ung som han är nu!
Så det så!

fredag 21 oktober 2011

Solen glimmar blank och trind...

... så skulle nog Carl Michael Bellman talat, om han denna morgon satt sina tassar i Vallbybloggarens täppa och kisat mot sydost! Men därvid torde alla likheter med denna morgon och ovan nämde Bellman upphöra. Varken vattenspeglar eller höbåtar, vare sig en Mowits eller en Ulla Winblad stod att upptäcka på Vallby denna frostnupna morgon. Inte ens en fjäril vingad syntes på Vallby!
De vidsträckta gräsmattorna liknade mest frostig päronglass!
Ester syntes inte ansa astrar, ty nog hade Frosten Berövat Esters Astrar Dess Gestalt. En ramsa som vallbybloggaren mindes, då han möttes av morgonfrosten.
Nyheterna från den stora världen, långt utanför Vallby, kablade ut att ännu en arabisk despot drogs fram från underjorden. Någon tog saken i egna händer och ändade Khadiffis liv. Vallbybloggaren, hur illa han än tyckte om de handlingar som Khadiffi gjort, menar att en rättvis rättegång hade varit att föredra. Inte minst för att ge tid for det libyska folket till läkning.
Mer nära har  två uppmärksammade våldsdåd utförts. I det ena fallet har man tydligen tagit två illgärningsmän till fånga. I det andra fallet misstänker man att ett barn utfört illgärningen.
Världen är allt bra konstig! För att få som man vill är man så snabb till att förkorta andra människors liv!

I Vallbybloggarens hjärnas irrgångar växer en sorgesam melodi fram! Han hör den tydligt. Han hör den smärta, som blå toner skildrar. Han hör den förtvivlan som disharmoni förmedlar. Han sätter sig vid keyborden och förbannar de fingrar, som inte kan finna de toner, som så tydligt ljuder i hans inre!

fredag 14 oktober 2011

En fluga på väggen

Stämningen i det av traditioner tyngda sammanträdesrummet var förtätat. Allvarsamma män och kvinnor satt tyst och tittade på varandra. En äldre dam kädd i grått och med en ljusblå halssjal chikt draperad runt halsen tuggade förstrött på bit Tarragonechoklad.
Lite i skymundan satt en äldre herre och ritade krumelurer på agendan. Med sorgsna, men ändå vänliga ögon, tittade han runt på de församlade.
Den store ledaren stod bakom sin stol och talade inspirerat om hur deras gemensamma förening verkligen skulle kunna förändra närområdet till ställe med kraftgivande smultronställen. Han talade om hur kulturen borde ges en mer betydande och mer framskjutande position. Han ville forma ett närområde, där alla hade en roll att spela. Där ingen var förmer än den andre. Ingen skulle sko sig på den andre. Förtryck av den svage skulle förpassas till garderobens malpåse. Ett närområde vars lysande stjärna skulle vara fritt från moraliska tvetydigheter.
Den unga kvinnan, med det gnistrande pärlhalsbandet läste förstrött i lokaltidningen om hur den store ledaren hade begärt ersättning av föreningen för inköp av ett par cykelbyxor, som han bevisligen hade fått i gåva. Hon läste om hans krav på ersättning för en dator i hemmet, medan kvittot han lämnat in var för en Nintendo spelstation.
Hon puffade lätt på sin grannes arm och visade tidningsartiklarna. Grannen, som var en stridbar person och nog hemskt gärna själv ville vara den store ledaren, läste ivrigt och girigt .
- Men, sa han när den store ledaren avslutat sin programförklaring för närområdet, hur förklarar du denna stora skillnad mellan vad du vill göra och hur du verkligen handlar. Vad är detta för något om ersättning för cykelbyxor du fått i gåva? Varför begär du ersättning för sonens spelstation?
Den äldre herren i hörnet, som ivrigt ritat krumelurer på sin agenda, tittade upp. Han såg hur samtliga närvarande stelnade till. Några rättade förläget och nästan skamset på sin sittställning.
Den store ledaren tittade med flammande kinder på sin rival om ledarskapet.
- Har jag eventuellt gjort något fel, så får jag efter genomgång och nogsamt efterforskande rätta till. Men det ska inte skymma den kamp vi vill föra mot fifflare och moraliskt förfall!
Debatten startade. Upprörda röster blev allt mer högröstade. Även de som vid frukosten intalat sig själva att de skulle stödja den store ledaren vacklade. Pratade han inte med kluven tunga. Tyckte han verkligen inte att han gjort fel, även om han sa att han eventuellt gjort fel.
Den äldre herren, som satt lite i skymundan och ritade krumelurer på sin agenda, talade med en klar röst, som ficka alla att tystna...
-Den som är utan fel röstar för ledarens avgång!
De församlade i sammanträdesrummet tyngt av traditioner tittade på varandra och en efter en lämnade de rummet. Till slut var bara den äldre herre och den store ledaren kvar i rummet.
Med sorgsna ögon som också utstrålade kärlek sa den äldre herren:
- Kamrat var är de som anklagade dig?
Den store ledaren tittade sig omkring och sa:
- De har visst gått!
- Gå du också, sa den äldre herren, och låt bli att ljuga och fiffla i framtiden!
Den store ledaren rättad förläget till pressveckan på byxorna och gick med böjt huvud ut ur rummet!
Den församlade kåren av företrädare för den lokala pressen väntade med iver på ett uttalande!
Den store ledaren sa:
- Jag ska gå!

I ett sammanträdesrum tyngt av tradition, satt en ensam äldre herre och ritade krumelurer på en agenda.