En varm morgon i juni.

Värmeböljan har anlänt!

Vallbybloggaren skrev löpsedel, när han drabbades av morgonens hetta. Redan efter några meters promenad insåg han att vårjackan var totalt onödig. Den ludna sambon gav uttryck för att detta minsann inte var ett väder som passade djur med päls. Vallbybloggaren försökte dämpa sambons oro med att pälsen också skyddade mot värmen.
- Det är lätt för dig att säga, flämtade sambn. Du kan ju ta av dig pälsen, om du haft någon.
Smågnabbandet upphörde, när sambon träffade på två tikar, som, trots den kvinnliga hundförarens protester, ivrigt talade om att de gillade stora hundar. Efter en del kommunikation mellan hundar av skilda storlekar och mellan hundförarna, fortsatte promenaden upp mot Vallby Centrum.
Vallbybloggaren beslöt att det var dags att finna lite svalka och satte sig ner på en bänk i skuggan. Han följde en strid ström av människor, som hade ICA-butiken, som mål. En stor grupp elever från närbelägen gymnasieskola kom ut från butiken lastade med kanelbullar och energidrycker. Vallbybloggaren funderade över intaget av energidrycker. Stackars lärare, dessa elever, mpste ju längre fram på dagen skutta runt i klassrummen som durecel-kaniner.
Funderingarna avbröts plötsligt av en ilsken röst, som trots ilskan sjöng på österbottnisk dialekt.
- Du din D-vul, det var du som ringde snuten!
Vallbybloggaren tittade sig omkring och förstod snart att anklagelsen var riktad mot honom.
- Förlåt, sa vallbybloggaren, jag vet inte vem du är och vet inte vad du talar om.
- Försök inte med den valsen, jag vet att det var du som ringde snuten, i lördags, när jag skulle åka till bolaget!
- Lugna ner dig, du medvandrare på jorden, vad pratar du om?
- Försök inte vara lustig. Tack vare ditt samtal, åkte jag dit för rattfylla.
- Du, vallbybloggaren skärpte tonen, innan du kommer med sådana anklagelser, så bör du nogsamt efterforska om det finns någon sanning i det du säger. I det fall jag gjort något ont mot dig, så är jag beredd att be om ursäkt, men falska anklagelser, där drar jag gränsen. Så leta rätt på rätt person innan du far ut i anklagelser!
- Försök inte snacka dig ur det här. Jag såg ju att du stod på balkongen med mobiltelefonen vid örat!
- Du måste helt klart ta fel på person. Jag har ingen balkong!
- Va?
- Tycker det är läge för en ursäkt, sa vallbybloggaren!
- Jamen, jag är övertygad om att det var du! Du bor ju på Högloftsvägen, snett ovanför där jag bor!
- Du tar helt klart fel på person! Jag bor inte på Högloftsvägen, jag vet inte vem du är och jag vet inte vad du pratar om.
- Jag tror i alla fall att det är du!
Hans ilska var mer tveksam, upprördhetens röda ansiktsfärg hade något falnat. Han gick in i ICA-butiken. Säkert skulle förrådet av berusande drycker fyllas på.

Vallbybloggaren och sambon beslöt att vandra vidare. Det är inte roligt att bli anklagad för något man inte känner till. Vallbybloggaren funderade över det elände som överintag av berusande drycker medför. Han tänkte på  alla de orsaker till överkonsumtion av berusande drycker han hört. Det tycks, efter år av empirisk forskning, att det alltid är omständigheternas fel. Andra människors beteende eller total frånvaro av andra människor.
Medan han vandrade hemåt med flämtande pälsklädd sambo, funderade han på, om det avskalat från alla orsaker och ursäkter, det i slutändan ändå inte är individen eget val!
Individen kan välja att göra destruktiva saker.
Individen kan välja att avstå från destruktiva saker!
Efter att löst denna problematik känner sig Vallbybloggaren redo för en kopp kaffe med pecanwienerbröd!
Kopp på er!

En helt vanlig promenad inkluderar ibland en flygtur

Vallbybloggaren hade just avnjutit ett avsnitt av The Big Bang Theory på teve.
Med pock hade han han övertygat sambon att de slutat med fyrverkerier.
Så flera minuter efter åtta på kvällen tog de två en promenad på lätt frusna, snöfria gångbanor.
Kvällen var kyligt krispig. Få medvandrare på livets stig syntes. Med andra ord en kvällspromenad som gjord för existensiella tankebanor.
ICA-butikens ingång lyste välkomnande och Vallbybloggaren funderade på om det inte vore läge att förnya innehavet av apelsinjuice. Han har för vana att efter morgonkaffet njuta ett glas kall apelsinjuice.
Med denna inblick i Vallbybloggarens vardagliga morgonvanor återvänder vi till den helt vanliga promenaden.
Sambon var ivrigt sysselsatt med att nosa efter teakolja i kvarglömda snödrivor. Vallbybloggarens blick var stadigt fäst på Ica-butikens välkomnande ljusingån.
Plötsligt...
Mycket plötsligt!
Hans högerfots främsta del stöter in i en uppskjutande markdetalj. Denna plötsliga slöt får hans kropp ur balans. Vänsterfoten med tillhörande ben ökar takten helt självsvådligt och tving sin högra granne att göra detsamma. Detta innebar att cirka ett tiondels ton sätts i okontrollerad rörelse. Framåt... Uppåt!
Så fort har nog benen inte rört sig sedan något hundrameterslopp på gamla Arovallens kolstybbsbanor. Utan att vilja det, så kommer tankarna:
- Du kommer att ramla!
- Finns någon möjlighet att återfå balansen!
- Du kommer att ramla!
-Ta emot med händerna!
- Lyft upp ansiktet!

Så kommer det ögonblick då man med stor hastighet närmar sig terra firma!
Skulle nog önska att det var mer upplyftande, men icke, platt fall!
Efterföljande vandrare kommer säkerligen att se bromsspåren och undra vilken traktor, som kört där på gångbanan!
Efter att konstatera att hans fall var en verklighet och att terra firma inte tagit allvarlig skada av kollisionen, reser han sig mödosamt upp!



En lätt hostattack!
AAAJJJ!
Konstaterar att en revbensskada är vid handen! Minsta rörelse i olämplig riktning lockar fram ett distinkt:
-AAJJ!
Med såriga knän och handflator och en stickande smärta i revbenen fullföljer han sina planer på att inhandla apelsinjuice!
Expediten tillönskar en  Glad och Lycklig Kväll!
Nog är hans ögon lite mörka när han med smärta frustar fram ett Detsamma!
Se det var en helt vanlig promenad på Vallbytundran det!

..å plötsligt kom jag ihåg Schipol...

Fuskade med lunchen idag! Sällan som jag brukar halvfabrikat. Men idag fanns inte orken, lusten eller viljan.
Vi, sambon och Vallbybloggaren, hade som vanligt varit ute på den vidsträkta Vallbytundran. Gnistrande förmiddag! Frusna förnimmelser av andra sambos förnams av sambon. Dessa nosades nogsamt och förpassades till sambons luktkartotek.

Hade ingått ett avtal med mig själv att ej vidare lyssna på Melodifestivalen. Detta avtal förbled obrutet fram till igårkväll. Lördagkväll med brutna avtal.
Måhända var det detta avtalsbrott, som fick Vallbybloggaren att införskaffa en påse potatisgratäng på Vallbys främsta ICA-butik. Bara lämpa över i eldfast kärl och låta ugnen sköta resten. Smakade nästan som hemlagat. Men nog är hemlagad potatisgräng mer fylld med karaktär och mer begåvad med konsistens! Nåväl det hjälpte hjälpligen mot söndagens mitt-på-dagen-hunger!

Eftermiddagens promenad var lika gnistrande. Osynliga, omärkliga frusna kristaller omfamnade oss. Klirrande gnister av luftiga toner. Plötsligen ljuder Lisa Minovskys tävlingsbidrag i huvudet. Glasklara gnistrande luftiga toner. Hennes tonspråk, som det arrades, fick mig att plötsligen tänka å en dag för länge sedan, då jag väntade på flyg hem påflygplatsen i Amsterdam!
Samma pneumatiska tonspråk fyllde då avgångshallen på Schipol. Nog finns släktskapet där.
Det var första gången jag hörde ENYA's musik och samma harmoni och tillitsfulla lugn fyllde mig då, som fyllde mig nu!
Lisa Minovskys melodi, vad den nu än hette, var det bästa jag hört i årets melodifestival!
En vandring, som började på Vallbytundran med sambon, slutade på flygplatsen Schipol i Amsterdam!