Avlyssnat på avdelningen för ludna resenärer!

I av delningen för ludna resenärer satt Vallbybloggaren  och halvslumrade. Han var på hemväg från systers bröllop på gutarnas ö. Vallbybloggaren har väldigt svårt för att sova på saker som rör sig i luft, över mark och genom vatten. Men halvslumra går bra. Ena handen kliade luden medresenär bakom örat. Snett bakom honom sitter två äldre damer. De har med sig vad jag och unga sondottern kallar för en bobohund. En svart satt hund, ungefär lika hög som den är bred och bara något längre mellan nos och svans. De konverserar högt och ljudligt. Måhända är nedsatt hörsel hos båda orsaken till detta. Vallbybloggaren kunde inte undvika deras samtal.

- Åh kommer du med frukost, det var bra det!
- Ja vi får dela på det här. En frukost räcker till oss båda.
- Ja vi behöver inte äta så mycket.
- Ta av locket på kaffemuggen innan du häller i mjölken.
- Är det mjölk i kaffet?
- Nä, du måste ta av locket.
- Vi kan dela på brödet, det är två sorter. Så ta du en halva av ena och en halva av det andra!
-  Vill du ha skinka?
- Jag kan nöja mig med ost! Vill du ha Youghurt eller Juice?
- Jag kan nog ta juicen!
- Ja gör det så tar jag youhurten!
- Jag vill nog ha lite youhurt med!
- Jag äter halva youghurten. Sen äter du resten.
- Jag var med Frasse till vetrinären!
- Jasså var det något fel på honom.
- Ja han behövde insulin. Tre streck ska han ha varje dag! Men jag klarar det inte.
- Du som varit inom sjukvården hela ditt liv!
- Jo men mina patienter satt mestadels stilla och så morrade det ytterst sällan!
- Åt han något i går då?
- Jo han fick hackad oxfilé och det estimerade han. jag får nog gå till vetrinären när vi kommer hem.
- Ja, det finns en bra på Luntmakargatan. Han är snäll och när jag hade katt gick vi jämt dit.
- Finns han kvar då, det är ju femton år sedan din katt gick bort.
- Ja, se det vet jag inte, men han var väldigt bra och hade en mottagning på Luntmakargatan. jag tycker du ska gå dit!
- Nja, jag går nog till min gamla vanliga. Han i Visby hade så bråttom, men jag fick insulin av honom i alla fall!
- Har du sett den store hunden, det är nog en sådan där golden retriever.
- Den var väldigt stor, men inte är det en golden är den inte för stor.
- Ja jag vet inte, men stor är den.
- Hur var det nu, sa jag att Frasse behöver insulin. Tre streck varje gång!
- Du jag ska gå bort med skräpet!
- kan du tala om hur stor del min är av resan. Jag ska betala i vart fall min del.
- Jo men du behöver inte, du betalade ju för maten!
- Rätt ska vara rätt. Du det är en stor hund!
- Ja väldigt stor, men han verkar snäll.
- Se så tillgivet han tittar på den unga flickan!
- Ja men du, då räknar du bort de 350 jag betalade. Hur mycket ska jag betala då?
- Oj försvann hon. Jaja vi får ta det hemma då!

Så kan det gå till på avdelningen för ludna resenärer. Det är tur de inte har något ljud på, då de visar film!

Vaknandets korta varande

En tidig frukost med såväl kaffe som tilltugg.
En hurtig amerikansk programledare gör sitt bästa att övertyga att dagen blir bra bara man den rätta maten man lagar.
Vallbybloggaren har svårt anamma denna hurtighet. Han lider ännu av ögonöppnandets dubbla verklighet.
Sambon ligger lungt och väntar promenadens initialskede.
I avsaknad av morgonavisa läser han ett utsänt reklamblad från en av de större stormarknaderna.

" En dammsugare så tyst att du faktiskt kan göra andra saker medan du dammsuger"

Han undrar i sitt stilla sinne vad textförfattaren tänkt sig för aktiviteter! Måhända har textförfattern fler än två händer. Möjligen kan han trilla köttbullar med en hand. Kanske står han framför teven och ihärdigt gnuggar samma fläck medan han följer hurtig amerkansk matlagare montera biffsmörgås med frasiga friterade potaisstavar.
Månne han medean han dammsuger kärvänligt vänslas med sin partner?
Medan dammsugaren tyst verkar får han tid inhandla nödvändiga livsmedel till dagens storkok på levergryta?
Ni uppmärksamma säkert att jag förutsatte textförfattaren vare en han. INte skulle väl en hon kunna skriva något så urbota dumt?
Vallbybloggaren noterar förvånat att kaffet är urdrucket, smörgåsen uppäten och vitaminstinn dryck har lämnat sin glasbehållare.
Dagen kan börja.
Medan vattenstrålar kroppen begjuter, så kommer tanken tillbaka.
Tidig morgon hade en dubbel verklighet.
Han noterar tanken på en papperslapp.
Likt beskådaren av Nils ferlins barfotabarn hoppas han att han inte ska tappa bort den.
Nå, har ni läst så här långt, så är ni värda få ta del av nyskriven papperslapps innehåll!

I vaknandets korta varande är drömmen ännu en annan verklighet!

En regnig morgon på Vallbytundran

Vallbybloggaren och sambo var ute på en inte alltför tidig morgonpromenad.
- Vi går innan det börjar regna, löd det glada morgonskallet.
Promenaden blev cirka 100 meter lång innan det var totalt omöjligt att vandra torrskodd på Vallbytundran.

Den lätta sommarklädslen var snart lika genomblöt som en fest i Vallbybloggarens ungdom. Numera är festandet mer torrt, om man inte räknar med över året spridda födelsedagsfester.
Sambon och Vallbybloggaren sökte skydd under minimalt utdraget tak. Inte utan att man kände  längtan efter  gamle Noa och hans ark. Arken lyste med sin frånvaro. Kippande skodon blev vår följeslagare under regntunga skyar denna morgon.
Nog var det mest Vallbybloggaren som led. Den mer friluftsvane sambon tycktes inte nämvärt besväras av nedfallande vatten.
Vid hotellet hade en modern ark i form av en turistbuss från Ukraina förtöjt. Vattenströmmar föll och sakta fylldes den ukrainska arken med passagerare. Skylande nylagt hår med turistbroschyrer lämnade damer i de mestskilda ålderskategorier hotellet för att söka säkerhet från detta eviga sommarregn i den bussiga arken.
Plötsligt uppstår viss oro.
En animerad diskussion mellan busspiloten och en reseledare uppstod.
Vad som sas gick inte att förstå, men det var ord med mycket tsji, sche, toi i.
- Nesh beveda drasti klisktji, lät det som. Troligen hade det att göra med en en eller flera personer som inte inträtt i bussarken. Den lilla kvinnliga reseledare löpte mellan hotellet och bussen skylande sig med ett orange paraply. Hon bläddrade i några handlingar och viftade upprört med händerna. Busspiloten slog ut med armarna som om han menade:
- Det är ditt ansvar, jag kör bara bussen!
Rultiga reseledaren löpte än en gång genom nedfallande vatten till hotellet.
Efter en stund kom hon ut igen. Denna gång fösande en äldre kvinna framför sig. Den äldre kvinnan tuggade ivrigt på en bulle och med en massa itsji och scnedevana försvara on sin rätt att i lugn och ro äta sin frukost.
Med lika många tungvrickande itskjiord tycktes reseledaren mena, att om detta var hennes önskan borde hon stigit upp tidigare.
Stiga upp tidigt, tycktes den äldre kvinnan säga, är väl inte semester!
Till slut var bussen välfylld med ukrainska turister i alla sorlekar och åldrar fullsatt. Med ett glatt tutande och vattenströmmar skvättande runt busshjulen lämnade de hotellet på Vallbytundran.
Vallbybloggaren, bannande oförmågan att klä sig efter väderlek och sambon, som icke alls brydde sig om väderleken, återvände till trevna stugan.
Turligt var trevna stugan byggd på hälleberget och ej i lösan sand!

Spridda tankar faller som ett lätt sommaregn

Morgonen tundrevandring var  en vandring i saknad av värmande sol och fåglars drill!
Den hederliga vinterjackan hade letats fram!
Vallbytundran var öde. De mer förståndiga kurade med kaffekoppen bakaom värmande gardiner. Tålmodigt avvaktande majsolens värma.
Sambon fick sitt stora nöje tillgodosett. Dränering. Gräs och busknosande. Fortfarande övertygad Sambon är anti-bush, cause he pees on every Bush!

 Snooker, detta ädla spel på den gröna filtmattan , detta den gröna filtmattans sudoko!
Nu får vi, som uppskattar detta spel fyllt med finess, strategi, bollkänsla, vårt lystmäte.
De må heta Carter, O'Sullivan, Macguire, Stevens eller annat, men de bjuder på alla på beundransvärd  exakthet och framförhållning. Ni som glömt läs gärna denna blogg från förra året!

Nu ska snart juryn för Polarpriset kungöra vilka som får årets pris! Man kan undra om de återigen ska blunda. En mer riktig beteckning är "slå dövörat till". Ska man återigen förbise Paul Simon och Brian Wilson. Genast ska framhållas att ingen skugga ska falla på andra pristagare genom åren.
 Good Vibration, säger bara den. Bara arrangemang och nydaning i användandet av ljud borde vara värt ett Polarpris.

Paul Simons musikaliska resa sedan mitten av sextiotalet har fört honom från engelska och amerikanska influenser över sydamerikanska upptäkter och sydafrikanska influenser. 
Stilla lever hoppet vidare att någon av dessa två musikaliska giganter ska uppmärksammas av polarjuryn!

Frustrationen tilltar, då tankarna går till den så kallade  kommersiella konsumentupplysningen i teve. Ett svenskt bolag som riktar sig till svenska konsumenter säljer sitt budskap på engelska. Hur länge ska man tugga på ljudlikheten mella sheep och cheap? Nu har man dessutom låtit fårskallen adopterat en liten fårskalle, som ska tränas i att framhålla telebolagets billighet!
" A little sheep"
Översätt lite billigt! Vilket ju inte är mycket billgare än lite dyrt!
I en annan tevereklam stiger en kvinna fram och erbjuder ekonomiska mirakel. I all sin rödlätta välmående framtoning uppmanar hon tittarna att låna pengar från just hennes bolag.

Vallbybloggaren väljer att inhandla sitt morgonbröd på den på Vallbytundran decentralicerade matbutiken. Att Välja  är i sammanhanget ett något malplacerat ord. Då det inte finns mer än en butik på Vallbytundran, där man kan inhandla sitt morgonbröd. Men det ska inte vidare utvecklas.

Väl hemma i trevna stugan tillreds frukost. Ingen stor måltid i Vallbybloggarens värld. Aldrig under sin levnad har han förstått de som låter magen bli stinna av frukost. Ägg och bacon, flingor och surmjölk, små korvar och råstekt potatis, omeletter och svampstuvning. Sådan vanor är inte hans. En kopp kaffe eller två och en smörgås. Sen är han färdig att:
CARPE DIEM!