Dagar före jul

En gång för mycket länge sen, just där grusvägen fått en ny beläggning av asfalt, fanns det ett litet värdhus. Ett värdshus, som dagarna före jul levde upp. Dit kom då människor från bygden runt omkring. De var klädda i vackra kläder. De hälsade vänligt på varandra och önskade varandra en fridfull jul. Gammalt groll var borta, gamla oförrätter var glömda. De tittade vänligt på varandra och lyfte bägaren med juldricka och log mot varandra.
- Må din jul fyllas av vänlighet och stekt salt sill, sa den gamle och formade sin tandlösa mun till ett varmt leende.
- Må din jul vara likadan, svarade den unge droskchauffören och lyfte understrykande sin bägare den gamle till hälsning.

Värdshuset fylldes av glada hälsningar, God Jul önskades till höger och till vänster. Värdshuset fylldes av ekot av fridfulla julhälsningar. Till och med de som ägnat året åt att varna för främmande höjde bägaren till hälsning åt dem som stod bredvid. Bortblåst var rädslan. Farhågorna för att den svenska julen skulle bli mindre svensk sopades under dörrmattan.
- När ni kommer hit in, sa värdshusvärden myndigt, men lite ängsligt, är vi alla lika. Här har vi annat i tankarna än rädslor och farhågor. Drick varandra till och berusa er med gemenskap och omhändertagande.
Det var på värdshuset dagarna före jul man kunde se hur den som talat om inkluderande av främmande, nästan desperat, tog den som exkluderat främmande i hand.
- Lite tycker vi som er, sa han och tittade sin gamle trätobroder hoppfullt i ögonen,
- Bara lite är en seger för oss, sa han som pratat om människors olikhet, då kan vi säkert ge en röst till er.
Dagarna före jul längtande överflödets gåvor försvann alla trätor och samförstånd tycks råda, Trots att de exkluderandes underställ ännu bar lukt av bayerska ölhallar rådde en jovialisk gemenskap i det lilla värdshuset dagarna före jul.
- Nu ska vi alla fira en svensk jul, sa han med öldoftande underställ.
- Ja vid vårt svenska julbord får alla plats, sa den väldoftande, men de som ännu inte fått sin inbjudan godkänd får ingen senap till julskinkan.
- Så rätt du har, lite ska det märkas att alla inte är riktigt lika mycket värda.
- De kan ju alltid resa tillbaka, speciellt om vi kan säkerställa att de får senap till skinkan i sina hem.

Just där grusvägen fått en ny beläggning av asfalt låg ett litet värdshus, som levde upp dagarna före jul. I ett litet värdshus dagarna före jul log alla mot varandra. Att vara olika betydde att de trots allt var ganska lika. De som inte var lika lika som alla de som var lika fick ingen senap till julskinkan. 

Detta faktum kunde dock inte lägga någon sordin på gemenskapen. Alla höjde bägaren, fyllda med juledricka. De log mot varandra och för en sekund glömde de att alla inte var lika lika som alla som v

I ett litet värdshus dagarna före jul log alla mot varandra. Att vara olika betydde att de trots allt var ganska lika. De som inte var lika lika som alla de som var lika fick ingen senap till julskinkan. Detta faktum kunde dock inte lägga någon sordin på gemenskapen. Alla höjde bägaren, fyllda med juledricka. De log mot varandra och för en sekund glömde de att alla inte var lika lika som alla som var lika.
- Till alla, sa värdshusvärden, även till er som inte får någon senap till skinkan önskar vi en god jul då alla era önskningar blir verklighet. Om några dagar kan vi börja längta till nästa jul!
Värdshusets gäster, som alla bar fina kläder, log glatt mot värdshusvärden!
God Jul önskade de varandra.
En liten man i slitna kläder kom in i värdshusets värme. Han skakade decemberkylan av de raggiga kavajen.
Han stampade med foten i golvet och äskade tystnad.
- Se jag kommer till er med ett glatt budskap. I dagarna har....
Vad han sa drunknade i värdshusgästerna plötsliga  och bullriga julönskningar!

God Jul till er alla!

Det lackar mot jul, väldigt fort nu

Julfirande är av tradition en stor familjehögtid.
En helg då familjer samlas kring matbord och julklappar.
Gemenskapen står i centrum. Inte minst för barnen, de unga, har väntan varit lång.
De har letat i gömslen och vrår efter platser där julklappar gömts.
De har klämt försiktigt, för att se hur många hårda paket det finns. På form och storlek harde försökt avgöra huruvida deras önskningar nått jultomten.
På sjuttiotalet startades en rörelse som ville ge alla de, som inte hade familj samma känsla av gemenskap och trevnad under julen.
Ensamhetens dunkel utmanas under julen av drömmar och förväntningar, minnen och bilder från en svunnen tid. Alla har vi nog minnen av dofter, färger, smaker av en jul som var fylld av gemenskap.
Man kan undra hur det är i den virtuella världen.
Hur många ensamma i ensamhet, tvåsamhet och/eller flersamhet tillbringar julen framför datorn och i olika sociala medier sökt ersättning för gemenskap de förlorat.
Vallbybloggaren har nyss kommit hem till trevna stuga, efter en promenad med sambon. Luften nollgradigt krispig. Vassa låga snöformationer bebygger Vallbytundran. Få har tid stanna prata. Det rusas med stora kassar fyllda med saker, man hoppas ska glädja mottageren. Överfyllda kassar med föda bäres från den lokala ICA-handlaren. Oftast mat som i juligt frosseri ska förtäras under en kort tidsperiod.

Vallbybloggaren mindes plötsligt en jul kring milleniumskiftet, då han på 24 timmar serverade tre julbuffeer i två olika kommuner. Det var nog sista gången han ansträngde sig så mycket! Men det gladde inta bara den kvarvarande egna familjen, utan också två asylsökande familjer, som fann julen enormt ensam.
Nu har han filat färdigt på den julhistoria som ska publiceras på denna blogg i morgon och på julafton. Vallbybloggaren är fortfarande övertygad om att han hört något liknande, men det blir nu hans version!

Till er alla önskar Vallbybloggaren några goda dagar i julstöket!
Nu blir det ljusare och ljusare, snart är sommaren här!

Fly stress och slask

Resan igår var inte den optimala upplevelsen. Snöoväder både här och där gjorde att flygresorförsenades. Flygsträckor ändrades. Det som borde ha varit en ganska direkt resa söderut förvandlades till en zickzackresa genom Europa.
Nästan åtta timmar försenade kunde resenären kliva in på det i förväg bokade hotellrummet.

När han såg den lyx och ombonade känsla som inredarna lyckats skapa var dock all irritation som bortblåst. Han tittade längtansfullt mot den välkomnande bäddade sängen. För ett tag stod han på balkongen och tittade ut över Atlanten. Vågornas rörelse hördes i nattmörkret. Nattluften var ljum. Nattvakna djur och fän höll sin sena serenad. Mystiska nya ljud fyllde nattens tomhet.
Natten omslöt honom.
Drömlöst slumrade resenären från snöslaskig Vallbytundra!
Morgonen mötte honom med klarhet och värme som förnyade lusten att fånga dagen.
Från verandan lockade doften av nybryggt kaffe och nygräddade croissanter. Atlantens horisontlösa panorama fick honom att glömma allt vad julstök är!
Lätta tunna benklädnader, en kortärmad pikéskjorta omslöt honom, när han mötte den varma luften utanför hotellets entre. En vänlig taxichaufför förpassade honom till golfbanans utmaningar.

Tänk att dagarna före jul få gå ut på en tee, som solen värmt välkomnande. En järnsexa förpassade bollen drygt hundra meter närmare första green. Med viss skicklighet undvek han att hamna i den förrädiska sandbunkern. Han nådde green på fyra slag och den kvinnliga medspelaren uttryckte beundran för hans vackra sving. Båda två kunde notera sex slag i score-kortet.
Nästan fem timmar senare var golfutmaningen över och resenären från Vallbytundran tittade förtjust på resultatet. 96 slag. Inte illa för en man, som inte rört klubborna på flera år! Visserligen hade hans medspelare ett mycket bättre resultat. Men, så hade hon, sa hon en gång tävlat för Spaniens juniorlag. En kall öl på golfbanans restaurang förvandlade nederlaget till en jubelfest. Vi beslöt att ta en promenad längs stranden.

Kunskaperna i spanska återvände ord för ord och de spanska ord han glömt fylldes i med engelska ord.
Atlantvattnet smekte ljummet behagligt golfskobefriade fötter. De tus skratt porlade fritt och otvunget.
De satt ner på en sten och tittade drömmande ut över havet! Där bortom horisonten väntade deras framtid.
Den kvinnliga golfaren lutade sitt ansikte över hans. Han blundade och väntade läppars svala beröring.
Hon slickade honom på kinden......
Förvånad öppnade han ögonen och tittade in i sambons lurviga ansikte!
Sambons uppfodrande ansiktsbehandling uttryckte önskan om promenad!

Ute var det slask och lätt snöfall dagarna före jul på Vallbytundran

Observationer från ett förr rikt partyliv

Vallbybloggaren noterade att antalet fester, julmiddagar, julfester snabbt fyller mångas agenda. Under många år var också dessa decembersammankomster en del av vallbybloggarens pre-jul-vardag.Han fick då tillfälle att, om ån i smyg, betrakta olika sätt att bete sig på partyn av skilda slag.
För att underlätta för besökare till dessa parties har han valt att offentliggöra den för alla galareportrar välkända lathunden. Då det är en diger lunta som, förutom namnet, intet har att göra med lata hundar.
Nu ska genast understrykas och starkt betonas, att säkerligen inte är ensam om dessa observationer. Liknande  lathundar har säkert och kommer säkert att förekomma i tryckalster av skilda slag.
Inte heller vill han på något sätt påskina att dessa observationer skulle ha något vetenskapligt intresse.

Den första karaktären Vallbybloggaren vill presentera är Sociala Sussie.
Sociala Sussie tycks aldrig finnas på samma ställe under en längre tid. Hon... kan vara en han med... talar inte länge med samma person. Hon noterar vilka som hamnar utan för de olika kommunikativa fälten och drar in denne i samtalen.Hon  har en viss för kärlek för att söka föra samman personer hon tycker passar för varandra, Den interna tillfredställsen tycks enorm, då hon lyckas få Bosse prata med Sonja, och notera att tycke uppstår.
Sociala Sussie är den borne mittpunkten på alla julparties, det är hon/han som får just dig att känna du tillhör den inre kretsen. De ger dig uppmärksamhet, visar genuint intresse för vad du säger och för vem du är.

Vallbybloggaren läste igenom vad han skrivit. Ett snett leende lekte på hans käppar. Han konstaterade, det märks att han inte hade något att skriva om idag. Sambon nickade instämmande och likt Sociala Sussie ger han Vallbybloggaren uppmärksamhet och drar in honom i ett påklädande, som gjort för en morgonpromenad!
Imorgon kommer en ny observation!!!

Hallå morgonkylan här kommer vi...
Morgonfrusna grässtrån knastrar nästan ljudlöst under sambons tassar!

21 dagar kvar till julmys och honungsglacerade revbenspjäll....

Julmånad och ordet Jul

Hade vi levt för cirka 1600 år sedan hade vi likt biskop Wulfilas kunna konstatera att vi är i sista fasen  av Jiuleis! Detta lär vara en av de absolut första gångerna man kan konstatera att ord som avlägset påminner om vårt jul används. Ska man försöka ge sig på ytterligare äldre "jul-ord" år man ute på mycket osäkert gungfly!
Fornengelskan använde Geohhol eller geohol. Fornnordiska språk lånar ut Yule till engelskan och Jul till tyskan. Dessa båda språk har numer anammat Christmas respektive Weihnachten!
I svenska skrifter lär ordet Jwlen och iula förekommit. Islänningar använder en annan stavningsvariant  Jol. Finland har två ord med samma ursprung.  Juhla, som väl numer betecknar högtid i största allmänhet och sedan ordet för Jul... Joula!

Vår julfigur  tomten kom i allmänt bruk först i slutet av 1800-talet, då han ersatte den då mer vanligt förekommande Julbocken.  Det lär vara Jenny Nyströms illustration av Viktor Rydbergs berättelse om lille Vigg 1874, som inspirerat till denna figur. Äldre vittnesbörd menar att tomten inte var så röd, som idag. Möjligen har luvan varit röd! I övrigt lär hans klädsel varit mer grådaskig.
Den lilla figuren i grå vadmalsrock, som vakade över gårdens hus, stall och andra byggnader.
Tomtenisse, som idag är beteckningen på tomtens hjälpredor är egentligen samma sak som tomtegubben. Så här har på dryga hundra år en sammanblandning skett. Till yttermera visso har väl dagens tomte i all sin röda prakt också sammanblandats med Sankt Nickolaus och andra mindre trevliga figurer i medeltida mysteriespel! Tryckfelsnisse är måhända en sådan figur, som mindre övervakar och mer ställer till allmänt förtret i tryckalster!
Det må nu vara hur som helst med det! Knappa tre veckor kvar och mycket stök och förberedelser. Måhända har vi alla en liten nisse som ställer till förtret.
Vallbybloggaren med sambo önskar alla eventuella läsare en GOD JULFÖRBEREDELSETID och önskar 

Tomtebolycka till alla!