Den första junidagen detta året var också den sista lördagen den här veckan. luden sambo och Vallbybloggaren bevandrade Vallbytundran.
Den runda byggnaden vid Vallby Centrum står kvar. Byggnaden, som fick namnet Paletten och som av vissa misstogs för att vara en ny dansrestaurang. Utanför Paletten, satt delar av Vallbys ledighetskommitte. De talade högljutt om resor till stadens centrum och där belägen saftbutik, som säljer berusande drycker. Plötsligen drabbad av viss självinsikt, uttryckte en av kommittens mest lediga deltagare, att han kanske borde sluta handla berusande drycker.
- Åldern tar ut sin rätt, sa han, det är inte samma tjusning som i ungdomen att vakna i en skogsdunge och inte veta var man är eller till och med vem man är.
- Alla får vi göra våra val, sa en yngre medlem av samma kommitte, själv måste jag nog ha dessa drycker, för att orka möta människor. Ångesten tränger på, när jag är nykter.
- Ni vet jag får fortfarande hantverksuppdrag och det är inte längre roligt att göra raka linjer, när man är så bakis att till och med en vågad linje tycks vara linjalrak.
- Ähh, du kan alltid komma hit, har vi en öl över så bjuder vi. Vi är ju bröder i eländet-
En liten papperslapp på en glasad port förkunnade att det skulle bli någon form av utomhusaktivitet i den så kallade Upplevelseparken. Dock skulle denna utomhusaktivitet flyttas inoimhus om vädret var otjänligt. Nog måste en sådan brasklapp träffa generationer av förskolepersonal mitt mellan ögonen. Dessa som i pedagogisk iver ständigt förkunnat, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tydligt är att insikten om för väderleken lämpliga kläder försvinner någon gång under färden till vuxen ålder. I vuxen ålder säger dessa, som utsatts för förskolepersonalens manipulationer, att det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder. Så barndomens kunskapsinhämtning förpassas till glömskans lagerbyggnad. Vi har utomhusaktivitet bara om väderleken är tjänlig.Undra kan man ju vilka fler lärdomar, som inhämtats i barndomen, som förpassats till glömskans lagerhyllor.
Bortom Vallbys fallossymbol, det mot himlen strävande höghuset, har ännu en byggnad förpassats till de sälla jaktmarkerna. Huset, som för längesedan innehöll både livsmelsaffär, apotek och post, som senare hyst församlingsgård och gemenskapslokal, är nu totalt jämnad med marken. Här ska tydligen en ny sträckning av 12:ans busslinje dras fram. In med bullrande bussar in i miljöer, där människor vandrar och cyklar. Låt bussarna fara där människor i årtionde andats frisk luft. Men kanske det är bättre än att ha busshållplats 10 meter från Servicehusets varuintag?
Vallbybloggaren tittade över Vallbytundran och drabbades lite av samvetsbetänkligheter, Denna tundra fylld med personligheter och lummig grönska har alltförlänge varit obeskrivet. Idag ändradades detta faktum, i vart fall lite. Dessutom behöver Vallbybloggaren inte ha så dåligt samvete, då en publikation kallad "NÄRHETER" i dgarna ramlade in i Vallbybloggarens brevlåda och gav skriven information om vad som händer opå Vallby, i vart fall lite information!
Det tidiga kvällsregnet kylde ner hemvägen. Luden sambo började alltmer anta likheten med en gigantisk outkramad disktrasa. Han tittade vädjande på Vallbybloggaren och vädjade.
- Kan vi gå hem till ljuva trevna stugan. Även för en hund är detta regnväder icke tjänligt.
. Hörru vovven, det vet du väl att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
- Men husse då, jag har bara denna pälsen och den är inte dålig, däremot är vädret dåligt!
Vallbybloggaren föll till föga för sambons mörka vädjande blick.
Väl hemma kunde konstateras, att en kopp kaffe med tilltugg alltid är tjänligt oavsett väder!
