Lasse Skrockare

Morgonsolen är obarmhärtig. Månniskor söker skydd bakom arbetsbodar och under byggnaders taköverhäng. Det pustas och klagas över ökenvärmen på Vallbytundran. Alla tycks ha glömt den vinter som fick människor att längta efter sol och värme.
Lasse, skrockaren, satt vid filialkyrkans uteservering. Han hade sin blå axelremsväska tätt intill kroppen. I vita bokstäver förkunnade den, att Finnair var kronan bland alla flygbolag. Lasse sökte med blicken efter någon att konversera med. Han öppnade sin väska och tog fram en påse med små kanelsnäckor. Han mumsade förtjust och ljudligt på dessa små massfabricerade bakverk.
En äldre kvinna kom ut från Paletten. Hon bar en mugg med kaffe i ena handen och i den andra handen balanserade hon en pappassiett med skiva tigerkaka. Hon slog sig ner på bordet intill Lasse och smakade försiktigt på kaffet. Hon smackade ljudligt med läpparna. Blicken fäste hon någonstans norr om polstjärnan, som för vanliga personer inte syntes allt. kaffetåren utföll tydligen till belåtenhet. En tygga på tigerkakan och en munfull kaffe höll henne sysselsatt ett tag,
Lasse tittade på henne. Efter en stund utföll granskningen till hans fulla belåtenhet. Han böjde sig försiktigt mot henne.
- Det var roligt en gång när jag kom hem från en av mina många utlandsresor!
Han började småfnittra. Minnet av denna hemkomst roade honom. Han skrattde högt och ljudligt.
Kvinnan tittade besvärat på honom. Hon försökte fästa blicken så långt bort från lasse som möjligt. Men det var för sent. Han hade började veva in samtalsreven.
- Ja, själv tyckte jag, att jag fann mig snabbt och fyndigt, skrockade han och smulor från massfabricerad kanelsnäckor sprutade ur munnen.
Kvinnan väntade med viss spänning på vad som skulle berättas. En god anekdot är ju inte fel att börja dagen med, tänkte hon.
- Ha, ha, skrockade Lasse vidare, du skulle ha sett honom. Han bara stod där och tittade på mig stora ögon.

Nu anslöt även en ung kvinnlig passtorsadjunkt till den kaffedrickande skaran.
- Men Lars då, du har väl aldrig varit utomlands, sa pastorsadjunkten beskäftigt.
- Har inte jag?
Lasse visade upp en förnärmad blick.
- Jag har varit mer utomlands än vad du sagt amen i kyrkan, sa han och skrockade högt och ljudligt.
- Den här gången som jag minns nu, var riktigt rolig, fast det hände inte förrän jag kom hem, sa han förklarande.
Minnet framkallade rena skrattspasmer. Han skrattade så högt och ivrigt att han nästan föll av stolen. Folk på väg till familjeläkare eller uttagsautomat tittade storögt på den skrockande Lasse. De flesta skakade beklagande på huvudet och uttryckte sinsemellan synpunkter om att vara rusig så här tidigt. Man menade att det var en skam att man inte skulle kunna ta ut pengar utan att bli rammad av sådant högljutt skrockande.
- Vi hade haft en besvärlig resa, sa Lasse. Det hade varit luftgropar och åskväder hela vägen från Rom. Så vi var tacksamma att äntligen känna svenska fastlandet under fötterna.
Minnet av detta lockade fram ännu fler högljudda skrockande från Lasse. Kanelsnäcksfontänen var åter aktiv och förbipasserande duckade för kringflygande bullsmulor.
- Om det nu är så, sa den kvinnliga pastorsadjunkten, att du verkligen varit utomlands, så för Guds skull berätta vad som är så roligt. Det främjar inte den sociala interaktionen att bara du ska ha roligt!
- Jag ska berätta, skrockade Lars och försökte få några smulor att stanna i munnen.
Han stoppade in en ny massfabricerad kanelsnäcka i munnen och mellan tuggaorna försökte han berätta.
- Jo.... det var så... , att när vi steg in i passkontrollen....
Han kom inte längre i sin berättelse utan borjade gapskratta igen.
Kvinna med tigerkakan hade slut på kaffet och gick in Palettenbyggnaden, för att hämta mer. När hon kom ut igen, så skrattade Lasse fortfarande. Skrattårar rullade utför fårad kind. Han drog häftigt efter andan och satte kanelsnäcksmulor i halsen. Han blev högröd i ansiktet. Han hostade och frustade. Efter åtskillgt med frustande och hostande lösgjordes ur hans inre en stor bullbit. Den for ut, som skjuten ur en pistol och träffade pastorsadjunkten mitt i pannan.
Pastorsadjunkten strök bullsmeten från pannan med prästskjortärmen oc tittade irriterad på Lasse.
Lasse, som sakta återhämtade sig från incidenten med bullbiten, som hade fastnat i luftrören, öppnade munnen sakta.
- Jo det var så, sa han, att när vi kom till passkontrollen, så var jag inte beredd.
- Mannen stod där i mörk uniform med utsträckt hand och på bordet fanns en stor stämpel. Jag tittade frågande på honom. Då sa hann frågande:
- Pass?
- Pass, sa jag lite överraskad!
- PASS?
- Då bjuder jag två ruter!
Lasse skrattade skrockande. Pastorsadjunkten och kvinnan med tigerkaka tittade frågande på varandra.
- Viss var jag rolig, skrockade Lasse!

Han är nu allmänt känt som Lasse Skrockare!

Obeskriven under lång tid

-Vallbybloggaren har senaste tiden varit helt upptagen med att följa en resenär genom Europa och delar av Asien. En färd som gått i luften, över vatten och på land. Nu är den resan slut och mer triviala händelser lär bli föremål för Vallbybloggarens  " penna".
Den första junidagen detta året var också den sista lördagen den här veckan. luden sambo och Vallbybloggaren bevandrade Vallbytundran.
Den runda byggnaden vid Vallby Centrum står kvar. Byggnaden, som fick namnet Paletten och som av vissa misstogs för att vara en ny dansrestaurang. Utanför Paletten, satt delar av Vallbys ledighetskommitte. De talade högljutt om resor till stadens centrum och där belägen saftbutik, som säljer berusande drycker. Plötsligen drabbad av viss självinsikt, uttryckte en av kommittens mest lediga deltagare, att han kanske borde sluta handla berusande drycker.
- Åldern tar ut sin rätt, sa han, det är inte samma tjusning som i ungdomen att vakna i en skogsdunge och inte veta var man är eller till och med vem man är.
- Alla får vi göra våra val, sa en yngre medlem av samma kommitte, själv måste jag nog ha dessa drycker, för att orka möta människor. Ångesten  tränger på, när jag är nykter.
- Ni vet jag får fortfarande hantverksuppdrag och det är inte längre roligt att göra raka linjer, när man är så bakis att till och med en vågad linje tycks vara linjalrak.
- Ähh, du kan alltid komma hit, har vi en öl över så bjuder vi. Vi är ju bröder i eländet-

En liten papperslapp på en glasad port förkunnade att det skulle bli någon form av utomhusaktivitet i den så kallade  Upplevelseparken. Dock skulle denna utomhusaktivitet flyttas inoimhus om vädret var otjänligt. Nog måste en sådan brasklapp träffa generationer av  förskolepersonal mitt mellan ögonen. Dessa som i pedagogisk iver ständigt förkunnat, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tydligt är att insikten om för väderleken lämpliga kläder försvinner någon gång under färden till vuxen ålder. I vuxen ålder säger dessa, som utsatts för förskolepersonalens manipulationer, att det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder. Så barndomens kunskapsinhämtning förpassas till glömskans lagerbyggnad. Vi har utomhusaktivitet bara om väderleken är tjänlig.
Undra kan man ju vilka fler lärdomar, som inhämtats i barndomen, som förpassats till glömskans lagerhyllor.
Bortom Vallbys fallossymbol, det mot himlen strävande höghuset, har ännu en byggnad förpassats till de sälla jaktmarkerna. Huset, som för längesedan innehöll både livsmelsaffär, apotek och post, som senare hyst församlingsgård och gemenskapslokal, är nu totalt jämnad med marken. Här ska tydligen en ny sträckning av 12:ans busslinje dras fram. In med bullrande bussar in i miljöer, där människor vandrar och cyklar. Låt bussarna fara där människor i årtionde andats frisk luft. Men kanske det är bättre än att ha busshållplats 10 meter från Servicehusets varuintag?
Vallbybloggaren tittade över Vallbytundran och drabbades lite av samvetsbetänkligheter, Denna tundra fylld med personligheter och lummig grönska har alltförlänge varit obeskrivet. Idag ändradades detta faktum, i vart fall lite. Dessutom behöver Vallbybloggaren inte ha så dåligt samvete, då en publikation kallad "NÄRHETER" i dgarna ramlade in i Vallbybloggarens brevlåda och gav skriven information om vad som händer opå Vallby, i vart fall lite information!
Det tidiga kvällsregnet kylde ner hemvägen. Luden sambo började alltmer anta likheten med en gigantisk outkramad disktrasa. Han tittade vädjande på Vallbybloggaren och vädjade.
- Kan vi gå hem till ljuva trevna stugan. Även för en hund är detta regnväder icke tjänligt.
. Hörru vovven, det vet du väl att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
- Men husse då, jag har bara denna pälsen och den är inte dålig, däremot är vädret dåligt!
Vallbybloggaren föll till föga för sambons mörka vädjande blick.
Väl hemma kunde konstateras, att en kopp kaffe med tilltugg alltid är tjänligt oavsett väder!

Dansrestaurang vid Vallby Centrum?

Flitiga snöborttagre for som tättingar runt den öppna ytan mellan det nya hiset och ICA's butik. Snön skulle bara bort verkade de tänka. Här fanns inget tålamod att invänta vårsol.
Två äldre gentlemän från en annan del av staden hade gjort en utflykt till Vallby.
De stod framför nybyggnaden, som givets namnet "paletten".
De talade om hur Västerås vuxit och att det inte var lätt att hänga med vad som hänt i andra stadsdelar än den egna.
När Vallbybloggaren stannade till i väntan på att sambon skulle luktscanna en grön byggbit adresserades Vallbybloggaren av den ene av männen.
- Så du är ute och rastar hunden? Vad är det för sort?
Vallbybloggaren som ännu inte fått tillfullest med kaffe svarade ganska trotsigt.
- Jajemen, rasta bör man annars blir det fuktskador hemma.
- Jo kan tänka så, skrockade mannen försiktigt!
- Nu har ni fått en dansrestaurang med, sa den andre av de två vallbybesökarna.
- Dansrestaurang?
Vallbybloggaren tittade konfunderad på mannen.
- Ja, Paletten kan ju inte vara annat än ett danspalats!
- Nä, så är det inte , svarade Vallbybloggaren.
- Det är ett sk allaktivitetshus, upplyste Vallbybloggaren, där finns kommunal verksamhet, privat sjukvård för barn, kyrka,  med mera...
- Jaha svarade danspalatsförespråkaren, men du måste ändå medge att det dragits en och annan vals där!
Vi fnittrade lite uppskattande!
- Ni kan nog gå in och titta. Det ska finnas ett kafe där ni kan få köpa en förmiddagsfika!
- Det skulle sitta fint, sa de, innan vi återvänder till en annan del av Västerås!


Julsagor finns på dessa adresser:
Julsaga del 1
Julsaga del 2
Hannahs Julsaga del 1
Hannahs Julsaga del 2

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Samtal vid Vallby Centrum

Vi stod några av skilda kön vid Vallby Centrum.
Vi talade om den nya byggnaden som invigdes för en vecka sedan.
- Det är bra att de har ett fik, då kan man ta en kaffe och ett wienerbröd, sa en av de äldre.
- Jag såg att de hadefina tårtor, när det var invigning. Undrar om det ska vara kvar i sortimentet. Skulle inte ha emot en princesstårta å lite kaffe. Skulle pigga upp i denn kalla tid.

- Undrar varför man valde namnet "paletten", sa en av de äldre damerna. Tycker mer det ser ut som ett kladdblock, fortsatte hon.
- Nja, jag tycker det skulle kallas "Huggkubben", sa en äldre herre med cowbohatt.
- Har ni varit inne och tittat, sa den före detta bagaren. Det är fint, blir nog bra!
- Nä, fy vad kallt det är, sa bagarens hustru, nu går vi hem och lagar en värmande gulasch!
- Ja det är så kallt, sa mannen med cowboyhatten, så kallt att det är förenat med livsfara att spotta i motvind.
De övriga skrockade artigt och försökte föreställa sig mannens vanor och betende!
De skildes åt. Var och en på väg till sin värmande gulasch!
Vallbybloggaren och sambon fullbordade förmiddagspromenaden, frysand och längtande efter värmande gulash de också.
En tanke föddes på hemvägen:
"Inget hus är bättre än den verksamhet, som bedrivs i det!"

Vallbybygget snart klart, liksom presidentval i USA

Morgonen hade redan lämnat nattens eftersmak.
Solen värmer rimfrostbeklädd gräsmatta.
Ensam rimfrostdroppe sörjer  försvinnande rimfrostsyskon, som smälter gnistrande.

Så möter Vallbybloggaren morgonen, när han beträder vallbytundran med trogen sambo.
Vallbytundrans nya begivenhet, den runda nybyggnationen, är på upploppsrakan.
Avgränsande stålstaket är borta. Ej asfalttäckta ytor har jordbetrötts och ledsna höstdeppiga växter har planterats.
Rena geometriska ytor. Kvadrater, rektanglar, ovaler, cirklar skapar en strikt renhet. De färgskiftninga som skönjes mellan spaljekonstruktionen, ler tappert mot begynnande vinterkyla.
Lekfull strikthet!
I dessa geometriska rena linjer finns  dock störningsmoment. Ojämna spikrader, som retar en detaljgranskande betraktare. Ska det vara så svårt att skapa en rak spiklinje?

Byggnadstekniskt mindre begåvad, retar sig Vallbybloggaren på några detaljer. På byggnadens östra sida... hur nu detta är möjligt att bestämma,... finns två regnvattenutkast, som är placerade över varsin dörr. Tidigare har noterats vilket kraftigt vattenflöde dessa regnutkast skapar. Så framtida nyttjare av dessa dörrar, glöm inte paraply, när ni brukar dessa dörrar för in- och utgång i regnväder.

Fortfarande  byggnadstekniskt mindre begåvad har Vallbybloggaren ringa förståelse för hur man löst regnskydd på de veranda, som återfinns på den runda byggnadens södra sida. Två stora cirkelformade ljusinsläpp har skapats. Vid regnväder torde det vara näst intill omöjligt vistas på nämna veranda. Stor risk för vattenskador  på verandabesökare föreligger!

Men visst ska det bli intressant att möta alla de, som ska nyttja detta hus, arbetare och besökare!'

I stora världen är det presidentval i USA. En underlig händelse!

De röstande och det är inte alla amerikaner bestämmer vem som skall ha stort inlytnade på skeende runt om i världen.
En kandidat som har en udda religion och arbetat under drygt 20 år med att köpa företag, strippat dem och sålt vidare med godförtjänst försöker övertyga att detta ger honom rätt kompetens att åter göra amerika rikt. Undrar vad han ska strippa och sälja ut och till vem?
Den andre kandidaten, som på många områden inte lyckats förhandla fram de förändringar han ville ha.
Den ene exkluderande, den andre inkluderande!

Nog tycker Vallbybloggaren lika , som den ålderstigna vietnamveteranen:
"Give the guy four more years"

Såg ni han, som gick förbi ?

De stod i en ganska tät klunga och samtalade.
Det var den pensionerade krögaren, den rullatorledsagade före detta busschauffören och en lätt bedagad före detta landstingsanställd.

Vallbytorget fick av dessa tre en speciell aura av aktualitet och expertkunnande. Rotfrukterna, som såldes till extrapris, ärades för vitamininnehåll. Det nyuppförda runda huset fick både ris och ros. Fotbollsbragden i Berlin kommenterades, även om två av dem stängt av vid  och gått och lagt sig, för att sova, när Sverige låg under med 4 mål mot noll!
Plötsligt blev samtalet elektrifierat, intensivt.
Borta var den släpiga västeråsdialekten.

- Såg du honom?
- Vem?
- Han som gick förbi alldeles nyss!
- Vem var det?
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!
- Såg du honom också?
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss?
- Vem gick förbi nyss?
- Såg ni inte honom?
- Nej, jag såg ingen gå förbi nyss!
- Konstigt, jag kunde svurit på att det var han!
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!
- Jasså han!
- Nä honom såg jag inte!
- Men det var säkert han!
- Är du säker på det?
- Säker på vad?
- Att det var han!
- Vem då?
- Han som gick förbi nyss!

Till slut var varken de allt mindre uppmärksamma och ofrivilliga lyssnarna totalt oförmögna att följa om vad eller vem de pratade om. Inte de tre heller för de suckade och gick in i Pizzerian och köpte varsin latte!