I dimman göms vänliga anletsdrag

Dimman låg tät över Vallbytundran denna morgon. Vagt kunde mötande människor anas. Höghuset var borta, omfamnat av morgonens blöta dimma. Trevande söker tidig vandrare sin väg genom tjockan. Överraskande möten med personer, som blir verkliga först när man ser längre än näsan räcker. Mötandes hälsningar träffar oss nästan osynligt. Dimblöt förföljer ett vänligt "god-morgon" vandrarna på tundran. Hälsningar som drabbar en utan att avsändarna är synliga. Ur dimmans höstmorgongryning kommer ett hej och ett Morning!
Snart ska dagens första solstrålar torka dimsjoken bort. Snart ska åter höghusets topp bli synlig. Människors hälsning ska åter inramas av ett morgontrött ansikte.
I väntan på solen vandrar vi trevande fram i höstdimman. Sökande händer nuddar förvånat en medvandrare. Håll till vänster. Letande fingrar finner plötsliga buskar.  Det är tur Vallbybloggaren har eskorterande sambo. Sambons nos sniffar en halv meter över marken och finner utan svårighet den önskade vägen. Vägen som leder till hem, där kaffe och tunnbrödsrulle väntar. Sniffande vägsökeri belönas med hundgodis. Något kaffe vill dock ej luden sambo ha. Han är mer förtjust i renat. Rent vatten ska de va annars så kan det va, säger sambon med tydlig avsmak för bryggda drycker.
Hoppas att alla ni som i dimman vandrar finner vägen hem och stärkande kaffetår.
Men det är klart bättre att finna dimman ute i den fria naturen än invärtes dimmig söka livets mening!

Kom sol. Kom vind. Låt täta dimmoln raskt försvinna. Än lngtar sinnet efter sommarsol och varma bad!

Promenad bland kinesiska turister och skattgömmejagande pensionärspar.

Det har regnat ganska mycket i natt, konstaterade vi när vi anträdde den första av dagnes promenader.
Solen svettades av ansträgning, när den knuffade undan några sömniga regnmoln.
Vallbytundran låg öde och tom. Nja inte riktigt! Nu ska skrivaren inte undanhålla sanningen. Ett äldre par vandrade mellan papperskorgarna. De tömde dessa förvaringsgrejer på såväl plåtburkar, som plastflaskor. Med välfyllda plastpåsar vandrade de vidare mot nästa skattgömma!

Solen har vunnit i sin kamp mot morgontrötta regnmoln. Generöst öser den solvärme över Vallbybloggaren och numer flämtande sambo. Framkomna till hotellplan möts han av en märklig syn. Ur hotellets innersta strömmar en strid ström av kinesiska turister. Par om par vandrar de den korta biten mellan hotell och turistbuss från Estland. En buss som är dekorerad med djungeldjur på gul bakgrund.
Likt djuren en gång inträdde i Noas ark inträdde kinesiska turister två och två in i den väntande bussen. Övervakade av en ung reseledare, som med block och visselpipa såg till att ingen hamnade akterseglad i Väsyerås. Allvarsamma turister från Kina har sett ännu ett hotell och noterat att hotell de är sig bra lika!
Så seglade bussen iväg mjukt gungande over de ojämnheter som finns i en gata, som håller på att förstärkas för kommande lokaltrafik. Nu är platsen fri och tålmodigt ihärdigt bittjas papperskorgar av ett äldre par på morgonpromenad.
Hemvägen avlöpte lugnt och fritt från möten. I vart fiall till vi kom till skateboardbanan. Där mötte vi en äldre man med rötterna någonstans i Turkiet.
- God Morgon, hälsade han, jag är på väg till kyrkan!
- God Morgon, svarade Vallbybloggaren.
- Jag måste säga, sa han på stapplande svenska, är lite besviken på min sonson.
- Vadan detta?
- Jo han vill inte gå till kyrkan. Han menar att det är bortkastad tid. Han säger, att han vet att det inte finns någon Gud.
- Det är många, som säger så!
- Jag talar om att det inte handlar om att veta. Det handlar om att tro eller inte tro.
- Det ligger en sorts klokskap i det påståendet.
- Jag säger till honom att om vi vet att det finns en Gud eller säger att vi vet att det inte finns en Gud, då är det lätt att säga, att den som inte vet vad jag vet är idioter.
- Det kan ligga en sanning i vad du säger. Vet vi, är det lätt att vi ser oss förmer än andra. Men tror vi eller inte tror så lever vi hela tiden i dialog med vad som händer. Prövar, tar till oss, förkastar!
- Jag förstår inte riktigt vad du säger, sa den gamle mannen och strök med ovansidan av handen över mustaschen.
Vallbybloggaren försökte förklara igen vad han menade och insåg att inte heller han förstod riktigt vad han menade.
- Jag vet bara, sa den gamle, att vi kan inget veta om Gud förrän den dagen då vårt liv tar slut. Men ett vet jag, att då kommer antingen den som tror eller den som inte tror att bli väldigt överraskad!
-

Med kippande skor

Morgonen var färgad i en nyans av grått.
Nattens regn gjorde sig frortfarande påminnt. Lämnade strecka av regnigt vått på sommarjackan.
Luden sambo bekymrade sig föga om fallande väta eller till de pölar som gemenskapstörstande regndroppar bildat.
Vallbytundran vaknade pö om pö ur sin nattdvala.
Solen fann en lucka i den molntunga himlen. Den tittade med förvåning ner på den våta, gråa och frusna Vallbytundran.
De läsare som har en stor önskan att se en sol, som tappat hakan eller en sol som visar viss likhet med en öppen fiollåda, bör förstå att den stunden är nu.
-Tänk, sa solen liksom för sig själv, här har man lyst med sin frånvaro. Här har man gjort allt, för att ej skänka det levande livgivande strålar! Ändå så ler blommor mot varandra. Ändå så hälsar människor varandra med ett glatt godmorgon. Ändå bugar de stora träna sig ödmjukt hälsande varje morgontidig vandrare.
Solen skämdes nog lite över sin lysande frånvaro. Solen tyckte nog att den kunde ha gjort mer för att torka upp de pölar, de vattenmängder, som hotar rasera såväl hus, vägar som sommarminnen. Solen drog sig tillbaka bak närmsta moln och begrundade sina misstag.
På Vallbytundran vandrar folk vidare med kippande skor och möter en ny dag!
Bak sitt moln gottar sig solen över att så många med längtan talar om solens återkomst.
Förstulet tittar solen fram och en enda solstråle träffar Vallbybloggaren på hans morgonvandring med sambon.
Denna enda solstråle ger hopp, ger längtan, skänker tröst till en vandrare med kippande skor!

Fly stress och slask

Resan igår var inte den optimala upplevelsen. Snöoväder både här och där gjorde att flygresorförsenades. Flygsträckor ändrades. Det som borde ha varit en ganska direkt resa söderut förvandlades till en zickzackresa genom Europa.
Nästan åtta timmar försenade kunde resenären kliva in på det i förväg bokade hotellrummet.

När han såg den lyx och ombonade känsla som inredarna lyckats skapa var dock all irritation som bortblåst. Han tittade längtansfullt mot den välkomnande bäddade sängen. För ett tag stod han på balkongen och tittade ut över Atlanten. Vågornas rörelse hördes i nattmörkret. Nattluften var ljum. Nattvakna djur och fän höll sin sena serenad. Mystiska nya ljud fyllde nattens tomhet.
Natten omslöt honom.
Drömlöst slumrade resenären från snöslaskig Vallbytundra!
Morgonen mötte honom med klarhet och värme som förnyade lusten att fånga dagen.
Från verandan lockade doften av nybryggt kaffe och nygräddade croissanter. Atlantens horisontlösa panorama fick honom att glömma allt vad julstök är!
Lätta tunna benklädnader, en kortärmad pikéskjorta omslöt honom, när han mötte den varma luften utanför hotellets entre. En vänlig taxichaufför förpassade honom till golfbanans utmaningar.

Tänk att dagarna före jul få gå ut på en tee, som solen värmt välkomnande. En järnsexa förpassade bollen drygt hundra meter närmare första green. Med viss skicklighet undvek han att hamna i den förrädiska sandbunkern. Han nådde green på fyra slag och den kvinnliga medspelaren uttryckte beundran för hans vackra sving. Båda två kunde notera sex slag i score-kortet.
Nästan fem timmar senare var golfutmaningen över och resenären från Vallbytundran tittade förtjust på resultatet. 96 slag. Inte illa för en man, som inte rört klubborna på flera år! Visserligen hade hans medspelare ett mycket bättre resultat. Men, så hade hon, sa hon en gång tävlat för Spaniens juniorlag. En kall öl på golfbanans restaurang förvandlade nederlaget till en jubelfest. Vi beslöt att ta en promenad längs stranden.

Kunskaperna i spanska återvände ord för ord och de spanska ord han glömt fylldes i med engelska ord.
Atlantvattnet smekte ljummet behagligt golfskobefriade fötter. De tus skratt porlade fritt och otvunget.
De satt ner på en sten och tittade drömmande ut över havet! Där bortom horisonten väntade deras framtid.
Den kvinnliga golfaren lutade sitt ansikte över hans. Han blundade och väntade läppars svala beröring.
Hon slickade honom på kinden......
Förvånad öppnade han ögonen och tittade in i sambons lurviga ansikte!
Sambons uppfodrande ansiktsbehandling uttryckte önskan om promenad!

Ute var det slask och lätt snöfall dagarna före jul på Vallbytundran

En ny dag

Sambon skrapade lätt med sin högertass på mitt bröst.

Hörde det välbekanta djupa otåliga morrandet. Han låter som startmotorn i min gamla saknade Renaultfyra. Trots halvöppna ögon, ännu fyllda med den halvvaknes sömnlim, förstod jag en ny dag var här. 

Kaffet får vänta en halvtimme till.

Fyllde fickorna med påsar avsedda för de naturbehov sambon planerade lämna efter sig!
Dagen mötte mig med  förhoppning om en sol som ännu skyms bakom regnmoln.
Möter två ynglingar, som jag känner igen. De har flera gånger varit stökiga och muckat gräl med förbipasserande. " Ge mig respkt, va!"
Från höger stormar en brunspräcklig katt in jagande en vilt flaxande sparv. Sparven krockar mot en trädstam och katten tar fågeln. Spatserar stolt iväg med den lilla sparven i sin mun. 

Hör de stökiga ynglingarnas kommentar:
-Fy så äckligt. Hur kan man vara så grym!

Sambon har inte reagerat alls. Totalt upptagen med att luktskanna någon fläck där tydligen en löptik lämnat visitkort, så kallad teakolja! 

Uppmanar sambon att bara lukta på vartannat grästrå, så vi fortare kommer hem till det väntande kaffet och morgonsmörgåsen. 

Verkar som sambon förstår vad jag menar och resten av promenaden går raskare. 

Väl hemkommen! 

Fortfarande är morgonsolens värme bara ett löfte, en förhoppning!

Med förhoppning om värmande sol tar jag kaffekoppen, smörgåsen och morgontidningen och installerar mig på i täppans kaffehörna. 

En ny dag har börjat !
I Libyen har pågår striderna! Mr Gadaffi gömmer sig ännu i någon vrå. Hans kronprins , som sas vara infångad, förkunnar leende att allt är väl i staten!
En ny dag har börjat!