En helsvensk dag

Lockad av gryningsljus och solsken vågade Vallbybloggaren och luden sambo att lämna den goa sängvärmen för en bevandring och bevattning av Vallbytundran. Trots soluppgång ses inga svenska fanor vaja på för ändamålet resta stänger. Ska man enbart gå efter flaggstängers fanors budskap kunde detta lika gärna vara ICA-dagen. Vi mötte inga perosner denna tidiga morgon. Och absolut ingen av de vi inte mötte bar tecken för att denna dag var speciellt svensk.
Nu är ju i och för sig nationaldagen inte någon gammal tradition, som kraft av generationers firande hämtar styrka.

Vallbybloggaren tänkte tillbaka, drabbad av plötslig nostalgi, på de gator och fotbollsplaner där bvarn han vunnit segrar och försmädliga förluster genomlidit. Då på den tiden hette det inte ens  nationaldag utan "svenska flaggans dag". Alla arbetade på denna dag, i vart fall de som hade arbete och dagen inte inföll på en söndag. Möjligen kallades alla elever ut på planen framför rektorsexpeditionen för att sjunga "Du gamla du fria", men därvidlag sviktar minnet. Det kan ha varit så att denna plötsliga iver att få besjunga den "fjällhöga nord" kunde ha skett i klassrummet på Magnus Stenvbocksskolan i Helsingborg. I så fall var det fröken Karin, som ihärdigt trampande klassrumsorgeln, frörsökte få oss barn att besjunga stället, "där vill jag leva och där vill jag dö".
Minns dock att raden om fjällhöga nord kändes främmande. Anade nog vagt vad fjäll var för något.
På kvällen den sjätte juni begav man sig till Olympia, där viss festivitas gick av stapeln. Kan inte minnas att detta lockade fram någon feststämning hos oss unga pojkar. Ändlösa parader av föreningar, som skulle få mottaga en svensk fana av någon för sakne betydelsefull person.  I det längsta hoppades vi pojkar att det skulle bli någon uppvisning av de få motorcykelpoliser, som körde några varv på kolstybbsbanorna runt fotbollsplanen.  I det fall polisen hade någon uppvisning med sina fyrbenta kollegor, så var kvällen räddad. Minns hur dessa pälsbeklädda poliser snabbt fångade in en väl madrasserad polis, som för tillfället spelade farlig brottsling. Vi jublade, när den välmadrasserade  föll till marken. Det goda hade segrat igen.
Efter flytten från helsingborg under tidigt sextiotal, så kan jag inte påminna mig att jag frivilligt besökt något firande av den "fjällhöga nord" där man enligt Dybeck så gärna vill leva och dö. Tror heller inte att jag var arbetsför, när man beslutade att sjättejuni inte längre skulle vara svenska flaggans dag uten nationaldag och arbetsbefriad.
Egentligen var väl detta en björntjänst åt svenskarna. Nu funderar vi mer på varför vi inte kan fira denna dag lika bra som nörrmän firar sin sjuttondemaj.
Vi kom hem till trevna stugan efter en fanbefriad morgon.
Kaffemaskinenen bryggde kaffe av bönor som växt på någon bergssluttning i Colombia. På det italieninspirerade brödet  lades skinka från Danmark och ost från Holland. Apelsiner från Spanien pressades till morgonens vitaminkick. Morgonens promenadstass byttes till dagkläder, där jag kunde konstatera att jeansen var från Kina och tshirten producerad i Bangladesh. Skorna var gjorda på någon fabrik i Indonesien.
-Ja, tänkte Vallbybloggaren, en sån här dag ska man i alla fall klä sig svenskt.
Förbereder lunchen denna nationaldag. Observerar att den färdiglagade potatisgratängen är gjord i Holland. Ryggbiffen köpte jag billigt, men hade ingen tanke på att den kom från Irland. Potatisgratängen är inte mycket att göra åt, men biffen den ska jag banka både gul och blå!
- Ja du , sa sambon och vifta på svansen. Det är inte lätt vara svensk idag inte, till och med din sambo har sina rötter från bergen mellan Spanien och Frankrike.
Tog fram en svensk öl, som var bryggt av ett danskt bryggeri!
Under eftermiddagen ska jag njuta av något amerikanskt dokumentärprogram på teve.
Det är inte lätt vara svensk. Frågan är väl om det egentligen är önskvärt!
Minns att barnen en gång sjöng "jorden är vårt hem, vi är en massa människor, som alla tycker om varann" eller något liknande.
Nä, det blir inget firande på Djäkneberget i kväll!
De har ju ingen uppvisning av fyrbenta poliser, som snabbt och effektivt fångar madrasserade farliga brottslingar!
Nu ska jag ha en kaffe från Colombia!

Lite av det som hände första dagen som pensionär

Det är tidig morgon. Ännu sömndruckna solstrålar leker lojt på fönsterrutan.
Gurglande kaffemaskin konstaterar förnöjt, att den trots viss rosslighet klarar sin livgivande uppgift.
Vallbybloggaren söker fånga dagen, eller snarare en begynnande morgon. Med ej så kraftfulla  rörelser påklädes en brödbit sin bregottgula klädnad. Ena halvan påklädes ett fåtal nytinade räkor utan skal. Den andra halvan får sin klädnad av blekgul Goudaost.
En uppmärksam bloggläsare frågar sig nu varför denna frukostexcess. Både räkor och ost!
Jo ser ni det var födelsedagsmorgon i det vallbybloggerska hemmet.
Sambon är det visserligen viss pli på, men så lång som att bre smörgås har vi inte hunnit, trots en nioårig läroperiod.
Vallbybloggaren tittar sig förundrad i barummets spegel.
Han är tvungen gå ut i vardagsrummet och än en gång läsa morgontidningens datumangivelse.
Det stämmer han ska med ålderns rätt bli pensionär idag.
Återgående till spegelbetraktelse.
Förundran kvarstår!
Hur kan en så pass gammal man se så oförskämt ung ut!
Detta är dagens mysterium, som snart är glömt!

Kaffetår och påläggsrik brödbit njuts.
Ett glas med apelsinjuice får utgöra morgonens dessert!
Iklädd speciell födelsedagsklädnad beger sig Vallbybloggaren och goa sambon ut på pensionärslivets första dräneringspromenad.
Han hälsar med all den auktoritet en nybliven pensionär har på såväl sömniga tidningsbud som andra morgontidiga flanörer. De som inte flanerar å yrkets vägnar är oftast försedd med vidhängande hund.
Ingen han möter kan ana att Vallbybloggaren är pensionär. Spänsten i stegen. Den vakna uppmärksamma blicken. Den rakryggade hållningen. Se där allas blickar förtäljer sanningen här år en ännu ung man i sin bästa år varligt ledd av luden sambo.
Månghövdad skara på den elektroniska communitin har sänt vänliga födelsedagshälsningar! Alla har väjt för sanningen och undvikit ord som gubbe, skrynklig, rynkig lastgammal, gråhårig och senil!
Vallbybloggaren tackar å det ödmjukaste!
Eftermiddagen börjar med att grabbgänget genomför en planerad kidnapping och för nybliven pensionär till Sam Lidmans berg. Tre grabbar i sina bästa år bjuder nybliven pensionär på en golfrunda. De gamla takterna sitter i. Inte en boll hamnar där det var tänkt den skulle hamna.
Ej heller har de trevliga grabbarna i sin bästa ålder någon generös inställning till Vallbybloggarens försök att nå tätposition. Nära har ska mosas är grabbarnas stridsrop. Dock lyckas Vallbybloggaren med de sista krafterna nå en hedrande tredjeplats para en halv handfull mäng skott efter de två bästa.

På det Nittonde hålet skår sig kvartetten ner och intar kaffe med dopp.
Trevlig samvaro. Minnen från svunnen tid och dagsaktuella händelser betades av.
Vallbybloggaren tackar å det ödmjukaste!

Väl hemkommen till sambon och trevna stugans hägn, så iordningsgjorde födelsedagsmiddag. Vallbybloggaren lyckades även åstadkomma en pensionärsdagstårta.
Fotboll i teve.
Tråkig fotboll.
Det var mycket bättre när Vallbybloggaren var ung! Då sattes bollarna med schwung och skruv i krysset. Då dribblades försvarare, så de med skammens rodnad avbröt matchen och bad att få bli utbytta! det var mycket bättre förr... tror jag!
Så klarades den första dagen av som nybliven pensionär!
Fast äldre än 25 år det blir han nog aldrig!