En helsvensk dag

Lockad av gryningsljus och solsken vågade Vallbybloggaren och luden sambo att lämna den goa sängvärmen för en bevandring och bevattning av Vallbytundran. Trots soluppgång ses inga svenska fanor vaja på för ändamålet resta stänger. Ska man enbart gå efter flaggstängers fanors budskap kunde detta lika gärna vara ICA-dagen. Vi mötte inga perosner denna tidiga morgon. Och absolut ingen av de vi inte mötte bar tecken för att denna dag var speciellt svensk.
Nu är ju i och för sig nationaldagen inte någon gammal tradition, som kraft av generationers firande hämtar styrka.

Vallbybloggaren tänkte tillbaka, drabbad av plötslig nostalgi, på de gator och fotbollsplaner där bvarn han vunnit segrar och försmädliga förluster genomlidit. Då på den tiden hette det inte ens  nationaldag utan "svenska flaggans dag". Alla arbetade på denna dag, i vart fall de som hade arbete och dagen inte inföll på en söndag. Möjligen kallades alla elever ut på planen framför rektorsexpeditionen för att sjunga "Du gamla du fria", men därvidlag sviktar minnet. Det kan ha varit så att denna plötsliga iver att få besjunga den "fjällhöga nord" kunde ha skett i klassrummet på Magnus Stenvbocksskolan i Helsingborg. I så fall var det fröken Karin, som ihärdigt trampande klassrumsorgeln, frörsökte få oss barn att besjunga stället, "där vill jag leva och där vill jag dö".
Minns dock att raden om fjällhöga nord kändes främmande. Anade nog vagt vad fjäll var för något.
På kvällen den sjätte juni begav man sig till Olympia, där viss festivitas gick av stapeln. Kan inte minnas att detta lockade fram någon feststämning hos oss unga pojkar. Ändlösa parader av föreningar, som skulle få mottaga en svensk fana av någon för sakne betydelsefull person.  I det längsta hoppades vi pojkar att det skulle bli någon uppvisning av de få motorcykelpoliser, som körde några varv på kolstybbsbanorna runt fotbollsplanen.  I det fall polisen hade någon uppvisning med sina fyrbenta kollegor, så var kvällen räddad. Minns hur dessa pälsbeklädda poliser snabbt fångade in en väl madrasserad polis, som för tillfället spelade farlig brottsling. Vi jublade, när den välmadrasserade  föll till marken. Det goda hade segrat igen.
Efter flytten från helsingborg under tidigt sextiotal, så kan jag inte påminna mig att jag frivilligt besökt något firande av den "fjällhöga nord" där man enligt Dybeck så gärna vill leva och dö. Tror heller inte att jag var arbetsför, när man beslutade att sjättejuni inte längre skulle vara svenska flaggans dag uten nationaldag och arbetsbefriad.
Egentligen var väl detta en björntjänst åt svenskarna. Nu funderar vi mer på varför vi inte kan fira denna dag lika bra som nörrmän firar sin sjuttondemaj.
Vi kom hem till trevna stugan efter en fanbefriad morgon.
Kaffemaskinenen bryggde kaffe av bönor som växt på någon bergssluttning i Colombia. På det italieninspirerade brödet  lades skinka från Danmark och ost från Holland. Apelsiner från Spanien pressades till morgonens vitaminkick. Morgonens promenadstass byttes till dagkläder, där jag kunde konstatera att jeansen var från Kina och tshirten producerad i Bangladesh. Skorna var gjorda på någon fabrik i Indonesien.
-Ja, tänkte Vallbybloggaren, en sån här dag ska man i alla fall klä sig svenskt.
Förbereder lunchen denna nationaldag. Observerar att den färdiglagade potatisgratängen är gjord i Holland. Ryggbiffen köpte jag billigt, men hade ingen tanke på att den kom från Irland. Potatisgratängen är inte mycket att göra åt, men biffen den ska jag banka både gul och blå!
- Ja du , sa sambon och vifta på svansen. Det är inte lätt vara svensk idag inte, till och med din sambo har sina rötter från bergen mellan Spanien och Frankrike.
Tog fram en svensk öl, som var bryggt av ett danskt bryggeri!
Under eftermiddagen ska jag njuta av något amerikanskt dokumentärprogram på teve.
Det är inte lätt vara svensk. Frågan är väl om det egentligen är önskvärt!
Minns att barnen en gång sjöng "jorden är vårt hem, vi är en massa människor, som alla tycker om varann" eller något liknande.
Nä, det blir inget firande på Djäkneberget i kväll!
De har ju ingen uppvisning av fyrbenta poliser, som snabbt och effektivt fångar madrasserade farliga brottslingar!
Nu ska jag ha en kaffe från Colombia!

Med ålderns rätt

Han satt utanför servicehuset på Vallby. Det var inte utan att man misstänkte att han satt på sig bästa "gå-bort-kostymen". Skorna var välputsade och det glesa håret borstat och pomaderat.
Han  tittade på bilar, som trotsigt trotsade hastighetsbegrönsning på infartsgatan mor Vallby Centrum.

- Det var en fin hund du har, sa han med ett nästan tandlöst leende, pälsen glänser så vackert i morgonsolen.

Vallbybloggaren tackade å sambons vägnar, då sambon skanar vett och etikett då det gäller att ta emot komplimanger.

- Jag vet att jag frågat förr, sa han, men vad är det för ras?

Vallbybloggaren upplyste tålmodigt den åldrade mannen om sambons etniska ursprung.
- Ja du, sa den gamle, jag sitter här och väntar på sonen. Han skulle skjussa mig till graven, så jag får prata med min hustru. Ja, jag vet det låter tokigt, men det skänker en viss tröst att få samtal med någon, som inte hela tiden ska opponera. Men ungarna har väl helt glömt bort! De har nog med sina liv, sina mödor, sina amorteringar och räntor.

- Det låter uppgivet, sa Vallbybloggaren, jag tror säkert de kommer. Du vet det händer så mycket i de ungas liv, som sinkar dem. För att inte tala om trafiken, behövs inte mycket för att de ska fastna i någon bilkö. Så du ska se, de är snart här.

- Nä, de har glömt, precis som de glömde bort när jag fyllde 80. Här hade jag gjort mig till och mutat en av de kvinnliga vårdarna att baka en tårta. En grann tårta, som svämmade över av luftig vit vispad grädde och dignade av röda söta jordgubbar. Kaffet kunde jag göra själv. Satt på mitt rum hela dagen, men inte kom de inte. De har väl annat för sig, inte tid tanla på en åldrig förälder.
Åh du, när jag ändå är igång här med att klaga lite.
-
-Så har du lite mer klagomål?

- Vet inte om det är klagomål egentligen, men jag undrar varför de olympiska potentaterna sysslar med. Tänker på hur de åldersdiskrimenera män !
- Åldersdiskrimenera män, nu är jag inte riktigt med, sa Vallbybloggaren förundrad.
Jo sa han, se på fotbollen i de olympiska spelen. Det är den enda lagidrott, eller bollsport där inte männen får vara mer än 23 år. Visserligen kör de med ett kvoteringssysten, då de får ha tre ÖVERÅRIGA spelare med. Måste kännas som en skymf att bli betraktad som överårig om man är 24 år!  Basket bollen har sitt DREAMTEAM med mestadels överåriga spelare, men inte fotbollen inte! Undrar om jag i min livstid får se ett dreamteam från Italien eller Brasilien eller Spaninen tävla om OS-guld i fotboll!
- Det har jag inte tänkt på förut, sa Vallbybloggaren, men du har rätt! Bara en mass ungtuppar som sparkar boll, ingen finess ingen strategi, bara tuta och köra!
- Men se, nu kommer din son, fortsatte Vallbybloggaren, hoppas du får en trevlig dag!
- Det är inte sonen, sa den gamle, har skickat grannen, jag känner igen bilen!