En helsvensk dag

Lockad av gryningsljus och solsken vågade Vallbybloggaren och luden sambo att lämna den goa sängvärmen för en bevandring och bevattning av Vallbytundran. Trots soluppgång ses inga svenska fanor vaja på för ändamålet resta stänger. Ska man enbart gå efter flaggstängers fanors budskap kunde detta lika gärna vara ICA-dagen. Vi mötte inga perosner denna tidiga morgon. Och absolut ingen av de vi inte mötte bar tecken för att denna dag var speciellt svensk.
Nu är ju i och för sig nationaldagen inte någon gammal tradition, som kraft av generationers firande hämtar styrka.

Vallbybloggaren tänkte tillbaka, drabbad av plötslig nostalgi, på de gator och fotbollsplaner där bvarn han vunnit segrar och försmädliga förluster genomlidit. Då på den tiden hette det inte ens  nationaldag utan "svenska flaggans dag". Alla arbetade på denna dag, i vart fall de som hade arbete och dagen inte inföll på en söndag. Möjligen kallades alla elever ut på planen framför rektorsexpeditionen för att sjunga "Du gamla du fria", men därvidlag sviktar minnet. Det kan ha varit så att denna plötsliga iver att få besjunga den "fjällhöga nord" kunde ha skett i klassrummet på Magnus Stenvbocksskolan i Helsingborg. I så fall var det fröken Karin, som ihärdigt trampande klassrumsorgeln, frörsökte få oss barn att besjunga stället, "där vill jag leva och där vill jag dö".
Minns dock att raden om fjällhöga nord kändes främmande. Anade nog vagt vad fjäll var för något.
På kvällen den sjätte juni begav man sig till Olympia, där viss festivitas gick av stapeln. Kan inte minnas att detta lockade fram någon feststämning hos oss unga pojkar. Ändlösa parader av föreningar, som skulle få mottaga en svensk fana av någon för sakne betydelsefull person.  I det längsta hoppades vi pojkar att det skulle bli någon uppvisning av de få motorcykelpoliser, som körde några varv på kolstybbsbanorna runt fotbollsplanen.  I det fall polisen hade någon uppvisning med sina fyrbenta kollegor, så var kvällen räddad. Minns hur dessa pälsbeklädda poliser snabbt fångade in en väl madrasserad polis, som för tillfället spelade farlig brottsling. Vi jublade, när den välmadrasserade  föll till marken. Det goda hade segrat igen.
Efter flytten från helsingborg under tidigt sextiotal, så kan jag inte påminna mig att jag frivilligt besökt något firande av den "fjällhöga nord" där man enligt Dybeck så gärna vill leva och dö. Tror heller inte att jag var arbetsför, när man beslutade att sjättejuni inte längre skulle vara svenska flaggans dag uten nationaldag och arbetsbefriad.
Egentligen var väl detta en björntjänst åt svenskarna. Nu funderar vi mer på varför vi inte kan fira denna dag lika bra som nörrmän firar sin sjuttondemaj.
Vi kom hem till trevna stugan efter en fanbefriad morgon.
Kaffemaskinenen bryggde kaffe av bönor som växt på någon bergssluttning i Colombia. På det italieninspirerade brödet  lades skinka från Danmark och ost från Holland. Apelsiner från Spanien pressades till morgonens vitaminkick. Morgonens promenadstass byttes till dagkläder, där jag kunde konstatera att jeansen var från Kina och tshirten producerad i Bangladesh. Skorna var gjorda på någon fabrik i Indonesien.
-Ja, tänkte Vallbybloggaren, en sån här dag ska man i alla fall klä sig svenskt.
Förbereder lunchen denna nationaldag. Observerar att den färdiglagade potatisgratängen är gjord i Holland. Ryggbiffen köpte jag billigt, men hade ingen tanke på att den kom från Irland. Potatisgratängen är inte mycket att göra åt, men biffen den ska jag banka både gul och blå!
- Ja du , sa sambon och vifta på svansen. Det är inte lätt vara svensk idag inte, till och med din sambo har sina rötter från bergen mellan Spanien och Frankrike.
Tog fram en svensk öl, som var bryggt av ett danskt bryggeri!
Under eftermiddagen ska jag njuta av något amerikanskt dokumentärprogram på teve.
Det är inte lätt vara svensk. Frågan är väl om det egentligen är önskvärt!
Minns att barnen en gång sjöng "jorden är vårt hem, vi är en massa människor, som alla tycker om varann" eller något liknande.
Nä, det blir inget firande på Djäkneberget i kväll!
De har ju ingen uppvisning av fyrbenta poliser, som snabbt och effektivt fångar madrasserade farliga brottslingar!
Nu ska jag ha en kaffe från Colombia!

I huvudet på Berra, asylhandläggare

Berra strök tankfullt inbillat damm från byxbenen. Han satt på sitt kontor i Folkflyttningsverkets lokaler. Han hade hela morgonen funderat på ordet "konvertit". Den senaste tiden hade han haft flera ärende där dett ordet förekom. Han tittade på vattenflaskan, som stod på skrivbordet inkilad mellan högar av ärendemappar. Han noterade att Vattenflaskan var halvtom och nyanskaffning var av nöden.
Han suckade djupt och öppnade förstrött den ärendemapp, som låg på tur.
Han läste ansökan om asyl inte alltför noggrant. Han visste ju vad det skulle stå. Han kunde historierna nu efter åtta år på verket.
Äterigen en av dessa konvertiter. Så långt han förstod rörde det sig om kristna individer, som tillhörde kristna sammanslutningar i ett vanligtvis muslimskt land. I de falla Berra kunde erinra sig så var det nästan uteslutande asylsökande från Iran, som sa att de var konvertiter. Berra försökte dra sig till minnes vad han hört om kristna i Iran. Visst kunde han minnas några fall, sär kristna präster ställts inför rätta och till och med mördats. Men som han mindes det handlade det om fall där dessa präster begått kriminella handlingar. Det handlade om bodellverksamhet, utpressning, misshandel och liknande.I och med revolutionen så hade de kristna, som tillhörande "bokens folk" rätt att verka i Iran. Visserligen drog han sig till minnes fick de inte övertyga eller uppmana en muslim att bli kristen.

Så att tillhöra konvertiterna borde i sig inte vara skäl till asyl i Sverige.
Han beslöt att han innan han fattade något beslut, så borde han tala med Linné Nilsson, en av de mest erfarna handläggarna på verket. Nilsson fattade aldrig för många avslag eller för få positiva beslut. Han var en klippa på deras enhet.
- Hur bär du dig åt för att alltid fatta beslut som liggen så nära Verkets snitt i kvalitetsuppföljningarna, frågade Berra.
. Det är inte så svårt, svarade Linné Nillson, Det handlar om en osannolikhetsprincip parat med de tre sista kvalitetsuppföljningarna. Du måste förstå att Verket i sig inte är intresserade av att besluten är välgrundade, utan det viktiga är att vi inte avviker från kvalitetsuppföljningarnas resultat. Ska 35 % av ansökningarna var positiva, så ser du till ddina beslut per mätperiod varierar mellan 32 och 38 procent. Jag har en app, som inom detta intervall talar om vilka ärende som får ett positivt beslut.
- Men hur kan du motivera alla dessa avslag då?
- Jag har tillgång till FUD! Frequently Used Decision! Du vet konstra inte till svaren. Skriv bara: "att de av den sökande angivna skälen för asyl, har vid genomgång och kontroll av tillgängliga fakta, inte kan anses vara trovärdiga. Därför avslås den sökandes ansökan om asyl."
- Tror du jag kan få ett ex av FUD! Har ett besvärligt fall med konvertiter från Iran just nu.
- Konvertiter kan de generellt ge avslag, de är ju kristna och kristna får verka i Iran, så vida de inte uppmanar muslimer bli kristna.
- Så du menar att vi kan se konvertiterna, som en kristen sammanslutning!
- Ja kör på det konvertiter, ortoxa, bahainer, lutheraner spelar på samma spelplan. De måste bara förstå vad som garanterar dem religionsfrihet i Iran.

Berra återvände till sitt kontorsrum. Han bytte ut den urdruckana vattenflaskan mot en ny. Nu kändes det lättare. Han var mer bekväm med sitt beslutsfattande.
Han avslutade i rask takt tre ärende med kovertiter från Iran. De hade, inte kunnat göra troligt att de som kristna skulle fara illa i Iran. Så ett bestämt Nej!

Nu var Berra trött och tog kafferast!