Han satte sig ner vid sitt skrivbord. Tittade i agendan för dagen och såg att att rättschefen snart skulle anlända.
- Tjenare Andersson, sa rättschefen, när han släntrade in på kontoret.
- Vi har några relativt allvarliga saker att diskutera, sa han. Ja, egentligen är det flera olika saker.
- Bekymmer?
- Ja det kan nog säga. Vi kan börja med den här rapporten från SÄPO. Vi har tydligen haft en iransk person anställd som sektionschef på förvaringen i Märsta.
- Det är väl inget alarmerande, sa överdirektören, det fanns ju en period i verket, då vi anställda personer från olika länder. Deras landkunskap skulle säkerställa beslutens kvalitet.
- Jo det är sant, men i det här fallet tycks personen också vara en iransk polischef. SÄPO har följt hans verksamhet under en längre tid. De är säkra på att ännu är aktiv i det iranska polisväsendet.
- Är han intagen för förhör, undrade överdirektören.
- Nej. Han eskorterade en ung iransk konvertit till iran i förra veckan. Hans kollega har kommit tillbaka, men iraniern tycks ha stannat i Iran. Vi har pratat med kollegan och han drog sig till minnes, att iraniern tycktes ha kommit in i Iran, utan att vare sig visa sitt svenska pass eller få någon handling stämplad.
- Men herregud, sa överdirektören. Det kan bli stort hallabalo om media får tag i den historien. Kan vi tysta ner det?
- Ja, SÄPO är heller inte intresserad av att detta ska nå offentligheten.
- Okay, kommer iraniern tillbaka, så får vi prata med honom och eventuellt avskeda honom. Tar SÄPO honom först, så avskedar vi honom direkt.
- Det låter bra, sa rättschefen. Nu till ett annat ärende. Det gäller konvertiterna. För en tid sedan gjorde vi ju en översyn av beslut i denna fråga. Samtliga pilotfall, som min avdelning överprövade visade sig ha skäl att få asyl. Deras skäl var tillräckliga. Trots att vi skickade ut ett PM om kovertiterna, så tycks detta inte trängt ner i organisationen.
- Hur kommer det sig, sa överdirektören, trodde vi hade varit tydliga i detta fall.
- Vi har undersökt detta och kommit fram till att vi vår organisation har både enhetschefer och asylhandläggare, som kan kopplas till främlingsfientliga organisationer, såväl sverigedemokrater, som organisationer till höger om dem. Vi har kunnat följa hur dessa personer som regel gett avslag på asylansökan oavsett vilka skäl den asylsökande angett.
- Men vad fasen, sa överdirektören, varför har jag inte informerats om dett tidigare?
- Vi har inte varit säkra. Vi ansåg att vi skulle så split i organisationen, om vi inte hade tillräckligt på fötterna.'
- Hur kommer detta att påverka kommande samtal mellan oss och det där kristna samarbetsrådet.
- Inte alls, det vet du lika bra som jag att det mötet är bara ett spel. Vi bjuder dem på god mat och lite upplevelser i Kolmården å sen enas vi om att verket ska deras uppmaningar och frågor på största allvar. Sedan blir allt som det varit.
- Tydligen måste vi ändå göra något åt saken. Verket har inte råd med dålig press. Vi är tillräckligt ansatta som det är.
- Hmmm, kanske ska vi inrätta en speciell enhet för konvertiter och säkerställa, att inga olämpliga anställs där. Varken främlingfientliga eller fundamentalistiska muslimer.
- Ja, det kan vara en utväg, men det tar tid att genomföra en sådan förändring.
- Jo, jag vet, sa rättchefen, sedan har vi problemet med migrationsdomstolarna, som har infiltrerats av muslimska agitatorer, som via det svensa partiväsendet fått plats som nämndemän. Vi har sett flera fall, där muslimska företrädare på övertygande sätt övertygat andra nämndemän om att dopintyg sålts av kristna församlingar.
- Jamen herregud, sa överdirektören, det är ju inga duvungar till jurister, som dess anämdemän ska övertyga.
- Nej, sa rättschefen, men samtidigt måste vi förstå, att flera av dessa jurister har mycket liten kunska om folkrörelsesverige i allmänhet och frikyrkorörelsen i synnerhet.
- Vilken soppa! Har vi någon kunskap om hur det gått för de konvertiter, som vi utvisat.
- Vi har inga säkerställda garantier om en enda av dessa. Iranska myndigheter säger inget, inget annat än att de har religionsfrihet och de i övrigt följer sitt lands lagar. Men vi har inte lyckats etablera någon kontakt med en enda, som vi utvisat.
- Fasen, sa överdirektören, det var betydligt lugnare på Skatteverket. Det gär är ju egentligen hemskt. Nu måste vi finna en utväg, som skyddar verkets image. Vi har den planerade omorganisationen, vi har mötet med det där kristna samarbetsrådet och sen får vi som vanligt säga att vi bara följer politikernas direktiv och utlänningslagen. Skriv ett PM till presschefen. Ingen information får ges om främlingsfientlig infiltration, iransk polisinfiltration eller eventuella muslimska aktioner i migrationsdomstolarna.
- Ja det är nog bäst att vi gör så, sa presschefen. Jag känner dock olust i att de riktlinjer vi utfärdade efter överprövning av pilotfallen så nonchalerats. Min yrkesheder känner sig förfördelad.
- Jaja, det får vi ta sen. Skriv nu ett PM. Se till att de skickar fram den presskille, som kan säga mycket och ändå inte säga något.
Presschefen återvände till sitt kontor för att skriva PM.
Överdirektören satt och tittade tomt framför sig. Han räknade på fingrarna hur många år det var kvar till pension.
