Visar inlägg med etikett tigerkaka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tigerkaka. Visa alla inlägg

måndag 24 februari 2014

Ska de var kyrkkaffe så ska det vara redigt kyrkkaffe

Den nya inredningen av kyrksalen hade mötts av blandade reaktioner. Församlingsstyrelsen hade totalt gått bananas. De kunde inte över huvud taget förstå det sätt varpå desssa betrodda medlemmar hade agerat. De var oroade över det rykte som deras pastor fått på bygden. Pastor Byxlös var det namn som studsade mellan skvallerspeglarna. Även bland de mer betrodda församlingsstyrelsemedlemmarna hade ett och annat leende delats. De hade mött pastorn redan på måndagen för att diskutera hans situation. Han hade ivrigt försvarat sig. Det behövdes modernisering av församlingen, att han hade blivit påkommen med byxorna nere var en lapsus. Han försäkrade att det inte skulle ske igen och om det skulle ske så skulle han ha kalsonger.Vältaligt hade han försvarat moderniseringarna. Redan första söndagen hade gudstjänstbesökarna ökat med 20 %, Han medgav villigt att det kanske inte var just på söndagförmiddagarna, som han skulle hävda sin rätt att jobba hemifrån.
- Jag förstår din iver, hade ordförande Nilsson sagt, att modernisera församlingen, men om 50% av församlingen sover, så är ju 20% ökning i antal besökare inte mycket att hänga i julgranen.
- Jag kan förstå ditt sätt att tänka, sa pastor Helge Anndén, men betänk potentialen. Redan nu på söndag har vi mer att bjuda och det skulle inte förvåna mig om alla tillgängliga platser är upptagna.
Församlingsstyrelsen, som tilltalades av ordet potential föll till föga och beslutade om en månadfs prövotid för nyordningarna.
- Potential, sa konsulten Solknut, jag gillar det ordet. Det låter modernt och trendigt. En församling i tiden. Jag tillstyrker församlingens beslut.
Pastor Helge Anndén lämnade belåtet församlingsstyrelsemötet. Innan han kom ut på stadens gator kollade han att byxorna var på plats och gylfknappar knäppta. Inga fler kommentarer om hans oförmåga att hålla byxorna uppe skulle få ske.
Senare under eftermiddagen så hade skuggförsamlingensstyrelsens medlemmar samlats. De hade diskuterat söndagens mot och medgångar. De var fyllda med nya ideér. Under den tid som ej sångtexter visades på plasmaskärmen, så skulle sköna naturbilder visas, av naturliga skäl helst från det heliga landet. Visserligen hade skolfuxen Kartede menat att Guds natur var lika vacker i Dalarna. Han menade att få församlingsmedlemmar såg skilnad på Siljan och Genesarets sjö. Vatten som vatten.
- Och sade chakuturisten Ben Benson, så ska vi ha ett kyrkkaffe värt namnet. Jag har införskaffat små serveringsbord som lämpligen kan placeras vid varje fåtölj.
Det var en annorlunda syn som mötte den nästkommande söndagens kyrkobesökare. Fåtöljerna gapade välkomnande till var och en. De små serveringsborden var bra att lägga ifrån sig nyckelknippor och damväskor på.
Potentialen var sann. Varenda fåtölj var upptagen. De förväntansfulla tittade på pastor Anndén, som med byxorna på trädde fram inför menigheten.
- Välkomna att fira gudstjänst med oss idag, inledde han helt traditionellt. Under preludiet kommer församlingens kyrkvärdar och värdinnor att ta upp era beställningar på färdkost. Ja den resa vi tillsammans ska göra nu kan fodra färdkost. Vi ser helst att ni inte väljer hårda tilltugg. Nä beställ sockerkaka och tigerkaka. Kaffe och te kommer också att serveras. Kostnaden för det hela är inräknat i kollekten, så tänka gärna på att öka ditt givande med en tia eller två. SDkulle ni mot förmodan välja hårda kakor, så se till att tugga i takt.
Under det att drycker serverades och huvudsakligen mjuka kakor delades ut sjöng försanlingen texten som flimrade mot dem från plasmaskärmen
De hadealla njutfullt tuggat och sörplat varma drycker medan pastor Anndén förkunnat det ord han för dagen fått sig givet. Belåtna smackande följde på pastorns konstaterande att Jesus rensade tempelgården från krämare och växlare. Ni har gjort herrens hus till en serveringslokal. Hörbara njutningsfulla smackande instämde i pastorns slutsatser.
Ja se detta var verkligen ett kyrkkaffe, som sent skulle glömmas.
- Hur ska vi toppa detta, undrade Kartede efter gudstjänsten.
- Ähhh, vi kan klämma in ytterligare 30 fåtöljer, sa chakuturisten.
- Undratr om vi kan förmå systrarna att bära kortkort, sa konsulten Solknut, som plötsligen hade lagt sig i utvärderingen.
- Söndagsmys, myste Solknut!
Det var ingen som pekade finger åt pastorn på hans väg hem. Ja frånsett gamla fröken Nilsson förståss hon skrattade fortfarande så att löständerna skallrade när hennes blick föll på pastorn.
Pastor Helge Anndén beslöt att inte fästa någon uppmärksamhet åt gamla fröken Nilssons skratt, Det är det pris man får betala för att vara Herrens tjänare tänkte han.  

fredag 2 augusti 2013

Lasse Skrockare

Morgonsolen är obarmhärtig. Månniskor söker skydd bakom arbetsbodar och under byggnaders taköverhäng. Det pustas och klagas över ökenvärmen på Vallbytundran. Alla tycks ha glömt den vinter som fick människor att längta efter sol och värme.
Lasse, skrockaren, satt vid filialkyrkans uteservering. Han hade sin blå axelremsväska tätt intill kroppen. I vita bokstäver förkunnade den, att Finnair var kronan bland alla flygbolag. Lasse sökte med blicken efter någon att konversera med. Han öppnade sin väska och tog fram en påse med små kanelsnäckor. Han mumsade förtjust och ljudligt på dessa små massfabricerade bakverk.
En äldre kvinna kom ut från Paletten. Hon bar en mugg med kaffe i ena handen och i den andra handen balanserade hon en pappassiett med skiva tigerkaka. Hon slog sig ner på bordet intill Lasse och smakade försiktigt på kaffet. Hon smackade ljudligt med läpparna. Blicken fäste hon någonstans norr om polstjärnan, som för vanliga personer inte syntes allt. kaffetåren utföll tydligen till belåtenhet. En tygga på tigerkakan och en munfull kaffe höll henne sysselsatt ett tag,
Lasse tittade på henne. Efter en stund utföll granskningen till hans fulla belåtenhet. Han böjde sig försiktigt mot henne.
- Det var roligt en gång när jag kom hem från en av mina många utlandsresor!
Han började småfnittra. Minnet av denna hemkomst roade honom. Han skrattde högt och ljudligt.
Kvinnan tittade besvärat på honom. Hon försökte fästa blicken så långt bort från lasse som möjligt. Men det var för sent. Han hade började veva in samtalsreven.
- Ja, själv tyckte jag, att jag fann mig snabbt och fyndigt, skrockade han och smulor från massfabricerad kanelsnäckor sprutade ur munnen.
Kvinnan väntade med viss spänning på vad som skulle berättas. En god anekdot är ju inte fel att börja dagen med, tänkte hon.
- Ha, ha, skrockade Lasse vidare, du skulle ha sett honom. Han bara stod där och tittade på mig stora ögon.
Nu anslöt även en ung kvinnlig passtorsadjunkt till den kaffedrickande skaran.
- Men Lars då, du har väl aldrig varit utomlands, sa pastorsadjunkten beskäftigt.
- Har inte jag?
Lasse visade upp en förnärmad blick.
- Jag har varit mer utomlands än vad du sagt amen i kyrkan, sa han och skrockade högt och ljudligt.
- Den här gången som jag minns nu, var riktigt rolig, fast det hände inte förrän jag kom hem, sa han förklarande.
Minnet framkallade rena skrattspasmer. Han skrattade så högt och ivrigt att han nästan föll av stolen. Folk på väg till familjeläkare eller uttagsautomat tittade storögt på den skrockande Lasse. De flesta skakade beklagande på huvudet och uttryckte sinsemellan synpunkter om att vara rusig så här tidigt. Man menade att det var en skam att man inte skulle kunna ta ut pengar utan att bli rammad av sådant högljutt skrockande.
- Vi hade haft en besvärlig resa, sa Lasse. Det hade varit luftgropar och åskväder hela vägen från Rom. Så vi var tacksamma att äntligen känna svenska fastlandet under fötterna.
Minnet av detta lockade fram ännu fler högljudda skrockande från Lasse. Kanelsnäcksfontänen var åter aktiv och förbipasserande duckade för kringflygande bullsmulor.
- Om det nu är så, sa den kvinnliga pastorsadjunkten, att du verkligen varit utomlands, så för Guds skull berätta vad som är så roligt. Det främjar inte den sociala interaktionen att bara du ska ha roligt!
- Jag ska berätta, skrockade Lars och försökte få några smulor att stanna i munnen.
Han stoppade in en ny massfabricerad kanelsnäcka i munnen och mellan tuggaorna försökte han berätta.
- Jo.... det var så... , att när vi steg in i passkontrollen....
Han kom inte längre i sin berättelse utan borjade gapskratta igen.
Kvinna med tigerkakan hade slut på kaffet och gick in Palettenbyggnaden, för att hämta mer. När hon kom ut igen, så skrattade Lasse fortfarande. Skrattårar rullade utför fårad kind. Han drog häftigt efter andan och satte kanelsnäcksmulor i halsen. Han blev högröd i ansiktet. Han hostade och frustade. Efter åtskillgt med frustande och hostande lösgjordes ur hans inre en stor bullbit. Den for ut, som skjuten ur en pistol och träffade pastorsadjunkten mitt i pannan.
Pastorsadjunkten strök bullsmeten från pannan med prästskjortärmen oc tittade irriterad på Lasse.
Lasse, som sakta återhämtade sig från incidenten med bullbiten, som hade fastnat i luftrören, öppnade munnen sakta.
- Jo det var så, sa han, att när vi kom till passkontrollen, så var jag inte beredd.
- Mannen stod där i mörk uniform med utsträckt hand och på bordet fanns en stor stämpel. Jag tittade frågande på honom. Då sa hann frågande:
- Pass?
- Pass, sa jag lite överraskad!
- PASS?
- Då bjuder jag två ruter!
Lasse skrattade skrockande. Pastorsadjunkten och kvinnan med tigerkaka tittade frågande på varandra.
- Viss var jag rolig, skrockade Lasse!

Han är nu allmänt känt som Lasse Skrockare!