torsdag 30 juni 2011

Morgontankar framför skrivarlyan

Att blogga eller inte blogga är tanken som vallbybloggaren vaknar med. Han satt utanför sin  lilla lägenhet och sög tankfullt på sin sockerstinna lakritspipa.
Det är där i det innersta av denna bostad, som vallbybloggaren slutformulerar och skriver sina vitt spridda, men okända bloggar.
Nu har dock en viss skrivkramp har infunnit sig! Han har försökt äta nyttigt. Han har gjort fingergymnastik varje morgon, till vissa grannars förtret. De är lite less på dessa rop:
- Tummar framåt böj.
-Långfingrar på stället svikthopp!
- Pekfingrar uppåt sträck!
Den svenska gymnastikens fader Mr Ling, ser från sin himmel med stolthet på vallbybloggarens aktiviteter!
- Se det är en gosse i sann Linganda, har flera grannänglar hört honom utropa!
Nu sitter vallbybloggaren framför stugan i den allt mer i den snart saknade solen och njuter sin lakritspipa. I hans inre mal tankarna, att blogga eller inte blogga.....
Så går morgontankarnas illamående blekhet sakta över i någon form av mer eller mindre vist fattat beslut.
Han slukar förnöjt det sista av sin lakritspipa. Skulle klappat katten, om han haft någon. Han uppslukas av den lilla lägenhetens  inre!

onsdag 29 juni 2011

... fikarast innan brunsåsen ska redas

Morgonen mötte vallbybloggaren med en hetta, som inte gör mer tropiska landområden saknade. Tidig morgontimma. Ännu sover Vallby. Skatebordbanan är befriade från unga mestadels manliga hjulbetvingare. PRO's boulebana likaledes tom. Ingen äldre klotrullare är där och tjuvtränar.
Framför hotellet  har morgonpigga, på hotellet verksamma, samlats för att inhalera nikotin, så de klarar sig till fikapausen om några timmar.
På håll hörs en duva kuttra, sju meter längre bort svarar en björktrast.
Det är onsdagmorgon och sakta vaknar stadsdelen.
Passerar mellan två hyreshus och kommer ut på Fatbursvägen. Vid servicehusets varuintag, sitter en kocka och läppjar en kaffe och njuter ett morgonbloss.
Hon följer nyfiket sambons nosande förehavande.
- Oh, vad den liknar min hund som jag hade i Chile!
Sambon är ofta en samtalsöppnare.
Hon berättar om sitt liv i Chile och om livet i Västerås. Vallbybloggaren berättar om några udda möten, då han själv besökte det avlånga landet på sydamerikas västkust.
Om det oväntade mötet i San Felipe.
Vi gick bygatan fram, då vi adresseras av en ung man.
- Kommer ni från Sverige, sa han och log.
Svenskan är helt förstålig och det är bara förväxlingarna av bokstäverna b och v, som avslöjar, att han inte är helt svensk. (vad det nu än är?)
Berättar att Västerås är bostadsorten.
- Oj Oj Oj... jag har bott i Skultuna!
Ibland är världen mindre än man tror!
Vi , den unga kockan och vallbybloggaren, samtalade om svårigheter som möter de som levat i asyl i Sverige och sedan söker återvandra till hemlandet.
Att lämna den gamla kultueren och sedvänjor på olika plan. Göra misstaget att tro att hemlandet är som det var när man lämnade det. Man har ju trots allt blivit ganska  "svensk" och detta att leva  "svenskt" skapar problem i mötet med det gamla landet!
Drömmen om hemlandet, blir vid återvändandet ofta en krossad dröm....

- Nä, nu ska jag in å laga mat till seniorerna...

tisdag 28 juni 2011

Nu kommer dom.....

Det börja som en stilla susning. Kamrater möttes och informerade varandra, lugnt och stillsamt.Ryktet sprids. Någon hade sett en gammal amerikan på Djuphamnsvägen. Någon annan var övertygad om att de seet en annan vid Hammarbyrampen.
Men på Vallbyparkeringen syns bara tyskar och en och annan fransos. Att det ska finnas svenskar där behöver inte påpekas.
En dryg vecka sedan ska amerikanare dyka upp med generösa fenformer och nyputsad krom, i vilken "solen glimmar blank och trind".

The Big Power Meet i Västerås börjar den 7 juli. Men redan i början på veckan kommer gatubilden och parkeringar markant öka sin frekvens av dollargrin och andra gamla grin. För oss som tycker vägen till cruisingsträckan är alltför långt bort, vi kan njuta den del av Power Meet, som brukar finnas på Vallbyhotellets parkeringplats.
Näru, sa sambon, nu får du göra kväller och ta dig en kopp bryggt på Zoegas Intenzo och njuta en  nybakad sockerkaka... med smultrongrädde. Bär från egna täppan!

..., om jag nu ska vara ärlig!


I dagligt tal använder vi uttryck, som vid närmare eftertanke är ganska underliga.
"Har du klippt dig?" Detta uttryck kan i sig vara en hänvisning till den tillfrågades förmåga att hantera sax på sitt eget hår. Troligen är det dock inte det utan ett konstaterande, att något hänt med håret. Att rakt ur säga att frisören klippt håret tycks inte finnas på agendan.
I detta sammanhang användes ibland även frågan:
" Har du varit hos frisören?" Nu kan väl konstateras, att aldrig så många besök hos frisören inte på något sätt säger mer än att man varit på besök. Säger ju inget on vad som där timat!
Mer avslöjande är om talaren är dock uttrycket "Om jag nu ska vara ärlig"!!! Menar den talande att han inte alltid är ärlig? Att vara ärlig år så ovanligt för talaren att han eller hon måste understryka detta?
Sedan finns det uttryck som ifrågasätter den tilltalades sinnestillstånd eller fattningsförmåga. Detta är inte minst vanligt i det amerikanska sättet att samtala!
"You know what I mean" inskjutes både här och där tillsammans med  "You hear me" . Verkar som de amerikanska pratarna stark tvivlar på sin samtalspartners förmåga att förstå och eller kapacitet att höra. Nu kan detta förståss också vara ett starkt tvivel på sin egen förmåga att uttrycka sig så klart att samtalspartnern  förstår vad som säges. Ett starkt tvivel på huruvida talaren talar så klart och tydligt att hans eller hennes ord verkligen når mottagaren.
Det finns säkert ett otal flera sådana uttryck, som användes i dagligt tal människor emellan. En god vän hade ovanan att inskjuta ett meningslöst "va" i stort sett i varje mening, vilket fick oss som samtalade med honom att starkt betvivla att han ens själv var säker på det han sade. om nu inte han ärt det varför ska vi då lyssna?

Ytan någon som helst koppling till ovanstående avlyssnade vallbybloggaren  följande samtal:
-Alltså det bara säger jag, min unge ska vara säker på dagis!
- hmmmm, det får man väl ta för givet!
-Säg inte det jag ser ett bett som en olycka men ett ständigt bitande är misshandel.
- hmmm det förståss!
- Jag har minsann anmält det...
- hmmm kanske man måste göra...
- Min unge hade blivit fasthållen och en annan unge bitit honom i ryggen!
-hmmm  det låter ju inte bra....
- Han hade bitit genom tröjan och flera djupa bett, så jag sa till fröknarna, nästa morgon, att så här ska det inte vara!
- hmmmm
- Hon bara sa att det är sådant som händer, när barnen interagerar socialt! Jag förstod inte vad hon sa, så jag anmälde det....
- hmmm måste gå nu min unge ska till tandläkaren, han har skadat framtänderna....
Undrar om hon förstod till slut?

måndag 27 juni 2011

Begär inte mer en måndagmorgon....

Under vallbybloggarens skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, ett befriande alternativ längst ner på listan: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels vallbybloggaren!
Där blandades skrönor om flickan som älskade Essaias Tegner och hatade att hon inte levde i samma århundrade. Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilse i de svenska fjällen. En skröna om det pratande badkaret. Vikingen som lärde sig köra bil!
Ja många figurer passerade förbi.
De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor vallbybloggaren mött under sin då korta vandring på jorden. Sömmerskan Elvira var en sådan halvpåhittad tant. Egentligen var hon syster till min mormor. Tillsammans drev de en sytillbehörsaffär på söder i Helsingborg. Elvira var den som stöd för ändringsskrädderi. Mormor affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Vallbybloggaren förstod tidigt att besöka affären, för då vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar! Att limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att vallbybloggarens fader under en längre period var en ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått bröd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit!
Alternativet var ett osockrat vitt bröd med kumminfrön ! Detta gillade inte vallbybloggaren alls, men om han minns rätt fördrogs det av hans yngre broder, som i sin tur ratade masonitbrödet!
Nu ska vi ut på promenad och kolla om det händer något skrivvärt på Vallby!

söndag 26 juni 2011

Olga hon gillar karlar hon!






Hon använde gärna sin lilla fyrbenta följeslagare, som språkrör för vad hon ville säga. Hon hade en förkärlek för att använda  ålderdomliga ord. Det var därför inte underligt att hon kom att kallas "Fru Erkannerligen"!

Hon låt sin fyrbenta följeslagerska ha synpunkter på det mesta. Ivrigt lyssnande efter udda saker, som gav henne en arsenal till nya uttalande. Givetvis inte uttalade av henne själv, utan lagda i den fyrbentes mun.
"Olga har alltid tyckt om karlar!"
"Olga skulle aldrig röstat vänster, emedan hon är för klok för det!"
"Olga tyckte inte det var trevligt att Bosse och Kajsa separerats, emellertid tror Olga det berodde på alkoholen!"
Ibland lämnades den fyrbenta hemma och Fru Erkannerligen  besökte ortens servicehus. Här intog hon emellanåt lunch och pratade med gästerna. Det var lycka att finna någon, som ej kunde flytta sig själv. Den stillasittande blev föremål för timslånga monologer om ett liv som varit:
Det framfördes åsikter om kärnkraft och och andra energislag, med en mångordighet som var förbluffande. Med jämna mellanrum  sköt hon in, att hon visste och kunde, för hennes make, salig i åminnelse, minsann varit verksam på en teknisk högskola.
Med för hemorten omisskännlig dialekt malde hon på.
Bo-Erik vägrade öppna dörren , när hon ringde på. Vilket fick till följd att Hemtjänsten kallades in, för något hemskt måste ha inträffat.
" Det måste det ju, för Olga tycker vi har så trevliga konversationer!"
Nu var det ingen som sett och hört av henne på mer än en vecka! Jo, vi hundägare har  koll på varandra, även om vi inte alla sitter i knät på varandra. En oro spred sig. Kan något ha hänt henne.
Hade hon åkt till sin dotter i på annan ort?  Kanske var hon  inlagd på lasarettet? Ryktena florerade och ibland var de väl fantastiska. Hasse med Laban påstod, att han med säkerhet visste, att hon flyttat samman med en döv fd ingenjör på Västermalm. Kenta med rullatorn å sin sida var övertygad om hon åkt på charterresa till Bulgarien.
Vid rullatorparkeringen är Fru Erkannerligen det dagliga samtalsämnet. Alla tror att en dag så dyker hon upp igen och talar om:
-Olga tycker om karlar, jajemensan!

lördag 25 juni 2011

Glädje och sorg de dansa tillsammans i midsommartid


Vallbybloggaren satt bekvämt tillbakalutad på parkbänken. Leende såg han den unga flickan i glädjefylld dans med svansviftande hund. Den ludne vovven i ystra krumsprång, flickan med ungdomens spänst och glädje i varje steg. Det var midsommartid för fem år sedan. Vallbybloggaren och den unga flickan hade ätit glass och planerat morgondagens utflykt till Björnö. Där skulle inandas livgivande naturreservatsluft. Hälsa på vänner, som föredrog svettig motion framför vördnadsfulla kommentarer om naturens storhet.
Den ludne skulle med sin hundtrofasthet glädjas åt lillmattes närvaro.
En igenkännande vissling från lillmatte skulle få den ludne att vifta på svansen och med mörkbruna ögon med kärlek se på sin vän.
Nu blev det inte så.
Dagen efter tillbringades på intensivvårdsavdelningen. Kampen mot de demoner som tärde flickan inre hade segrat.!
Nu dansar hon sin midsommardans i himlen och sjunger med änglar i kör.
Man lär sig, tänkte vallbybloggaren! Även den djupaste sorg förvandlas till glada minnen och tacksamhet för vad de ger.
Man hittar en ny normallinje i livet. Inte är det som förr, men de glada minnena finns både saknad och ett leende!
Glädjen och sorgen de dansar tillsammans en blomstrande midsommardans!