lördag 31 december 2011

Löftenas afton eller en dans för hopplösa

Vallbybloggaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen.
Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan igår hade småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd.
För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Vallbybloggaren kände att rent mordiska tankar väcktes i de mer primitiva delarna av hjärnkontoret.
Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare.
En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker sambon en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger sambon, men dessa UFO-ljud och UFO-ljus ger mig stora skälvan!
Vallbybloggaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att sambon lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Han tänker på mötet häromdagen, då en vän vid det personliga sammanträffande talade om:
-  Nu ska jag gå och klippa mig!
- Det ska du väl inte, sa Vallbybloggaren. Har du inte tänkt på vilket tokigt uttryck det är!
- Det har du så rätt i, sa vännen småskrattande, kunde jag klippa mig själv hade jag ju lika gärna kunnat stanna hemma!
Det är sådana replikskiften, som gör förmiddagen småfnissande!

Vallbybloggaren tänker på gårdagens tevebagatell, med svenska komiker från fem decennier. Vilken elegans i replikförningen. Vilken snabbtänkthet! Vilken primadonna! Här har dagens skränfockar till babblande  komiker mycket att lära.
Det var allt bra mycket roligare förr, när elegans och fyndighet torgfördes istället för skränande plumpheter.

Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden.
Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften.
För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

GOTT NYTT ÅR!

torsdag 29 december 2011

Vallbybloggen goes worldwide

Gårdagsmorgonens krispiga frostighet förbyttes raskt under det sistlidna dygnet till ett mer fatt vårvinterslask. För oss som har långhåriga sambos är blöt väderlek inte så roligt. Sambos har för vana att sprätta med tassarna så att undersidan av sambos förvandlas till en lerig pälsvälling. För att åtgärda detta skulle väl normalt en dusch rekommenderas. Men när sambon består av 40 kila atletiska muskler och dessutom hatar att begjutas med vattenstrålar inomhus, så hamnar man i ett dilemma.
Endera kan man ta kampen. Med försiktigt våld och sambomutor förpassa 40 kilogram levande massa till badkaret. Vallbybloggaren väljer dock en enklare utväg. Han förser sig med en vattenspruta modell sprayflaska och ett stort badlakan. Krypande på alla fyra så påbörjas så underredstvätten av sambon. Underligt nog så accepteras denna underredsbehandling. Antar att det killar skönt på magen!
När man så frotterat sambon och förvissat sig om att det mesta av regnvattnet försvunnit från sambon, så tilläts sambon ingång till trevna stugan.
Väl inkommen påbörjar så sambon någon form av häftigt skakande krigsdans, varvid hallgolvet förvandlas till en mindre insjö. Väggarna i samma utrymme blir våtprickigt. Nu startas så tvagning av hallgolv ovh hallväggar. Sambon tittar förvånat på, men sträcker snart ut sig i sin fulla längd och gnuggar behagfullt ruggbehåringen mot bästa mattan!
Vallbybloggaren hoppas att det nu ska dröja ett tag innan ny dräneringspromenad måste påbörjas!


Sedan Vallbybloggaren påbörjade denna blogg har över 11000 sidor lästs. Besökare från 30 olika länder har besökt bloggen. Nu vet Vallbybloggaren att denna siffra kanske inte stämmer, utan i en del fall så kopplas internetanvändare upp mot servrar i andra länder än sitt eget. Men dock... Vallbybloggen är internationell!

tisdag 27 december 2011

Tidigt i morse var vi ute i blåsväder

Den uppåtgående solen blev vårt godmorgon till denna dag.
Slutet av december och 9 grader varmt. Ur led är tiden och det är bra det.
Erkänner gärna att ju äldre jag blir, desto mer avskyr jag köldgrader, snö och annat elände som vintertid för mig sig.
Vallbytundran var glest befolkad. Det märks att de yrkesverksamma inte är i full gång.
Folktomma vidder manar till egen tankeverksamhet. Sambon är inte mycket för långa konversationer. Enstaviga ord gillar han bäst.
I helgen har det varit lokalderby i marginalsporten banden! Västerås SK spelade mot Tillberga. Båda hävdar de spelar på hemmaplan. Vore det inte på plats att man kalla det för "Utebandy" för att särskilja det från "Innebandy". Nä, det går ju inte! Båda marginalsporterna spelas ju inomhus! Så begreppet innebandy är ju förlegat. Se det går utför med nationens ungdom. Ingen härdas längre i kylslagna vintersporter. Intressenter talar ju nu om att de måste förverkliga en längdskidbana inomhus. Jo, du Northug, du får nog härja i spledid isolation i många år framöver.

Sambon och Vallbybloggaren viker runt hörnet och möts av ihärdigt närvarande motvind. Kopplet står som en frusen parabel i vinden. Sambon viker öronen tätare rint hörselingångarna. Han attackerar motvinden och Vallbybloggaren följer motvilligt efter. Det är sådana här morgnar, man önskar det fanns riktigt fungerande inomhustoaletter för sambos.
Vi passerar baksidan av hotellbyggnaden. Söker lä tätt intill väggen.

Vallbybloggaren tänker på bränder orsakade av stearinljus. Lösningen finns nära. Det går ju att konstruera ett stearinljus, som är självslocknande. Undrar varför ljusstöperierna inte tänkt på detta förut.
..antagligen har det inte gått upp ett "Liljeholmens" för dem!

måndag 26 december 2011

Vallbykråkan

Högt, på toppen av en lyktstolpe, sitter kråkan med ny vårfrisyr. Hon tittar nyfiket ut över vallbytundran.

Hon ser besvikelsen i ögonen på barnen, som med nyfådda skidor och pulkor besviket tittar på den gröna gräsmattan. Barhuvade barn styltar fram på alldeles nya skridskor, skyddade av de senaste skridskoskydden.
Vallbykråkan höjer blicken och tittar förvånat på en man, som med viss besvär tar sig ur taxibilen. Något rund inderfötterna tar han ut riktningen mot vallbyskrapans entredörr. I hans ögon finns ännu minnet av julkalaset.

Kvinnan, som besviket ruskar i kyrkolokalens dörr. I sin tunna kappa söker hon gemenskap.
- Fy, kom inte nära. Jag hatar hundar!
Vallbybloggaren, som ju är en fridens man, väljer en alternativ väg förbi kvinnan.
Hotellets entréyta ligger öde. Resandefolket är hemma och firar julledighet. Några goda förtjänster lär inte hotellet få förrän efter trettonhelgen. Några exemplar av ortens gratistidning prasslar i blåsten. Olästa väntar de fladdrande i vinden på sina läsare.

På hemvägen, som går längs Loftbodsvägen och förbi Vallbykyrkan möter Vallbybloggaren och sambon ingen. Annandagsfriden är påtaglig. Skinka, grisfötter, julglögg  och jultoddy  är ett minne blott. 
På håll ser de den äldre invandraren, med den stora välansade mustachen. Han går med uppknäppt rock. På väg mot gemenskapen i kyrkan vid korsningen Vallbyleden och Narvavägen. På respektfulltavstånd vandrar kvinnan i sin mans fotspår, på väg mot samma kyrkogemenskap.

Annandagens vårliknande värme är varken hård eller kall
och endast Vallbykråkan är vaken.
Kråkan tittar nyfiket spejande ut över Vallbytundran.
Också för kråkor är julen nu ett minne blott!

söndag 25 december 2011

När Juldagsmorgon glimmar

... jag vill till stallet gå!
Tidig barndom kom till Vallbybloggarens minne, när han hörde den gamla julpsalmen.
Fadern övade på pianot, det han senare skulle spela på kyrkans orgel. Han mindes hur han tyckte synd om de, som ville till stallet gå.
Juldagsmorgnarna i Vallbybloggarens barndom var sällan sådana morgnar, som manade till promenader. Råkallt!
Isande vindar från Öresund, där sundet är som smalast. En tunt snötäcke, som knappt dolde de krattade gångbanorna. Dessutom en uppsjö nya saker att sysselsätta sig med. Mekano, bilar av märket Dinky Toys!

... där Gud i nattens timma - ar ren vilar uppå strå!
Bilderna som formades i hans unga sinne blev rätt absurda. Han såg framför sig de hornförsedda samekorna vilande på en bädd av halm.
Moderns ihärdiga gnat om att de stickiga strumporna måste på. Den nymodiga nylonskjortan skulle iträdas! Han hatade dessa nylonskjortor, som vid minsta huvudvridning  nöp tag i nackhaår och orsakade stor smärta.
.. så tar vi tagelskjortan på!

Den tidiga spårvagnsfärden från korsning Tågagatan och Pålsjögatan via centrum och avstigning vid Knutpunkten. Inträda i den gamla Betaniakyrkan där människor med tilltvingad hurtighet önskade varandra god fortsättning. Fast Vallbybloggaren visste nog att de flesta likt honom helst ville vara hemma och smälta julaftonens lekamliga förnöjelser!

Det var långt senare i livet, som han förstod mera av julen kristna budskap. Ett budskap han senare i livet tyckte att många ockuperat för egen tillfredställelse och till och med egen vinning.
För den mindre unga Vallbybloggaren  handlar julen inte om skinka och julklappar. Inte om familjens introverta navelskådande, utan om ett hopp...
Ett hopp som föddes där utanför Betlehem någon gång före vår tideräknings början. Ett hopp, som troligen föddes i oktober och inte december.

Men ändå.. den underbara Sofia Karlsson får hälsa god fortsättning med denna version av Gläns över sjö och strand....

lördag 24 december 2011

JULSAGA del 2

Jag måste få skriva ner, medan jag ännu minns, tänkte han och öppnade dörren till stadens restaurang.
Han bad servitrisen om en jultallrik och en penna och papper!

- En penna kan du få låna, sa den tuggummituggande servitrisen. Föraktet i hennes röst var tydlig och nonchalant slängde hon en filtpenna på bordet.
-Du har väl inga pengar, fortsatte hon, så hur ska du betala för jultallriken du beställer?

Dansbandmusikern tittade upp på henne med stora förväntansfulla ögon.
- Det jag har här, sa han och pekade på sin panna, är värt mycket mer än alla de pengar som finns.
Han tittade vädjande på henne. Det var något i hans blick, som bevekade servitrisen eller om det var julstämningen som fyllde henne.
- Sitt du här och värm dig ett tag, jag ska bjuda dig på en kopp kaffe.

Den gamle spelemannen läppjade tankfullt på på kaffet.
Han vecklade ut en servett. De en gång så flinka fingrarna var inte lika flinka längre.
De nottecken som han plitade ner var inte så lätt att tyda för andra. Han blev allt mer ivrig. Servetten var snart fylld med allehanda notkrumelurer. Han började att skriva på bordskivan Den var snart fylld  med samma ivriga otydliga krumelurer.
Kaffet var snart urdrucket. Då han efter knappa timmen såg ner på bordskivan, spreds ett stort leende över hans ansikte. Detta var vad han drömt om. Hans julmelodi fanns där framför honom. Den fullklottrade bordskivan fyllde hans öron med underbar musik.
I hans leende reflekterades de jublande trumpeteran och sjungande stråkarna. Hans händer klappade ljudligt takten mot bordskivan. Ögonen lyste!
Han tittade sig triumferande omkring. De övriga gästerna kunde se hur hans ögon lyste som Betlehemsstjärnana i den halvdunkla matsalen.
- Detta är den finaste julmelodin som skrivits, sa han med  en av upprymdhet sprucken röst. Kom ihåg det, när ni sjunger den, att ni var med när den skrevs. Hans röst blev allt mer exalterad och högljudd.

Servitrisen kom fram till honom och tittade med förfäran på den fullklottrade bordskivan.
- Men vad har du gjort, skrek hon ut, har du förstört bordskivan, din slarver!
Hon fattade honom under armen och med milt våld föste hon ut honom ur lokalen. Kylan slog emot hans ansikte med kraft. Han vände sig om och såg på servitrisen, som hytte med näven mot honom.

-Ta vara på bordskivan, vädjade han, den är värd många pengar nu!

Servitrisen återvände in i restaurangen. Hon muttrade många föraktfulla ord om alkoholister och uteliggare.Hon fick tag i en trasa. Med bestämda aggressiva rörelser torkade hon bordskivan ren från, fattigmansklottret, som hon sa. Det gick åt nästan en halvflaska rengöringsmedel innan bordskivan var tjänlig, att servera på igen.

Fram på förmiddagen på julafton hittade de den gamle spelmannen i en snödriva. Han kramade en konsumkasse.  De såg på honom och det leende som lyste från hans stela ansikte.
Polismannen , som noterade de faktiska omständigheterna i sitt notisblock, tittade upp på sin kollega och sa:

- Han måste ha sett något mycket vackert, innan ögonen miste allt liv och slocknade!

torsdag 22 december 2011

Det lackar mot jul, väldigt fort nu

Julfirande är av tradition en stor familjehögtid.
En helg då familjer samlas kring matbord och julklappar.
Gemenskapen står i centrum. Inte minst för barnen, de unga, har väntan varit lång.
De har letat i gömslen och vrår efter platser där julklappar gömts.
De har klämt försiktigt, för att se hur många hårda paket det finns. På form och storlek harde försökt avgöra huruvida deras önskningar nått jultomten.
På sjuttiotalet startades en rörelse som ville ge alla de, som inte hade familj samma känsla av gemenskap och trevnad under julen.
Ensamhetens dunkel utmanas under julen av drömmar och förväntningar, minnen och bilder från en svunnen tid. Alla har vi nog minnen av dofter, färger, smaker av en jul som var fylld av gemenskap.
Man kan undra hur det är i den virtuella världen.
Hur många ensamma i ensamhet, tvåsamhet och/eller flersamhet tillbringar julen framför datorn och i olika sociala medier sökt ersättning för gemenskap de förlorat.
Vallbybloggaren har nyss kommit hem till trevna stuga, efter en promenad med sambon. Luften nollgradigt krispig. Vassa låga snöformationer bebygger Vallbytundran. Få har tid stanna prata. Det rusas med stora kassar fyllda med saker, man hoppas ska glädja mottageren. Överfyllda kassar med föda bäres från den lokala ICA-handlaren. Oftast mat som i juligt frosseri ska förtäras under en kort tidsperiod.
Vallbybloggaren mindes plötsligt en jul kring milleniumskiftet, då han på 24 timmar serverade tre julbuffeer i två olika kommuner. Det var nog sista gången han ansträngde sig så mycket! Men det gladde inta bara den kvarvarande egna familjen, utan också två asylsökande familjer, som fann julen enormt ensam.
Nu har han filat färdigt på den julhistoria som ska publiceras på denna blogg i morgon och på julafton. Vallbybloggaren är fortfarande övertygad om att han hört något liknande, men det blir nu hans version!

Till er alla önskar Vallbybloggaren några goda dagar i julstöket!
Nu blir det ljusare och ljusare, snart är sommaren här!