fredag 11 januari 2013

Möte i chilensk skymmning

Mörkret var plötsligen bara där.
I den illa medfarna lokalen tände barägaren belysningen.
Det gula skenet från vägglamporna spred ett mystiskt ljus i lokalen.
Skuggorna från de makligt gående servitörerna skapade komplicerade skuggmönster på golv och väggar.

En immig SKOL hälldes upp i glaset framför den exotiska gästen. Han läppjade med njutning på den kalla drycken.
Ännu en dag i den sydligt belägna chilenska staden Concepcion var till ända. Dagens bestyr var avklarade och dagsverkaren njöt sin belöning.
I det gulbleka ljuset såg han tre unga kvinnor komma in i baren. Han kände igen två av dem. Han hade träffat dem tidigare under dagen på en fackförenings lokaler i staden. Mindes han rätt så hette de Miranda och Elsie.
Då han fann ensamheten mindre tilltalande än konversation med tre unga kvinnor, så påkallade han deras uppmärksamhet och bjöd dem sitta ner vid hans bord.
Med vänliga leende tackade de ja till hans inbjudan.
Spanskan var inte hans bästa språk vid detta tillfälle, men han presenterade sig och tackade för eftermiddagens besök på fackföreningslokalen.
- Con mucho gusto!
Mindes han rätt betydde det ungefär "det var vår glädje" eller något sådant.
Med hjälp av ett spanskt konversationslexikon påbörjades en stapplande konversation.
De unga kvinnorna skrattade pärlande åt den svenske besökarens trtevande försök till samtal.
Han lyckades förstå att de alla tre inte skulle säga nej till var sitt glas vin.
Beställningen gjordes och med glädje betalade han deras nota.
Han visste att Miranda och Elsie båda studerat på universitet i Santiago. I efterdyningarna av Pinochets kupp hade de av olika anledningar fått sluta sina studier eller i vart fall göra ett uppehåll. Solidaritetsarbete var det som gällde. De hjälpte nu den lokala fackföreningsrörelsen med ekonomisk administration, men deltog också i olika soldiaritetsaktioner.
De presenterade den tredje kvinnan.
Hon hette Anna och hade arbetat som journalist på en tidining i Valparaiso. Levde nu ett undangömt liv på landsbygden utanför Concepcion.
- Tu eres sueco?
Han kunde inte förneka detta.
- ahhh, mi buello de Suecia. 
Han förstod efter att rådfrågat lexikon att hennes farafar eller morfar kom från Sverige. Han blev förvånad och försökte på stapplande spanska få veta mer.
Jodå visade det sig. Han var en svensk sjöman, som kommit till Valparaiso någon gång i mitten på 1920-talet. Hans fartyg hade blivit liggande i hamnen pga av en skadad propelleraxel.
På en restaurang hade han träffat den unga kvinnans farmor. Hon jobbade i restaurangens reception. Tycke hade uppstått och en romans hade inletts.
Efter tre veckor var fartyget reparerat och den svenska sjömannen seglade iväg med fartyget. Han skulle komma tillbaka hade kvinnans farmor berättat. Å nästa gång skulle de gifta sig! Men han kom aldrig tillbaka.  I början på trettiotalet fick de ett brev från den svenske sjömannen. Han hade blivit sjuk och inte kunnat arbeta på flera år. Han hade gift sig och skulle inte komma tillbaka till Valparaiso.
Svensken frågade varifrån i Sverige sjömannen kom ifrån.
Jo han hade kommit från en stad i södra sverige. Unga Anna trodde att det var Helsingborg.
Den svenske mannen hajade till och sa att han också var från samma stad.
De förundrades över denna tillfällighet. Han frågade vad hon hette mer.
- Anna Elvira  Holmberg-Montoya!
Holmberg låter inte speciellt spanskt.
- Nä, sa hon, min pappa har det namnet efter sin far och jag bär det namnet efter min far!
Svesken såg väldigt fundersam ut. Kunde detta vara en tillfällighet. Eller var det så att mammas morbror sått sin vildhavre på sina resor. Han tittade frågande på Anna.
- Min pappa heter Edwin Jaime Holmberg Almeira!
- Men käre nån, vet du varför han heter Edwin?
- Jo det lär vara hans pappas nam... Edwin Holmberg, en svensk sjöman!
- Men då! Denne Edwin är min mammas morbror. Han fick aldrig några barn trodde vi!
De två föll i varandras armar!
De kramades och tårar föll på deras kinder!

I den mörka chilenska skymmningen fann de släktband!

lördag 5 januari 2013

Brusande älv

Rubriken kommer så småningom få sin förklaring. jag ber därför, redan nu, upprörda läsare att ge sig till tåls!
Vallbybloggaren är ju efter en snubblande upplevelse häromdagen tillfälligt rörelsehindrad, ja mer än vanligt! Detta ställer krav på att anpassa hemmet så att också en tillfälligt rörelsehindrad kan fullgöra dagliga sysslor. Då oven omnämda snubblande upplevelse bland annat givit Vallbybloggaren svåra smärtor i revben, knän pch ena höften, måste lämpliga åtgärder vidtas
En köksstol fungera hjälpligt som en gåbock. Dvs man bär med sig den, tills smärtan tar överhand, varvid den nedställes på golvet och erbjuder då en mobil sittplats. Detta är dock svårt då potatis ska skalas eller annan preparering av mat. Då får istället en kontorsstol med högsta sittlägen fungera som tillfälligt sittstöd. Den har också den fördelen att, då den är hjulförsedd, den kan förflytta en tillfälligt rörelsehindrad med god fart mellan spis, diksho och kyl/frysskåp.
Ett annat problem är den låga sitthöjden i tevesoffan. Detta avhjälpes med att tillgängliga soffdynor travas ovanpå varandra. Visserligen minimeras ryggstöd till nästan obefintlighet, men det spelar mindre roll då bekväm tillbakalutning i soffan än så länge är en omöjlighet.
Så ni ser att göra trevna stugan tillfälligt anpassad för temporär rörelsehinder är fullt möjligt.
Med detta stillasittande framför teven medför också nya upptäckter.
Det fiunns inte nog med sportprogram i de olika tevekanalerna.
Däremod står inte antalet goda sportkommentatorer i någon som helst relation till antalet sportprogram. Inte minst är detta fallet i de sk Eurosportkanalerna (undantages cykelkommentatorerna), här tycks den enda meriten vara att man kan uttala långa vokaler och skrika högt!
Nä inte ska man klaga!
Vallbybloggaren tar fram den gamla obefintliga felan. Ovan nämda kontorsstol är utmärkt även som sittplats för en okunnig felare.
Några trevande gnisslande toner!


På en brusande älv i en gisten eka
ror med svaga drag den gamle
mot hägrande strand där en älskad väntar.



Nja, mer sång blir det inte, för sambon protesterar och menar att om det kallas sång, då är han en  hertik som har hundvakt!

onsdag 2 januari 2013

En helt vanlig promenad inkluderar ibland en flygtur

Vallbybloggaren hade just avnjutit ett avsnitt av The Big Bang Theory på teve.
Med pock hade han han övertygat sambon att de slutat med fyrverkerier.
Så flera minuter efter åtta på kvällen tog de två en promenad på lätt frusna, snöfria gångbanor.
Kvällen var kyligt krispig. Få medvandrare på livets stig syntes. Med andra ord en kvällspromenad som gjord för existensiella tankebanor.
ICA-butikens ingång lyste välkomnande och Vallbybloggaren funderade på om det inte vore läge att förnya innehavet av apelsinjuice. Han har för vana att efter morgonkaffet njuta ett glas kall apelsinjuice.
Med denna inblick i Vallbybloggarens vardagliga morgonvanor återvänder vi till den helt vanliga promenaden.
Sambon var ivrigt sysselsatt med att nosa efter teakolja i kvarglömda snödrivor. Vallbybloggarens blick var stadigt fäst på Ica-butikens välkomnande ljusingån.
Plötsligt...
Mycket plötsligt!
Hans högerfots främsta del stöter in i en uppskjutande markdetalj. Denna plötsliga slöt får hans kropp ur balans. Vänsterfoten med tillhörande ben ökar takten helt självsvådligt och tving sin högra granne att göra detsamma. Detta innebar att cirka ett tiondels ton sätts i okontrollerad rörelse. Framåt... Uppåt!
Så fort har nog benen inte rört sig sedan något hundrameterslopp på gamla Arovallens kolstybbsbanor. Utan att vilja det, så kommer tankarna:
- Du kommer att ramla!
- Finns någon möjlighet att återfå balansen!
- Du kommer att ramla!
-Ta emot med händerna!
- Lyft upp ansiktet!
Så kommer det ögonblick då man med stor hastighet närmar sig terra firma!
Skulle nog önska att det var mer upplyftande, men icke, platt fall!
Efterföljande vandrare kommer säkerligen att se bromsspåren och undra vilken traktor, som kört där på gångbanan!
Efter att konstatera att hans fall var en verklighet och att terra firma inte tagit allvarlig skada av kollisionen, reser han sig mödosamt upp!



En lätt hostattack!
AAAJJJ!
Konstaterar att en revbensskada är vid handen! Minsta rörelse i olämplig riktning lockar fram ett distinkt:
-AAJJ!
Med såriga knän och handflator och en stickande smärta i revbenen fullföljer han sina planer på att inhandla apelsinjuice!
Expediten tillönskar en  Glad och Lycklig Kväll!
Nog är hans ögon lite mörka när han med smärta frustar fram ett Detsamma!
Se det var en helt vanlig promenad på Vallbytundran det!

tisdag 1 januari 2013

Bland smältande snö och raketpaketrester

Nyårsdagens första promenad med lurvig sambo företogs mellan smältande snödrivor och blöta raketpaketsrester.
Vallbytundran var sömnigt öde.
Inte ens, de annars så flitiga, snöborttagarna  var synliga. En ensam hemtjänstanställd kryssade mellan smältvattenpussarna.
Sambon var lycklig över att den fluroscerande, smällande, vrålvisslande nattaktivitetn också  försvunnit. Svansen formade det rastypiska pyrrenehjulet. Ivrigt nosande bland glömda snödrivor mötte sambon det nya året.
Han hade tillbringat stora delar av nyårsafton och natten till nyårsdagen i badrummet, som hjälpligt ljuddämpande andras ljudliga nyårsfirande.
Det är skönt.
Denna nyårsmorgon som möter oss utan ljud och annan audiovisuell firaraktivitet.
Vallbybloggaren, som skam till sägandes, totalt missat tolvslaget och därmed lämnat sambon ensam i sina våndor. Fast å andra sidan så möter han  det nya årets första dag utvilad och full av spring i benen.
Ett nytt år helt oanvänt och fullt ab nya möjligheter.
365 dagar fulla med möjligheter att göra och säga snälla saker till andra medvandrare på denna tundra!
Det nya året då Vallbybloggaren ska fira sex "tingeling"!
Det första året då Vallbybloggaren minsann ska vara pensionär hela året!
En femtiolapp mer i månaden lämnar utrymme för extravaganta utsvävningar!
Man ska vara tacksam när man möter ålderdomens löneökning!
Hemvägen till trevna stugan företogs på mer existensiella tankegångar.
Funderingarna som ledsagade honom rörde en artikel i Dagens Nyheter för någon vecka sedan, där en före detta popsångare uttalat sig.
Han kunde inte tro på en gud, eftersom han inte sett några bevis för att en gud existerade.
Han väljer att "inte tro", trots att vad vallbybloggaren vet det inte finns några bevis på att en gud inte finns!
Nu ska till popsångaren förtjänst tilläggas, att hans utläggning i övrigt visade både ödmjukhet och respekt för andras trosuppfattning. Detta är inte alltid så vanligt hos dem som företräder de, som inte tror. Heller inte så vanligt hos de mer fundamentalistiska trosförspråkarna.
Tro som begrepp är underligt. Det kan ju inte finnas om bevis finns! Då är det inte längre tro utan kunskap!
Nåväl, vallbybloggaren vet blott detta att antingen den som tror eller den som inte tror kommer att bli mycket förvånad, när detta jordeliv tar slut!

Gott nytt år på er alla!
 

söndag 23 december 2012

Dansrestaurang vid Vallby Centrum?

Flitiga snöborttagre for som tättingar runt den öppna ytan mellan det nya hiset och ICA's butik. Snön skulle bara bort verkade de tänka. Här fanns inget tålamod att invänta vårsol.
Två äldre gentlemän från en annan del av staden hade gjort en utflykt till Vallby.
De stod framför nybyggnaden, som givets namnet "paletten".
De talade om hur Västerås vuxit och att det inte var lätt att hänga med vad som hänt i andra stadsdelar än den egna.
När Vallbybloggaren stannade till i väntan på att sambon skulle luktscanna en grön byggbit adresserades Vallbybloggaren av den ene av männen.
- Så du är ute och rastar hunden? Vad är det för sort?
Vallbybloggaren som ännu inte fått tillfullest med kaffe svarade ganska trotsigt.
- Jajemen, rasta bör man annars blir det fuktskador hemma.
- Jo kan tänka så, skrockade mannen försiktigt!
- Nu har ni fått en dansrestaurang med, sa den andre av de två vallbybesökarna.
- Dansrestaurang?
Vallbybloggaren tittade konfunderad på mannen.
- Ja, Paletten kan ju inte vara annat än ett danspalats!
- Nä, så är det inte , svarade Vallbybloggaren.
- Det är ett sk allaktivitetshus, upplyste Vallbybloggaren, där finns kommunal verksamhet, privat sjukvård för barn, kyrka,  med mera...
- Jaha svarade danspalatsförespråkaren, men du måste ändå medge att det dragits en och annan vals där!
Vi fnittrade lite uppskattande!
- Ni kan nog gå in och titta. Det ska finnas ett kafe där ni kan få köpa en förmiddagsfika!
- Det skulle sitta fint, sa de, innan vi återvänder till en annan del av Västerås!


Julsagor finns på dessa adresser:
Julsaga del 1
Julsaga del 2
Hannahs Julsaga del 1
Hannahs Julsaga del 2

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

torsdag 13 december 2012

Samtal vid Vallby Centrum

Vi stod några av skilda kön vid Vallby Centrum.
Vi talade om den nya byggnaden som invigdes för en vecka sedan.
- Det är bra att de har ett fik, då kan man ta en kaffe och ett wienerbröd, sa en av de äldre.
- Jag såg att de hadefina tårtor, när det var invigning. Undrar om det ska vara kvar i sortimentet. Skulle inte ha emot en princesstårta å lite kaffe. Skulle pigga upp i denn kalla tid.
- Undrar varför man valde namnet "paletten", sa en av de äldre damerna. Tycker mer det ser ut som ett kladdblock, fortsatte hon.
- Nja, jag tycker det skulle kallas "Huggkubben", sa en äldre herre med cowbohatt.
- Har ni varit inne och tittat, sa den före detta bagaren. Det är fint, blir nog bra!
- Nä, fy vad kallt det är, sa bagarens hustru, nu går vi hem och lagar en värmande gulasch!
- Ja det är så kallt, sa mannen med cowboyhatten, så kallt att det är förenat med livsfara att spotta i motvind.
De övriga skrockade artigt och försökte föreställa sig mannens vanor och betende!
De skildes åt. Var och en på väg till sin värmande gulasch!
Vallbybloggaren och sambon fullbordade förmiddagspromenaden, frysand och längtande efter värmande gulash de också.
En tanke föddes på hemvägen:
"Inget hus är bättre än den verksamhet, som bedrivs i det!"

onsdag 5 december 2012

Vit hund försvinner lätt i snöoväder

Kyliga snörika dagar ger ingen kraft till att kombinera ord till meningar och berättelser.
Snöplogarnas bullrande morgonaktiviteter förhindrar kvarstannande i sängvärmen.
Inget väder, som har någon som helst likhet med vädret på Hawaii.
Stretande i motvind, vassa snokörn blästrar anletet.
Vallbytundran är insvept i blåsigt snöoväder.
Kommentarer mellan mötande människor begränsas till frusna "Hej" eller sällan förekommande uttryck "Usch, vilket väder".  Efter frusna kommentarer rusar stelfrusna in i värmande hem och stugor!
Vallbybloggaren försätter streta i motvinden. Han har ju vissa förpliktelser mot kissnödig sambo. I jämnhöjd med kedjehusen på Norra Vallby får det dock vara nog. Vi vänder ryggen mot isande nordan och varje steg för oss närmare nybryggt Zoegas Intenzo och pepparkakor med grönmögelost!
Någon belöning ska man väl få....
Känner hur kopplet sträcks i sina fulla åtta meter. Sambon har med välbehag rusat in i snöigt buskage på jakt efter underbar dofts upphov.
Det är vid sådana här tillfällen man drar sig till minnes en av Hans Alfressons Lindemän, han som hitta en tax under ett skåp.
- Om man vill ha fram hela hunden är det bara att hala och dra!
Vallby bloggaren tar detta ad notam och halar och drar.
Tur att det finns koppel, för det är inte lätt hitta en en vit hund i snöyran.


Om sider ät vi återförenade och hela ekipaget kan med nordan i ryggen tämligen ofrysta finna vägen hem till trevna stugan.